Utveckling kräver mod

Jag vet. Det är läskigt. Att utvecklas. Men samtidigt alldeles, alldeles underbart! När du vågar kliva ur din trygghetszon, trots att du har fjärilar i magen. När du utmanar dig, kliver ur ekorrhjulet ett tag och gör det där som du inte brukar göra. Det är då det händer! Det är då du växer.

Varför behöver du vara modig då? Därför att vår hjärna ser ut som den gör. Vissa delar av den är kvar från grottstadiet och intalar dig att det är farligt att lämna grottans trygghet. Alltså vill den att det ska vara som det alltid har varit. Men det gynnar inte dig i nutid. Det är inte farligt att sätta upp ett mål, fast du inte vet hur vägen dit ska gå till. Det är inte farligt att träna intervaller och pusha dig lite extra i träningen. Det är inte farligt att prova på nya saker som du aldrig tidigare gjort förut. Det är inte farligt att prata med främmande människor, att fråga nyfikna frågor. Det är inte farligt att ha fjärilar i magen. Och så vidare. Du förstår, eller hur? Så trotsa den där rösten och våga ändå!

Vi är alla olika, och befinner oss därför på olika nivåer i vår utveckling. Och det är det som gör det så spännande! Du har ingen aning om vilka erfarenheter och lärdomar människor omkring dig har. Det finns så mycket vi kan lära oss av varandra. Men vi måste våga fråga först.

Och bara du vet vad som utvecklar och utmanar just dig. Som gör dig pirrig i magen! Som coach och blivande PT har jag ofta förmånen att få följa med i utvecklingen, och hjälpa till längs vägen med utmaningar och pepp. Det känns otroligt meningsfullt för mig, och jag växer lite själv varje gång.

Men du måste alltid våga ta steget till utveckling själv först. Det är med dig det börjar.

Så, vad ger dig fjärilar i magen?

Bli trädgårdsmästare i ditt liv

Även en coach är en människa

Denna gång ska jag konstigt nog skriva om en av mina egna motgångar. Så att du ser att även fast jag är coach, så får jag också kämpa. Jag har också motgångar, jag är också en människa med brister, svagheter och ibland tappad energi. Jag tänker att det kanske kan ge dig kraft framåt, att höra det. Ibland kan det nämligen vara lärorikt att se hur verkligheten är, så att man inte tror att de som lyckats på något sätt glidit in på ett bananskal. Tvärtom ligger det alltid en massa kämpande bakom.

Just nu ser jag inte varför jag har fått denna motgång. Jag gjorde allt jag kunde till 100%. Men det räckte inte ända fram. Jag vet att jag så småningom kommer se varför jag fick denna motgång nu. Och efter ett tag brukar nyfikenheten ta över och då börjar jag tillitsfullt undra vad detta kommer leda till istället.

För några veckor sedan sökte jag en PT-utbildning (jag vill utbilda mig till personlig tränare). Igår fick jag besked – jag har inte blivit antagen utan står på en reservplats. Jag trodde att jag hade hittat min nästa, nya utmaning, och ett sätt att utveckla mina kunskaper i något jag brinner för. För jag älskar att peppa andra i sin träning, och därför såg jag fram emot denna utbildning jättemycket. Jag har till och med tidigare fått kommentarer som ”Du borde bli PT”. Och därför trodde jag att när jag följde alla tecken som ledde fram emot denna utbildning, att jag var på rätt väg. Att jag just nu följde rätt stig. Men tydligen så har ”universum” andra planer för mig. Jag återkommer när jag vet mer exakt hur. Kanske dröjer det innan jag ser det. Men jag har tillit. Och jag ser därför inte detta som ett misslyckande, utan snarare blir jag nyfiken på varför.

Och jag har precis stärkt min viljemuskel med denna motgång. Mitt pannben har blivit ännu starkare. Tack.

 

Stäng 2017

För att kunna gå in i 2018 med fullt fokus framåt, är det bra att först ha stängt detta år 2017 som vi nu endast har några få veckor kvar på. Varför? Jo för att jag vet att du har växt som människa, på ett eller annat sätt. Och det är bra om du också är medveten om det. När du stänger 2017 ser du alltså om du uppnått några av dina mål, utvecklats, fått nya erfarenheter. Du ser samtidigt om du har levt ditt liv så som du vill, enligt dina värderingar och följt ditt hjärta. Eller om du behöver göra några korrigeringar till 2018 för att det ska bli mer av det.

Det gör du så här:
Fundera på vad du har lärt dig under 2017. Om du gjort några viktiga insikter. Vilka drömmar du uppfyllt. Vilka rädslor du utmanat. Vad du är tacksam för och vilka människor du mött. Vad du är mest stolt över 2017 och vad du vill lämna bakom dig. Vilken hjälp du fått och hur du tagit hand om dig själv. Skriv ner allt du kommer på!

Du är helt fantastisk! Du har gjort så gott du kan utifrån dina förutsättningar. Det vet jag. Bär dina nya erfarenheter och lärdomar med huvudet högt och en stolt hållning.

Under julledigheten ser du till att ta hand om dig så mycket som möjligt. Gör det du tycker om, det som får ditt hjärta att sjunga. Det som är bra för din hälsa. Träna både kroppen och hjärnan. Få till en balans gällande återhämtning och fokus framåt.

Gör allt detta för att du tycker om dig själv, och för att du vill investera i den personen du ska umgås med resten av ditt liv. Dig själv. Du är värd det bästa!

 

Händerna skakar

Vilka är dina rädslor? Jag är höjdrädd. Och det kan märkas även på små avstånd. Som t ex när det gäller att hoppa upp och ta tag i en stång en bit upp i luften. Jag kunde bara inte förmå mig att hoppa ända upp och ta tag i den där stången. Då bestämde jag mig för att lura rädslan lite, och ställde mig på några vikter så att jag kom riktig nära stången, då gick det ju förstås. Sen tog jag bort en vikt i taget, och nu kan jag hoppa från golvet ända upp!

Gissa om jag var löjligt stolt över mig själv när jag var på Extremfabriken med mina barn förra veckan under sportlovet – när jag kunde hoppa upp till stången utan att klättra på sidan! Ingen annan tyckte nog det var en så stor grej, men det var det för mig. Att sedan gå armgång är också lite läskigt. Där har jag hittills bara klarat att gå från en stång och sedan landa med båda händerna på nästa stång. Och sen ta mig vidare på så sätt. Inte att svinga mig från en stång direkt till nästa (det är ju ett så långt avstånd…). Men det klarade jag denna gång! Ännu en rädsla jag utmanade.

För att inte tala om väggen man kan springa uppför. Jag tvekade länge, försökte stänga ute mina rädda tankar, handsvetten bröt ut, jag hann ångra mig en gång, och göra ett misslyckat försök. Men sen så! Plötsligt vågade jag lyckas (för egentligen har jag ju styrkan att ta mig upp där), jag sprang upp 2 gånger och kämpade mig upp över kanten. Och 3:e gången liksom flög jag upp och studsade upp över kanten! Det var ju ingen konst det där!

Det finns flera av mina andra rädslor kvar att utmana där på Extremfabriken, t ex att hoppa mellan två lutande väggar, med en meter emellan och en meter ner till golvet. Där tog det stopp, och jag kände att jag liksom inte orkade utmana fler rädslor den dagen.

I söndags var vi på Klättercentret för första omgången av familjekursen, där målet är att jag och min man ska ta grönt kort så att vi kan säkra barnen när de klättrar. Självklart fick vi då klättra själv också, med en annan förälder som säkrade oss. Jag har kontrollbehov. Jag är höjdrädd. Det var läskigt att liksom lämna sitt liv i en annan främlings händer (som liksom mig håller på att lära sig det här med knopen som ser ut som en 8, hur man firar ner någon etc…). När jag kommit några meter upp började mina händer skaka, jag har liksom ingen kontroll över det. Så jag ville ner igen.

Vi fick klättra en gång till, och då bestämde jag mig för att klättra ända upp! Bort med alla rädslor, klättra på till nästa grepp, inte titta ner, lita på personen som höll i repet, strunta i att händerna började skaka. Plötsligt var jag uppe! Blev nedfirad, och när jag kom ner visade jag hur mycket mina händer skakade. De var ett bevis på hur mycket jag utmanat mina rädslor.

Varför ska man då utmana sina rädslor? Vad är det för vits med det? Jo, för då går vi utanför vår trygghetszon och växer som människor. Det är det hela mänskligheten går ut på, att vi utvecklas och kommer framåt. Det är det som har tagit oss dit vi är idag, det är det som gör att vi kommer fortsätta utveckla nya uppfinningar, idéer, lärdomar. Det är det som är själva livet.

Steg 2 i familjeklätterkursen är ett praktiskt prov, där jag vet att vi ska få kasta oss ut från väggen och falla någon meter. Det blir läskigt. Undrar hur mycket mina händer kommer skaka då?

Jessica tränar bouldering på Klättercentret

Vad ser du?

Utanför hör jag tjuvstarten på några raketer. Nu är det några få skälvande timmar kvar av 2016, och därför vill jag skicka med dig några viktiga ord. Oavsett om du läser det här innan 2016 är slut eller i början av 2017, så vill jag att du ska veta att du är fantastisk! Och att jag vet att du har gjort det bästa av 2016 utifrån dina förutsättningar. Du har samlat på dig lärdomar, erfarenheter, möten med andra människor, och växt själv som människa.

Fundera på vad du varit mest tacksam för under 2016, vilka människor som betytt mest för dig (berätta det för dem!) och vilka drömmar som blivit verklighet. Fundera på hur du har utvecklats, vilka rädslor du utmanat och vad du varit mest stolt över. Sedan stänger du 2016 och blickar framåt med huvudet högt, ryggen rak och en stolt medalj på bröstet.

Vad vill du göra från din livslista 2017 (en lista på alla saker du vill göra innan du dör)? Vad är du nyfiken på att prova på? Vilka mål har du (skriv ner dem och du har 8 gånger större chans att nå dem) och vad behöver du för stöd?

Jag gick en lång stavgångspromenad tidigare idag (uppladdning inför Vasaloppet Öppet spår), och vanligtvis på mina andra träningspass brukar jag aldrig lyssna på något i lurar samtidigt. Jag gissar att det är för att jag tror att det blir en större utmaning för mig då. Och jag gillar ju utmaningar. Men eftersom jag nu har börjat med riktiga långpass tänkte jag att det kan ju inte skada att lyssna på en Sommarpratare samtidigt. Då blev det Malou von Sivers från i somras. Det sommarpratet ökade min tillit om att jag är på rätt väg, att jag ska vara beredd på att få inspiration när jag minst anar det, och att en promenad kan vara så mycket mer.

Och till dig vill jag därför säga: Ha tillit till att du kommer få svar längs vägen. Håll ögonen öppna, och svaren kommer när du minst anar det. Var också beredd på att få inspiration närsomhelst. Fånga den och gör något av den. Var nyfiken på människor du möter och du kommer att få resa varje dag i deras historier. Lev ditt liv och uppfyll dina drömmar, inte någon annans. Du har bara ett liv.

Slutligen, vad ser du nedan? Fokusera inte på det lilla svarta. Jag ser det vita runt pricken. Fokusera på det stora vita och fyll det med sådant som får ditt hjärta att sjunga år 2017!

svartprick

Semester = en chans

Se semestern som en chans. En chans att utvecklas.

Vad fyller du din semester med? Att-göra-listor? Rensa och komma ikapp hemma med diverse sysslor? Besöka släktingar? Eller ligga i hängmattan? Balans är alltid bra, lite av det ena, lite av det andra. Låta också tiden fyllas av din egen agenda, sådant du behöver för att må bra. Kanske är det att pausa helt en timme och göra ”ingenting” eller att göra något helt oviktigt som att trassla upp pyttesmå fiskespön till ett sällskapsspel…

Men glöm inte bort din framåtrörelse. Semestern ger dig också en chans att utvecklas och växa som människa. Du kan skapa en ny god vana. Läsa en bok som lär dig något. Utmana dig själv och dina rädslor. Vad är du rädd för? Det okontrollerbara? Höjder? Insekter? Gör saker du aldrig gjort tidigare. Var lite barnslig – haka på barnens lek, hoppa studsmatta, lär dig hjula och stå på händer. Strunta i vad andra ska tycka. Det är ditt liv. Utforska din omgivning med nya ögon, ta en annan stig i skogen. Uppfyll någon av dina drömmar, gå en sommarkurs. Använd din kropp att göra det den är skapt till – rörelse. Sätt ett nytt träningsmål under sommaren. Gå uppför ett berg.

when_was_last_time
Jag såg en film häromdagen där budskapet lyste väldigt klart – Lev ett djärvt liv. Anta utmaningar. Nöj dig inte. Våga sticka ut. En fantastisk film som ger insikter, den heter – ”Livet efter dig”.

Eller som de också säger i filmen – Du får bara ett liv. Det är faktiskt din plikt att leva det till fullo.

När gjorde du senast något för första gången?
I sommar.

Rädslor = utveckling

Rädslor kommer aldrig försvinna ur våra liv. Känn på den tanken!
För rädslor är lika med utveckling. Meningen med livet är att ständigt utvecklas som människa, inte att ligga i hängmattan och beskåda sitt livsverk.
Carolina Gårdheim skriver i sin bok ”Släpp loss din inre livskonstnär!” att de flesta rädslor bottnar i 3 grundrädslor eller en blandning av dem:

  1. Rädsla för separation eller ensamhet, till exempel rädsla för att bli lämnad, existentiell rädsla för att inte vara del av något större.
  2. Rädsla beroende på lågt självvärde, till exempel rädsla för att inte vara älskad, för att inte räcka till, för att inte vara god eller bra nog.
  3. Rädsla beroende på brist på tillit, till exempel rädsla för att världen ska vara ond, för att inte kunna lita på någon, för förändringar, för att inte klara av livet.

Det är först när vi blir medvetna om våra rädslor som vi kan utmana dem, istället för att följa dem och låta dem begränsa vårt liv. Vi måste också sluta leta efter bevis som motsäger rädslan, och istället bli trygga i oss själva, först då läker vi rädslan. Det börjar med dig!

Om du har tillit till universum, behöver du inte vara rädd. Det är en befriande tanke. Om du tänker att allt har en mening, men att du kanske har svårt att se varför just nu. Jobba med ditt tålamod, och tänk att du kanske blir medveten om dina förändringar långt efter att de har hänt. Du kanske ser den röda tråden först flera år senare. Fortsätt bara vandra, håll dig i rörelse, bakom nästa krök dyker hjälpen upp i form av en person, ett tecken eller något annat.

Som förälder brottas jag själv med rädslor (se nr. 3 ovan). Jag vill skydda mina barn från att skada sig eller må dåligt, medan de själv lever i nuet och ständigt vill vidga sina vyer. Det är härligt att de utmanar sig själv och provar på nya saker, men jobbigt ibland för mig som förälder. Där har jag en rädsla att jobba med!

I somras utmanade hela familjen rädslor på Liseberg 🙂 Framförallt sonen som direkt vi kom dit åkte bergochdalbanan Helix! Efter det hade han växt några centimeter, och kände att han kunde klara allt!

Läs gärna mitt blogginlägg från förra sommaren som också handlade om rädslor – ”En härligt pirrig semester”.

Vilka är dina rädslor?

#känslouppropet
#rädd

 

Vilka kapitel har skrivits 2014? Och hur ska ditt 2015 se ut?

Vårt liv är som en berättelse i en bok. Om du tittar tillbaka kan du säkert se några olika händelser som varit milstolpar i ditt liv. Som blivit nya kapitel i din bok. Kanske skiftar din bok också genre ibland, från feelgood roman till deckare.

Nu är det bara några dagar kvar av detta år, 2014. Det är därför dags att se tillbaka på vilka nya sidor du har skapat i din bok, kanske har det även blivit några nya kapitel detta år.

Vad handlar dina sidor och kapitel om detta år? Har du lärt dig något nytt? Har du utvecklats som människa? Har du uppnått det du planerade? Om inte, vad beror det på? Hade du kunnat göra annorlunda? Har du gjort saker som gett dig energi? Har du följt ditt hjärta och dina värderingar?

Och nu ”vänder vi blad”, som Kungen sa :-), och tittar in i framtiden lite. Jag lovar att det kommer ha en stor effekt för dig, om du tänker framåt på hur du vill att ditt 2015 ska bli. Skriv gärna ner det någonstans, då blir det ännu tydligare för dig och ditt undermedvetna. För när du gör det kommer något magiskt att hända. Vår hjärna kan nämligen bara ta in en viss mängd medveten information, men betydligt mer omedveten information. Alltså kommer ditt undermedvetna jobba vidare med dina planer för 2015, och du kommer märka att du gör flera saker som tar dig framåt mot det du vill. Små, små steg. Du kommer också hitta bevis och hjälp längs vägen. Bara för att du tänkt ut vad du vill i förväg.

Så, vad du vill åstadkomma nästa år? Vad vill du göra? Hur vill du vara som människa? Vad vill du prova på? Vad vill du lära dig? Hur vill du behandla andra i din närhet? Vilka nya relationer vill du skapa? Vilka utmaningar vill du anta? Vilka rädslor vill du utmana? Om du vill kan du kalla det mål. Men vad du kallar det spelar egentligen ingen roll, huvudsaken är att du litar på mig och bara gör det. 

Jag vill också passa på att önska dig en stämningsfull jul och ett vackert avslut på året!  Följ ditt hjärta. Och låt 2015 bli ditt bästa år!

Följ ditt hjärta