Ta en snällfie!

Nu är det hög tid att… Ta en snällfie! Det vill säga, fånga ett ögonblick när du är snäll mot dig själv. Helst ska du inte ta en bild av tillfället, utan bara vara närvarande i ögonblicket, och känna att du är värdefull. Ta hand om dig själv. Tänk snälla tankar om dig själv. Det finns ingen annan som du. Du är unik, och det vill jag att du ska veta. Ingen annan kan ersätta dig, för du är nämligen helt fantastisk!

För att uppmuntra snälla handlingar mot sig själv har jag i december sedan 2016 lagt ut en ”snäll-mot-mig-själv-kalender” på Kraft & Drömmars Instagram och Facebook. Så även i år. Så gå in och kika och få inspiration till hur du kan vara lite extra snäll mot dig själv nu i december. I december är det viktigare än någonsin med tanke på allt som snurrar på extra fort i ekorrhjulet.

Så, sätt igång! Sakta ner, var närvarande, prioritera ditt välmående, och ta en snällfie!

Hänvisa även gärna till: #snällfie #snällmotmigsjälvkalendern #kraftochdrömmar

Du är viktig!

Konsten att dricka vatten

Vad har vatten att göra med min drivkraft? Allt skulle man kunna säga. För jag vet vad som är min starkaste drivkraft. Utmaningar. När jag blickar tillbaka till min barndom ser jag samma drivkraft. Jag ville gå först på stigen under skogspromenaden, när pappa tydligt drog upp farten och gick med bestämda steg. När fröken sa hej då för dagen i skolan grabbade jag tag i min ryggsäck och sprang så fort jag kunde till skolbussen. Ibland kom en annan kille först, men inte så ofta. Länge trodde jag att jag hade en stark tävlingsinstinkt, men det är inte det som är själva grejen har jag kommit fram till. Utan jag går igång på utmaningar. När jag blir utmanad kan jag inte låta bli. Det är min drivkraft.

Det spelar alltså ingen roll hur trött jag är, hur ont jag har, hur sjuk jag är, eller hur omotiverad jag är. Om jag eller någon annan lyckas kicka igång min drivkraft så blir jag full med energi och motivation!

Jag kan utmana mig själv, vädret kan utmana mig, jag kan informera andra om hur jag funkar så att de kan formulera uppgiften som en utmaning. Jag förstår hur jag fungerar och kan dra nytta av det.

Så, vad har då vatten med det hela att göra? Jag vet att det är bra att dricka vatten, jag vet att jag dricker för lite vatten emellanåt. Jag har testat att ha en vattenflaska på skrivbordet, men glömmer ändå att dricka. Jag har försökt att dricka ett glas vatten tillsammans med någon specifik händelse, till exempel innan middag, eller vid tandborstning, men det håller bara någon dag, sen glömmer jag. Jag vill inte ha en kanna och ett glas på skrivbordet, för jag är rädd att spilla på tangentbordet. Men nu har jag kommit på något som fungerar! Och det har med min drivkraft att göra.

När jag jobbar hemifrån har jag en stor vattenkanna i köket, på köksön. Med ett vanligt litet dricksglas bredvid. Det får inte vara ett för stort glas, då fungerar det inte lika bra. Och med jämna mellanrum lämnar jag platsen vid skrivbordet för att gå ut till köket och hälla upp ett helt glas och dricka det. Jag utmanar mig alltså genom att röra på mig (gå ut till köket), och genom att dricka upp ett helt glas, och genom att se till att vattnet minskar i kannan, hela kannan ska vara tom innan dagen är slut.

Det svåra kan alltså vara ganska enkelt egentligen, vi behöver bara komma på hur vi fungerar först.
Så – hitta ditt sätt att ”dricka vatten”!

Som en ko på grönbete

Lycka! Torra vägar, sol, inga broddar, fåglarna kvittrar in våren, och min pulsklocka fungerar igen som den ska. Jag kände mig stark och att springa 14 km kändes inte svårt på något sätt. Jag har ju hållit igång med långa pass skidåkning, stavgång och även sprungit med broddar på vinterunderlag. Men nu kände jag mig som en ko som får komma ut på grönbete för första gången efter den långa vintern. En sådan härlig känsla!

Nu är börjar nedräkningen och uppstarten inför Stockholm Marathon. Jag sätter alltså igång med mitt träningsprogram där jag verkligen fokuserar på löpningen. Äntligen! Denna helg sprang jag 14 km i lågt tempo (för att hålla pulsen nere), 1 tim och 37 minuter. Jag sprang mot Domarudden, men vände efter 7 km och sprang hemåt igen, så jag hann inte ända fram. Men det gör inget, det kommer jag göra nästa vecka när jag ska springa 16 km.  Jag har lärt mig att det krävs tålamod, att skynda långsamt, när det gäller att bygga upp kroppen inför ett långlopp.

Nu är också tanken att jag ska börja blogga mer om träning här på hemsidan. Dels för att träning kommer ta en stor plats i mitt liv i och med att jag även kommer utbilda mig till PT, och dels för att visa hur jag jobbar med uppladdningen inför mitt mål. Kanske det kan inspirera dig i din träning på något sätt? Antingen att komma igång med kontinuerlig träning, eller kanske till att sätta upp ett utmanande träningsmål? Jag vet att du kan.

Nu kör vi!

Snart håller jag den i min hand!

Snart är det dags. Snart får jag hålla den i handen. Min första bok! Igår skickade jag över det sista till Papertalk. Det har varit en hel del knåpande på boken den sista tiden. Slutpillret tog liksom längre tid än vad jag trodde. Själv hade jag skrivit klart det mesta av min text för ganska länge sedan. Men eftersom jag även ville inspirera er med redan uppfyllda drömmar, så har jag samlat in några sådana också, och det drog ut lite på tiden. Det har jag hållit på med sedan i somras. Efter det har det varit några turer med korrekturläsande, insamling av bilder och frågor fram och tillbaka till dessa personer.

I november undersökte jag vilka som skulle få trycka min bok, Vulkan eller Papertalk, och lotten föll på Papertalk. Det kändes som att jag kunde ha mer kontroll på själva processen hos dem, det var mer personlig service. Hos Vulkan var det mer teknik, och mindre kontakt med dem personligen. Vulkan kommer också att lägga ut en omslagsgenerator snart, men den var inte igång ännu när jag skulle börja med mitt omslag. Hos Papertalk fick jag tipset om att jag även kunde göra omslaget i word. Priset är nog ungefär detsamma hos båda.

I slutet av november skickade jag mitt manus till tre personer som fick läsa det och tycka till. Efter det följde korrekturläsande och småändringar från min sida. I början på december fick Papertalk se mitt bokmanus för första gången, sedan följde en tålmodig väntan från min sida, samtidigt som jag knåpade vidare med mitt omslag. Eftersom jag inte hört något från Papertalk på tio dagar och började bli lite otålig, skickade jag mitt slutgiltiga bokmanus den 14/12 till dem. Då kände jag mig helt färdig med all korrekturläsning.

Mitt omslag då, varför hade jag valt att göra det i word till att börja med? Dels för att jag tyckte det var en spännande utmaning, och dels för att jag inte har något bra program att göra det i på min dator. Så jag googlade fram en guide för hur man gör omslag i word och så gjorde jag så gott jag kunde. Den 14/12 skickade jag även över mitt omslag till Papertalk. Sedan följde några turer fram och tillbaka gällande omslaget. Textrutor försvann när jag skickade över worddokumentet, storleken på typsnittet ändrades och när vi gjorde om det till pdf blev det också något knas. Så, så här i efterhand kanske jag skulle välja något annat program att göra det i. Men tillslut fick vi till det!

Och nu väntar jag alltså med spänning på ett provexemplar av boken! Jag vill trycka upp ett exemplar först för att se hur det blir, sedan kommer jag trycka upp fler. Det här blir den bästa julklappen till mig i alla fall i år! Kanske blir det en något försenad julklapp, men jag kommer i alla fall hålla den i min hand innan året är slut – och det var mitt mål!

Så här ser omslaget ut! Blir du nyfiken?

Uppgradera planen

Jag har nu haft lyckan att sitta och skriva i 5 hela dagar, ensam, från morgon till kväll, och kommit en lång bit på vägen med min bok. Det gör mig lycklig ända in i själen. Och det kan varmt rekommenderas!

Nu har jag fått uppgradera planen de senaste dagarna, så att den passar in i familjelivet också. För nu är barnen tillbaka från mor- och farföräldrar. Så som det faktiskt är för de flesta andra som skriver.

Hur har det gått hittills då?
I lördags och söndags besökte vi mina föräldrar, så då skrev jag inget, men jag läste desto mer. Jag har skummat igenom 3 böcker som inspirerar mig, som jag tidigare läst från pärm till pärm och strukit under i. Continue reading

Andras uppfyllda drömmar

Femte dagen med mitt bokskrivande. Det är svårt det här med sömnen när man liksom lever och andas sin bok… Ungefär varannan natt blir det dåligt med sömn, och varannan natt är jag så trött, så då sover jag som en stock hela natten. När jag sover dåligt vaknar jag för tidigt, efter ca 5-6 timmar, och då börjar hjärnan arbeta med boken även fast jag inte vill.

I morse vaknade jag kl. 6, så då började jag skumläsa igenom en av böckerna som inspirerar mig. Igår efter att jag slutat sitta framför datorn plöjde jag igenom två andra böcker. Har också lyssnat på en podcast i researchsyfte och sammanställt en intervju idag. Förmiddagen (efter min morgonpromenad) gick till att sammanställa en enkät som handlar om uppfyllda drömmar.

Nu kan du gå in och svara på frågorna om du vill hjälpa mig framåt i mitt bokskrivande! Jag samlar helt enkelt på uppfyllda drömmar, och har därför skapat några frågor kring detta.
Enkät ”uppfyllda drömmar” finns här: https://goo.gl/forms/SmvTna3WischhIdF2
Stort tack från mitt hjärta om du vill hjälpa mig med detta!

På eftermiddagen satt jag och skrev. I dag jobbade jag med boken 6,5 tim totalt. Men det blev inga bilder inlagda idag. Tyckte det var viktigare att lägga tiden på att få ihop texten. Imorgon är nämligen familjen samlad igen. Och då kommer jag fortsättningsvis se till att få min skrivtid ca 2 tim på morgonen varje dag innan resten av familjen har vaknat. Så ska nog snart boken vara klar ändå! Jag återkommer med rapport efter att jag skrivit nästa gång.

Härliga flow!

Dag 3 i min dröm om att skriva en bok. Om det småpyste igår, så har det formligen bolmat ut idag! Pigg, full av energi efter en god natts sömn, morgonrutiner som idag även innehöll en hel del läsning i en bok som inspirerar mig. En morgonpromenad i skogen som gav mig många idéer kring boken, sen var det äntligen dags att få börja skriva, och jag kastade mig på tangenterna.

Jag skrev mellan kl. 9-14:30 och 15:30-17, så totalt 7 tim! Det kändes inte som 7 tim idag, mer som typ 3. Jag är fortfarande pigg i huvudet nu när jag skriver det här blogginlägget. Igår kändes det som att jag hade hållit på i ett helt dygn. I dag flög timmarna fram. Och jag kom in i ett äkta flow! Äkta på så sätt att jag verkligen fick tvinga mig själv att ta lunch, ville egentligen inte. Jag sprang eller gick med snabba steg om jag skulle gå någonstans hemma i huset. Jag hade heller inte tid att göra snygga anteckningar, så oläsligt har jag nog aldrig skrivit förut. Var liksom inte helt närvarande i det. Jag behövde också göra ett avbrott kring lunch för att göra ett viktigt ärende, men då tappade jag grejer, gjorde fel, och fick till exempel fundera länge på hur jag skulle ställa in p-skivan i garaget. 🙂 Min hjärna satt ju kvar vid datorn och var helt uppslukad i min bok!

Idag lyssnade jag mycket på musik samtidigt som jag skrev, stod upp vid skrivbordet och gjorde såklart även några riktigt snygga dancemoves.

Nu är jag på kapitel 9, och är uppe i 34 sidor. Och har även lärt mig några nya funktioner i word. Så det går framåt! Är nyfiken på hur långt jag kommer imorgon, ni vet ju inte hur många kapitel jag planerar att ha, men det vet jag. 🙂 Jag har också en del researcharbete att göra. Några böcker att läsa. Och så behöver jag sammanställa en idé som jag har till boken. Det blir spännande!

#skriva #skrivande #skrivardrömmar #drömmar #levasommanlär #uppfylldinadrömmar #flow #kraftochdrömmar

Passion håller dig levande

Om du lever ett passionerat liv, och delar med dig av din passion till andra, så kommer du vara odödlig. Vågar du tänka den tanken fullt ut? Tänk att kunna fortsätta sprida glädje, inspiration och kunskap även fast du inte finns mer. Att ha skapat ett avtryck i världen. Det skulle i alla fall jag vilja.

Två som fortsätter leva trots sin bortgång är Hans Rosling och Gösta Ekman. Vilket avtryck de har gjort i världen! På olika sätt. Hans Rosling som på ett passionerat sätt utbildade hela världen inom folkhälsa, begripligt så att alla förstod. Som gjorde banbrytande hälsoinsatser i Afrika. Som har lärt upp studenter i sin anda och lämnar efter sig stiftelsen Gapminder som fortsätter utbilda världen och sprida Hans passion.

Gösta Ekman som en av de största svenska komikerna i Sverige. Som passionerat snubblade och bjöd på sig själv. Som lämnar efter sig en stor filmskatt, där han kan fortsätta sprida glädje även efter sin bortgång. Han har också inspirerat många komiker med sin passion, och den lever vidare i dem.

Hur skulle du vilja att andra pratade om hur ditt liv har varit? Vad vill du ska leva vidare i andra när du inte finns mer? Vad vill du ha lärt ut till andra? Vad vill du ha skapat? Och framför allt, vad kan du göra redan i dag för att börja skapa ditt avtryck?

Jo, du kan använda mer av just din passion. Den passionen som jag vet att du har. Och sen sprida det vidare till så många som möjligt. Du kanske inte tror att du kan skapa ett lika stort avtryck som Hans Rosling och Gösta Ekman? Jag vet. Det kan du.