Du är inte bara mamma eller pappa

Jag är inte bara mamma. Jag är också Jessica. Jag har egna värderingar, önskningar, mål, drömmar och behov. Som ibland kanske krockar med övriga familjens. Men det är ändå viktigt att jag får vara bara jag ibland, och göra det som jag tycker om och drivs av. Och lika viktigt är det att du får vara du.

För du är inte bara mamma eller pappa, även om det kanske känns som att allt du gör är att plocka undan hemma efter andra. Tjata på barn där hörlurarna har växt fast på öronen. Skjutsa till träningar, och hjälpa till med läxor. Se till att barnen äter och sover ordentligt, och kommer till skolan i tid. Då kan det kännas som dina egna behov inte är så viktiga. Men det är de! Du är lika viktig som dina barn. Om inte du mår bra kommer barnen märka det och då kanske inte de heller mår bra. Om du visar för dina barn att du är viktig, och att du kan nå dina mål – då kommer de också förstå att de kan nå precis dit de vill.

Det är inte egoistiskt att jobba mot sina egna personliga mål. Det är inspirerande! Du är en förebild! Det är inte konstigt att du ser efter dina behov och klargör för resten av familjen vad du behöver ibland. Däremot blir det tydligt och lättare för dem att sedan också berätta om sina behov och få dem tillgodosedda.

Du kan göra både och. Du kan vara både mamma/pappa OCH leva efter dina värderingar, tillgodose dina behov och ta steg mot dina mål. Det vet jag. Heja dig!

 

Stäng 2018

För att kunna gå in i 2019 med fullt fokus framåt, är det bra att först ha stängt detta år 2018 som vi nu endast har några få veckor kvar på. Varför? Jo för att jag vet att du har växt som människa, på ett eller annat sätt. Och det är bra om du också är medveten om det. När du stänger 2018 ser du alltså om du uppnått några av dina mål, utvecklats, fått nya erfarenheter. Du ser samtidigt om du har levt ditt liv så som du vill, enligt dina värderingar och följt ditt hjärta. Eller om du behöver göra några korrigeringar till 2019 för att det ska bli mer av det.

Det gör du så här:
Fundera på vad du har lärt dig under 2018. Om du gjort några viktiga insikter. Vilka drömmar du uppfyllt. Vilka rädslor du utmanat. Vad du är tacksam för och vilka människor du mött. Vad du är mest stolt över 2018 och vad du vill lämna bakom dig. Vilken hjälp du fått och hur du tagit hand om dig själv. Skriv ner allt du kommer på!

Du är helt fantastisk! Du har gjort så gott du kan utifrån dina förutsättningar. Det vet jag. Bär dina nya erfarenheter och lärdomar med huvudet högt och en stolt hållning.

Under julledigheten ser du till att ta hand om dig så mycket som möjligt. Gör det du tycker om, det som får ditt hjärta att sjunga. Det som är bra för din hälsa. Träna både kroppen och hjärnan. Få till en balans gällande återhämtning och fokus framåt.

Gör allt detta för att du tycker om dig själv, och för att du vill investera i den personen du ska umgås med resten av ditt liv. Dig själv. Du är värd det bästa!

Följ ditt hjärta

Att välja mål

Just nu är jag mitt emellan mål kan man säga. Det är ett bra tag till nästa mål och jag har inte börjat träna inför det ännu. Så tillsvidare leker jag mig fram lite istället. Testar olika hinderbanor i skogen, funderar på om jag ska klämma in 1-2 extra mål i vår… Jag gillar att ha utmanande mål framför mig, det gör att jag vet vad jag ska fokusera på, och det ger också träningen ett värde i sig. Det måste förstås inte handla om träning, men för mig handlar träning om att utmana mig, och det går ju jag igång på som bekant. För mig är det svårt att hitta ett mer utmanande mål, där både psyke/pannben och kropp får sin utmaning. Tror det är därför jag gillar det skarpt.

Jag brukar ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Till exempel att göra en Svensk Klassiker på 4 år istället för 1 år. Där jag har kört en gren i taget per år och nu är jag inne på sista grenen – simning. Jag har alltså sedan vintern-16 fokuserat på detta långsiktiga mål, för det var då jag började träna inför Vätternrundan. Sommaren-16 började jag istället åka rullskidor med fokus på Vasaloppet-öppet spår. Våren-17 började jag löpträna och så avverkade jag Stockholms Halvmarathon och Lidingöloppet 15K av bara farten hösten-17. För fokuset låg ju egentligen på Lidingöloppet 30K (hösten-18), men eftersom jag var i mitt livs löpform så ville jag även testa att springa Stockholms marathon våren-18 först, för den chansen kanske aldrig kommer igen tänkte jag (och Lidingöloppet ligger ju så sent på året).

Hur gick då Lidingöloppet 30K som jag sprang nu sista helgen i september? Jodå, tack bra. Fast jag har lärt mig en sak nu. Det är inte bara magen man ska ta hänsyn till kring hur den reagerar när det gäller att fylla på med snabba kolhydrater under loppet. Utan även hur musklerna reagerar. Så jag kommer i fortsättningen hålla mig ifrån gels. När jag hade 5 km kvar och bland annat även den omtalade Aborrbacken framför mig, så tog jag en gel… Det skulle jag inte ha gjort. Jag som hade hållit ett bra tempo fram till dess. Efter gelen kom nämligen krampen i benen. Så sista 3-5 km sprang jag med kramp. Och då förlorade jag minut efter minut. Men är ändå nöjd med mitt resultat som blev 3 tim, 18 min!

Så hur väljer man mål då? Hur väljer jag mina mål? Mina mål har med min drivkraft att göra, mina värderingar, mina styrkor. För det ska ju vara ett attraktivt mål, och det blir det om det tar avstamp i mig. Realistiskt blir målet om jag skapar en plan för hur jag vecka för vecka ska förbättra mig t ex konditionsmässigt, styrkemässigt, kunskapsmässigt. Målet får inte vara för lätt att nå nämligen, då är man inte beredd att kämpa lika mycket. Och så är det bra att ha ett slutdatum, så att jag vet hur lång förberedelsetid jag behöver. Det är viktigt att man längs vägen också kan mäta och se att man når resultat och kommer framåt. Mål kan se olika ut, de kan vara prestationsmål, genomförande mål, känslobaserade mål, eller t ex konsekvensinriktade mål.

Så nu undrar jag, vad är du nyfiken på? Vilket mål vill du sätta? Och hur kommer det kännas när du har nått det tror du…?

Prioriteringar…

Jag har fått prioritera om lite på sista tiden. Så brukar jag göra när det är många saker att göra. Fokusera på det som är viktigast, resten får vänta. Städning, Facebook, jämförelse med andra får vänta. Likaså bloggen. Så därför det blev inget blogginlägg i juni. Jag sprang också Stockholm Marathon i juni, tänkte att ni kanske ville veta hur det gick? Just detta år råkade det vara det näst varmaste loppet i historien. Men efter 5 timmar sprang jag in på stadion med ett stort leende på läpparna. Då hade jag sprungit 19 km med kramp i benen, för krampen kom efter 23 km. Så pannbenet fick också jobba. Men utöver det var det en fantastisk upplevelse!

Något jag aldrig prioriterar bort är min träning. Oavsett väder och semesterresor, oavsett vad alla andra tycker och tänker. Så på min semester tog jag med mig hopprep och gummiband i resväskan. Och på plats använde jag även en sopborste till rörlighetsträning och letade upp en lämplig sten för styrketräning. Funkade alldeles utmärkt! Sedan passade jag på att kolla in omgivningen med hjälp av löpning. Min kropp mår bra av träning. Jag har mål med min träning. Jag ska springa Lidingöloppet 30 km i slutet av september och bli PT (personlig tränare) i höst.

Annat jag prioriterar just nu är min PT-utbildning, mitt nya jobb på Ready For Change, semester, sol och bad, och att måla huset. Alltså blir det inte ett längre blogginlägg än detta!

Ha en fortsatt härlig, närvarande, kraftfylld sommar!

Ättiksgurka och tron på sig själv

Japp, det blev ett tempopass förra helgen, precis som planerat. Tävlingsfart i 10 km. Asjobbigt var det. Fick ont i huvudet efteråt. Hade nog tagit ut mig lite. Men jag höll mig till planen i alla fall. Bara det kan ju ibland vara en utmaning i sig.

Denna vecka reviderade jag lite. Fick chansen att testa på ett intervallpass på spinning, så då strök jag intervallpasset i löpning istället. Jag har dock hört att man kan få ”tunga ben i löpningen” om man har cyklat, kanske påverkade det mitt pass i fredags då jag skulle springa ett lugnt pass på 10 km. För mina ben kändes tunga då. Kanske satt det bara i huvudet. När jag kom hem styrketränade jag också och övade rörlighetsträning.

Eftersom mina vader ibland känns lite stumma när jag springer, köpte jag hem ättiksgurka. Tänkte att det kanske skulle hjälpa! 🙂 Så igår åt jag lite ättiksgurka, och även idag till frukost. Och så hällde jag i mig lite sportdryck innan jag gav mig iväg på veckans långdistanspass på 21 km. Så idag kändes inte benen stumma. Härligt. Lyssnade på Framgångspodden med Nikki Amini samtidigt, en tjej som är målmedveten och som har en stark drivkraft. Hon sa bland annat att en av de viktigaste sakerna man bör göra är att tro på sig själv. Precis vad jag också brukar säga: – Jag tror på dig! Och jag tror på mig själv och att jag kan nå mina mål. T ex att springa Stockholm marathon. Men inte idag. Jag är inte där riktigt ännu träningsmässigt. Men idag blev det i alla fall en Halvmara rent träningsmässigt! Tjohoo!

Grisigt värre

Okej. I dag är det fredag. Det blåser och regnar snöblask. Vad passar väl då bättre än grisig intervallträning! När jag tränar intervaller får jag chansen att utmana mig och öka min kapacitet, och är det dåligt väder blir det liksom dubbelt upp. Fast idag var det riktigt grisigt…

2 km uppvärmning. Sen koordinationslopp 5 x 60 m, med fokus på tekniken. Kände direkt när jag sprang åt ena hållet på mina intervaller – i motvind – att det skulle bli ett tufft pass. Härligt! (efteråt)

Sen 10 min i tröskelfart (för mig ca 5:30 min/km), och därefter 2 min vila. Efter det intervaller 10 x 1 min med 1 min vila emellan. Där började nedräkningen, tänkte att snart är jag klar. Men, inte då. För på slutet hade jag ju kvar ytterligare 10 min i tröskelfart. Där fick pannbenet jobba ganska hårt för att jag skulle lyckas hålla samma tempo som första gången. Efter det nedjogg hemåt i 2 km.

Nästa pass ser jag inte fram emot. Det är ett tempo-pass. Det betyder att man springer ett snabbare pass i eller nära tävlingsfart. Denna gång ska jag springa i 10 km (+ 1 km uppvärmning och 2 km nedjogg). Om det är något pass jag hoppar över så är det mina tempo-pass. Dels för att de inte ökar kapaciteten på samma sätt som distanspassen och intervallpassen, och dels för att de är om möjligt ännu grisigare än intervallträning tycker jag. Så om jag måste prioritera bort något pass är det detta som ryker. Men eftersom jag går igång på utmaningar och vill inspirera dig i din träning, så är chansen ganska stor att det blir av denna gång.

Då var mitt fredagsfys avklarat. Skönt. Nu är jag redo för fredagsmys!

Starka ben eller inte?

Nu har jag kommit igång med mitt träningsprogram inför Stockholms marathon! Jag vet att det inte är alla som funkar som jag när det gäller träningen inför ett utmanande lopp. Men jag gillar att utgå från målet, och sen planera bakåt vad jag behöver åstadkomma varje vecka för att vara i så bra form som möjligt enligt de förutsättningar jag har. På så sätt har jag alltså nya delmål att nå varje vecka, och steg för steg tar jag mig närmare målet. På t ex jogg.se finns det gratis träningsprogram att skriva ut och följa vecka för vecka.

Jag har en bra grundform (sprang Halvmarathon i höstas), och ett starkt pannben. Och jag gillar att stretcha målet, för att se hur långt jag kan nå, utifrån min egen form. Jag vet att jag inte är så snabb tidsmässigt, men jag är nöjd om jag lyckas hålla samma fart hela loppet igenom. Alltså har jag valt ett träningsprogram för Marathon på 4 timmar, där meningen är att man ska träna 4 gånger/vecka. Det vet jag på förhand att jag inte kommer göra, men jag har ändå möjligheten att plocka in ett 4:e pass om jag vill.

Första veckan (som jag bloggade om förra gången) sprang jag ett distanspass på 14 km. Sedan följde en vecka där jag körde två träningspass, varav det ena var intervall och det andra 8 km + styrka. Distanspasset fick jag hoppa över eftersom jag hade lite ont i halsen. För att slippa bli sjuk knaprar jag Exberitox som brukar kunna stoppa förkylningen. Det gjorde den också denna gång, så veckan efter (påskveckan) fick jag in ett rent styrkepass och ett intervallpass. Eftersom jag hade hoppat över det planerade distanspasset på 16 km veckan före, och är fast beslutsam att hinna med att öka på distansen för varje vecka, bestod nu distanspasset av 18 km.

Påsken firade vi ute på Adelsö, där jag är uppvuxen. Så vad passade väl bättre än att passa på att ta distanspasset där ute? Runt ön går nämligen en ringväg som är 16 km lång. Så min plan var alltså att efter att ha rundat ön, fortsätta in på nästa varv 1 km och sedan springa tillbaka 1 km om det kändes bra. Det var kallt och blåste lite. På Adelsö finns också en hel del öppna fält, där vinden får fritt spelrum. Mössan hade jag glömt hemma. Fick låna en mössa av pappa, och sen gav jag mig iväg. Med Framgångspodden i öronen och avsnitt nr 159 om Kajsa Bergqvist ”Hur du blir bäst i världen”. Det kändes så bra, och jag kände mig stark. Fick inspiration av Kajsa och fick till och med lite pepp längs vägen av barndomskompisen Magnus när jag hade ca 5 km kvar. Jag hade druckit lite sportdryck innan jag startade, och i brist på gel eller bars så tog jag med mig några Ahlgrens bilar. Det funkade bra och höll humöret uppe och tillförde lite kolhydrater. Perfekt! Jag sprang i 2 tim och 5 min. Och har alltså tränat bland annat uthålligheten, pannbenet, syreupptagningen i musklerna och stärkt skelett, leder och senor.

Denna vecka har jag än så länge hunnit med ett pass. Idag sprang jag ett distanspass på 10 km, under regntunga skyar. På vissa ställen i dimma. Jag har funderat på vad det är som gör att benen vissa dagar känns starka och vissa dagar tunga. I dag har jag haft delvis en riktig skitdag, så då skulle man kunna tro att benen skulle kännas tunga, men icke! I dag kände jag mig stark. Kanske har det att göra med min drivkraft – att jag går igång på utmaningar? Efter löpningen styrketränade jag också. Planen är att få in ytterligare två pass denna vecka.

Som en ko på grönbete

Lycka! Torra vägar, sol, inga broddar, fåglarna kvittrar in våren, och min pulsklocka fungerar igen som den ska. Jag kände mig stark och att springa 14 km kändes inte svårt på något sätt. Jag har ju hållit igång med långa pass skidåkning, stavgång och även sprungit med broddar på vinterunderlag. Men nu kände jag mig som en ko som får komma ut på grönbete för första gången efter den långa vintern. En sådan härlig känsla!

Nu är börjar nedräkningen och uppstarten inför Stockholm Marathon. Jag sätter alltså igång med mitt träningsprogram där jag verkligen fokuserar på löpningen. Äntligen! Denna helg sprang jag 14 km i lågt tempo (för att hålla pulsen nere), 1 tim och 37 minuter. Jag sprang mot Domarudden, men vände efter 7 km och sprang hemåt igen, så jag hann inte ända fram. Men det gör inget, det kommer jag göra nästa vecka när jag ska springa 16 km.  Jag har lärt mig att det krävs tålamod, att skynda långsamt, när det gäller att bygga upp kroppen inför ett långlopp.

Nu är också tanken att jag ska börja blogga mer om träning här på hemsidan. Dels för att träning kommer ta en stor plats i mitt liv i och med att jag även kommer utbilda mig till PT, och dels för att visa hur jag jobbar med uppladdningen inför mitt mål. Kanske det kan inspirera dig i din träning på något sätt? Antingen att komma igång med kontinuerlig träning, eller kanske till att sätta upp ett utmanande träningsmål? Jag vet att du kan.

Nu kör vi!