Att välja mål

Just nu är jag mitt emellan mål kan man säga. Det är ett bra tag till nästa mål och jag har inte börjat träna inför det ännu. Så tillsvidare leker jag mig fram lite istället. Testar olika hinderbanor i skogen, funderar på om jag ska klämma in 1-2 extra mål i vår… Jag gillar att ha utmanande mål framför mig, det gör att jag vet vad jag ska fokusera på, och det ger också träningen ett värde i sig. Det måste förstås inte handla om träning, men för mig handlar träning om att utmana mig, och det går ju jag igång på som bekant. För mig är det svårt att hitta ett mer utmanande mål, där både psyke/pannben och kropp får sin utmaning. Tror det är därför jag gillar det skarpt.

Jag brukar ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Till exempel att göra en Svensk Klassiker på 4 år istället för 1 år. Där jag har kört en gren i taget per år och nu är jag inne på sista grenen – simning. Jag har alltså sedan vintern-16 fokuserat på detta långsiktiga mål, för det var då jag började träna inför Vätternrundan. Sommaren-16 började jag istället åka rullskidor med fokus på Vasaloppet-öppet spår. Våren-17 började jag löpträna och så avverkade jag Stockholms Halvmarathon och Lidingöloppet 15K av bara farten hösten-17. För fokuset låg ju egentligen på Lidingöloppet 30K (hösten-18), men eftersom jag var i mitt livs löpform så ville jag även testa att springa Stockholms marathon våren-18 först, för den chansen kanske aldrig kommer igen tänkte jag (och Lidingöloppet ligger ju så sent på året).

Hur gick då Lidingöloppet 30K som jag sprang nu sista helgen i september? Jodå, tack bra. Fast jag har lärt mig en sak nu. Det är inte bara magen man ska ta hänsyn till kring hur den reagerar när det gäller att fylla på med snabba kolhydrater under loppet. Utan även hur musklerna reagerar. Så jag kommer i fortsättningen hålla mig ifrån gels. När jag hade 5 km kvar och bland annat även den omtalade Aborrbacken framför mig, så tog jag en gel… Det skulle jag inte ha gjort. Jag som hade hållit ett bra tempo fram till dess. Efter gelen kom nämligen krampen i benen. Så sista 3-5 km sprang jag med kramp. Och då förlorade jag minut efter minut. Men är ändå nöjd med mitt resultat som blev 3 tim, 18 min!

Så hur väljer man mål då? Hur väljer jag mina mål? Mina mål har med min drivkraft att göra, mina värderingar, mina styrkor. För det ska ju vara ett attraktivt mål, och det blir det om det tar avstamp i mig. Realistiskt blir målet om jag skapar en plan för hur jag vecka för vecka ska förbättra mig t ex konditionsmässigt, styrkemässigt, kunskapsmässigt. Målet får inte vara för lätt att nå nämligen, då är man inte beredd att kämpa lika mycket. Och så är det bra att ha ett slutdatum, så att jag vet hur lång förberedelsetid jag behöver. Det är viktigt att man längs vägen också kan mäta och se att man når resultat och kommer framåt. Mål kan se olika ut, de kan vara prestationsmål, genomförande mål, känslobaserade mål, eller t ex konsekvensinriktade mål.

Så nu undrar jag, vad är du nyfiken på? Vilket mål vill du sätta? Och hur kommer det kännas när du har nått det tror du…?

Ättiksgurka och tron på sig själv

Japp, det blev ett tempopass förra helgen, precis som planerat. Tävlingsfart i 10 km. Asjobbigt var det. Fick ont i huvudet efteråt. Hade nog tagit ut mig lite. Men jag höll mig till planen i alla fall. Bara det kan ju ibland vara en utmaning i sig.

Denna vecka reviderade jag lite. Fick chansen att testa på ett intervallpass på spinning, så då strök jag intervallpasset i löpning istället. Jag har dock hört att man kan få ”tunga ben i löpningen” om man har cyklat, kanske påverkade det mitt pass i fredags då jag skulle springa ett lugnt pass på 10 km. För mina ben kändes tunga då. Kanske satt det bara i huvudet. När jag kom hem styrketränade jag också och övade rörlighetsträning.

Eftersom mina vader ibland känns lite stumma när jag springer, köpte jag hem ättiksgurka. Tänkte att det kanske skulle hjälpa! 🙂 Så igår åt jag lite ättiksgurka, och även idag till frukost. Och så hällde jag i mig lite sportdryck innan jag gav mig iväg på veckans långdistanspass på 21 km. Så idag kändes inte benen stumma. Härligt. Lyssnade på Framgångspodden med Nikki Amini samtidigt, en tjej som är målmedveten och som har en stark drivkraft. Hon sa bland annat att en av de viktigaste sakerna man bör göra är att tro på sig själv. Precis vad jag också brukar säga: – Jag tror på dig! Och jag tror på mig själv och att jag kan nå mina mål. T ex att springa Stockholm marathon. Men inte idag. Jag är inte där riktigt ännu träningsmässigt. Men idag blev det i alla fall en Halvmara rent träningsmässigt! Tjohoo!

Grisigt värre

Okej. I dag är det fredag. Det blåser och regnar snöblask. Vad passar väl då bättre än grisig intervallträning! När jag tränar intervaller får jag chansen att utmana mig och öka min kapacitet, och är det dåligt väder blir det liksom dubbelt upp. Fast idag var det riktigt grisigt…

2 km uppvärmning. Sen koordinationslopp 5 x 60 m, med fokus på tekniken. Kände direkt när jag sprang åt ena hållet på mina intervaller – i motvind – att det skulle bli ett tufft pass. Härligt! (efteråt)

Sen 10 min i tröskelfart (för mig ca 5:30 min/km), och därefter 2 min vila. Efter det intervaller 10 x 1 min med 1 min vila emellan. Där började nedräkningen, tänkte att snart är jag klar. Men, inte då. För på slutet hade jag ju kvar ytterligare 10 min i tröskelfart. Där fick pannbenet jobba ganska hårt för att jag skulle lyckas hålla samma tempo som första gången. Efter det nedjogg hemåt i 2 km.

Nästa pass ser jag inte fram emot. Det är ett tempo-pass. Det betyder att man springer ett snabbare pass i eller nära tävlingsfart. Denna gång ska jag springa i 10 km (+ 1 km uppvärmning och 2 km nedjogg). Om det är något pass jag hoppar över så är det mina tempo-pass. Dels för att de inte ökar kapaciteten på samma sätt som distanspassen och intervallpassen, och dels för att de är om möjligt ännu grisigare än intervallträning tycker jag. Så om jag måste prioritera bort något pass är det detta som ryker. Men eftersom jag går igång på utmaningar och vill inspirera dig i din träning, så är chansen ganska stor att det blir av denna gång.

Då var mitt fredagsfys avklarat. Skönt. Nu är jag redo för fredagsmys!

Starka ben eller inte?

Nu har jag kommit igång med mitt träningsprogram inför Stockholms marathon! Jag vet att det inte är alla som funkar som jag när det gäller träningen inför ett utmanande lopp. Men jag gillar att utgå från målet, och sen planera bakåt vad jag behöver åstadkomma varje vecka för att vara i så bra form som möjligt enligt de förutsättningar jag har. På så sätt har jag alltså nya delmål att nå varje vecka, och steg för steg tar jag mig närmare målet. På t ex jogg.se finns det gratis träningsprogram att skriva ut och följa vecka för vecka.

Jag har en bra grundform (sprang Halvmarathon i höstas), och ett starkt pannben. Och jag gillar att stretcha målet, för att se hur långt jag kan nå, utifrån min egen form. Jag vet att jag inte är så snabb tidsmässigt, men jag är nöjd om jag lyckas hålla samma fart hela loppet igenom. Alltså har jag valt ett träningsprogram för Marathon på 4 timmar, där meningen är att man ska träna 4 gånger/vecka. Det vet jag på förhand att jag inte kommer göra, men jag har ändå möjligheten att plocka in ett 4:e pass om jag vill.

Första veckan (som jag bloggade om förra gången) sprang jag ett distanspass på 14 km. Sedan följde en vecka där jag körde två träningspass, varav det ena var intervall och det andra 8 km + styrka. Distanspasset fick jag hoppa över eftersom jag hade lite ont i halsen. För att slippa bli sjuk knaprar jag Exberitox som brukar kunna stoppa förkylningen. Det gjorde den också denna gång, så veckan efter (påskveckan) fick jag in ett rent styrkepass och ett intervallpass. Eftersom jag hade hoppat över det planerade distanspasset på 16 km veckan före, och är fast beslutsam att hinna med att öka på distansen för varje vecka, bestod nu distanspasset av 18 km.

Påsken firade vi ute på Adelsö, där jag är uppvuxen. Så vad passade väl bättre än att passa på att ta distanspasset där ute? Runt ön går nämligen en ringväg som är 16 km lång. Så min plan var alltså att efter att ha rundat ön, fortsätta in på nästa varv 1 km och sedan springa tillbaka 1 km om det kändes bra. Det var kallt och blåste lite. På Adelsö finns också en hel del öppna fält, där vinden får fritt spelrum. Mössan hade jag glömt hemma. Fick låna en mössa av pappa, och sen gav jag mig iväg. Med Framgångspodden i öronen och avsnitt nr 159 om Kajsa Bergqvist ”Hur du blir bäst i världen”. Det kändes så bra, och jag kände mig stark. Fick inspiration av Kajsa och fick till och med lite pepp längs vägen av barndomskompisen Magnus när jag hade ca 5 km kvar. Jag hade druckit lite sportdryck innan jag startade, och i brist på gel eller bars så tog jag med mig några Ahlgrens bilar. Det funkade bra och höll humöret uppe och tillförde lite kolhydrater. Perfekt! Jag sprang i 2 tim och 5 min. Och har alltså tränat bland annat uthålligheten, pannbenet, syreupptagningen i musklerna och stärkt skelett, leder och senor.

Denna vecka har jag än så länge hunnit med ett pass. Idag sprang jag ett distanspass på 10 km, under regntunga skyar. På vissa ställen i dimma. Jag har funderat på vad det är som gör att benen vissa dagar känns starka och vissa dagar tunga. I dag har jag haft delvis en riktig skitdag, så då skulle man kunna tro att benen skulle kännas tunga, men icke! I dag kände jag mig stark. Kanske har det att göra med min drivkraft – att jag går igång på utmaningar? Efter löpningen styrketränade jag också. Planen är att få in ytterligare två pass denna vecka.

Måååååååååååååååååååål

…brukar vi skrika när någon gör mål i en match. Men det vill jag också skrika för att poängtera hur viktigt det är att vi har mål. Vi behöver alla ha mål. Hur ska vi annars veta vart vi ska? Hur ska vi annars veta vad vi behöver längs vägen? Vilken hjälp vi behöver, vad vi behöver införskaffa, vilka vi behöver informera? Vad vår kropp och knopp behöver för att kunna hjälpa oss att nå vårt mål? Vilken kunskap vi behöver skaffa oss, vad vi behöver ta reda på, hur starka och uthålliga vi behöver vara? Vilka platser vi ska boka för att inte missa vårt mål?

Och om vi inte har mål så vet vi inte heller hur planen ska se ut. Planen som sakta men säkert tar oss framåt mot vårt mål. Genom delmål, motgångar och framgångar.

Så varsågod, här får du mina 5 bästa tips på hur du kan gå i mål med dina mål:

  1. Se till att du vet vad som är ditt mål (inte så självklart alla gånger).
  2. Formulera målet SMART (Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidsbestämt).
  3. Formulera målet dubbelt SMART (Spännande, Meningsfullt, Annorlunda, Roligt, Tufft)
  4. Ställ dig frågan: Vad behöver du göra för att kunna nå ditt mål?
  5. Räkna bakåt i kalendern från måldatumet tills i dag, och gör din plan över vad du behöver göra och när. Per månad, per vecka och kanske ibland till och med per dag.

Grattis! Du kommer snart nå ditt mål!

vag

Semestern slut?

Tillbaka efter semestern? Svårt att komma igång?

Här kommer 10 tips till hur höststarten blir en succé:

  1. Sätt ambitiösa men realistiska mål VARJE DAG. Just det – realistiska. Var snäll mot dig själv. Vad är realistiskt när du precis kommer tillbaka efter semestern? Du är avslappnad, kanske fortfarande inne i semesterlunken och gör kanske inte saker lika fort som innan semestern. Glöm inte att också ta med i beräkningen att du ska prata med dina kollegor om hur ni har haft det i sommar, och att du kanske ska gå hem tidigare för att få en mjukstart. Jag säger det en gång till – var snäll mot dig själv! Om du sätter för ambitiösa mål kommer du att misslyckas, och det förstör din framtida motivation. Och det vill vi inte.
  2. Sedan när du börjar komma igång igen i kropp och knopp och vill börja kunna fokusera igen, tänk då helt enkelt så här: -Bara sätt igång! Varför ska du då sätta igång? Jo för det minskar tidsbrist och misslyckanden drastiskt. Och gör att du kan nå dina ambitiösa och realistiska mål för dagen.
  3. Se till att ha en så ”ren” visuell miljö som möjligt, ta bort post-it lappar och annat skräp från skrivbordet (om du nu inte städade skrivbordet innan du gick på semester). Lägg bort den privata mobiltelefonen. Ta bort alla distraktioner.
  4. Jobba i korta intensiva pass på 15-45 min vid skrivbordet, så är det lättare att behålla uppmärksamheten hela tiden. Produktivitet mäts inte i hur länge du sitter vid skrivbordet. Ta korta pauser när koncentrationen försämras.
  5. Bryt ner stora projekt i mindre lätthanterligare delar. Det kallas delmål. Fokusera på en del i taget.
  6. När är du som mest produktiv? Utnyttja den tiden! Vare sig det är kl. 05:00 eller kl. 23:00. Du måste inte göra som alla andra. Hitta ditt bästa sätt.
  7. Du kan också byta miljö för att hitta tillbaka till motivation och kreativiteten. Det kan räcka med att du sätter dig i ett annat rum med penna och papper istället för vid datorn.
  8. Multitaska INTE! Gör en sak i taget. Det är inte mer effektivt att göra fler saker samtidigt. Stäng av mailen om du kan, och öppna den bara vid utvalda tidpunkter. Fokusera på det du gör, och gör bara det.
  9. Följ 80-20 regeln som säger att ofta kommer 80% av resultatet från 20% av insatsen. Vilka är de 20% av dina aktiviteter som tar 80% av din tid?
  10. Planera in må-bra-aktiviteter för själen och belöningar. Är det att ta en promenad på lunchen med sommarpratarna i lurarna? Är det att ta en fika med kollegan när du är klar med dina realistiska, ambitiösa mål? Vad får dig att må bra i själen?

(Inspiration till ovanstående lista från boken ”Trimma hjärnan” av Michael Powell)

Foto: Jessica Bené

Foto: Jessica Bené