En snarkande dröm

Nu sitter jag här med en av mina drömmar sedan barnsben uppfylld. Han ligger nere på golvet vid mina fötter och snarkar. Han är 8 veckor gammal. Hos oss har han bott i sju dagar. Vår hundvalp Eddie. När jag var liten hade jag husdjur som fiskar, vandrande pinnar, en salamander, och en krabba. Min pappa är pälsdjursallergiker. När jag var 9 år fick jag undulater – roliga, men svåra att gosa med. Nu, när jag är 41 år gammal har jag äntligen fått min hundvalp!

Eddie sover mycket, i princip överallt. Han går ut i köket och sätter sig och väntar när det är ungefär en halvtimme kvar innan det är dags för mat. Han får en hel del bannor, men ännu mer beröm. Vi har fått övervinna hans rädslor för till exempel vattenspridaren (som ej var på), trädgårdsslangen, en boll, en skateboard, en pipleksak och diskmaskinen. Han tar allt han kommer åt i munnen, småsten, blad, sniglar. Köksgolvet är renare än någonsin. När han ska sova för natten lägger han sig på eller vid min fot när jag tittar på tv. Sen sover han duktigt hela natten ute i vardagsrummet alldeles själv. Mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag tittar på honom.

För att skapa en god vana med dagliga promenader köpte vi i familjen ett hundkoppel redan för ett år sedan. Och så har vi gått ut då och då på promenad med kopplet i fickan sedan dess. Nu har vi äntligen en hund att fylla ut halsbandet och kopplet med! Vi har varit ihärdiga och uthålliga, och har nu nått i mål. Dessutom har inte någon måluppfyllelse-blues infunnit sig, eftersom Eddie är en liten tidstjuv. Tiden försvinner till att hålla koll på honom, så att han gör sina behov på rätt ställen, så att han blir busad med, och när han sover så passar vi förstås på att göra det vi inte hunnit med när han varit vaken.

Vad har du för drömmar eller mål som du vill uppfylla? Vad kan du skapa för vana som tar dig närmare din dröm? Kanske köpa ett hundkoppel?

Vikten av drömmar och tro på sig själv

Har drömmar och tro på sig själv något samband? Ja, det tror jag. För om man inte tror att man en dag kommer uppfylla sin dröm, så kommer man heller aldrig göra det. Vi måste våga tro, drömma, och värdesätta oss själva. Vi är värda att uppfylla våra drömmar!

Jag gillar Gunde Svans uttryck: ”-Om man inte kan se sig själv på toppen, kommer man heller aldrig att nå dit”. Det är så sant som det är sagt. Ibland kan man dock behöva lite hjälp på traven först. Att någon annan tror på dig och hejar på, tills du hittar den tron i dig själv. Och när du själv också förstår det, då är allt möjligt! Jag har sett den kraften komma fram hos andra. Och jag älskar när det vänder och de även själva ser den kraften! Då ryser jag och får ståpäls.

Det pirrar lite i magen när jag tänker på att jag en dag ska få uppnå min dröm. Att bestiga Kilimanjaro. I morse blev jag ännu mer inspirerad, när jag här i Åkersberga, i Hackstabacken, för tredje gången på tre dagar mötte samma man med sina stavar när han gick upp och ner. I dag frågade jag vad han tränade inför. Och då sa han att han skulle upp på Kilimanjaro om en månad. Ståpäls. Snacka om att jag var avundsjuk. Men jag ska också dit, en dag. Ännu så länge är det en dröm. Men den kommer jag plocka ner och göra till ett mål en dag. Då börjar planeringen. Och tills dess underhåller jag min dröm genom att då och då vandra upp- och nedför en slalombacke. Ett litet steg i taget.

Förstår du att drömmar är sååå viktiga! De svävar där ovanför dig och ger dig hopp och något att sträva mot. De ger dig kraft och spänning. De ger dig ett mål och målfokus.

Drömmar kan vara stora eller små, nära i tiden eller långt bort. Det är heller inte fel att ersätta en gammal dröm med en ny, eller att uppdatera en dröm vartefter tiden går. Du bestämmer. Bara du ser till att hålla dina drömmar vid liv och uppfylla någon då och då.

Kilimanjaro 5895 möh

Jag är nyfiken på dina drömmar!

Vad har du för drömmar? Är de stora eller små? Vad har du gjort på sista tiden som tar dig närmare din dröm? Kan du kanske bocka av något på din bucket list? Grattis, vad kul! Och så har du väl några kvar att uppfylla hoppas jag? Låt drömmar finnas – och uppfyllas!

Just nu är jag också väldigt inspirerad av Friendy, som har satt upp en barnteater, gjort en app och spelat in en skiva, dessutom har de tagit sig ut i världen i ideella projekt i Sydafrika och Kenya. Många av deras drömmar i företaget har blivit förverkligade. Här är Maria-Pia Gottberg´s (grundare av Friendy) framgångsrecept för att förverkliga din dröm. Bra tips tycker jag! Gå in och kika.

Kommer du ihåg vad du som barn ville göra när du var vuxen? Jag drömde om att bli författare… Det vill jag fortfarande! Förra året uppfyllde jag min dröm om att göra en TjejKlassiker, och detta år är min dröm att göra en HalvKlassiker.

Ett delmål i HalvKlassikern är att cykla HalvVättern. Ett delmål i delmålet HalvVättern är att cykla halva sträckan av 15 mil någon gång innan loppet. Och nu vill jag dela med mig av hur det kan se ut på vägen mot att nå ett mål eller delmål… I dag skulle jag nämligen cykla halva sträckan, jag hade planerat in det i kalendern sedan några veckor tillbaka. Jag skulle cykla från Åkersberga till Adelsö, lite mer än 7 mil. Jag hade informerat familjen när det skulle ske, packat i ordning och förberett kvällen innan. (Planering och förberedelse är viktigt!)

Jag vaknade med ont i huvudet och bihålekänningar (min man undrade om det var så klokt att cykla då). Kvällen innan hade mamma berättat att de var sjuka (mina föräldrar bor på Adelsö), alltså skulle jag bara mellanlanda där och sedan bli upphämtad. Jag skulle också cykla med cykelskor (sådana som sitter fast i pedalerna) för första gången. Alltså behövde jag öva lite på gräsmattan hemma först. Ramlade förstås en gång och slog mig lite innan jag fick kläm på det. Aj. Hade fått en cykelrutt av cykelplaneraren på nätet, en ny väg som jag aldrig hade åkt förut. Startade min cykling kl. 10:30 och åkte fel redan i början på min väg mot Rydbo. Skulle kunna gett upp redan där, men det gjorde jag förstås inte. Och ”cykelvägen” som jag tillslut hittade till var inte precis en cykelväg för en racercykel, utan snarare en byggväg med stora spetsiga stenar i typ 7 km (kunde gett upp igen), och många branta, grusiga backar som jag förstås inte kunde slira uppför med en racer och med cykelskor… Så jag fick gå/springa uppför dem. Då blev det grus i de små håligheterna i cykelskorna, så de kleggade igen, så tillslut gick en sko inte att sätta fast. Då svor jag lite (och kunde ha gett upp). Mitt på cykelvägen stod plötsligt stora, höga betongsuggor (ett rejält hinder bokstavligt talat), där var jag tvungen att lyfta över cykeln och klättra över själv. När jag kom till Arninge började det regna, men det slutade ganska fort som tur var. Sen åkte jag fel flera gånger innan jag kom fram till Täby, jag åkte som sagt en ny väg (kunde gett upp flera gånger). I Täby, mitt på cykelvägen stod plötsligt en cirkus i vägen, och en massa människor fick flytta på sig när jag kom. Cyklade förbi några kameler 🙂 Åkte fel igen några gånger (kunde gett upp) innan jag kom fram till Solna Centrum. Och på vägen ut mot Adelsö hade jag kraftig motvind hela vägen (så jobbigt att jag kunde gett upp). Hann precis med färjan kl. 16:00.

Sedan några år tillbaka har jag också en dröm om att bestiga Kebnekaise. Men även där har jag stött på en massa utmaningar innan jag ens har kommit dit. Och då talar jag bara om hur lång tid det tog att klura ut vilket flyg jag skulle boka. Jag gjorde research på nätet, ringde Länstrafiken i Norrbotten, för att kolla vilken busstur som skulle passa med flyget, och behövde även räkna ut vilken båttur som skulle passa in under vår vandring. Fick heller inte tag i min vän som jag behövde prata med inför bokningen av flygbiljetterna. Och när jag tillslut satte igång med bokningen så behövde jag aktivera mitt mastercard, och så försvann mina bokningsuppgifter så att jag behövde göra om det igen. Familjen blev trött på mig. Klockan blev mycket, och jag blev också trött.

Men jag tog mig över alla hinder och utmaningar och cyklade från Åkersberga till Adelsö, och bokade flygbiljetter till Kiruna (och min vän och medresenär Susanne har bokat boendet på Kebnekaise fjällstation). Så nu är jag ett steg närmare två av mina drömmar!

Vad säger då detta? Jo, att motgångar eller hinder bara är ett sätt att testa hur mycket du vill nå ditt mål! Du kommer stöta på stopp längs vägen, omgivningen kanske inte alltid hejar på eller jublar, och vardagen kommer emellan. Men också att du måste kämpa, ha målet och drömmarna i sikte och inte ge upp. Då lyckas du!

Berätta gärna här på bloggen eller på Facebook vad du har för drömmar! Jag är som sagt väldigt nyfiken, och jag älskar drömmar.

Jessica_cyklar

Jag har en dröm

Jag har en dröm, att nationen en vacker dag ska bryta sig loss och förstå sin sanna potential. Förstå att de har alla svar inom sig, och att även om vi alla är lika mycket värda, så är vi alla unika.

Jag har en dröm att mina två barn en dag ska leva i en nation där de inte blir dömda av jantelagen, där inte samhällets värderingar styr, utan där de får blomma ut och kan stå för den de verkligen är och för sina egna värderingar.

Martin Luther King höll ett liknande tal den 28 augusti 1963 i Washington, D.C…

Tror du inte att drömmar kan gå i uppfyllelse? Det vet jag att de kan. För mig är drömmar samma sak som mål. Stora eller små, det spelar ingen roll. Alla kan uppfyllas! Självklart måste de vara någorlunda realistiska. Och självklart måste du kämpa lite för att kunna ta steg för steg mot din dröm.

Om du tittar dig runt omkring så ser du säkert redan nu flera uppfyllda drömmar. Elektricitet, datorer, vatten ur en kran, en låt på radio, eller kanske jobbar du i någon annans företag…? Allting har börjat någonstans, i någons huvud, med en idé, en dröm. Så varför skulle inte du också kunna uppfylla din dröm?

Gör en lista över alla dina mål och drömmar som du vill uppfylla innan du dör. Låt den bli hur lång eller kort du vill. Bara du sätter igång att reflektera över vad DU vill göra.