Passion håller dig levande

Om du lever ett passionerat liv, och delar med dig av din passion till andra, så kommer du vara odödlig. Vågar du tänka den tanken fullt ut? Tänk att kunna fortsätta sprida glädje, inspiration och kunskap även fast du inte finns mer. Att ha skapat ett avtryck i världen. Det skulle i alla fall jag vilja.

Två som fortsätter leva trots sin bortgång är Hans Rosling och Gösta Ekman. Vilket avtryck de har gjort i världen! På olika sätt. Hans Rosling som på ett passionerat sätt utbildade hela världen inom folkhälsa, begripligt så att alla förstod. Som gjorde banbrytande hälsoinsatser i Afrika. Som har lärt upp studenter i sin anda och lämnar efter sig stiftelsen Gapminder som fortsätter utbilda världen och sprida Hans passion.

Gösta Ekman som en av de största svenska komikerna i Sverige. Som passionerat snubblade och bjöd på sig själv. Som lämnar efter sig en stor filmskatt, där han kan fortsätta sprida glädje även efter sin bortgång. Han har också inspirerat många komiker med sin passion, och den lever vidare i dem.

Hur skulle du vilja att andra pratade om hur ditt liv har varit? Vad vill du ska leva vidare i andra när du inte finns mer? Vad vill du ha lärt ut till andra? Vad vill du ha skapat? Och framför allt, vad kan du göra redan i dag för att börja skapa ditt avtryck?

Jo, du kan använda mer av just din passion. Den passionen som jag vet att du har. Och sen sprida det vidare till så många som möjligt. Du kanske inte tror att du kan skapa ett lika stort avtryck som Hans Rosling och Gösta Ekman? Jag vet. Det kan du.

Händerna skakar

Vilka är dina rädslor? Jag är höjdrädd. Och det kan märkas även på små avstånd. Som t ex när det gäller att hoppa upp och ta tag i en stång en bit upp i luften. Jag kunde bara inte förmå mig att hoppa ända upp och ta tag i den där stången. Då bestämde jag mig för att lura rädslan lite, och ställde mig på några vikter så att jag kom riktig nära stången, då gick det ju förstås. Sen tog jag bort en vikt i taget, och nu kan jag hoppa från golvet ända upp!

Gissa om jag var löjligt stolt över mig själv när jag var på Extremfabriken med mina barn förra veckan under sportlovet – när jag kunde hoppa upp till stången utan att klättra på sidan! Ingen annan tyckte nog det var en så stor grej, men det var det för mig. Att sedan gå armgång är också lite läskigt. Där har jag hittills bara klarat att gå från en stång och sedan landa med båda händerna på nästa stång. Och sen ta mig vidare på så sätt. Inte att svinga mig från en stång direkt till nästa (det är ju ett så långt avstånd…). Men det klarade jag denna gång! Ännu en rädsla jag utmanade.

För att inte tala om väggen man kan springa uppför. Jag tvekade länge, försökte stänga ute mina rädda tankar, handsvetten bröt ut, jag hann ångra mig en gång, och göra ett misslyckat försök. Men sen så! Plötsligt vågade jag lyckas (för egentligen har jag ju styrkan att ta mig upp där), jag sprang upp 2 gånger och kämpade mig upp över kanten. Och 3:e gången liksom flög jag upp och studsade upp över kanten! Det var ju ingen konst det där!

Det finns flera av mina andra rädslor kvar att utmana där på Extremfabriken, t ex att hoppa mellan två lutande väggar, med en meter emellan och en meter ner till golvet. Där tog det stopp, och jag kände att jag liksom inte orkade utmana fler rädslor den dagen.

I söndags var vi på Klättercentret för första omgången av familjekursen, där målet är att jag och min man ska ta grönt kort så att vi kan säkra barnen när de klättrar. Självklart fick vi då klättra själv också, med en annan förälder som säkrade oss. Jag har kontrollbehov. Jag är höjdrädd. Det var läskigt att liksom lämna sitt liv i en annan främlings händer (som liksom mig håller på att lära sig det här med knopen som ser ut som en 8, hur man firar ner någon etc…). När jag kommit några meter upp började mina händer skaka, jag har liksom ingen kontroll över det. Så jag ville ner igen.

Vi fick klättra en gång till, och då bestämde jag mig för att klättra ända upp! Bort med alla rädslor, klättra på till nästa grepp, inte titta ner, lita på personen som höll i repet, strunta i att händerna började skaka. Plötsligt var jag uppe! Blev nedfirad, och när jag kom ner visade jag hur mycket mina händer skakade. De var ett bevis på hur mycket jag utmanat mina rädslor.

Varför ska man då utmana sina rädslor? Vad är det för vits med det? Jo, för då går vi utanför vår trygghetszon och växer som människor. Det är det hela mänskligheten går ut på, att vi utvecklas och kommer framåt. Det är det som har tagit oss dit vi är idag, det är det som gör att vi kommer fortsätta utveckla nya uppfinningar, idéer, lärdomar. Det är det som är själva livet.

Steg 2 i familjeklätterkursen är ett praktiskt prov, där jag vet att vi ska få kasta oss ut från väggen och falla någon meter. Det blir läskigt. Undrar hur mycket mina händer kommer skaka då?

Jessica tränar bouldering på Klättercentret

Titta dig själv i spegeln

Vad ser du när du tittar dig själv i spegeln? Vad säger du till dig själv?

Magnus Carlsson, musikproducent, fd medlem i Idoljuryn säger till sig själv:
– Hey handsome, you look good! I Motivationspodden berättar han det, men säger också att han jobbar på att verkligen mena det. Att det inte är lika lätt.

Nej, det är inte alltid så lätt att prata snälla tankar med sig själv. Många av oss är vana att ställa höga krav på oss själva, vi kanske har blivit fostrade av samhället och vår omgivning att vi inte ska tro att vi är något (Jantelagen). Vi kanske ger sken av att allt är ok, men innerst inne känns det inte så. Är det inte dags att ändra på det?

Jag vet att du är fantastisk.

I dag, på Alla hjärtans dag, vill jag att du ska öva på att älska dig själv. Varje gång du tittar dig själv i spegeln i dag – säg några fina ord till dig själv, t ex:
– Fina du, jag tycker om dig.
Om något blir tokigt, eller fel i dag, säg då till dig själv:
– Det är okej!

Älska dig själv för den fantastiska människa du är. Med dina styrkor, erfarenheter, brister, bagage, talanger och egenskaper. Du är unik, det finns ingen annan som dig på den här jorden.

Se till att du mår riktigt bra i dag, ta en promenad, ät mat som du vet är bra för din kropp och hjärna. Var närvarande. Planera in pauser. Ta hand om dig.

Och du kommer kunna ge ännu mer kärlek till andra, om du älskar dig själv först.

Ta hand om din kropp med en smoothie!

Har du inte tid?

Jag kommer ihåg känslan. Att kliva upp, se till att vardagsrutinerna flyter på, skjutsa barnen till förskola/skola, åka till jobbet, jobba 8 stressiga timmar, kort lunchrast, människor runt omkring mig hela tiden. Sen hem, hämta barnen, vardagsrutiner igen, pusta ut i soffan. Sova. Nästa dag, samma sak. Helgen undantag, men då ska man komma ikapp med allt man inte hunnit med under veckan. Städa, fixa med hem och trädgård, tvätta, bocka av på att-göra-listan. Jag kommer ihåg hur jag kände att jag inte hade tid att vara närvarande och att lyssna på min intuition.

Nu har jag tid att lyssna! Jag har skapat mig tid och rum, och som den pratar med mig! Precis närsomhelst. Och jag har tid att lyssna och att göra som den säger. Det är fantastiskt hur jag leds framåt av något, vad det är vet jag inte, men jag vet att det funkar. Det är nästan helt magiskt.

Jag har gett exempel på detta förut, och jag kan nog säga att jag numera är med om detta dagligen. Senast i morse fick jag en tanke om att jag skulle gå en annan väg på min morgonpromenad än jag brukar. Och eftersom jag numera åker långa skidturer på flera timmar och därför har börjat lyssna på Podcasts och Sommar & Vinter i P1, ville jag lyssna på något just på denna promenad (annars lyssnar jag mest på fågelkvitter på mina promenader). Och eftersom jag gillar att hjälpa andra att hitta sin kraft fastnade jag för beskrivningen på Vinter i P1 av Tomas Sjödin, författare, pastor, föreläsare – Om kraften i ljuset, om att tro fram det bästa i varandra.

Jag följde alltså min ingivelse inte mindre än 6 gånger denna morgon. 1) Att ta en annan väg på morgonpromenaden. 2) Att samtidigt lyssna på något i lurarna. 3) Att välja just Tomas Sjödins vinterprat. 4) Att använda inspirationen jag fick i stunden i ett inlägg på Instagram. 5) Att skriva ner några av de saker Tomas pratade om som inspirerade mig. 6) Att använda det som inspiration till detta blogginlägg och mitt inspirationsbrev för februari. Svårare än så behöver det inte vara. När en snabb tanke dyker upp om att du ska göra någonting – bli nyfiken, följ den och se vad som händer. Fånga det som händer och gör någonting av det.

Det är en fantastisk känsla att ha tid att följa sina ingivelser, sin intuition, och att lyssna på vad själen säger. Om du inte har den tiden idag, se till att skapa utrymme för det. En lunchpromenad ensam med dina tankar. Bläddra i en tidning på lunchen. Kliv av en hållplats tidigare. Lyssna på en podcast som utvecklar eller inspirerar dig. Våga vara ensam, om du hela tiden omger dig av andra som pratar är det svårt att höra. Stäng av bruset och lyssna istället på dina egna tankar, din själ och ditt hjärta. Det är viktigt. Du är viktig.

Min entreprenörsvän Yvonne har gjort denna fina tavla. Hon går att nå på http://www.yvonnesgalleri.se/. FB: @yvonnesgalleri, Instagram: yvonnesgalleri_konst

Min entreprenörsvän Yvonne har gjort denna fina tavla. Hon går att nå på http://www.yvonnesgalleri.se/. FB: @yvonnesgalleri, Instagram: yvonnesgalleri_konst

Vad ser du?

Utanför hör jag tjuvstarten på några raketer. Nu är det några få skälvande timmar kvar av 2016, och därför vill jag skicka med dig några viktiga ord. Oavsett om du läser det här innan 2016 är slut eller i början av 2017, så vill jag att du ska veta att du är fantastisk! Och att jag vet att du har gjort det bästa av 2016 utifrån dina förutsättningar. Du har samlat på dig lärdomar, erfarenheter, möten med andra människor, och växt själv som människa.

Fundera på vad du varit mest tacksam för under 2016, vilka människor som betytt mest för dig (berätta det för dem!) och vilka drömmar som blivit verklighet. Fundera på hur du har utvecklats, vilka rädslor du utmanat och vad du varit mest stolt över. Sedan stänger du 2016 och blickar framåt med huvudet högt, ryggen rak och en stolt medalj på bröstet.

Vad vill du göra från din livslista 2017 (en lista på alla saker du vill göra innan du dör)? Vad är du nyfiken på att prova på? Vilka mål har du (skriv ner dem och du har 8 gånger större chans att nå dem) och vad behöver du för stöd?

Jag gick en lång stavgångspromenad tidigare idag (uppladdning inför Vasaloppet Öppet spår), och vanligtvis på mina andra träningspass brukar jag aldrig lyssna på något i lurar samtidigt. Jag gissar att det är för att jag tror att det blir en större utmaning för mig då. Och jag gillar ju utmaningar. Men eftersom jag nu har börjat med riktiga långpass tänkte jag att det kan ju inte skada att lyssna på en Sommarpratare samtidigt. Då blev det Malou von Sivers från i somras. Det sommarpratet ökade min tillit om att jag är på rätt väg, att jag ska vara beredd på att få inspiration när jag minst anar det, och att en promenad kan vara så mycket mer.

Och till dig vill jag därför säga: Ha tillit till att du kommer få svar längs vägen. Håll ögonen öppna, och svaren kommer när du minst anar det. Var också beredd på att få inspiration närsomhelst. Fånga den och gör något av den. Var nyfiken på människor du möter och du kommer att få resa varje dag i deras historier. Lev ditt liv och uppfyll dina drömmar, inte någon annans. Du har bara ett liv.

Slutligen, vad ser du nedan? Fokusera inte på det lilla svarta. Jag ser det vita runt pricken. Fokusera på det stora vita och fyll det med sådant som får ditt hjärta att sjunga år 2017!

svartprick

Snäll mot mig själv och planeten

Nedräkning pågår mot jul. Barnen öppnar luckor i julkalendrar. Förväntningen höjs för varje dag som går. Butikerna kommer ut med ett nytt prisvärt erbjudande varje dag i sina kalendrar. Det är lätt att dras med i stressen och alla förväntningar. Köpa julklappar, julpyssla, gå på glöggpartyn, barnens juluppvisningar, julmarknader, julpynta, göra julgodis, julbaka, träffa släkten, inte missa avslutningsfika/öppet hus med mera. Det är mysigt, men också stressande. Phiuu! Ribban höjs och vi förväntas alltså vara mer sociala, hinna med mer på vår fritid, samtidigt som vi ska hinna med det vanliga vardagliga ekorrhjulet, vårt arbete, träning och barnens aktiviteter.

Jag skrev om nej tack till julstress förra året vid den här tiden > Läs det blogginlägget här.

Så här i jultid är det också många som tänker på andra. Det är fint. Personligen tycker jag ord och handlingar är viktigare än fysiska gåvor. Det har bland annat att göra med mina värderingar och att jag tycker det är viktigare att vi tar hand om vår planet och om oss som lever på den, istället för att konsumera i onödan och använda slut på planetens resurser.

Det finns numera många alternativ till julklappar för dig som hellre vill göra en god gärning genom att hjälpa en annan människa eller vår planet. Kika på Friends, Unicef, Rädda barnen, Giving People, Barncancerfonden, Cancerfonden, Röda Korset, Världsnaturfonden WWF och många andra.

Men jag tycker också det är viktigt att du tänker på dig själv. I år tog jag därför rygg på Stiftelsen Friends som har lanserat en snällkalender – en kalender som uppmanar till ett snällt uppdrag varje dag. Men jag gjorde en tvist så Kraft & Drömmars kalender är en ”snäll-mot-mig-själv-kalender” istället. Det betyder alltså att du gör något snällt mot dig själv varje dag. Det kan till exempel vara en morgonpromenad i skogen, reflektion över dagen som varit, att äta hälsosam mat. Vad som är snällt mot dig vet bara du. Är du en person som det alltid är fart på kanske du behöver återhämtning. Till skillnad mot en person som tar det lugnt ofta istället kanske behöver utmaningar, för att komma ihåg att ta steg mot sina drömmar och mål.

img_3685Att vara snäll mot dig själv kan också innebära att du följer dina värderingar, det som är viktigt för dig. Om din familj är viktig för dig, och du har starka familjeband så är du alltså även snäll mot dig själv när du tänker på din familj. Eller så kanske du, liksom jag, (via våra värderingar) är snäll mot dig själv när du tar hand om vår planet och oss som lever på den.

Så, hur vill du vara snäll mot dig själv nu i december? Vilka nya snälla goda vanor vill du skapa? Maila, sms:a, dela eller kommentera gärna hur du är snäll mot dig själv. Snäll-mot-mig-själv-kalendern hittar du hos @kraftochdrommar på Facebook och Instagram. Länka även via #snällfie #snällmotmigsjälvkalendern #kraftochdrömmar

Hitta ditt jävlaranamma!

hittadorisIbland behöver man hitta sitt jävlaranamma. Använda sitt pannben, eller manken. Som Doris i filmen ”Hitta Doris” säger: -Du klarar vad du vill, om du lägger manken till!

Ur Wikipedia: ”Manken är den främre något upphöjda delen av ryggen på större fyrfota djur men också en kraftig nacke hos en man kallas för manke. Lägga manken till betyder ordagrant att ett dragdjur, till exempel en oxe som plöjer, hugger i med manken där den drar oket. I bildlig mening använder man uttrycket för en människa som anstränger sig hårt.”

Hur står det till med din vilja? Hur mycket har du övat upp din viljemuskel? Ju mer du övar, desto lättare är det att ta till manken, använda pannbenet och hitta den där jävlaranamman när du som mest behöver det.

Hur mycket vill du det där? Är du beredd att anstränga dig, använda manken? Om inte, vad beror det på? Vad är det som hindrar dig, vad är det som stör? Är det du själv och din inre röst? Är det gamla dolda värderingar som styr dig?

”Den som inte kan vad han vill måste vilja det han kan.” Utan din vilja händer det inte så mycket. Din vilja gör så att du kommer framåt, tar tag i saker, hittar ett driv.

Hos Kraft & Drömmar har jag tagit fram en modell som jag kallar för Jävlaranamma-modellen. Den använder jag i mitt arbete med mina klienter. Den strukturerar på ett enkelt sätt upp de olika steg som vi går igenom för att hitta deras jävlaranamma. Läs mer om Jävlaranamma-modellen här.

 

Är du liksom jag perfektionist?

Vi är många. Jag möter många kvinnor som berättar att de är perfektionister eller som har stort kontrollbehov, eller så hör jag genom raderna att de är det. Och jag känner igen mig så i det som de berättar. De flesta av dem resonerar liksom jag, att det är väl inte så dåligt att vara perfektionist, att ha koll på läget, eller? Vi vill ju bara göra saker extra noggrant och bra.

Men när vår perfektionism drabbar någon annan, då är det inte lika bra. När våra nära och kära får stå ut med våra påhopp, vår kritik och vår noggrannhet. Eller när kollegor blir lidande på jobbet.

Och när vi tänker ett varv till så kanske vi själva också skulle må bra av att lämna ifrån oss saker som är ”good enough”. Som inte är perfekta, men tillräckligt bra. Kanske får vi hjälp längs vägen, och så tar det en annan vändning. Som är ännu bättre än det vi skulle ha åstadkommit själva, även om det då hade varit ”helt perfekt” enligt oss själva. Då får du också tid över till att lyfta blicken, lyssna på kropp och själ, stressen och pressen minskar, och du slipper köra slut på dig. Vet du ens vart din gräns går?

Och som Elizabeth Kuylenstierna säger i boken Good Enough: -”Perfektionisten får mindre gjort än andra”. Jag säger: -Fundera en stund på den meningen.

Perfektionism kan vara positiv om du gör följande:

  • Inte ställer orealistiskt höga krav på dig själv och andra.
  • Tänker mer nyanserat, ser helheten och sammanhanget.
  • Ser vägen till målet som lustfyllt.
  • Tillåter dig att göra misstag och lär dig av dem.
  • Skiljer på prestation och person.
  • Tänker att det ordnar sig.
  • Växlar mellan att sträva efter perfekt resultat till att nöja dig med att vara good enough.
  • Har distans till dig själv, inte tar dig själv på för stort allvar.

(Inspiration till ovan lista från boken Good Enough av Elizabeth då Gummesson, nu Kuylenstierna)

Jag har en sak att säga till oss. Ett livsviktigt råd: -Vi perfektionister måste börja känna tillit till omvärlden! Vi måste lära oss lita på att det löser sig även om det inte är perfekt. Annars kommer vi bara fortsätta hitta bevis för att det inte funkar om vi inte gör det perfekt. Och då kommer vi aldrig kunna slappna av och få ta del av andra människors fantastiska tankar, idéer, lösningar och erfarenheter om livet. Vårt sätt är inte alltid rätt. Andra människor gör också rätt.

Det är först när vi slappnar av och börjar känna tillit för omvärlden som magi uppstår. Då kommer du märka att det löser sig ändå på något konstigt vis. Du kommer helt enkelt få bevis för att det funkar att inte vara perfektionist.

En utmaning från en perfektionist till en annan: -Våga känn tillit!

skylt_bra_mammor

Denna skylt är på inget sätt perfekt… Men den får duga. 😉