Jag tänker leva tills jag dör!

Så sjöng Lill-Babs, och det gjorde hon. Det vill jag också göra. Därför har jag skapat mitt liv så att jag kan göra det. Eller rättare sagt, jag känner mig själv så bra vid det här laget, så jag vet vad jag behöver utsätta mig för, så att jag känner att jag gör just det – lever. För det är ju såklart individuellt det där med att känna att man verkligen lever. Det är inte samma för mig som för dig.

För mig är det så här:
Jag brukar känna att jag lever på lite olika sätt. Till vardags har jag numera ett arbete jag inte vill ta semester ifrån, vilket alltså inte heller gör att det känns som ett arbete. Jag lever alltså t o m när jag jobbar – jag är personlig tränare på SATS i Näsby Park. Men har alltså tidigare jobbat 20 år på kontor, och det jobbet gjorde att jag längtade till både helgen och semestern. Så jag vet hur det känns att ha ”ett vanligt jobb”.

Jag ser till att utmana mig hela tiden, t ex genom att sätta för mig svåra mål, som jag sedan strävar mot att nå. Det gör att jag känner mig levande. När jag inte har något utmanande mål att sträva mot känns det tomt. Och tiden efter att jag precis har uppnått ett mål är jobbig, då infinner sig en sådan där ”blues” i några veckor när jag tvingar mig själv att dra ner på takten, och göra lite av det som faller mig in. När jag sedan hittar ett nytt mål pirrar det av förväntan i hela kroppen igen.

På semestern kan utmaningarna få en lite mer ”äventyrlig touch”. Då gillar jag t ex att utmana mina rädslor på olika sätt, göra pirriga saker, eller utsätta kroppen för längre uthållighetspass. Denna sommar har jag anmält mig till min första friidrottstävling, där jag som senior alltså ska springa 100 meter sprint. Och jag som bara har gått på friidrott sedan i maj… Jag har därför också anpassat styrketräningen gentemot sprintträningen, och testat knäböj i endast 30 grader med 100 kg på stången! Läskigt! Jag har också varit och klättrat på Klättercentret (jag är höjdrädd), och varit på Extremfabriken och sprungit uppför väggar. Jag har cyklat från Åkersberga till Adelsö (78 km), vandrat på Roslagsleden (16 km), paddlat kanot i 4 timmar, och simmat 30 min i en sjö. Och så har vi köpt tält, nya sovsäckar och liggunderlag – för framtida äventyr. Testade att sova en natt i tältet vid vandringsleden på Adelsö, hunden var med (där finns det vildsvin och mycket fästingar, så jag var förstås rädd för att vi skulle bli överfallna på natten…).

Detta har varvats med att själen också har fått leva i form av total närvaro – på skärgårdsöar, till fiskmåsars skri och vågors skvalp. Vid bad på långgrunda sandstränder, och varvat med en och annan glass.

Hoppas du också känt att du fått leva denna sommar!

Summer bucket list 2020

Jag har tipsat om det förut – att skriva en bucket list. Det är alltså en livslista på saker du vill göra, prova på, äga. Drömmar du vill uppfylla, utmaningar du vill ta dig an. Jag är snart uppe i 100 saker jag skrivit ner på min egen bucket list, men flera av dem har jag redan bockat av.

Min dotter brukar varje sommar skapa en ”summer bucket list”, utifrån inspiration hon hämtat från Pinterest. Saker hon vill göra i sommar. Det inspirerar mig också att göra en egen summer bucket list. Några punkter på listan brukar återkomma varje år. Så här ser min ut än så länge.

  1. Lyssna på så många av årets sommarpratare som möjligt
  2. Någon sorts rörelse varje dag-promenad, löpning, cykling, yoga etc.
  3. Dricka minst 1 liter vatten per dag
  4. Självstudier duocoaching
  5. Testa ett nytt smoothierecept varje vecka
  6. Prata med en främling så ofta jag får chansen
  7. Lära mig gå ner i brygga
  8. Börja skriva på en ny bok
  9. Paddla kanot
  10. Sova i tält
  11. Titta på solnedgången
  12. Bygga ett sandslott
  13. Bada när det regnar
  14. Vandra på en vandringsled

Kanske detta inspirerar dig att ta steg mot att få din bästa sommar någonsin. Lycka till!

Bojkotta Jantelagen!

Härmed vill jag att du bojkottar Jantelagen! Vet du inte vad det är för något? Bra! Fast tyvärr kanske du efterlever denna oskrivna ”lag” ändå, fast du inte är medveten om det…

Den lyder:

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Och nu vill jag att du raderar den ur ditt medvetande! Och istället sätter igång och tror på dig själv! Jag bryr mig om dig, och jag vill att du bryr dig om dig själv. Du är unik, och minst lika god som alla andra, om inte bättre. Inse att du har en massa klokskap, kunskap och erfarenhet som du kan dela med dig av till oss andra. Vissa saker är du bättre på, och vissa saker är jag bättre på. Bjud på dig själv och skratta åt andra som bjuder på sig själv. Och det viktigaste av allt – du duger, precis som du är. Men glöm för den delen inte att fortsätta utvecklas hela tiden.

Min bästa sommar

Jessica åker zipline trots höjdrädsla…

Ingredienser:

Närvaro
Sinnesintryck
Kärlek
Utmaningar
Äventyr
Rörelse
Sommarpratarna
8 böcker
Målfokus

Krydda med en glass här och där, samt naturupplevelser och lärdomar.

Gör så här:

Förbered dig med lite planering. Inhandla och packa ner det som behövs på din resa. Revidera planen om det dyker upp exempelvis sjukdomar etc längs vägen. Involvera andra människor för att få tid till rörelse och målfokus. Tillåt dig att stanna upp och bara vara, lite då och då – titta inte på klockan på flera timmar. När guldkornen dyker upp, se till att vara närvarande. Njut av stunden och sinnesintrycket, doften, utsikten, smaken, ljudet. Känn efter hur kärleken känns. Inspireras av andras historier, men glöm inte att ha målfokus på din egen. Utmana dina rädslor och väx som människa.

Och gå sen när sommaren är slut tillbaka till jobbet som du älskar och inte vill ha semester ifrån.

Smaklig spis!

Att välja mål

Just nu är jag mitt emellan mål kan man säga. Det är ett bra tag till nästa mål och jag har inte börjat träna inför det ännu. Så tillsvidare leker jag mig fram lite istället. Testar olika hinderbanor i skogen, funderar på om jag ska klämma in 1-2 extra mål i vår… Jag gillar att ha utmanande mål framför mig, det gör att jag vet vad jag ska fokusera på, och det ger också träningen ett värde i sig. Det måste förstås inte handla om träning, men för mig handlar träning om att utmana mig, och det går ju jag igång på som bekant. För mig är det svårt att hitta ett mer utmanande mål, där både psyke/pannben och kropp får sin utmaning. Tror det är därför jag gillar det skarpt.

Jag brukar ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Till exempel att göra en Svensk Klassiker på 4 år istället för 1 år. Där jag har kört en gren i taget per år och nu är jag inne på sista grenen – simning. Jag har alltså sedan vintern-16 fokuserat på detta långsiktiga mål, för det var då jag började träna inför Vätternrundan. Sommaren-16 började jag istället åka rullskidor med fokus på Vasaloppet-öppet spår. Våren-17 började jag löpträna och så avverkade jag Stockholms Halvmarathon och Lidingöloppet 15K av bara farten hösten-17. För fokuset låg ju egentligen på Lidingöloppet 30K (hösten-18), men eftersom jag var i mitt livs löpform så ville jag även testa att springa Stockholms marathon våren-18 först, för den chansen kanske aldrig kommer igen tänkte jag (och Lidingöloppet ligger ju så sent på året).

Hur gick då Lidingöloppet 30K som jag sprang nu sista helgen i september? Jodå, tack bra. Fast jag har lärt mig en sak nu. Det är inte bara magen man ska ta hänsyn till kring hur den reagerar när det gäller att fylla på med snabba kolhydrater under loppet. Utan även hur musklerna reagerar. Så jag kommer i fortsättningen hålla mig ifrån gels. När jag hade 5 km kvar och bland annat även den omtalade Aborrbacken framför mig, så tog jag en gel… Det skulle jag inte ha gjort. Jag som hade hållit ett bra tempo fram till dess. Efter gelen kom nämligen krampen i benen. Så sista 3-5 km sprang jag med kramp. Och då förlorade jag minut efter minut. Men är ändå nöjd med mitt resultat som blev 3 tim, 18 min!

Så hur väljer man mål då? Hur väljer jag mina mål? Mina mål har med min drivkraft att göra, mina värderingar, mina styrkor. För det ska ju vara ett attraktivt mål, och det blir det om det tar avstamp i mig. Realistiskt blir målet om jag skapar en plan för hur jag vecka för vecka ska förbättra mig t ex konditionsmässigt, styrkemässigt, kunskapsmässigt. Målet får inte vara för lätt att nå nämligen, då är man inte beredd att kämpa lika mycket. Och så är det bra att ha ett slutdatum, så att jag vet hur lång förberedelsetid jag behöver. Det är viktigt att man längs vägen också kan mäta och se att man når resultat och kommer framåt. Mål kan se olika ut, de kan vara prestationsmål, genomförande mål, känslobaserade mål, eller t ex konsekvensinriktade mål.

Så nu undrar jag, vad är du nyfiken på? Vilket mål vill du sätta? Och hur kommer det kännas när du har nått det tror du…?

Utveckling kräver mod

Jag vet. Det är läskigt. Att utvecklas. Men samtidigt alldeles, alldeles underbart! När du vågar kliva ur din trygghetszon, trots att du har fjärilar i magen. När du utmanar dig, kliver ur ekorrhjulet ett tag och gör det där som du inte brukar göra. Det är då det händer! Det är då du växer.

Varför behöver du vara modig då? Därför att vår hjärna ser ut som den gör. Vissa delar av den är kvar från grottstadiet och intalar dig att det är farligt att lämna grottans trygghet. Alltså vill den att det ska vara som det alltid har varit. Men det gynnar inte dig i nutid. Det är inte farligt att sätta upp ett mål, fast du inte vet hur vägen dit ska gå till. Det är inte farligt att träna intervaller och pusha dig lite extra i träningen. Det är inte farligt att prova på nya saker som du aldrig tidigare gjort förut. Det är inte farligt att prata med främmande människor, att fråga nyfikna frågor. Det är inte farligt att ha fjärilar i magen. Och så vidare. Du förstår, eller hur? Så trotsa den där rösten och våga ändå!

Vi är alla olika, och befinner oss därför på olika nivåer i vår utveckling. Och det är det som gör det så spännande! Du har ingen aning om vilka erfarenheter och lärdomar människor omkring dig har. Det finns så mycket vi kan lära oss av varandra. Men vi måste våga fråga först.

Och bara du vet vad som utvecklar och utmanar just dig. Som gör dig pirrig i magen! Som coach och blivande PT har jag ofta förmånen att få följa med i utvecklingen, och hjälpa till längs vägen med utmaningar och pepp. Det känns otroligt meningsfullt för mig, och jag växer lite själv varje gång.

Men du måste alltid våga ta steget till utveckling själv först. Det är med dig det börjar.

Så, vad ger dig fjärilar i magen?

Bli trädgårdsmästare i ditt liv

Konsten att dricka vatten

Vad har vatten att göra med min drivkraft? Allt skulle man kunna säga. För jag vet vad som är min starkaste drivkraft. Utmaningar. När jag blickar tillbaka till min barndom ser jag samma drivkraft. Jag ville gå först på stigen under skogspromenaden, när pappa tydligt drog upp farten och gick med bestämda steg. När fröken sa hej då för dagen i skolan grabbade jag tag i min ryggsäck och sprang så fort jag kunde till skolbussen. Ibland kom en annan kille först, men inte så ofta. Länge trodde jag att jag hade en stark tävlingsinstinkt, men det är inte det som är själva grejen har jag kommit fram till. Utan jag går igång på utmaningar. När jag blir utmanad kan jag inte låta bli. Det är min drivkraft.

Det spelar alltså ingen roll hur trött jag är, hur ont jag har, hur sjuk jag är, eller hur omotiverad jag är. Om jag eller någon annan lyckas kicka igång min drivkraft så blir jag full med energi och motivation!

Jag kan utmana mig själv, vädret kan utmana mig, jag kan informera andra om hur jag funkar så att de kan formulera uppgiften som en utmaning. Jag förstår hur jag fungerar och kan dra nytta av det.

Så, vad har då vatten med det hela att göra? Jag vet att det är bra att dricka vatten, jag vet att jag dricker för lite vatten emellanåt. Jag har testat att ha en vattenflaska på skrivbordet, men glömmer ändå att dricka. Jag har försökt att dricka ett glas vatten tillsammans med någon specifik händelse, till exempel innan middag, eller vid tandborstning, men det håller bara någon dag, sen glömmer jag. Jag vill inte ha en kanna och ett glas på skrivbordet, för jag är rädd att spilla på tangentbordet. Men nu har jag kommit på något som fungerar! Och det har med min drivkraft att göra.

När jag jobbar hemifrån har jag en stor vattenkanna i köket, på köksön. Med ett vanligt litet dricksglas bredvid. Det får inte vara ett för stort glas, då fungerar det inte lika bra. Och med jämna mellanrum lämnar jag platsen vid skrivbordet för att gå ut till köket och hälla upp ett helt glas och dricka det. Jag utmanar mig alltså genom att röra på mig (gå ut till köket), och genom att dricka upp ett helt glas, och genom att se till att vattnet minskar i kannan, hela kannan ska vara tom innan dagen är slut.

Det svåra kan alltså vara ganska enkelt egentligen, vi behöver bara komma på hur vi fungerar först.
Så – hitta ditt sätt att ”dricka vatten”!

Även en coach är en människa

Denna gång ska jag konstigt nog skriva om en av mina egna motgångar. Så att du ser att även fast jag är coach, så får jag också kämpa. Jag har också motgångar, jag är också en människa med brister, svagheter och ibland tappad energi. Jag tänker att det kanske kan ge dig kraft framåt, att höra det. Ibland kan det nämligen vara lärorikt att se hur verkligheten är, så att man inte tror att de som lyckats på något sätt glidit in på ett bananskal. Tvärtom ligger det alltid en massa kämpande bakom.

Just nu ser jag inte varför jag har fått denna motgång. Jag gjorde allt jag kunde till 100%. Men det räckte inte ända fram. Jag vet att jag så småningom kommer se varför jag fick denna motgång nu. Och efter ett tag brukar nyfikenheten ta över och då börjar jag tillitsfullt undra vad detta kommer leda till istället.

För några veckor sedan sökte jag en PT-utbildning (jag vill utbilda mig till personlig tränare). Igår fick jag besked – jag har inte blivit antagen utan står på en reservplats. Jag trodde att jag hade hittat min nästa, nya utmaning, och ett sätt att utveckla mina kunskaper i något jag brinner för. För jag älskar att peppa andra i sin träning, och därför såg jag fram emot denna utbildning jättemycket. Jag har till och med tidigare fått kommentarer som ”Du borde bli PT”. Och därför trodde jag att när jag följde alla tecken som ledde fram emot denna utbildning, att jag var på rätt väg. Att jag just nu följde rätt stig. Men tydligen så har ”universum” andra planer för mig. Jag återkommer när jag vet mer exakt hur. Kanske dröjer det innan jag ser det. Men jag har tillit. Och jag ser därför inte detta som ett misslyckande, utan snarare blir jag nyfiken på varför.

Och jag har precis stärkt min viljemuskel med denna motgång. Mitt pannben har blivit ännu starkare. Tack.