Har du funderat på varför du gör vissa saker på ett visst sätt? Och för vems skull du gör det?
Jag har till exempel avverkat minst 3 adventsljusstakar innan jag hittade en som var ”jag” helt och hållet. Den första var exakt som mammas – i kopparfärg, med vita ljus och vitmossa, svampar och tomtar. Min egen är nu raka motsatsen – i vitt porslin, med röda ljus och grön mossa. I mossan står bara 3 tomtar och gömmer sig.
Försök skala av och hitta dig. Följ dina värderingar. Ditt hjärta. Traditioner är bra, men om du blir stressad av dem, och du bara pratar om ”måsten”, då är de inte bra. Välj ut och gör det du tycker är riktigt viktigt och det som är roligt, och dela upp det i lagom portioner. Planera. Dina barn överlever även om du inte gör som ni alltid brukar kring julen.
Och försök stäng av bruset omkring. Någon gör si och någon gör så. Tillsammans blir det en samlad bild av en riktig Bullerby-jul. Men hur ser din verklighet ut? Jobbar du 40 timmar per vecka eller mer? Tränar du några gånger per vecka? Har barnen olika aktiviteter som de går på? Ordnas det julfest på jobbet, luciafirande på förskolan, öppet hus med fika på skolan, avslutningar både här och där? Just det. Då behöver du kanske skala av. För att må bra. För att vara närvarande.
Jag har skalat av, går numera bara på ungefär en julmarknad, planerar in baket av lussebullar redan i november. Jag har slutat göra almanacka med foton på barnen till far- & morföräldrar (det var ett jobbigt beslut för alla när vi tog det, men nu är det så skönt!), och slutat skicka foton på barnen som julkort. Jag skickar numera även några av julkorten elektroniskt och skänker då pengarna som annars skulle gått till porto till t ex Barncancerfonden. Jag har inga julgardiner och inga juldukar. Vi vuxna har slutat köpa julklappar till varandra, och köper numera endast 1 st var för 300:-, sedan gör vi julklappsleken istället. Vi har knytis på julafton. Men jag gör mycket julgodis. Och jag gör min egen rödbetssallad.
I affären höll jag detta år på att falla för att köpa julkalendrar till barnen som skulle vara något extra, till exempel med choklad. Men så tänkte jag ett varv extra – jag har aldrig startat med vanan att de ska få en chokladbit i en kalender varje dag, så varför börja nu? I legokalendrar får de ändå bara någon liten pryl, som tar typ 3 sekunder att bygga. Så jag högg helt enkelt tag i en vanlig hederlig tv/radio kalender. Och som min dotter sken upp när hon fick den! Det var så härligt att se. Hon var nöjd med den. För vem hade jag egentligen köpt en mer avancerad typ av kalender? Inte till henne i alla fall. Det hade nog mer varit för omgivningens skull.
Det som både du och dina kära runt omkring dig kommer uppskatta i slutändan, är att du var närvarande. Att du hade tid att lyssna när ditt barn hade något att berätta, att du hade tid att leka med dem en liten stund varje dag. Att ni upplevde saker tillsammans, som inte nödvändigtvis behövde kosta en massa pengar. En skogspromenad tillsammans är också fint. Ögonblick av lycka. I nuet. Om man är helt närvarande kan man heller inte plocka upp mobilen och föreviga ögonblicket. För då har det gått dig förbi. Då har du brutit närvaron. Missat chansen. Mobilen blir som en mur emellan dig och det som händer. Och för vems skull tar du bilden?
Ett ögonblick är just ett ögonblick. Det händer nu, nu och nu. Andas. Följ ditt hjärta, inte andras.
