Vad säger Sickan?

-Jag har en plan!

Skillnaden mellan de som uppnår sina mål och de som inte göra det, är att de har en plan. Precis som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson i Jönssonligan. Drömmar är mål som ännu inte blivit uppfyllda, och de kommer förbli drömmar utan en plan. Drömmar ska man ha. Många! Men mål är till för att uppfyllas! Och när du når dina mål växer du och förstår att det jag säger är sant – du kan så mycket mer än du tror! Du har så mycket kraft inom dig, det gäller bara att du hittar den. Inget kan stoppa dig om du tror på det du gör!

Mitt mål är att om en vecka cykla Vätternrundan, 30 mil. Det är ett för mig ett utmanande och triggande mål, där jag inte har en aning om hur det kommer bli. Jag har aldrig hållit igång kroppen förut under så lång tid. Senast cyklade jag Halvvättern, och det tog 7 tim och 32 min. Så nu siktar jag på att hålla på i minst 15 timmar. För att klara detta har jag gjort en plan, och räknat baklänges från själva loppet, hur många veckor jag har på mig att träna, hur många mil jag behöver cykla per vecka för att hinna få 100 mil i benen och även planerat in ett långpass på 15 mil. Dessutom kommer vi cykla första delen i mörker eftersom vi startar kl. 00:38 på natten, och därför har jag också planerat in ett mörkerpass innan det är dags. Alla mina delmål är nu uppfyllda, nu kan jag inte göra något mer åt formen eller bättra på min styrka och kondition mer innan det är dags. Nu går jag istället snart in i min endorfin-pirriga-bubbla och ser med stor förväntan fram emot den 18 juni när det är dags.

Alla som har ett mål får också svackor och är omotiverade någon gång. Det är helt normalt. Men det är då planen kommer till användning – den ser till att du kör på ändå. Själv har jag suttit inomhus några gånger på trainern i vintras och trampat, totalt utan motivation. Men jag gjorde det ändå, för jag ville inte sabba planen, för då skulle jag ju inte nå mitt delmål med 100 mil i benen. Det är ju också bra att ha lite marginal för eventuella motgångar (t ex förkylningar) som kan dyka upp längs vägen mot målet, och i så fall revidera och räkna om planen.

Och när det har varit ruskväder ute med regn och blåst och kraftig motvind har jag ändå hoppat upp på cykeln. Trots att min kropp och hjärna protesterade. Men har då valt en lite kortare runda istället, till Domarudden. Och sedan kört den sträckan fram och tillbaka flera gånger istället. Gång på gång vänt upp mot vinden och fått regnet piskat i ansiktet. -Come on! Is that the best you can do?, vrålade jag till vädret en gång… 🙂 Allt handlar om hur man ser det. Jag tog på mig mina orangefärgade glasögon som gör att det ser ut som sol hela tiden, intalade mig själv att jag även behöver träna på att cykla i regn (för man vet ju inte vad det blir för väder på Vätternrundan), och att jag behövde samla mil i benen.

Mål = plan = inga ursäkter!

Vad har du för plan i sommar? Vad behöver du göra för att hålla ställningarna även under semestern? Vad har du för mål? Ha siktet inställt mot horisonten. Mot ditt mål och dina drömmar.

Bild från filmen "Jönssonligan dyker upp igen"

Bild från filmen ”Jönssonligan dyker upp igen”

Lite jävlaranamma

Ibland behövs det lite jävlaranamma! Jag behövde det till exempel igår onsdag när jag var trött, eventuell förkylning på gång. Kom hem kl. 18:00, hade inte ätit middag ännu, familjen var också trött och retlig. Nerverna på ytan. Och då presenterade jag (både för familjen och mig själv) att jag behövde gå upp och cykla på min trainer en timme. Plötsligt var det som att jag hade släppt en bomb.

Men jag plockade fram mitt jävlaranamma, klargjorde varför jag behövde cykla just då (för att jag inte var hungrig, och annars skulle det bli för sent (om jag åt först) och dessutom visste jag (eftersom jag känner mig själv) att det skulle vara svårare att plocka fram mitt jävlaranamma om jag skulle tvingas vänta till kl. 19:30 innan jag kunde börja cykla, dessutom skulle det då krocka med läggning av barnen.

Varför passade jag inte på att låta bli, allt pekade ju mot att jag skulle cykla en annan dag? Jo, för att jag har ett mål. Mitt mål är att cykla Vätternrundan i juni, det är 30 mil. Och för att klara det behöver jag ha 100 mil cykling i kroppen, och har därför satt upp delmål om att cykla 4 mil/vecka fram tills dess (+ en långtur på 15 mil). Skjuta upp finns alltså inte i min värld. Jag har ju en plan. Dessutom har jag ett cykelpass till i helgen.

Jag tror att vi är många som behöver plocka fram vårt jävlaranamma lite då och då, och därför har jag skapat en egen modell för detta – Jävlaranamma-modellen. Den innehåller delarna: Startlinjen, Loppet, Depåstopp, Publik och Målgång. Där är jag nyfiken på dig – Vem står på startlinjen? Hur ska du lägga upp loppet? Hur fyller du på med energi på dina depåstopp? Vilka har du runt omkring dig som är din publik? Hur känns det när du har gått i mål, och hur vill du fira?

Kommentera gärna nedan eller på FB, jag är nyfiken! Eller så kan du skicka mig ett mail jessica.bene@kraftochdrommar.se

Nu jävlar!

Nu jävlar!

Så nu vill jag uppmana dig att plocka fram ditt jävlaranamma och använda dig av det för att nå dit du vill, och skapa det liv du vill leva. Använd det till att gå utanför din trygghetszon eller för att uppfylla en dröm. Använd det för att få människor runt omkring dig att förstå att du är att räkna med. Någonstans inom dig finns ditt jävlaranamma – det är dags att hitta det nu!