Bojkotta Jantelagen!

Härmed vill jag att du bojkottar Jantelagen! Vet du inte vad det är för något? Bra! Fast tyvärr kanske du efterlever denna oskrivna ”lag” ändå, fast du inte är medveten om det…

Den lyder:

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Och nu vill jag att du raderar den ur ditt medvetande! Och istället sätter igång och tror på dig själv! Jag bryr mig om dig, och jag vill att du bryr dig om dig själv. Du är unik, och minst lika god som alla andra, om inte bättre. Inse att du har en massa klokskap, kunskap och erfarenhet som du kan dela med dig av till oss andra. Vissa saker är du bättre på, och vissa saker är jag bättre på. Bjud på dig själv och skratta åt andra som bjuder på sig själv. Och det viktigaste av allt – du duger, precis som du är. Men glöm för den delen inte att fortsätta utvecklas hela tiden.

Min bästa sommar

Jessica åker zipline trots höjdrädsla…

Ingredienser:

Närvaro
Sinnesintryck
Kärlek
Utmaningar
Äventyr
Rörelse
Sommarpratarna
8 böcker
Målfokus

Krydda med en glass här och där, samt naturupplevelser och lärdomar.

Gör så här:

Förbered dig med lite planering. Inhandla och packa ner det som behövs på din resa. Revidera planen om det dyker upp exempelvis sjukdomar etc längs vägen. Involvera andra människor för att få tid till rörelse och målfokus. Tillåt dig att stanna upp och bara vara, lite då och då – titta inte på klockan på flera timmar. När guldkornen dyker upp, se till att vara närvarande. Njut av stunden och sinnesintrycket, doften, utsikten, smaken, ljudet. Känn efter hur kärleken känns. Inspireras av andras historier, men glöm inte att ha målfokus på din egen. Utmana dina rädslor och väx som människa.

Och gå sen när sommaren är slut tillbaka till jobbet som du älskar och inte vill ha semester ifrån.

Smaklig spis!

Att välja mål

Just nu är jag mitt emellan mål kan man säga. Det är ett bra tag till nästa mål och jag har inte börjat träna inför det ännu. Så tillsvidare leker jag mig fram lite istället. Testar olika hinderbanor i skogen, funderar på om jag ska klämma in 1-2 extra mål i vår… Jag gillar att ha utmanande mål framför mig, det gör att jag vet vad jag ska fokusera på, och det ger också träningen ett värde i sig. Det måste förstås inte handla om träning, men för mig handlar träning om att utmana mig, och det går ju jag igång på som bekant. För mig är det svårt att hitta ett mer utmanande mål, där både psyke/pannben och kropp får sin utmaning. Tror det är därför jag gillar det skarpt.

Jag brukar ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Till exempel att göra en Svensk Klassiker på 4 år istället för 1 år. Där jag har kört en gren i taget per år och nu är jag inne på sista grenen – simning. Jag har alltså sedan vintern-16 fokuserat på detta långsiktiga mål, för det var då jag började träna inför Vätternrundan. Sommaren-16 började jag istället åka rullskidor med fokus på Vasaloppet-öppet spår. Våren-17 började jag löpträna och så avverkade jag Stockholms Halvmarathon och Lidingöloppet 15K av bara farten hösten-17. För fokuset låg ju egentligen på Lidingöloppet 30K (hösten-18), men eftersom jag var i mitt livs löpform så ville jag även testa att springa Stockholms marathon våren-18 först, för den chansen kanske aldrig kommer igen tänkte jag (och Lidingöloppet ligger ju så sent på året).

Hur gick då Lidingöloppet 30K som jag sprang nu sista helgen i september? Jodå, tack bra. Fast jag har lärt mig en sak nu. Det är inte bara magen man ska ta hänsyn till kring hur den reagerar när det gäller att fylla på med snabba kolhydrater under loppet. Utan även hur musklerna reagerar. Så jag kommer i fortsättningen hålla mig ifrån gels. När jag hade 5 km kvar och bland annat även den omtalade Aborrbacken framför mig, så tog jag en gel… Det skulle jag inte ha gjort. Jag som hade hållit ett bra tempo fram till dess. Efter gelen kom nämligen krampen i benen. Så sista 3-5 km sprang jag med kramp. Och då förlorade jag minut efter minut. Men är ändå nöjd med mitt resultat som blev 3 tim, 18 min!

Så hur väljer man mål då? Hur väljer jag mina mål? Mina mål har med min drivkraft att göra, mina värderingar, mina styrkor. För det ska ju vara ett attraktivt mål, och det blir det om det tar avstamp i mig. Realistiskt blir målet om jag skapar en plan för hur jag vecka för vecka ska förbättra mig t ex konditionsmässigt, styrkemässigt, kunskapsmässigt. Målet får inte vara för lätt att nå nämligen, då är man inte beredd att kämpa lika mycket. Och så är det bra att ha ett slutdatum, så att jag vet hur lång förberedelsetid jag behöver. Det är viktigt att man längs vägen också kan mäta och se att man når resultat och kommer framåt. Mål kan se olika ut, de kan vara prestationsmål, genomförande mål, känslobaserade mål, eller t ex konsekvensinriktade mål.

Så nu undrar jag, vad är du nyfiken på? Vilket mål vill du sätta? Och hur kommer det kännas när du har nått det tror du…?

Utveckling kräver mod

Jag vet. Det är läskigt. Att utvecklas. Men samtidigt alldeles, alldeles underbart! När du vågar kliva ur din trygghetszon, trots att du har fjärilar i magen. När du utmanar dig, kliver ur ekorrhjulet ett tag och gör det där som du inte brukar göra. Det är då det händer! Det är då du växer.

Varför behöver du vara modig då? Därför att vår hjärna ser ut som den gör. Vissa delar av den är kvar från grottstadiet och intalar dig att det är farligt att lämna grottans trygghet. Alltså vill den att det ska vara som det alltid har varit. Men det gynnar inte dig i nutid. Det är inte farligt att sätta upp ett mål, fast du inte vet hur vägen dit ska gå till. Det är inte farligt att träna intervaller och pusha dig lite extra i träningen. Det är inte farligt att prova på nya saker som du aldrig tidigare gjort förut. Det är inte farligt att prata med främmande människor, att fråga nyfikna frågor. Det är inte farligt att ha fjärilar i magen. Och så vidare. Du förstår, eller hur? Så trotsa den där rösten och våga ändå!

Vi är alla olika, och befinner oss därför på olika nivåer i vår utveckling. Och det är det som gör det så spännande! Du har ingen aning om vilka erfarenheter och lärdomar människor omkring dig har. Det finns så mycket vi kan lära oss av varandra. Men vi måste våga fråga först.

Och bara du vet vad som utvecklar och utmanar just dig. Som gör dig pirrig i magen! Som coach och blivande PT har jag ofta förmånen att få följa med i utvecklingen, och hjälpa till längs vägen med utmaningar och pepp. Det känns otroligt meningsfullt för mig, och jag växer lite själv varje gång.

Men du måste alltid våga ta steget till utveckling själv först. Det är med dig det börjar.

Så, vad ger dig fjärilar i magen?

Bli trädgårdsmästare i ditt liv

Konsten att dricka vatten

Vad har vatten att göra med min drivkraft? Allt skulle man kunna säga. För jag vet vad som är min starkaste drivkraft. Utmaningar. När jag blickar tillbaka till min barndom ser jag samma drivkraft. Jag ville gå först på stigen under skogspromenaden, när pappa tydligt drog upp farten och gick med bestämda steg. När fröken sa hej då för dagen i skolan grabbade jag tag i min ryggsäck och sprang så fort jag kunde till skolbussen. Ibland kom en annan kille först, men inte så ofta. Länge trodde jag att jag hade en stark tävlingsinstinkt, men det är inte det som är själva grejen har jag kommit fram till. Utan jag går igång på utmaningar. När jag blir utmanad kan jag inte låta bli. Det är min drivkraft.

Det spelar alltså ingen roll hur trött jag är, hur ont jag har, hur sjuk jag är, eller hur omotiverad jag är. Om jag eller någon annan lyckas kicka igång min drivkraft så blir jag full med energi och motivation!

Jag kan utmana mig själv, vädret kan utmana mig, jag kan informera andra om hur jag funkar så att de kan formulera uppgiften som en utmaning. Jag förstår hur jag fungerar och kan dra nytta av det.

Så, vad har då vatten med det hela att göra? Jag vet att det är bra att dricka vatten, jag vet att jag dricker för lite vatten emellanåt. Jag har testat att ha en vattenflaska på skrivbordet, men glömmer ändå att dricka. Jag har försökt att dricka ett glas vatten tillsammans med någon specifik händelse, till exempel innan middag, eller vid tandborstning, men det håller bara någon dag, sen glömmer jag. Jag vill inte ha en kanna och ett glas på skrivbordet, för jag är rädd att spilla på tangentbordet. Men nu har jag kommit på något som fungerar! Och det har med min drivkraft att göra.

När jag jobbar hemifrån har jag en stor vattenkanna i köket, på köksön. Med ett vanligt litet dricksglas bredvid. Det får inte vara ett för stort glas, då fungerar det inte lika bra. Och med jämna mellanrum lämnar jag platsen vid skrivbordet för att gå ut till köket och hälla upp ett helt glas och dricka det. Jag utmanar mig alltså genom att röra på mig (gå ut till köket), och genom att dricka upp ett helt glas, och genom att se till att vattnet minskar i kannan, hela kannan ska vara tom innan dagen är slut.

Det svåra kan alltså vara ganska enkelt egentligen, vi behöver bara komma på hur vi fungerar först.
Så – hitta ditt sätt att ”dricka vatten”!

Även en coach är en människa

Denna gång ska jag konstigt nog skriva om en av mina egna motgångar. Så att du ser att även fast jag är coach, så får jag också kämpa. Jag har också motgångar, jag är också en människa med brister, svagheter och ibland tappad energi. Jag tänker att det kanske kan ge dig kraft framåt, att höra det. Ibland kan det nämligen vara lärorikt att se hur verkligheten är, så att man inte tror att de som lyckats på något sätt glidit in på ett bananskal. Tvärtom ligger det alltid en massa kämpande bakom.

Just nu ser jag inte varför jag har fått denna motgång. Jag gjorde allt jag kunde till 100%. Men det räckte inte ända fram. Jag vet att jag så småningom kommer se varför jag fick denna motgång nu. Och efter ett tag brukar nyfikenheten ta över och då börjar jag tillitsfullt undra vad detta kommer leda till istället.

För några veckor sedan sökte jag en PT-utbildning (jag vill utbilda mig till personlig tränare). Igår fick jag besked – jag har inte blivit antagen utan står på en reservplats. Jag trodde att jag hade hittat min nästa, nya utmaning, och ett sätt att utveckla mina kunskaper i något jag brinner för. För jag älskar att peppa andra i sin träning, och därför såg jag fram emot denna utbildning jättemycket. Jag har till och med tidigare fått kommentarer som ”Du borde bli PT”. Och därför trodde jag att när jag följde alla tecken som ledde fram emot denna utbildning, att jag var på rätt väg. Att jag just nu följde rätt stig. Men tydligen så har ”universum” andra planer för mig. Jag återkommer när jag vet mer exakt hur. Kanske dröjer det innan jag ser det. Men jag har tillit. Och jag ser därför inte detta som ett misslyckande, utan snarare blir jag nyfiken på varför.

Och jag har precis stärkt min viljemuskel med denna motgång. Mitt pannben har blivit ännu starkare. Tack.

 

Att hålla ångan uppe

Andra dagen på min väg mot att uppfylla min dröm, att skriva en bok. I dag har jag hållit ångan uppe hela dagen. Fast ibland har det inte puffat på med så högt tryck utan mest småpyst.

Vaknade tidigt i morse. Var trött. Men gjorde mina morgonrutiner ändå, som jag nu börjar vänja mig vid: stretchade, skrev några sidor i min morgonbok och checkade in den här dagen. Sedan läste jag några sidor i en bok jag inspireras av i mitt eget skrivande. Efter frukost gick jag en promenad på 45 min. Varför berättar jag det här? Varför satte jag mig inte ner direkt vid skrivbordet och började skriva, nu när jag har chansen?

För att jag håller på att skapa en vana av min morgonrutin. Det ger mig en känsla av att jag styr mitt liv, eftersom jag väljer att fylla morgonen med det som får mig att må bra, det som tar mig framåt. Visst längtade jag efter att få sätta mig ner vid datorn. Men jag valde ändå att börja morgonen som jag brukar. För att hålla igång min nya vana. För att hålla den ångan uppe också. Efter promenaden så var jag pigg och full av energi och redo att kasta mig in i kapitel 4!

Skrev mellan kl. 9-14, med ett kort avbrott för mellis. Sedan lunch och så fortsatte jag skriva mellan kl. 15-17:30. Så det blev totalt 7,5 tim skrivande idag. Nu är jag uppe i 23 sidor. Ska börja på kapitel 6 imorgon. Idag var det mer trögskrivet, men jag körde på ändå, ord för ord. Petade in mer text i tidigare kapitel jag skrivit, och kapitel 4 som jag skrev på största delen av tiden idag, blev långt. Nu la jag även till några underrubriker, det blev mer strukturerat så.

Nu har jag verkligen ännu mer nytta av min synopsis, för nu börjar det bli så långt att scrolla uppåt om jag behöver kolla vad jag skrivit i tidigare kapitel. Men då kan jag istället titta i min synopsis!

När jag behöver inspiration, och komma loss i en tanke, lyssnar jag på t ex Ed Sheeran, hissar upp skrivbordet och tar några danssteg. Det funkar faktiskt att skriva och dansa samtidigt. 🙂

Tycker du det är konstigt att jag berättar för alla som kommer i min väg att jag ska sitta och skriva på min bok den här veckan? Jag kan avslöja att det är ett knep. Jag lever som jag lär. Det gör att jag har skapat en sorts förpliktelse till alla som vet om detta. Jag har gjort det till en utmaning och antagit utmaningen. Nu måste jag ju klara det!

På´t igen imorgon!

Semester = en chans

Se semestern som en chans. En chans att utvecklas.

Vad fyller du din semester med? Att-göra-listor? Rensa och komma ikapp hemma med diverse sysslor? Besöka släktingar? Eller ligga i hängmattan? Balans är alltid bra, lite av det ena, lite av det andra. Låta också tiden fyllas av din egen agenda, sådant du behöver för att må bra. Kanske är det att pausa helt en timme och göra ”ingenting” eller att göra något helt oviktigt som att trassla upp pyttesmå fiskespön till ett sällskapsspel…

Men glöm inte bort din framåtrörelse. Semestern ger dig också en chans att utvecklas och växa som människa. Du kan skapa en ny god vana. Läsa en bok som lär dig något. Utmana dig själv och dina rädslor. Vad är du rädd för? Det okontrollerbara? Höjder? Insekter? Gör saker du aldrig gjort tidigare. Var lite barnslig – haka på barnens lek, hoppa studsmatta, lär dig hjula och stå på händer. Strunta i vad andra ska tycka. Det är ditt liv. Utforska din omgivning med nya ögon, ta en annan stig i skogen. Uppfyll någon av dina drömmar, gå en sommarkurs. Använd din kropp att göra det den är skapt till – rörelse. Sätt ett nytt träningsmål under sommaren. Gå uppför ett berg.

when_was_last_time
Jag såg en film häromdagen där budskapet lyste väldigt klart – Lev ett djärvt liv. Anta utmaningar. Nöj dig inte. Våga sticka ut. En fantastisk film som ger insikter, den heter – ”Livet efter dig”.

Eller som de också säger i filmen – Du får bara ett liv. Det är faktiskt din plikt att leva det till fullo.

När gjorde du senast något för första gången?
I sommar.