En snarkande dröm

Nu sitter jag här med en av mina drömmar sedan barnsben uppfylld. Han ligger nere på golvet vid mina fötter och snarkar. Han är 8 veckor gammal. Hos oss har han bott i sju dagar. Vår hundvalp Eddie. När jag var liten hade jag husdjur som fiskar, vandrande pinnar, en salamander, och en krabba. Min pappa är pälsdjursallergiker. När jag var 9 år fick jag undulater – roliga, men svåra att gosa med. Nu, när jag är 41 år gammal har jag äntligen fått min hundvalp!

Eddie sover mycket, i princip överallt. Han går ut i köket och sätter sig och väntar när det är ungefär en halvtimme kvar innan det är dags för mat. Han får en hel del bannor, men ännu mer beröm. Vi har fått övervinna hans rädslor för till exempel vattenspridaren (som ej var på), trädgårdsslangen, en boll, en skateboard, en pipleksak och diskmaskinen. Han tar allt han kommer åt i munnen, småsten, blad, sniglar. Köksgolvet är renare än någonsin. När han ska sova för natten lägger han sig på eller vid min fot när jag tittar på tv. Sen sover han duktigt hela natten ute i vardagsrummet alldeles själv. Mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag tittar på honom.

För att skapa en god vana med dagliga promenader köpte vi i familjen ett hundkoppel redan för ett år sedan. Och så har vi gått ut då och då på promenad med kopplet i fickan sedan dess. Nu har vi äntligen en hund att fylla ut halsbandet och kopplet med! Vi har varit ihärdiga och uthålliga, och har nu nått i mål. Dessutom har inte någon måluppfyllelse-blues infunnit sig, eftersom Eddie är en liten tidstjuv. Tiden försvinner till att hålla koll på honom, så att han gör sina behov på rätt ställen, så att han blir busad med, och när han sover så passar vi förstås på att göra det vi inte hunnit med när han varit vaken.

Vad har du för drömmar eller mål som du vill uppfylla? Vad kan du skapa för vana som tar dig närmare din dröm? Kanske köpa ett hundkoppel?

Måååååååååååååååååååål

…brukar vi skrika när någon gör mål i en match. Men det vill jag också skrika för att poängtera hur viktigt det är att vi har mål. Vi behöver alla ha mål. Hur ska vi annars veta vart vi ska? Hur ska vi annars veta vad vi behöver längs vägen? Vilken hjälp vi behöver, vad vi behöver införskaffa, vilka vi behöver informera? Vad vår kropp och knopp behöver för att kunna hjälpa oss att nå vårt mål? Vilken kunskap vi behöver skaffa oss, vad vi behöver ta reda på, hur starka och uthålliga vi behöver vara? Vilka platser vi ska boka för att inte missa vårt mål?

Och om vi inte har mål så vet vi inte heller hur planen ska se ut. Planen som sakta men säkert tar oss framåt mot vårt mål. Genom delmål, motgångar och framgångar.

Så varsågod, här får du mina 5 bästa tips på hur du kan gå i mål med dina mål:

  1. Se till att du vet vad som är ditt mål (inte så självklart alla gånger).
  2. Formulera målet SMART (Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidsbestämt).
  3. Formulera målet dubbelt SMART (Spännande, Meningsfullt, Annorlunda, Roligt, Tufft)
  4. Ställ dig frågan: Vad behöver du göra för att kunna nå ditt mål?
  5. Räkna bakåt i kalendern från måldatumet tills i dag, och gör din plan över vad du behöver göra och när. Per månad, per vecka och kanske ibland till och med per dag.

Grattis! Du kommer snart nå ditt mål!

vag

Lite jävlaranamma

Ibland behövs det lite jävlaranamma! Jag behövde det till exempel igår onsdag när jag var trött, eventuell förkylning på gång. Kom hem kl. 18:00, hade inte ätit middag ännu, familjen var också trött och retlig. Nerverna på ytan. Och då presenterade jag (både för familjen och mig själv) att jag behövde gå upp och cykla på min trainer en timme. Plötsligt var det som att jag hade släppt en bomb.

Men jag plockade fram mitt jävlaranamma, klargjorde varför jag behövde cykla just då (för att jag inte var hungrig, och annars skulle det bli för sent (om jag åt först) och dessutom visste jag (eftersom jag känner mig själv) att det skulle vara svårare att plocka fram mitt jävlaranamma om jag skulle tvingas vänta till kl. 19:30 innan jag kunde börja cykla, dessutom skulle det då krocka med läggning av barnen.

Varför passade jag inte på att låta bli, allt pekade ju mot att jag skulle cykla en annan dag? Jo, för att jag har ett mål. Mitt mål är att cykla Vätternrundan i juni, det är 30 mil. Och för att klara det behöver jag ha 100 mil cykling i kroppen, och har därför satt upp delmål om att cykla 4 mil/vecka fram tills dess (+ en långtur på 15 mil). Skjuta upp finns alltså inte i min värld. Jag har ju en plan. Dessutom har jag ett cykelpass till i helgen.

Jag tror att vi är många som behöver plocka fram vårt jävlaranamma lite då och då, och därför har jag skapat en egen modell för detta – Jävlaranamma-modellen. Den innehåller delarna: Startlinjen, Loppet, Depåstopp, Publik och Målgång. Där är jag nyfiken på dig – Vem står på startlinjen? Hur ska du lägga upp loppet? Hur fyller du på med energi på dina depåstopp? Vilka har du runt omkring dig som är din publik? Hur känns det när du har gått i mål, och hur vill du fira?

Kommentera gärna nedan eller på FB, jag är nyfiken! Eller så kan du skicka mig ett mail jessica.bene@kraftochdrommar.se

Nu jävlar!

Nu jävlar!

Så nu vill jag uppmana dig att plocka fram ditt jävlaranamma och använda dig av det för att nå dit du vill, och skapa det liv du vill leva. Använd det till att gå utanför din trygghetszon eller för att uppfylla en dröm. Använd det för att få människor runt omkring dig att förstå att du är att räkna med. Någonstans inom dig finns ditt jävlaranamma – det är dags att hitta det nu!