Även en coach är en människa

Denna gång ska jag konstigt nog skriva om en av mina egna motgångar. Så att du ser att även fast jag är coach, så får jag också kämpa. Jag har också motgångar, jag är också en människa med brister, svagheter och ibland tappad energi. Jag tänker att det kanske kan ge dig kraft framåt, att höra det. Ibland kan det nämligen vara lärorikt att se hur verkligheten är, så att man inte tror att de som lyckats på något sätt glidit in på ett bananskal. Tvärtom ligger det alltid en massa kämpande bakom.

Just nu ser jag inte varför jag har fått denna motgång. Jag gjorde allt jag kunde till 100%. Men det räckte inte ända fram. Jag vet att jag så småningom kommer se varför jag fick denna motgång nu. Och efter ett tag brukar nyfikenheten ta över och då börjar jag tillitsfullt undra vad detta kommer leda till istället.

För några veckor sedan sökte jag en PT-utbildning (jag vill utbilda mig till personlig tränare). Igår fick jag besked – jag har inte blivit antagen utan står på en reservplats. Jag trodde att jag hade hittat min nästa, nya utmaning, och ett sätt att utveckla mina kunskaper i något jag brinner för. För jag älskar att peppa andra i sin träning, och därför såg jag fram emot denna utbildning jättemycket. Jag har till och med tidigare fått kommentarer som ”Du borde bli PT”. Och därför trodde jag att när jag följde alla tecken som ledde fram emot denna utbildning, att jag var på rätt väg. Att jag just nu följde rätt stig. Men tydligen så har ”universum” andra planer för mig. Jag återkommer när jag vet mer exakt hur. Kanske dröjer det innan jag ser det. Men jag har tillit. Och jag ser därför inte detta som ett misslyckande, utan snarare blir jag nyfiken på varför.

Och jag har precis stärkt min viljemuskel med denna motgång. Mitt pannben har blivit ännu starkare. Tack.

 

Snart håller jag den i min hand!

Snart är det dags. Snart får jag hålla den i handen. Min första bok! Igår skickade jag över det sista till Papertalk. Det har varit en hel del knåpande på boken den sista tiden. Slutpillret tog liksom längre tid än vad jag trodde. Själv hade jag skrivit klart det mesta av min text för ganska länge sedan. Men eftersom jag även ville inspirera er med redan uppfyllda drömmar, så har jag samlat in några sådana också, och det drog ut lite på tiden. Det har jag hållit på med sedan i somras. Efter det har det varit några turer med korrekturläsande, insamling av bilder och frågor fram och tillbaka till dessa personer.

I november undersökte jag vilka som skulle få trycka min bok, Vulkan eller Papertalk, och lotten föll på Papertalk. Det kändes som att jag kunde ha mer kontroll på själva processen hos dem, det var mer personlig service. Hos Vulkan var det mer teknik, och mindre kontakt med dem personligen. Vulkan kommer också att lägga ut en omslagsgenerator snart, men den var inte igång ännu när jag skulle börja med mitt omslag. Hos Papertalk fick jag tipset om att jag även kunde göra omslaget i word. Priset är nog ungefär detsamma hos båda.

I slutet av november skickade jag mitt manus till tre personer som fick läsa det och tycka till. Efter det följde korrekturläsande och småändringar från min sida. I början på december fick Papertalk se mitt bokmanus för första gången, sedan följde en tålmodig väntan från min sida, samtidigt som jag knåpade vidare med mitt omslag. Eftersom jag inte hört något från Papertalk på tio dagar och började bli lite otålig, skickade jag mitt slutgiltiga bokmanus den 14/12 till dem. Då kände jag mig helt färdig med all korrekturläsning.

Mitt omslag då, varför hade jag valt att göra det i word till att börja med? Dels för att jag tyckte det var en spännande utmaning, och dels för att jag inte har något bra program att göra det i på min dator. Så jag googlade fram en guide för hur man gör omslag i word och så gjorde jag så gott jag kunde. Den 14/12 skickade jag även över mitt omslag till Papertalk. Sedan följde några turer fram och tillbaka gällande omslaget. Textrutor försvann när jag skickade över worddokumentet, storleken på typsnittet ändrades och när vi gjorde om det till pdf blev det också något knas. Så, så här i efterhand kanske jag skulle välja något annat program att göra det i. Men tillslut fick vi till det!

Och nu väntar jag alltså med spänning på ett provexemplar av boken! Jag vill trycka upp ett exemplar först för att se hur det blir, sedan kommer jag trycka upp fler. Det här blir den bästa julklappen till mig i alla fall i år! Kanske blir det en något försenad julklapp, men jag kommer i alla fall hålla den i min hand innan året är slut – och det var mitt mål!

Så här ser omslaget ut! Blir du nyfiken?

En snarkande dröm

Nu sitter jag här med en av mina drömmar sedan barnsben uppfylld. Han ligger nere på golvet vid mina fötter och snarkar. Han är 8 veckor gammal. Hos oss har han bott i sju dagar. Vår hundvalp Eddie. När jag var liten hade jag husdjur som fiskar, vandrande pinnar, en salamander, och en krabba. Min pappa är pälsdjursallergiker. När jag var 9 år fick jag undulater – roliga, men svåra att gosa med. Nu, när jag är 41 år gammal har jag äntligen fått min hundvalp!

Eddie sover mycket, i princip överallt. Han går ut i köket och sätter sig och väntar när det är ungefär en halvtimme kvar innan det är dags för mat. Han får en hel del bannor, men ännu mer beröm. Vi har fått övervinna hans rädslor för till exempel vattenspridaren (som ej var på), trädgårdsslangen, en boll, en skateboard, en pipleksak och diskmaskinen. Han tar allt han kommer åt i munnen, småsten, blad, sniglar. Köksgolvet är renare än någonsin. När han ska sova för natten lägger han sig på eller vid min fot när jag tittar på tv. Sen sover han duktigt hela natten ute i vardagsrummet alldeles själv. Mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag tittar på honom.

För att skapa en god vana med dagliga promenader köpte vi i familjen ett hundkoppel redan för ett år sedan. Och så har vi gått ut då och då på promenad med kopplet i fickan sedan dess. Nu har vi äntligen en hund att fylla ut halsbandet och kopplet med! Vi har varit ihärdiga och uthålliga, och har nu nått i mål. Dessutom har inte någon måluppfyllelse-blues infunnit sig, eftersom Eddie är en liten tidstjuv. Tiden försvinner till att hålla koll på honom, så att han gör sina behov på rätt ställen, så att han blir busad med, och när han sover så passar vi förstås på att göra det vi inte hunnit med när han varit vaken.

Vad har du för drömmar eller mål som du vill uppfylla? Vad kan du skapa för vana som tar dig närmare din dröm? Kanske köpa ett hundkoppel?

Gulligt störningsmoment

Det har varit lite tyst här på bloggen gällande mitt skrivande, för det har inte gått lika fort framåt på sista tiden, som det gjorde den veckan när jag satt och skrev på heltid. Men här kommer nu en rapport! För det har gått sakta men säkert framåt.

På onsdagen 12/7 satt jag och skrev hela morgonen, medan övriga familjen sov, kl. 6:50-9:50. Stötte sedan på patrull – min dator ville plötsligt inte samarbeta med mig, så då tog det stopp den dagen. Nästa dag fick jag ”datahjälp” ända till eftermiddagen, så då blev det en timmes arbete. Sedan blev det några dagars uppehåll eftersom vi bland annat hälsade på hundvalpen Eddie, som då snart skulle blir vår. På söndagen tog jag sovmorgon och då blev det bara 45 minuters arbete med boken, och bildhantering.

Veckan efter arbetade jag med boken tre av sju dagar (och fick då ihop 4 timmars arbete med boken) eftersom jag och barnen reste bort över torsdag-fredag. Sedan vandrade jag Roslagsleden ensam under lördagen, och efter det behövde jag prioritera att lägga min tid på förberedelser inför hundvalpens ankomst. Dagarna innan vi hämtade vår hundvalp (måndag-tisdag) arbetade jag med boken 2,5 tim.

I torsdags förra veckan hämtade vi hem vår hundvalp Eddie! En av mina egna drömmar har blivit uppfylld! Så nu fylls mina tidigare morgonrutiner av morgonkissning och bajsning, fixa hundfrukost, efter maten kissning och bajsning, lekstund, sen om jag har tur får jag en halvtimme ensam framför datorn, innan det är dags för frukost med familjen och hundpromenad. Eddie är ju som en liten bebis ännu, men vi kommer ju hitta våra modifierade morgonrutiner snart, när han blir lite större. Han är ett väldigt gulligt störningsmoment just nu i mitt skrivande.

Men jag har nu kommit 79 sidor framåt i min bok. Ca 20 kvar!

Och huvudsaken är att jag sakta men säkert hela tiden fortsätter framåt med arbetet på min bok. Att jag är envis och uthållig. Just nu håller jag på och samlar på uppfyllda drömmar, hör av dig om du vill vara med och bidra med någon dröm eller mål som du har uppfyllt! Maila mig: jessica.bene@kraftochdrommar.se, och som en start kan du gå in på följande länk och fylla i mitt formulär: https://goo.gl/forms/SmvTna3WischhIdF2.

 

Uppgradera planen

Jag har nu haft lyckan att sitta och skriva i 5 hela dagar, ensam, från morgon till kväll, och kommit en lång bit på vägen med min bok. Det gör mig lycklig ända in i själen. Och det kan varmt rekommenderas!

Nu har jag fått uppgradera planen de senaste dagarna, så att den passar in i familjelivet också. För nu är barnen tillbaka från mor- och farföräldrar. Så som det faktiskt är för de flesta andra som skriver.

Hur har det gått hittills då?
I lördags och söndags besökte vi mina föräldrar, så då skrev jag inget, men jag läste desto mer. Jag har skummat igenom 3 böcker som inspirerar mig, som jag tidigare läst från pärm till pärm och strukit under i. Continue reading

Andras uppfyllda drömmar

Femte dagen med mitt bokskrivande. Det är svårt det här med sömnen när man liksom lever och andas sin bok… Ungefär varannan natt blir det dåligt med sömn, och varannan natt är jag så trött, så då sover jag som en stock hela natten. När jag sover dåligt vaknar jag för tidigt, efter ca 5-6 timmar, och då börjar hjärnan arbeta med boken även fast jag inte vill.

I morse vaknade jag kl. 6, så då började jag skumläsa igenom en av böckerna som inspirerar mig. Igår efter att jag slutat sitta framför datorn plöjde jag igenom två andra böcker. Har också lyssnat på en podcast i researchsyfte och sammanställt en intervju idag. Förmiddagen (efter min morgonpromenad) gick till att sammanställa en enkät som handlar om uppfyllda drömmar.

Nu kan du gå in och svara på frågorna om du vill hjälpa mig framåt i mitt bokskrivande! Jag samlar helt enkelt på uppfyllda drömmar, och har därför skapat några frågor kring detta.
Enkät ”uppfyllda drömmar” finns här: https://goo.gl/forms/SmvTna3WischhIdF2
Stort tack från mitt hjärta om du vill hjälpa mig med detta!

På eftermiddagen satt jag och skrev. I dag jobbade jag med boken 6,5 tim totalt. Men det blev inga bilder inlagda idag. Tyckte det var viktigare att lägga tiden på att få ihop texten. Imorgon är nämligen familjen samlad igen. Och då kommer jag fortsättningsvis se till att få min skrivtid ca 2 tim på morgonen varje dag innan resten av familjen har vaknat. Så ska nog snart boken vara klar ändå! Jag återkommer med rapport efter att jag skrivit nästa gång.

Uthållighet

Dag 4 på min väg mot att uppfylla min dröm, att skriva en bok. I dag har uthållighet fått stå i fokus. Klev upp kl. 6, för att hinna med min morgonpromenad innan det var dags att skjutsa barnen till mormor & morfar. Kom igång med mitt skrivande först kl. 10 när jag kommit hem igen. Skrev fram till kl. 13:30 . Åt lunch snabbt samtidigt som jag skummade igenom en bok som inspirerar mig, satte mig sedan framför datorn igen så fort jag kunde [läses: flow].

Har också gjort en hel del researcharbete idag. Läst böcker, kollat på nätet. Har nu kommit till kapitel 12 som är det sista kapitlet (tror jag). Fortsätter samtidigt hela tiden peta in text lite här och där i övriga kapitel. Nu håller bokens kostym på att ta form, med till exempel citat och bilder. Det är jätteroligt! Men bildhanteringen är tidskrävande, och till det krävs det verkligen uthållighet. Har fixat 32 bilder idag. Så mellan ca kl. 17-20 (med avbrott för en snabb köpemiddag) pysslade jag mest med det och bildtexterna.

Nu är jag uppe i 41 sidor! Tjoho! Idag har jag skrivit och jobbat med min bok 9,5 tim…!

Imorgon kommer jag lägga in bilderna i boken. Och göra mer researcharbete. Ska se om jag hinner göra klart min sammanställning också. I så fall kommer kanske ni få vara delaktiga på ett eller annat sätt. 🙂

Älskar känslan innan

Nu är det snart dags för mig att uppfylla min dröm. Och jag älskar känslan innan, vill dra ut på den lite. Vill också inspirera andra kring processen, dig som läser det här. Så därför kommer jag blogga om den. För nu ska jag snart sätta igång och skriva min bok. Jag är både pirrig och förväntansfull. Lite rädd också kanske. Men jag vet att jag kan. Jag litar och tror på mig själv.

Förra veckan hade jag och min samarbetspartner Monique på MonQey Träning & Texter två Skrivarworkshops för att inspirera andra i sitt skrivande. Vi hade dem för att få igång andras skrivande inför semestern. En kickstart liksom. Det får också bli mitt eget startskott i mitt skrivande. För jag har tidigare påbörjat så många böcker i olika genres, men aldrig skrivit klart. Annat har kommit emellan. Jag har också under tiden ökat min personliga växt och ändrat min skrivstil, fått nya idéer och ny kunskap. Nu har det landat i denna bok som jag ska skriva klart denna sommar. Kanske redan denna vecka. Det blir ett test. Jag älskar att utmana mig själv och att leva som jag lär.

Jag har skapat strukturen och mitt synopsis redan innan. Igår vattnade jag blommorna, städade skrivbordet, ja, jag har städat lådor och faktiskt hela arbetsrummet. Jag har skickat iväg barnen till farmor och farfar, och mormor och morfar hela veckan. Mannen är på jobbet. Jag har plockat ur diskmaskinen och igår dammsög jag huset. Jag har berättat för flera personer att jag ska sitta och skriva hela veckan, bara för att få lite press på mig. Nu finns det ingenting som kan stoppa mig, som kan distrahera mig i mitt skrivande.

Jag har idag varit ute på min morgonpromenad för att få igång blodflödet till hjärnan och för att skapa goda förutsättningar för min kreativitet. Nu är det dags. Nu kör vi!