Snart håller jag den i min hand!

Snart är det dags. Snart får jag hålla den i handen. Min första bok! Igår skickade jag över det sista till Papertalk. Det har varit en hel del knåpande på boken den sista tiden. Slutpillret tog liksom längre tid än vad jag trodde. Själv hade jag skrivit klart det mesta av min text för ganska länge sedan. Men eftersom jag även ville inspirera er med redan uppfyllda drömmar, så har jag samlat in några sådana också, och det drog ut lite på tiden. Det har jag hållit på med sedan i somras. Efter det har det varit några turer med korrekturläsande, insamling av bilder och frågor fram och tillbaka till dessa personer.

I november undersökte jag vilka som skulle få trycka min bok, Vulkan eller Papertalk, och lotten föll på Papertalk. Det kändes som att jag kunde ha mer kontroll på själva processen hos dem, det var mer personlig service. Hos Vulkan var det mer teknik, och mindre kontakt med dem personligen. Vulkan kommer också att lägga ut en omslagsgenerator snart, men den var inte igång ännu när jag skulle börja med mitt omslag. Hos Papertalk fick jag tipset om att jag även kunde göra omslaget i word. Priset är nog ungefär detsamma hos båda.

I slutet av november skickade jag mitt manus till tre personer som fick läsa det och tycka till. Efter det följde korrekturläsande och småändringar från min sida. I början på december fick Papertalk se mitt bokmanus för första gången, sedan följde en tålmodig väntan från min sida, samtidigt som jag knåpade vidare med mitt omslag. Eftersom jag inte hört något från Papertalk på tio dagar och började bli lite otålig, skickade jag mitt slutgiltiga bokmanus den 14/12 till dem. Då kände jag mig helt färdig med all korrekturläsning.

Mitt omslag då, varför hade jag valt att göra det i word till att börja med? Dels för att jag tyckte det var en spännande utmaning, och dels för att jag inte har något bra program att göra det i på min dator. Så jag googlade fram en guide för hur man gör omslag i word och så gjorde jag så gott jag kunde. Den 14/12 skickade jag även över mitt omslag till Papertalk. Sedan följde några turer fram och tillbaka gällande omslaget. Textrutor försvann när jag skickade över worddokumentet, storleken på typsnittet ändrades och när vi gjorde om det till pdf blev det också något knas. Så, så här i efterhand kanske jag skulle välja något annat program att göra det i. Men tillslut fick vi till det!

Och nu väntar jag alltså med spänning på ett provexemplar av boken! Jag vill trycka upp ett exemplar först för att se hur det blir, sedan kommer jag trycka upp fler. Det här blir den bästa julklappen till mig i alla fall i år! Kanske blir det en något försenad julklapp, men jag kommer i alla fall hålla den i min hand innan året är slut – och det var mitt mål!

Så här ser omslaget ut! Blir du nyfiken?

Vikten av drömmar och tro på sig själv

Har drömmar och tro på sig själv något samband? Ja, det tror jag. För om man inte tror att man en dag kommer uppfylla sin dröm, så kommer man heller aldrig göra det. Vi måste våga tro, drömma, och värdesätta oss själva. Vi är värda att uppfylla våra drömmar!

Jag gillar Gunde Svans uttryck: ”-Om man inte kan se sig själv på toppen, kommer man heller aldrig att nå dit”. Det är så sant som det är sagt. Ibland kan man dock behöva lite hjälp på traven först. Att någon annan tror på dig och hejar på, tills du hittar den tron i dig själv. Och när du själv också förstår det, då är allt möjligt! Jag har sett den kraften komma fram hos andra. Och jag älskar när det vänder och de även själva ser den kraften! Då ryser jag och får ståpäls.

Det pirrar lite i magen när jag tänker på att jag en dag ska få uppnå min dröm. Att bestiga Kilimanjaro. I morse blev jag ännu mer inspirerad, när jag här i Åkersberga, i Hackstabacken, för tredje gången på tre dagar mötte samma man med sina stavar när han gick upp och ner. I dag frågade jag vad han tränade inför. Och då sa han att han skulle upp på Kilimanjaro om en månad. Ståpäls. Snacka om att jag var avundsjuk. Men jag ska också dit, en dag. Ännu så länge är det en dröm. Men den kommer jag plocka ner och göra till ett mål en dag. Då börjar planeringen. Och tills dess underhåller jag min dröm genom att då och då vandra upp- och nedför en slalombacke. Ett litet steg i taget.

Förstår du att drömmar är sååå viktiga! De svävar där ovanför dig och ger dig hopp och något att sträva mot. De ger dig kraft och spänning. De ger dig ett mål och målfokus.

Drömmar kan vara stora eller små, nära i tiden eller långt bort. Det är heller inte fel att ersätta en gammal dröm med en ny, eller att uppdatera en dröm vartefter tiden går. Du bestämmer. Bara du ser till att hålla dina drömmar vid liv och uppfylla någon då och då.

Kilimanjaro 5895 möh

Jag hoppas du får växtvärk

Nu ska jag börja använda två nya ord i mitt språkbruk. Personlig växt. Häftiga ord tycker jag, som jag läste i en bok nyligen. Jag tycker de säger allt. Hur vi kan växa som människor genom att ständigt utmana oss själva. Genom att prova på nya saker. Lära oss nya saker, om oss själva och andra. Genom att ta ansvar.

Visst, det kanske känns som att det är enklast att göra saker på autopilot, det som vi är programmerade att göra. Tänka samma tankar som igår. Att köra på det trygga, invanda. Men då händer det heller inget med din personliga växt. Då står du och stampar på samma fläck.

Att istället göra något som känns pirrigt, och som du kanske rentav är rädd för att göra, det gör att du växer och sträcker på dig lite extra. Att göra något som tar dig framåt inte bakåt. Att se din egen del i det hela, och göra allt du kan för att det ska blir så bra som möjligt. Att säga rätt saker, både till sig själv och andra. Det ger bränsle och en varm känsla i magen.

Fråga dig själv så ofta som möjligt – gör det här att jag ökar min personliga växt? Det kan röra sig om något så enkelt som sättet du pratar på. Om du tar ansvar för det du säger, eller om du använder ord som ”kanske” eller ”borde”.

Din rädsla kommer aldrig att försvinna så länge som du växer. A-ha! Lika bra att inse det. Du kommer alltså inte undan den känslan. Om du inte vill stå kvar på samma fläck hela tiden förstås.

Personligen så gillar jag att vattna människor med kraft, mod, drömmar, motivation, inspiration, glädje. Så att de vågar växa och blir lite längre än vad de var förut.

Och ja, jag hoppas faktiskt att ni alla får växtvärk. 🙂 

(Inspiration hämtad ur boken ”Känn rädslan och våga ändå” av Susan Jeffers)

Vaxter_bryter_fram