Ta ut riktningen för 2022!

Hur vill du ha ditt 2022? Vilka rubriker vill du ha? Du får gärna kopiera mina nedan, jag tror faktiskt jag har kopierat dem av någon annan tidigare. Kanske har jag modifierat om dem något så att de passar mitt liv. Huvudsaken är att du sätter igång. Nu!

  • Mitt hjärtas drömmar
  • Min vision för 2022
  • De mål jag är inspirerad att nå 2022
  • Mina motton 2022
  • Att göra

Så, vad vill du att ditt 2022 ska innehålla? Utmaningar? Glädje? Äventyr? Relationer? Vill du uppfylla någon dröm? Vad vill du fortsätta med? Vilket motto vill du ska styra ditt liv?

Strunta i att tänka på vad som är realistiskt och inte. Låt tankarna vandra fritt, som om du brainstormar. Det finns inget rätt eller fel. Inga pekpinnar. Du kan nå precis dit du vill. Sedan tar det bara lite olika lång tid.

Vad vill du göra klart, vad vill du prova på, vad vill du lära dig? Vilka människor vill du kontakta? Vilka drömmar vill du uppfylla? Hur vill du bli inspirerad? Vad vill du komma ihåg mest från året som gått när du tittar tillbaka på det?

Det viktigaste är sedan att du trattar ner detta i några mål som du vill styra riktningen mot. För utan mål så är risken stor att du slösar bort värdefull tid för dig på annat som inte tar just dig framåt. Om du har mål så vet du helt enkelt vad du ska lägga din viktiga tid på, och behöver inte stå kvar och stampa på samma plats. Du kommer ha lättare att säga nej och slipper hamna i andras agenda, och lättare kunna ta steg för steg åt ditt håll. Slutligen gör du en första att-göra-lista. När du sedan har betat av saker på denna lista gör du bara en ny att-göra-lista. Och så fortsätter du så tills du har nått dina mål!

Vad tror du får din kropp att må bra och ditt hjärta att sjunga 2022? Heja dig!

Ta ut riktningen!

Krokig väg och pannben

Gissa om mitt hopp har gått upp och ner de senaste veckorna? Jag har fått koppla på mitt pannben flera gånger må du tro i den här antagningsprocessen till PT-utbildningen. Jag är helt utmattad, men överlycklig.

Men så här började det. Jag följer ofta min känsla i magen, och på senaste tiden, under min tid på Curves har jag känt att jag verkligen älskat att peppa andra i sin träning. Jag har fått pusha dem och påminna om hur de ska göra rörelserna för att få ut maximalt i sin träning. Jag har fått växa in i rollen. Jag har fått hålla i boxpass och då verkligen sett hur tjejerna fått mer självförtroende och mer power i blicken, och känt hur de fått mer punch i slagen. En fantastisk känsla!

Jag gillar att utmana andra, att få andra att tänja lite på sina gränser och sedan se dem lyckas. När de dessutom tränar och svettas och säger att det är jobbigt blir jag glad! För då vet jag att de blir lite starkare och uthålligare, då vet jag att de investerar i sin egen hälsa och bryr sig om sig själva.

När jag sedan hemma har reflekterat över vad jag är nyfiken på nu under 2018, så har jag sett mig själv skriva bland annat ord som ”PT” och ”kostrådgivning”… Sedan kopplade jag på kommentarer jag tidigare fått som: – ”Du borde bli PT!”, ”Tack för bra coachning!” Men jag har aldrig trott att det skulle gå att få till ekonomiskt, eller tidsmässigt. Men så pratade jag med en tjej som sa att hon gått en PT-utbildning på distans. Så jag googlade det. Och hittade en PT-utbildning som var kostnadsfri!!! Med rätt till studiebidrag. Wow.

Jag la ner mycket förberedelse på min ansökan, och fick reda på att det fanns 25 platser, men att det redan var långt fler sökande. Scannade in ansökan som var på 4 sidor + mina 13 sidor bilagor och mailade in dem några dagar före sista ansökningsdag (som var den 18/2). Fick reda på att de skulle komma ut med antagningsbesked 1/3.

Så torsdagen den 1/3 väntade jag med spänning, men hörde ingenting (och tappade hoppet).

På fredagen ringde jag dem och fick reda på att kanslisten var sjuk (då steg hoppet igen) och eventuellt skulle de inte kunna lämna besked förrän på måndagen. Så jag mailade kursföreståndaren och frågade om han visste om jag blivit antagen, men fick inget svar från honom då.

På måndagen 5/3 mailade han och sa att jag skulle hålla ut lite till. Samtidigt sjönk hoppet för varje timme som gick, tills jag på kvällen fick ett mail från rektorn om att antagningsprocessen var klar, men att pga sjukdom skulle beskedet dröja till onsdagen 7/3.

På onsdagen var hoppet högt, med en pirrig väntan, men avtog för varje timme som gick. Först kl. 19.30 fick jag mail om att jag inte kom med i antagningen utan stod som reserv. Hoppet dog. Jag mailade då och frågade på vilken reservplats jag stod, men fick inget svar.

Jag ringde på torsdagen 8/3 och fick då reda på att kanslisten fortfarande var sjuk, och så fick jag inte tag på någon annan per telefon att fråga. Så jag mailade kursföreståndaren och frågade samma sak – på vilken reservplats står jag? Och fick svar sent på torsdagskvällen att jag stod som 4:e reserv. Ett litet hopp började gro igen.

På fredagen 9/3 fick jag svar att jag stod på 3:e reserv, och så berättade de att det var ett kort svarsdatum för de som blivit antagna att bekräfta sin plats. Och att jag därför hade ganska stor chans! Hoppet steg! De skulle höra av sig senast på måndag 12/3… Under helgen kollade jag min mail ganska ofta, kanske skulle de höra av sig… Pirrig väntan.

Hela måndagen var jag pirrig. Men återigen, vartefter timmarna gick började hoppet avta. Igen. Och jag hörde inte av dem alls… Så då störtdök hoppet. För det måste väl betyda att jag som reserv inte hade fått någon plats? På tisdagen 13/3 ringde jag dem, och då var tydligen kanslisten tillbaka efter 2 veckors sjukdom, men precis när jag ringde så försvann hon ut på ett ärende. Jag kunde försöka igen om 15 minuter sa de. Jobbig väntan. När jag sen ringde efter 20 minuter istället så var det stängt för lunch i 1 timme… Väntan igen. När jag äntligen fick tag i henne behövde hon först kontrollera detta medan jag fortfarande var i telefonen. Hon berättade att jag nu hade reservplats 1, och så räknade hon högt i luren, 1, 2, 3, 4… (och jag knäppte mina händer mot Gud och blundade). Det var fyra personer som inte hade bekräftat sin plats! Men, hon behövde dubbelkolla med rektorn och kursföreståndaren så att inte de blivit kontaktade av dessa personer innan hon kunde ge mig ett svar! Så hon lovade att återkomma inom 1 timme! Väntan igen! Men nu var hoppet riktigt högt! Efter ett tag plingade det plötsligt till i mailboxen, och jag såg ett mail med ämnet: Antagen. Tjohoooooooooooooooooooo! Vilken otrolig lättnad och glädje! Några minuter senare ringde kanslisten och bekräftade samma sak. Och när jag lagt på började jag hoppa och studsa runt och vråla. Så att hunden blev lika tokig han.

Förstår ni nu varför mitt pannben blev lite starkare? Snacka om att vägen var krokig. Jag kastades mellan hopp och förtvivlan så många gånger så att jag tappade räkningen. Vägen kommer nog fortsätta vara krokig under utbildningen. Men PT, det ska jag bli!

Passion håller dig levande

Om du lever ett passionerat liv, och delar med dig av din passion till andra, så kommer du vara odödlig. Vågar du tänka den tanken fullt ut? Tänk att kunna fortsätta sprida glädje, inspiration och kunskap även fast du inte finns mer. Att ha skapat ett avtryck i världen. Det skulle i alla fall jag vilja.

Två som fortsätter leva trots sin bortgång är Hans Rosling och Gösta Ekman. Vilket avtryck de har gjort i världen! På olika sätt. Hans Rosling som på ett passionerat sätt utbildade hela världen inom folkhälsa, begripligt så att alla förstod. Som gjorde banbrytande hälsoinsatser i Afrika. Som har lärt upp studenter i sin anda och lämnar efter sig stiftelsen Gapminder som fortsätter utbilda världen och sprida Hans passion.

Gösta Ekman som en av de största svenska komikerna i Sverige. Som passionerat snubblade och bjöd på sig själv. Som lämnar efter sig en stor filmskatt, där han kan fortsätta sprida glädje även efter sin bortgång. Han har också inspirerat många komiker med sin passion, och den lever vidare i dem.

Hur skulle du vilja att andra pratade om hur ditt liv har varit? Vad vill du ska leva vidare i andra när du inte finns mer? Vad vill du ha lärt ut till andra? Vad vill du ha skapat? Och framför allt, vad kan du göra redan i dag för att börja skapa ditt avtryck?

Jo, du kan använda mer av just din passion. Den passionen som jag vet att du har. Och sen sprida det vidare till så många som möjligt. Du kanske inte tror att du kan skapa ett lika stort avtryck som Hans Rosling och Gösta Ekman? Jag vet. Det kan du.

Står det något i min panna?

Ibland är jag ute och jobbar bland människor på väg till jobbet i rusningstrafiken. Jag delar då t ex ut inspiration i form av information. Jag säger god morgon och får då ofta ett leende tillbaka. Ibland är det så många som ler mot mig att jag nästan börjar fundera på om det står något knasigt i min panna. Själv tycker jag inte att jag ler så mycket då, men har förmodligen ett leende i mungipan eller i blicken. Och då kan människor som tittar på mig inte motstå att le tillbaka! Det är så härligt! Testa själv så får du se!

Jag läste nyss en rad i en tidning (Kollega nr 4, 2016, krönikan): ”-Glöm inte bort att halva vårt synfält består av himmel”, sa en man som blivit utbränd och gått in i väggen. Så fint sagt tycker jag, och tänkvärt. Lyft blicken. Var positiv. Se en annan människa, mer behövs inte. Jag ser dig, du ser mig. Vi har alla ett människovärde. Vi är värdefulla. Det gäller att komma ihåg det när någon på väg till jobbet demonstrativt går in i mig och stöter till mig med flit. Som att jag bara är luft. Jo, det finns faktiskt människor som gör så. Men det ligger hos dem, inte mig. Jag vet att de också har styrkor, talanger och drömmar! Vi kan styra över våra tankar, och behålla vår energi, även om det kan vara svårt ibland. Inte låta andras humör styra hur vår dag ska bli. Jag vill nämligen styra själv! Hur vill du göra?

Så tänk på att du smittar andra med din energi! Se till att smitta dem med glädje. Och testa att le mot en suris, så kanske jag får ett leende av samma person någon timme senare…

Moln

Glädje smittar!

Sprid glädje så mycket du kan, varje dag! Det smittar nämligen och sprids som ringar på vattnet. Glädje fyller dig med kraft och inspiration, och ger mening till ditt liv.

Låt andra vara glada! Ingen ska behöva ”tas ner på jorden” för att de är glada och berättar för andra att de är glada. Det borde vara ett naturligare tillstånd att få vara positiv än negativ! Bojkotta Jantelagen som styr Sverige, som säger bland annat ”Du ska inte tro att du är något”, ”Du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi” och ”Du ska inte skratta åt oss”. Om någon skrattar högt, bli istället nyfiken, och ta reda på vad det är som är så roligt så kanske du också får skratta!

Här kommer några glädjetips du kan ta till om du någon dag är lite mindre glad:

  1. Gör en glad-lista med musik som du vet alltid får dig glad. Eller lyssna på spår 1 som heter Glad på Friendy skivan. Sätt på någon musik som du gillar, och börja röra på dig till takten. Det spelar ingen roll hur det ser ut. Ser det knasigt ut blir du kanske ännu gladare. 🙂 Och dina lyckohormoner stiger, jag lovar.
  2. Kittla varandra. I vår familj brukar vi ibland ge varandra 3 sekunder. Då håller vi upp armarna i luften frivilligt, och så får någon kittla i 3 sekunder. Skratt garanteras.
  3. Omge dig med människor som har samma humor som du, som du vet får dig att skratta så där tills tårarna börjar rinna och du får ont i kindmusklerna.
  4. Häng med ett barn. Barn har nära till skratt. De är närvarande och impulsiva. Det spritter i dem av hopp och studs. Haka på deras galna upptåg, hoppa studsmatta, hjula. Var nyfiken, lyssna på riktigt på vad de har att berätta, och bekräfta dem med ditt språk så berättar de så mycket mer. De har ofta finurliga tankar. Och du blir glad.
  5. Ha ett jobb där du får le och skratta mycket. Där du måste le mycket och låta glad. Då blir du glad av bara farten.

Själv har jag ett långsiktigt mål i livet – att ha många skrattrynkor när jag är gammal. Jag är på väg, hittade nu i dagarna min första rynka, en fin linje precis vid mitt vänstra öga. En skrattrynka! Jippi!

smile_confuses

#känslouppropet
#glad
#Friendy