Händerna skakar

Vilka är dina rädslor? Jag är höjdrädd. Och det kan märkas även på små avstånd. Som t ex när det gäller att hoppa upp och ta tag i en stång en bit upp i luften. Jag kunde bara inte förmå mig att hoppa ända upp och ta tag i den där stången. Då bestämde jag mig för att lura rädslan lite, och ställde mig på några vikter så att jag kom riktig nära stången, då gick det ju förstås. Sen tog jag bort en vikt i taget, och nu kan jag hoppa från golvet ända upp!

Gissa om jag var löjligt stolt över mig själv när jag var på Extremfabriken med mina barn förra veckan under sportlovet – när jag kunde hoppa upp till stången utan att klättra på sidan! Ingen annan tyckte nog det var en så stor grej, men det var det för mig. Att sedan gå armgång är också lite läskigt. Där har jag hittills bara klarat att gå från en stång och sedan landa med båda händerna på nästa stång. Och sen ta mig vidare på så sätt. Inte att svinga mig från en stång direkt till nästa (det är ju ett så långt avstånd…). Men det klarade jag denna gång! Ännu en rädsla jag utmanade.

För att inte tala om väggen man kan springa uppför. Jag tvekade länge, försökte stänga ute mina rädda tankar, handsvetten bröt ut, jag hann ångra mig en gång, och göra ett misslyckat försök. Men sen så! Plötsligt vågade jag lyckas (för egentligen har jag ju styrkan att ta mig upp där), jag sprang upp 2 gånger och kämpade mig upp över kanten. Och 3:e gången liksom flög jag upp och studsade upp över kanten! Det var ju ingen konst det där!

Det finns flera av mina andra rädslor kvar att utmana där på Extremfabriken, t ex att hoppa mellan två lutande väggar, med en meter emellan och en meter ner till golvet. Där tog det stopp, och jag kände att jag liksom inte orkade utmana fler rädslor den dagen.

I söndags var vi på Klättercentret för första omgången av familjekursen, där målet är att jag och min man ska ta grönt kort så att vi kan säkra barnen när de klättrar. Självklart fick vi då klättra själv också, med en annan förälder som säkrade oss. Jag har kontrollbehov. Jag är höjdrädd. Det var läskigt att liksom lämna sitt liv i en annan främlings händer (som liksom mig håller på att lära sig det här med knopen som ser ut som en 8, hur man firar ner någon etc…). När jag kommit några meter upp började mina händer skaka, jag har liksom ingen kontroll över det. Så jag ville ner igen.

Vi fick klättra en gång till, och då bestämde jag mig för att klättra ända upp! Bort med alla rädslor, klättra på till nästa grepp, inte titta ner, lita på personen som höll i repet, strunta i att händerna började skaka. Plötsligt var jag uppe! Blev nedfirad, och när jag kom ner visade jag hur mycket mina händer skakade. De var ett bevis på hur mycket jag utmanat mina rädslor.

Varför ska man då utmana sina rädslor? Vad är det för vits med det? Jo, för då går vi utanför vår trygghetszon och växer som människor. Det är det hela mänskligheten går ut på, att vi utvecklas och kommer framåt. Det är det som har tagit oss dit vi är idag, det är det som gör att vi kommer fortsätta utveckla nya uppfinningar, idéer, lärdomar. Det är det som är själva livet.

Steg 2 i familjeklätterkursen är ett praktiskt prov, där jag vet att vi ska få kasta oss ut från väggen och falla någon meter. Det blir läskigt. Undrar hur mycket mina händer kommer skaka då?

Jessica tränar bouldering på Klättercentret

Vad ser du?

Utanför hör jag tjuvstarten på några raketer. Nu är det några få skälvande timmar kvar av 2016, och därför vill jag skicka med dig några viktiga ord. Oavsett om du läser det här innan 2016 är slut eller i början av 2017, så vill jag att du ska veta att du är fantastisk! Och att jag vet att du har gjort det bästa av 2016 utifrån dina förutsättningar. Du har samlat på dig lärdomar, erfarenheter, möten med andra människor, och växt själv som människa.

Fundera på vad du varit mest tacksam för under 2016, vilka människor som betytt mest för dig (berätta det för dem!) och vilka drömmar som blivit verklighet. Fundera på hur du har utvecklats, vilka rädslor du utmanat och vad du varit mest stolt över. Sedan stänger du 2016 och blickar framåt med huvudet högt, ryggen rak och en stolt medalj på bröstet.

Vad vill du göra från din livslista 2017 (en lista på alla saker du vill göra innan du dör)? Vad är du nyfiken på att prova på? Vilka mål har du (skriv ner dem och du har 8 gånger större chans att nå dem) och vad behöver du för stöd?

Jag gick en lång stavgångspromenad tidigare idag (uppladdning inför Vasaloppet Öppet spår), och vanligtvis på mina andra träningspass brukar jag aldrig lyssna på något i lurar samtidigt. Jag gissar att det är för att jag tror att det blir en större utmaning för mig då. Och jag gillar ju utmaningar. Men eftersom jag nu har börjat med riktiga långpass tänkte jag att det kan ju inte skada att lyssna på en Sommarpratare samtidigt. Då blev det Malou von Sivers från i somras. Det sommarpratet ökade min tillit om att jag är på rätt väg, att jag ska vara beredd på att få inspiration när jag minst anar det, och att en promenad kan vara så mycket mer.

Och till dig vill jag därför säga: Ha tillit till att du kommer få svar längs vägen. Håll ögonen öppna, och svaren kommer när du minst anar det. Var också beredd på att få inspiration närsomhelst. Fånga den och gör något av den. Var nyfiken på människor du möter och du kommer att få resa varje dag i deras historier. Lev ditt liv och uppfyll dina drömmar, inte någon annans. Du har bara ett liv.

Slutligen, vad ser du nedan? Fokusera inte på det lilla svarta. Jag ser det vita runt pricken. Fokusera på det stora vita och fyll det med sådant som får ditt hjärta att sjunga år 2017!

svartprick

Semester = en chans

Se semestern som en chans. En chans att utvecklas.

Vad fyller du din semester med? Att-göra-listor? Rensa och komma ikapp hemma med diverse sysslor? Besöka släktingar? Eller ligga i hängmattan? Balans är alltid bra, lite av det ena, lite av det andra. Låta också tiden fyllas av din egen agenda, sådant du behöver för att må bra. Kanske är det att pausa helt en timme och göra ”ingenting” eller att göra något helt oviktigt som att trassla upp pyttesmå fiskespön till ett sällskapsspel…

Men glöm inte bort din framåtrörelse. Semestern ger dig också en chans att utvecklas och växa som människa. Du kan skapa en ny god vana. Läsa en bok som lär dig något. Utmana dig själv och dina rädslor. Vad är du rädd för? Det okontrollerbara? Höjder? Insekter? Gör saker du aldrig gjort tidigare. Var lite barnslig – haka på barnens lek, hoppa studsmatta, lär dig hjula och stå på händer. Strunta i vad andra ska tycka. Det är ditt liv. Utforska din omgivning med nya ögon, ta en annan stig i skogen. Uppfyll någon av dina drömmar, gå en sommarkurs. Använd din kropp att göra det den är skapt till – rörelse. Sätt ett nytt träningsmål under sommaren. Gå uppför ett berg.

when_was_last_time
Jag såg en film häromdagen där budskapet lyste väldigt klart – Lev ett djärvt liv. Anta utmaningar. Nöj dig inte. Våga sticka ut. En fantastisk film som ger insikter, den heter – ”Livet efter dig”.

Eller som de också säger i filmen – Du får bara ett liv. Det är faktiskt din plikt att leva det till fullo.

När gjorde du senast något för första gången?
I sommar.

Gör en grov skiss av 2016

Men först måste du stänga 2015! Blev 2015 som du tänkt dig? Eller blev det bättre/sämre? Vad berodde det på? Nådde du några av dina mål? Uppfyllde du någon dröm? Jag vet i alla fall med säkerhet att du lärde dig saker om dig själv och andra. Att du växte som människa. Men har du följt ditt hjärta och dina värderingar? Hoppas du har lyssnat på det som är Du.

Det fina är att nu kan du skapa ditt 2016. Göra en grov skiss av hur du vill att ditt 2016 ska bli. Då kommer det nämligen att bli så. Din hjärna kommer både medvetet och omedvetet att jobba framåt mot det du vill. Och du kommer få hjälp längs vägen. Men då måste du först ha koll på vad du vill ha ut av 2016. Annars vet inte din hjärna vad den ska leta efter.

Med grov skiss menar jag att du först skriver ner några drömmar du har i framtiden, sedan tänker du ut hur din vision för 2016 ser ut. Så, då har du satt dina tankar i ett större perspektiv, nu är det dags att känna efter vad du är inspirerad att uppnå 2016!

I den grova skissen specificerar du sedan vad du vill göra 2016. T ex vad är du nyfiken på? Vad vill du lära dig? Vilka relationer vill du förbättra? Relationen till dig själv, familjen, vänner? Vilka rädslor vill du utmana? Skriv ner dina tankar och var tydlig, så att du sedan vet när du har uppnått det. Om du vill kan du kalla det mål, men det spelar egentligen ingen roll vad du kallar det. Huvudsaken är att du får ut en riktning, så att du vet åt vilket håll du ska gå, och vilka steg du behöver ta. Och tänk på att även små steg räknas. De tar dig också framåt under 2016.

Härligt! Nu har du skapat en grov skiss av 2016! Din hjärna har säkert redan påbörjat sitt arbete framåt… 🙂 Vissa saker kommer du förstås att göra medvetet, nu när du vet vart du vill nå, och då kan det vara bra med lite planering. Planera in dina steg i kalendern, informera berörda, stäm av med dina familjemedlemmar vad du behöver, boka in det som behövs. Och skapa påminnelser som hjälper dig att hålla riktningen. Hur påminner du dig bäst? Med ord, bild, ljud, via mobilen eller genom att ta hjälp av en vän? Testa!

Och du – Lycka till! Låt 2016 bli ditt bästa år!

change_the_world

Vilka kapitel har skrivits 2014? Och hur ska ditt 2015 se ut?

Vårt liv är som en berättelse i en bok. Om du tittar tillbaka kan du säkert se några olika händelser som varit milstolpar i ditt liv. Som blivit nya kapitel i din bok. Kanske skiftar din bok också genre ibland, från feelgood roman till deckare.

Nu är det bara några dagar kvar av detta år, 2014. Det är därför dags att se tillbaka på vilka nya sidor du har skapat i din bok, kanske har det även blivit några nya kapitel detta år.

Vad handlar dina sidor och kapitel om detta år? Har du lärt dig något nytt? Har du utvecklats som människa? Har du uppnått det du planerade? Om inte, vad beror det på? Hade du kunnat göra annorlunda? Har du gjort saker som gett dig energi? Har du följt ditt hjärta och dina värderingar?

Och nu ”vänder vi blad”, som Kungen sa :-), och tittar in i framtiden lite. Jag lovar att det kommer ha en stor effekt för dig, om du tänker framåt på hur du vill att ditt 2015 ska bli. Skriv gärna ner det någonstans, då blir det ännu tydligare för dig och ditt undermedvetna. För när du gör det kommer något magiskt att hända. Vår hjärna kan nämligen bara ta in en viss mängd medveten information, men betydligt mer omedveten information. Alltså kommer ditt undermedvetna jobba vidare med dina planer för 2015, och du kommer märka att du gör flera saker som tar dig framåt mot det du vill. Små, små steg. Du kommer också hitta bevis och hjälp längs vägen. Bara för att du tänkt ut vad du vill i förväg.

Så, vad du vill åstadkomma nästa år? Vad vill du göra? Hur vill du vara som människa? Vad vill du prova på? Vad vill du lära dig? Hur vill du behandla andra i din närhet? Vilka nya relationer vill du skapa? Vilka utmaningar vill du anta? Vilka rädslor vill du utmana? Om du vill kan du kalla det mål. Men vad du kallar det spelar egentligen ingen roll, huvudsaken är att du litar på mig och bara gör det. 

Jag vill också passa på att önska dig en stämningsfull jul och ett vackert avslut på året!  Följ ditt hjärta. Och låt 2015 bli ditt bästa år!

Följ ditt hjärta

En härligt pirrig semester

Denna semester har jag utmanat mina rädslor flera gånger. Min trygghetsram har växt, och min personliga växt också. Det har varit läskigt, pirrigt, härligt och utvecklande. Och jag gjorde det!

Vad har jag då gjort som har varit så himla läskigt?

Jo, på Leksands sommarland fanns det mycket att göra. Först ett förtydligande: jag är INTE som en fisk i vattnet om man säger så.

Jag har åkt en lång, övertäckt vattenrutschkana. Jag har åkt i en stor badring i en fors, jag har blivit upphissad i en liten båt högt upp och sedan nersläppt med full fart i en pool.

Jag har åkt rodel nerför slalombacken i Rättvik. Första gången försiktigt och utforskande. Andra gången med full gas och jublande, håret flög i vinden.

Jag har vandrat ensam på Adelsö vandringsled. I över 2 timmar, genom en skog där det finns mycket vildsvin och fästingar. Var också rädd för att stöta på ormar eller älgkor…Men jag gjorde det för att det är ett litet, litet steg på vägen mot att uppfylla ett av mina framtida mål (att bestiga Kebnekaise). Och så fick jag även chans att pröva mina nya vandringsskor. 🙂

Jag avslutade semestern med att pröva på att åka ring efter pappas båt. De körde VÄLDIGT sakta, och jag åkte en VÄLDIGT kort stund. Men ändå, jag vågade! Jag var faktiskt ganska skakis efteråt…

Kanske tycker du inte att dessa grejer är läskiga, men det tycker jag! Detta är några av MINA rädslor.  Som jag har utmanat denna sommar. Och du har säkert något annat som du tycker är pirrigt. Som kanske jag inte alls är rädd för att göra.

För varje ny grej jag vågade pröva på denna semester, så växte jag lite mer för varje gång. När jag hade gjort det en gång var det inte lika svårt nästa gång.

Och precis så är det även i livet i övrigt. Om du liksom jag vågar utmana dina rädslor, så växer du som människa och utökar din trygghetsram. Pröva!

Jag är rädd!

Jag hoppas du får växtvärk

Nu ska jag börja använda två nya ord i mitt språkbruk. Personlig växt. Häftiga ord tycker jag, som jag läste i en bok nyligen. Jag tycker de säger allt. Hur vi kan växa som människor genom att ständigt utmana oss själva. Genom att prova på nya saker. Lära oss nya saker, om oss själva och andra. Genom att ta ansvar.

Visst, det kanske känns som att det är enklast att göra saker på autopilot, det som vi är programmerade att göra. Tänka samma tankar som igår. Att köra på det trygga, invanda. Men då händer det heller inget med din personliga växt. Då står du och stampar på samma fläck.

Att istället göra något som känns pirrigt, och som du kanske rentav är rädd för att göra, det gör att du växer och sträcker på dig lite extra. Att göra något som tar dig framåt inte bakåt. Att se din egen del i det hela, och göra allt du kan för att det ska blir så bra som möjligt. Att säga rätt saker, både till sig själv och andra. Det ger bränsle och en varm känsla i magen.

Fråga dig själv så ofta som möjligt – gör det här att jag ökar min personliga växt? Det kan röra sig om något så enkelt som sättet du pratar på. Om du tar ansvar för det du säger, eller om du använder ord som ”kanske” eller ”borde”.

Din rädsla kommer aldrig att försvinna så länge som du växer. A-ha! Lika bra att inse det. Du kommer alltså inte undan den känslan. Om du inte vill stå kvar på samma fläck hela tiden förstås.

Personligen så gillar jag att vattna människor med kraft, mod, drömmar, motivation, inspiration, glädje. Så att de vågar växa och blir lite längre än vad de var förut.

Och ja, jag hoppas faktiskt att ni alla får växtvärk. 🙂 

(Inspiration hämtad ur boken ”Känn rädslan och våga ändå” av Susan Jeffers)

Vaxter_bryter_fram