Prioriteringar…

Jag har fått prioritera om lite på sista tiden. Så brukar jag göra när det är många saker att göra. Fokusera på det som är viktigast, resten får vänta. Städning, Facebook, jämförelse med andra får vänta. Likaså bloggen. Så därför det blev inget blogginlägg i juni. Jag sprang också Stockholm Marathon i juni, tänkte att ni kanske ville veta hur det gick? Just detta år råkade det vara det näst varmaste loppet i historien. Men efter 5 timmar sprang jag in på stadion med ett stort leende på läpparna. Då hade jag sprungit 19 km med kramp i benen, för krampen kom efter 23 km. Så pannbenet fick också jobba. Men utöver det var det en fantastisk upplevelse!

Något jag aldrig prioriterar bort är min träning. Oavsett väder och semesterresor, oavsett vad alla andra tycker och tänker. Så på min semester tog jag med mig hopprep och gummiband i resväskan. Och på plats använde jag även en sopborste till rörlighetsträning och letade upp en lämplig sten för styrketräning. Funkade alldeles utmärkt! Sedan passade jag på att kolla in omgivningen med hjälp av löpning. Min kropp mår bra av träning. Jag har mål med min träning. Jag ska springa Lidingöloppet 30 km i slutet av september och bli PT (personlig tränare) i höst.

Annat jag prioriterar just nu är min PT-utbildning, mitt nya jobb på Ready For Change, semester, sol och bad, och att måla huset. Alltså blir det inte ett längre blogginlägg än detta!

Ha en fortsatt härlig, närvarande, kraftfylld sommar!

Ättiksgurka och tron på sig själv

Japp, det blev ett tempopass förra helgen, precis som planerat. Tävlingsfart i 10 km. Asjobbigt var det. Fick ont i huvudet efteråt. Hade nog tagit ut mig lite. Men jag höll mig till planen i alla fall. Bara det kan ju ibland vara en utmaning i sig.

Denna vecka reviderade jag lite. Fick chansen att testa på ett intervallpass på spinning, så då strök jag intervallpasset i löpning istället. Jag har dock hört att man kan få ”tunga ben i löpningen” om man har cyklat, kanske påverkade det mitt pass i fredags då jag skulle springa ett lugnt pass på 10 km. För mina ben kändes tunga då. Kanske satt det bara i huvudet. När jag kom hem styrketränade jag också och övade rörlighetsträning.

Eftersom mina vader ibland känns lite stumma när jag springer, köpte jag hem ättiksgurka. Tänkte att det kanske skulle hjälpa! 🙂 Så igår åt jag lite ättiksgurka, och även idag till frukost. Och så hällde jag i mig lite sportdryck innan jag gav mig iväg på veckans långdistanspass på 21 km. Så idag kändes inte benen stumma. Härligt. Lyssnade på Framgångspodden med Nikki Amini samtidigt, en tjej som är målmedveten och som har en stark drivkraft. Hon sa bland annat att en av de viktigaste sakerna man bör göra är att tro på sig själv. Precis vad jag också brukar säga: – Jag tror på dig! Och jag tror på mig själv och att jag kan nå mina mål. T ex att springa Stockholm marathon. Men inte idag. Jag är inte där riktigt ännu träningsmässigt. Men idag blev det i alla fall en Halvmara rent träningsmässigt! Tjohoo!

Grisigt värre

Okej. I dag är det fredag. Det blåser och regnar snöblask. Vad passar väl då bättre än grisig intervallträning! När jag tränar intervaller får jag chansen att utmana mig och öka min kapacitet, och är det dåligt väder blir det liksom dubbelt upp. Fast idag var det riktigt grisigt…

2 km uppvärmning. Sen koordinationslopp 5 x 60 m, med fokus på tekniken. Kände direkt när jag sprang åt ena hållet på mina intervaller – i motvind – att det skulle bli ett tufft pass. Härligt! (efteråt)

Sen 10 min i tröskelfart (för mig ca 5:30 min/km), och därefter 2 min vila. Efter det intervaller 10 x 1 min med 1 min vila emellan. Där började nedräkningen, tänkte att snart är jag klar. Men, inte då. För på slutet hade jag ju kvar ytterligare 10 min i tröskelfart. Där fick pannbenet jobba ganska hårt för att jag skulle lyckas hålla samma tempo som första gången. Efter det nedjogg hemåt i 2 km.

Nästa pass ser jag inte fram emot. Det är ett tempo-pass. Det betyder att man springer ett snabbare pass i eller nära tävlingsfart. Denna gång ska jag springa i 10 km (+ 1 km uppvärmning och 2 km nedjogg). Om det är något pass jag hoppar över så är det mina tempo-pass. Dels för att de inte ökar kapaciteten på samma sätt som distanspassen och intervallpassen, och dels för att de är om möjligt ännu grisigare än intervallträning tycker jag. Så om jag måste prioritera bort något pass är det detta som ryker. Men eftersom jag går igång på utmaningar och vill inspirera dig i din träning, så är chansen ganska stor att det blir av denna gång.

Då var mitt fredagsfys avklarat. Skönt. Nu är jag redo för fredagsmys!

Starka ben eller inte?

Nu har jag kommit igång med mitt träningsprogram inför Stockholms marathon! Jag vet att det inte är alla som funkar som jag när det gäller träningen inför ett utmanande lopp. Men jag gillar att utgå från målet, och sen planera bakåt vad jag behöver åstadkomma varje vecka för att vara i så bra form som möjligt enligt de förutsättningar jag har. På så sätt har jag alltså nya delmål att nå varje vecka, och steg för steg tar jag mig närmare målet. På t ex jogg.se finns det gratis träningsprogram att skriva ut och följa vecka för vecka.

Jag har en bra grundform (sprang Halvmarathon i höstas), och ett starkt pannben. Och jag gillar att stretcha målet, för att se hur långt jag kan nå, utifrån min egen form. Jag vet att jag inte är så snabb tidsmässigt, men jag är nöjd om jag lyckas hålla samma fart hela loppet igenom. Alltså har jag valt ett träningsprogram för Marathon på 4 timmar, där meningen är att man ska träna 4 gånger/vecka. Det vet jag på förhand att jag inte kommer göra, men jag har ändå möjligheten att plocka in ett 4:e pass om jag vill.

Första veckan (som jag bloggade om förra gången) sprang jag ett distanspass på 14 km. Sedan följde en vecka där jag körde två träningspass, varav det ena var intervall och det andra 8 km + styrka. Distanspasset fick jag hoppa över eftersom jag hade lite ont i halsen. För att slippa bli sjuk knaprar jag Exberitox som brukar kunna stoppa förkylningen. Det gjorde den också denna gång, så veckan efter (påskveckan) fick jag in ett rent styrkepass och ett intervallpass. Eftersom jag hade hoppat över det planerade distanspasset på 16 km veckan före, och är fast beslutsam att hinna med att öka på distansen för varje vecka, bestod nu distanspasset av 18 km.

Påsken firade vi ute på Adelsö, där jag är uppvuxen. Så vad passade väl bättre än att passa på att ta distanspasset där ute? Runt ön går nämligen en ringväg som är 16 km lång. Så min plan var alltså att efter att ha rundat ön, fortsätta in på nästa varv 1 km och sedan springa tillbaka 1 km om det kändes bra. Det var kallt och blåste lite. På Adelsö finns också en hel del öppna fält, där vinden får fritt spelrum. Mössan hade jag glömt hemma. Fick låna en mössa av pappa, och sen gav jag mig iväg. Med Framgångspodden i öronen och avsnitt nr 159 om Kajsa Bergqvist ”Hur du blir bäst i världen”. Det kändes så bra, och jag kände mig stark. Fick inspiration av Kajsa och fick till och med lite pepp längs vägen av barndomskompisen Magnus när jag hade ca 5 km kvar. Jag hade druckit lite sportdryck innan jag startade, och i brist på gel eller bars så tog jag med mig några Ahlgrens bilar. Det funkade bra och höll humöret uppe och tillförde lite kolhydrater. Perfekt! Jag sprang i 2 tim och 5 min. Och har alltså tränat bland annat uthålligheten, pannbenet, syreupptagningen i musklerna och stärkt skelett, leder och senor.

Denna vecka har jag än så länge hunnit med ett pass. Idag sprang jag ett distanspass på 10 km, under regntunga skyar. På vissa ställen i dimma. Jag har funderat på vad det är som gör att benen vissa dagar känns starka och vissa dagar tunga. I dag har jag haft delvis en riktig skitdag, så då skulle man kunna tro att benen skulle kännas tunga, men icke! I dag kände jag mig stark. Kanske har det att göra med min drivkraft – att jag går igång på utmaningar? Efter löpningen styrketränade jag också. Planen är att få in ytterligare två pass denna vecka.