Ättiksgurka och tron på sig själv

Japp, det blev ett tempopass förra helgen, precis som planerat. Tävlingsfart i 10 km. Asjobbigt var det. Fick ont i huvudet efteråt. Hade nog tagit ut mig lite. Men jag höll mig till planen i alla fall. Bara det kan ju ibland vara en utmaning i sig.

Denna vecka reviderade jag lite. Fick chansen att testa på ett intervallpass på spinning, så då strök jag intervallpasset i löpning istället. Jag har dock hört att man kan få ”tunga ben i löpningen” om man har cyklat, kanske påverkade det mitt pass i fredags då jag skulle springa ett lugnt pass på 10 km. För mina ben kändes tunga då. Kanske satt det bara i huvudet. När jag kom hem styrketränade jag också och övade rörlighetsträning.

Eftersom mina vader ibland känns lite stumma när jag springer, köpte jag hem ättiksgurka. Tänkte att det kanske skulle hjälpa! 🙂 Så igår åt jag lite ättiksgurka, och även idag till frukost. Och så hällde jag i mig lite sportdryck innan jag gav mig iväg på veckans långdistanspass på 21 km. Så idag kändes inte benen stumma. Härligt. Lyssnade på Framgångspodden med Nikki Amini samtidigt, en tjej som är målmedveten och som har en stark drivkraft. Hon sa bland annat att en av de viktigaste sakerna man bör göra är att tro på sig själv. Precis vad jag också brukar säga: – Jag tror på dig! Och jag tror på mig själv och att jag kan nå mina mål. T ex att springa Stockholm marathon. Men inte idag. Jag är inte där riktigt ännu träningsmässigt. Men idag blev det i alla fall en Halvmara rent träningsmässigt! Tjohoo!

Uppgradera planen

Jag har nu haft lyckan att sitta och skriva i 5 hela dagar, ensam, från morgon till kväll, och kommit en lång bit på vägen med min bok. Det gör mig lycklig ända in i själen. Och det kan varmt rekommenderas!

Nu har jag fått uppgradera planen de senaste dagarna, så att den passar in i familjelivet också. För nu är barnen tillbaka från mor- och farföräldrar. Så som det faktiskt är för de flesta andra som skriver.

Hur har det gått hittills då?
I lördags och söndags besökte vi mina föräldrar, så då skrev jag inget, men jag läste desto mer. Jag har skummat igenom 3 böcker som inspirerar mig, som jag tidigare läst från pärm till pärm och strukit under i. Continue reading

Proaktivitet eller passivitet?

Jag vet att vi alla är olika. En del gillar förberedelse, andra impulsivitet. Några är väldigt flexibla och andra gillar känslan av trygghet. Men något vi alla mår bra av är att tänka framåt och att vara proaktiva. Jobba aktivt med den framtid du vill skapa. Det är mänskligt att vilja utvecklas och komma framåt. Passivitet är ett tillstånd där det inte rör på sig alls åt något håll. När man är passiv har man liksom gett upp. Då behöver man inspiration, motivation, pepp och stöd. Så att man hittar sin framåtrörelse igen.

Att vara proaktiv kan vara så mycket. Själva ordet betyder att man jobbar aktivt och förebyggande för att förhindra en oönskad framtida situation. Jag tänker att det betyder att ligga steget före. Att veta vart du vill. Att veta vilka drömmar du har. Att känna dig själv, dina styrkor och drivkrafter. Att veta vad du behöver. När du är proaktiv kan du kommunicera med andra på ett sätt som kan hjälpa dig framåt. Du blir tydligare och mer strukturerad.

Jag har ofta fått höra att jag är just proaktiv. Kanske har det att göra med att göra att jag också är effektiv. Jag vill liksom få ut bästa möjliga av tiden. Inte slösa tid på det som inte tar mig/oss/företaget framåt. Jag är heller inte rädd att klargöra och förtydliga inför andra, just för att spara tid. Det finns ju så mycket annat man kan göra med sin tid, så många drömmar att uppfylla!

Fundera över hur du är, och i vilka situationer du är proaktiv och när du är passiv. När är det ok att vara passiv? När behöver du vara steget före? Gör sedan något av denna insikt. Peka ut en riktning, ta fram ett mål. Skapa en plan. Det är ditt liv, ingen annans.

Var proaktiv så att du inte sitter där på din 100-årsdag och känner att du bara levt det liv som förväntats av dig, istället för att lyssna på dig själv.

Jag önskar dig en proaktiv sommar!

 

Måååååååååååååååååååål

…brukar vi skrika när någon gör mål i en match. Men det vill jag också skrika för att poängtera hur viktigt det är att vi har mål. Vi behöver alla ha mål. Hur ska vi annars veta vart vi ska? Hur ska vi annars veta vad vi behöver längs vägen? Vilken hjälp vi behöver, vad vi behöver införskaffa, vilka vi behöver informera? Vad vår kropp och knopp behöver för att kunna hjälpa oss att nå vårt mål? Vilken kunskap vi behöver skaffa oss, vad vi behöver ta reda på, hur starka och uthålliga vi behöver vara? Vilka platser vi ska boka för att inte missa vårt mål?

Och om vi inte har mål så vet vi inte heller hur planen ska se ut. Planen som sakta men säkert tar oss framåt mot vårt mål. Genom delmål, motgångar och framgångar.

Så varsågod, här får du mina 5 bästa tips på hur du kan gå i mål med dina mål:

  1. Se till att du vet vad som är ditt mål (inte så självklart alla gånger).
  2. Formulera målet SMART (Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidsbestämt).
  3. Formulera målet dubbelt SMART (Spännande, Meningsfullt, Annorlunda, Roligt, Tufft)
  4. Ställ dig frågan: Vad behöver du göra för att kunna nå ditt mål?
  5. Räkna bakåt i kalendern från måldatumet tills i dag, och gör din plan över vad du behöver göra och när. Per månad, per vecka och kanske ibland till och med per dag.

Grattis! Du kommer snart nå ditt mål!

vag

Vad säger Sickan?

-Jag har en plan!

Skillnaden mellan de som uppnår sina mål och de som inte göra det, är att de har en plan. Precis som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson i Jönssonligan. Drömmar är mål som ännu inte blivit uppfyllda, och de kommer förbli drömmar utan en plan. Drömmar ska man ha. Många! Men mål är till för att uppfyllas! Och när du når dina mål växer du och förstår att det jag säger är sant – du kan så mycket mer än du tror! Du har så mycket kraft inom dig, det gäller bara att du hittar den. Inget kan stoppa dig om du tror på det du gör!

Mitt mål är att om en vecka cykla Vätternrundan, 30 mil. Det är ett för mig ett utmanande och triggande mål, där jag inte har en aning om hur det kommer bli. Jag har aldrig hållit igång kroppen förut under så lång tid. Senast cyklade jag Halvvättern, och det tog 7 tim och 32 min. Så nu siktar jag på att hålla på i minst 15 timmar. För att klara detta har jag gjort en plan, och räknat baklänges från själva loppet, hur många veckor jag har på mig att träna, hur många mil jag behöver cykla per vecka för att hinna få 100 mil i benen och även planerat in ett långpass på 15 mil. Dessutom kommer vi cykla första delen i mörker eftersom vi startar kl. 00:38 på natten, och därför har jag också planerat in ett mörkerpass innan det är dags. Alla mina delmål är nu uppfyllda, nu kan jag inte göra något mer åt formen eller bättra på min styrka och kondition mer innan det är dags. Nu går jag istället snart in i min endorfin-pirriga-bubbla och ser med stor förväntan fram emot den 18 juni när det är dags.

Alla som har ett mål får också svackor och är omotiverade någon gång. Det är helt normalt. Men det är då planen kommer till användning – den ser till att du kör på ändå. Själv har jag suttit inomhus några gånger på trainern i vintras och trampat, totalt utan motivation. Men jag gjorde det ändå, för jag ville inte sabba planen, för då skulle jag ju inte nå mitt delmål med 100 mil i benen. Det är ju också bra att ha lite marginal för eventuella motgångar (t ex förkylningar) som kan dyka upp längs vägen mot målet, och i så fall revidera och räkna om planen.

Och när det har varit ruskväder ute med regn och blåst och kraftig motvind har jag ändå hoppat upp på cykeln. Trots att min kropp och hjärna protesterade. Men har då valt en lite kortare runda istället, till Domarudden. Och sedan kört den sträckan fram och tillbaka flera gånger istället. Gång på gång vänt upp mot vinden och fått regnet piskat i ansiktet. -Come on! Is that the best you can do?, vrålade jag till vädret en gång… 🙂 Allt handlar om hur man ser det. Jag tog på mig mina orangefärgade glasögon som gör att det ser ut som sol hela tiden, intalade mig själv att jag även behöver träna på att cykla i regn (för man vet ju inte vad det blir för väder på Vätternrundan), och att jag behövde samla mil i benen.

Mål = plan = inga ursäkter!

Vad har du för plan i sommar? Vad behöver du göra för att hålla ställningarna även under semestern? Vad har du för mål? Ha siktet inställt mot horisonten. Mot ditt mål och dina drömmar.

Bild från filmen "Jönssonligan dyker upp igen"

Bild från filmen ”Jönssonligan dyker upp igen”

Lite jävlaranamma

Ibland behövs det lite jävlaranamma! Jag behövde det till exempel igår onsdag när jag var trött, eventuell förkylning på gång. Kom hem kl. 18:00, hade inte ätit middag ännu, familjen var också trött och retlig. Nerverna på ytan. Och då presenterade jag (både för familjen och mig själv) att jag behövde gå upp och cykla på min trainer en timme. Plötsligt var det som att jag hade släppt en bomb.

Men jag plockade fram mitt jävlaranamma, klargjorde varför jag behövde cykla just då (för att jag inte var hungrig, och annars skulle det bli för sent (om jag åt först) och dessutom visste jag (eftersom jag känner mig själv) att det skulle vara svårare att plocka fram mitt jävlaranamma om jag skulle tvingas vänta till kl. 19:30 innan jag kunde börja cykla, dessutom skulle det då krocka med läggning av barnen.

Varför passade jag inte på att låta bli, allt pekade ju mot att jag skulle cykla en annan dag? Jo, för att jag har ett mål. Mitt mål är att cykla Vätternrundan i juni, det är 30 mil. Och för att klara det behöver jag ha 100 mil cykling i kroppen, och har därför satt upp delmål om att cykla 4 mil/vecka fram tills dess (+ en långtur på 15 mil). Skjuta upp finns alltså inte i min värld. Jag har ju en plan. Dessutom har jag ett cykelpass till i helgen.

Jag tror att vi är många som behöver plocka fram vårt jävlaranamma lite då och då, och därför har jag skapat en egen modell för detta – Jävlaranamma-modellen. Den innehåller delarna: Startlinjen, Loppet, Depåstopp, Publik och Målgång. Där är jag nyfiken på dig – Vem står på startlinjen? Hur ska du lägga upp loppet? Hur fyller du på med energi på dina depåstopp? Vilka har du runt omkring dig som är din publik? Hur känns det när du har gått i mål, och hur vill du fira?

Kommentera gärna nedan eller på FB, jag är nyfiken! Eller så kan du skicka mig ett mail jessica.bene@kraftochdrommar.se

Nu jävlar!

Nu jävlar!

Så nu vill jag uppmana dig att plocka fram ditt jävlaranamma och använda dig av det för att nå dit du vill, och skapa det liv du vill leva. Använd det till att gå utanför din trygghetszon eller för att uppfylla en dröm. Använd det för att få människor runt omkring dig att förstå att du är att räkna med. Någonstans inom dig finns ditt jävlaranamma – det är dags att hitta det nu!