Står det något i min panna?

Ibland är jag ute och jobbar bland människor på väg till jobbet i rusningstrafiken. Jag delar då t ex ut inspiration i form av information. Jag säger god morgon och får då ofta ett leende tillbaka. Ibland är det så många som ler mot mig att jag nästan börjar fundera på om det står något knasigt i min panna. Själv tycker jag inte att jag ler så mycket då, men har förmodligen ett leende i mungipan eller i blicken. Och då kan människor som tittar på mig inte motstå att le tillbaka! Det är så härligt! Testa själv så får du se!

Jag läste nyss en rad i en tidning (Kollega nr 4, 2016, krönikan): ”-Glöm inte bort att halva vårt synfält består av himmel”, sa en man som blivit utbränd och gått in i väggen. Så fint sagt tycker jag, och tänkvärt. Lyft blicken. Var positiv. Se en annan människa, mer behövs inte. Jag ser dig, du ser mig. Vi har alla ett människovärde. Vi är värdefulla. Det gäller att komma ihåg det när någon på väg till jobbet demonstrativt går in i mig och stöter till mig med flit. Som att jag bara är luft. Jo, det finns faktiskt människor som gör så. Men det ligger hos dem, inte mig. Jag vet att de också har styrkor, talanger och drömmar! Vi kan styra över våra tankar, och behålla vår energi, även om det kan vara svårt ibland. Inte låta andras humör styra hur vår dag ska bli. Jag vill nämligen styra själv! Hur vill du göra?

Så tänk på att du smittar andra med din energi! Se till att smitta dem med glädje. Och testa att le mot en suris, så kanske jag får ett leende av samma person någon timme senare…

Moln

Döden, döden, döden

Så hette utställningsträdgården från Astrid Lindgrens Näs på mässan Nordiska trädgårdar 2016 (som också vann ”årets idéträdgård”). Och det var så Astrid och hennes systrar Ingegerd och Stina alltid började sina telefonsamtal för att liksom ha det samtalsämnet avklarat. Astrid Lindgren, vår allas folkkära författare, var klok, rolig och varm. Hon var också modig, gick sin egen väg, och hon vågade prata om döden.

Kanske är det konstigt att jag som är coach, och som annars enbart tittar framåt, pratar om döden som ju faktiskt är slutet på vår resa. Men det är viktigt att vi ibland blir påminda om livet och döden, så att vi stannar upp och reflekterar. Inte bara kör på i ekorrhjulet. Det bästa vore ju om vi själva skapade en påminnelse som hjälpte oss med detta lite då och då, istället för att låta livet skapa detta åt oss i form av väckarklockor. För du kan börja redan i dag med att stanna upp och ta ett djupt andetag. Fundera en stund över vad du tycker är viktigt på riktigt i livet. Vilka relationer du vill jobba på för att ha kvar så länge som möjligt. Vad som gömmer sig i din själ. Ditt hjärtas önskningar. Dina innersta drömmar.

Lova mig att vara snäll mot dig själv. Lyssna på din inre längtan. Krama så mycket som möjligt. Se dig själv och se andra. Då blir allt bra.

Och som Astrid Lindgren sa: -”Man måste lära sig leva så att man blir vän med döden… tror jag tralala.”

man_maste_lara_sig_leva

Du gör skillnad

Du är viktig. Du kan göra skillnad för någon, när du som minst anar det. Något du säger kan påverka någon resten av hans eller hennes liv. Du kanske till och med sätter en värdering hos någon. Rätt ord, på rätt sätt, vid rätt tillfälle kan skapa magi!

Du kan välja att uttrycka dig positivt eller negativt. Om du uttrycker dig positivt ökar du självkänslan hos den som lyssnar, om du istället uttrycker dig negativt sänker du förmodligen självkänslan ett snäpp på samma person. Du kan välja att se på en situation på flera sätt och beroende på hur du agerar så kan riktningen bli olika för de som är inblandade.

Foto: Sören Håkanlind

Foto: Sören Håkanlind

Lasse Kronér (musiker känd från gruppen ”Triple & Touch” och uppskattad programledare i program som t ex ”Doobidoo” och ”Smartare än en femteklassare”, alltid med gympadojor) har berättat att han inte skulle vara där han är i dag om det inte hade varit för att någon sett hans styrkor och trott på honom. När han var ung var han ofta bråkig, och betedde sig illa. Men en fritidsledare såg förbi det och istället för att straffa honom frågade han istället om Lasse ville bli discjockey på fritidsgården. Det blev vändningen för honom i livet. Fritidsledaren sa rätt saker vid rätt tillfälle och gav honom chansen. Gränsen är hårfin.

ALLA människor har styrkor. ALLA är bra på något. ALLA kan skina om de får göra det som de är ämnade att göra, det som de är bra på, det som går lätt för dem att göra, det som de tycker är roligt.

Du med.

Lite jävlaranamma

Ibland behövs det lite jävlaranamma! Jag behövde det till exempel igår onsdag när jag var trött, eventuell förkylning på gång. Kom hem kl. 18:00, hade inte ätit middag ännu, familjen var också trött och retlig. Nerverna på ytan. Och då presenterade jag (både för familjen och mig själv) att jag behövde gå upp och cykla på min trainer en timme. Plötsligt var det som att jag hade släppt en bomb.

Men jag plockade fram mitt jävlaranamma, klargjorde varför jag behövde cykla just då (för att jag inte var hungrig, och annars skulle det bli för sent (om jag åt först) och dessutom visste jag (eftersom jag känner mig själv) att det skulle vara svårare att plocka fram mitt jävlaranamma om jag skulle tvingas vänta till kl. 19:30 innan jag kunde börja cykla, dessutom skulle det då krocka med läggning av barnen.

Varför passade jag inte på att låta bli, allt pekade ju mot att jag skulle cykla en annan dag? Jo, för att jag har ett mål. Mitt mål är att cykla Vätternrundan i juni, det är 30 mil. Och för att klara det behöver jag ha 100 mil cykling i kroppen, och har därför satt upp delmål om att cykla 4 mil/vecka fram tills dess (+ en långtur på 15 mil). Skjuta upp finns alltså inte i min värld. Jag har ju en plan. Dessutom har jag ett cykelpass till i helgen.

Jag tror att vi är många som behöver plocka fram vårt jävlaranamma lite då och då, och därför har jag skapat en egen modell för detta – Jävlaranamma-modellen. Den innehåller delarna: Startlinjen, Loppet, Depåstopp, Publik och Målgång. Där är jag nyfiken på dig – Vem står på startlinjen? Hur ska du lägga upp loppet? Hur fyller du på med energi på dina depåstopp? Vilka har du runt omkring dig som är din publik? Hur känns det när du har gått i mål, och hur vill du fira?

Kommentera gärna nedan eller på FB, jag är nyfiken! Eller så kan du skicka mig ett mail jessica.bene@kraftochdrommar.se

Nu jävlar!

Nu jävlar!

Så nu vill jag uppmana dig att plocka fram ditt jävlaranamma och använda dig av det för att nå dit du vill, och skapa det liv du vill leva. Använd det till att gå utanför din trygghetszon eller för att uppfylla en dröm. Använd det för att få människor runt omkring dig att förstå att du är att räkna med. Någonstans inom dig finns ditt jävlaranamma – det är dags att hitta det nu!

Snart 40…

Jag satte mig ner på min köksstol en dag, ledsen och med en känsla av maktlöshet, och började reflektera över hur jag skulle kunna ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Livet rullade då på som i ett ekorrhjul. Jag ställde en fråga till mig själv – Vad är jag bra på egentligen? Och svaret till mig själv blev: -Jag är positiv, bra på att lyssna och peppande. Några år tidigare hade jag kommit i kontakt med en coach, och med den positiva erfarenheten i tanken +  mina styrkor föddes idén till att jag också ville bli coach.

Jag är alltså snart 40 år. Mitt i livet. Men hur mycket jag än känner efter, så har jag ingen ”40-årskris”.  För jag har de senaste 5 åren gjort mer än under resten av mitt tidigare liv. Mer träning, fler möten med människor, fler uppnådda mål, mer nätverkande, fler uppnådda drömmar, utmanat flera rädslor, skrattat mer, gråtit mer, kämpat mer, startat ett eget företag. Börjat göra saker som känns meningsfulla, och som stämmer överens med mina egna värderingar. Varit sann mot mig själv. Och jag har verkligen utnyttjat livet mycket mer än vad jag gjorde innan. Det känns inte som det har gått 5 år sedan jag gick den där coachutbildningen som förändrade mitt liv, som ändrade mitt tankesätt och min livsstil, det känns mer som 20 år.

do_what_you_loveMed detta sagt vill jag inspirera dig till att också sätta dig ner, och fundera på om du är nöjd med ditt liv som det ser ut i dag. Kan du bli mer sann mot dig själv? Kan du göra mer saker som känns rätt i din själ och i ditt hjärta? Kan du göra mer saker för andra? Kan du vara mer närvarande? Kan du utnyttja livet mer? Och hur ska du göra det? Vad kan du göra redan i dag?

För att få ut det där lilla extra av livet gäller det att lyssna på rätt tankar, rätt människor. Ibland kommer det innebära att man får kämpa mot strömmen. Jag kommer i alla fall fortsätta paddla mot strömmen resten av mitt liv.

Nöj dig inte med att följa med strömmen. Du är värd ditt bästa liv!

 

Gör en grov skiss av 2016

Men först måste du stänga 2015! Blev 2015 som du tänkt dig? Eller blev det bättre/sämre? Vad berodde det på? Nådde du några av dina mål? Uppfyllde du någon dröm? Jag vet i alla fall med säkerhet att du lärde dig saker om dig själv och andra. Att du växte som människa. Men har du följt ditt hjärta och dina värderingar? Hoppas du har lyssnat på det som är Du.

Det fina är att nu kan du skapa ditt 2016. Göra en grov skiss av hur du vill att ditt 2016 ska bli. Då kommer det nämligen att bli så. Din hjärna kommer både medvetet och omedvetet att jobba framåt mot det du vill. Och du kommer få hjälp längs vägen. Men då måste du först ha koll på vad du vill ha ut av 2016. Annars vet inte din hjärna vad den ska leta efter.

Med grov skiss menar jag att du först skriver ner några drömmar du har i framtiden, sedan tänker du ut hur din vision för 2016 ser ut. Så, då har du satt dina tankar i ett större perspektiv, nu är det dags att känna efter vad du är inspirerad att uppnå 2016!

I den grova skissen specificerar du sedan vad du vill göra 2016. T ex vad är du nyfiken på? Vad vill du lära dig? Vilka relationer vill du förbättra? Relationen till dig själv, familjen, vänner? Vilka rädslor vill du utmana? Skriv ner dina tankar och var tydlig, så att du sedan vet när du har uppnått det. Om du vill kan du kalla det mål, men det spelar egentligen ingen roll vad du kallar det. Huvudsaken är att du får ut en riktning, så att du vet åt vilket håll du ska gå, och vilka steg du behöver ta. Och tänk på att även små steg räknas. De tar dig också framåt under 2016.

Härligt! Nu har du skapat en grov skiss av 2016! Din hjärna har säkert redan påbörjat sitt arbete framåt… 🙂 Vissa saker kommer du förstås att göra medvetet, nu när du vet vart du vill nå, och då kan det vara bra med lite planering. Planera in dina steg i kalendern, informera berörda, stäm av med dina familjemedlemmar vad du behöver, boka in det som behövs. Och skapa påminnelser som hjälper dig att hålla riktningen. Hur påminner du dig bäst? Med ord, bild, ljud, via mobilen eller genom att ta hjälp av en vän? Testa!

Och du – Lycka till! Låt 2016 bli ditt bästa år!

change_the_world

Julstress? Nej tack!

Har du funderat på varför du gör vissa saker på ett visst sätt? Och för vems skull du gör det?

Jag har till exempel avverkat minst 3 adventsljusstakar innan jag hittade en som var ”jag” helt och hållet. Den första var exakt som mammas – i kopparfärg, med vita ljus och vitmossa, svampar och tomtar. Min egen är nu raka motsatsen – i vitt porslin, med röda ljus och grön mossa. I mossan står bara 3 tomtar och gömmer sig.

Försök skala av och hitta dig. Följ dina värderingar. Ditt hjärta. Traditioner är bra, men om du blir stressad av dem, och du bara pratar om ”måsten”, då är de inte bra. Välj ut och gör det du tycker är riktigt viktigt och det som är roligt, och dela upp det i lagom portioner. Planera. Dina barn överlever även om du inte gör som ni alltid brukar kring julen.

Och försök stäng av bruset omkring. Någon gör si och någon gör så. Tillsammans blir det en samlad bild av en riktig Bullerby-jul. Men hur ser din verklighet ut? Jobbar du 40 timmar per vecka eller mer? Tränar du några gånger per vecka? Har barnen olika aktiviteter som de går på? Ordnas det julfest på jobbet, luciafirande på förskolan, öppet hus med fika på skolan, avslutningar både här och där? Just det. Då behöver du kanske skala av. För att må bra. För att vara närvarande.

Jag har skalat av, går numera bara på ungefär en julmarknad, planerar in baket av lussebullar redan i november. Jag har slutat göra almanacka med foton på barnen till far- & morföräldrar (det var ett jobbigt beslut för alla när vi tog det, men nu är det så skönt!), och slutat skicka foton på barnen som julkort. Jag skickar numera även några av julkorten elektroniskt och skänker då pengarna som annars skulle gått till porto till t ex Barncancerfonden. Jag har inga julgardiner och inga juldukar. Vi vuxna har slutat köpa julklappar till varandra, och köper numera endast 1 st var för 300:-, sedan gör vi julklappsleken istället. Vi har knytis på julafton. Men jag gör mycket julgodis. Och jag gör min egen rödbetssallad.

I affären höll jag detta år på att falla för att köpa julkalendrar till barnen som skulle vara något extra, till exempel med choklad. Men så tänkte jag ett varv extra – jag har aldrig startat med vanan att de ska få en chokladbit i en kalender varje dag, så varför börja nu? I legokalendrar får de ändå bara någon liten pryl, som tar typ 3 sekunder att bygga. Så jag högg helt enkelt tag i en vanlig hederlig tv/radio kalender. Och som min dotter sken upp när hon fick den! Det var så härligt att se. Hon var nöjd med den. För vem hade jag egentligen köpt en mer avancerad typ av kalender? Inte till henne i alla fall. Det hade nog mer varit för omgivningens skull.

Det som både du och dina kära runt omkring dig kommer uppskatta i slutändan, är att du var närvarande. Att du hade tid att lyssna när ditt barn hade något att berätta, att du hade tid att leka med dem en liten stund varje dag. Att ni upplevde saker tillsammans, som inte nödvändigtvis behövde kosta en massa pengar. En skogspromenad tillsammans är också fint. Ögonblick av lycka. I nuet. Om man är helt närvarande kan man heller inte plocka upp mobilen och föreviga ögonblicket. För då har det gått dig förbi. Då har du brutit närvaron. Missat chansen. Mobilen blir som en mur emellan dig och det som händer. Och för vems skull tar du bilden?

Ett ögonblick är just ett ögonblick. Det händer nu, nu och nu. Andas. Följ ditt hjärta, inte andras.adventljus

Du är helt fantastisk!

Du är kreativ, snäll, modig, organiserad, lyhörd, musikalisk, atletisk, noggrann, äventyrlig, en god vän, inspirerande, rolig, konstnärlig, kärleksfull, miljömedveten, utmanande, respektingivande, uppmärksam, givande, harmonisk, framgångsrik, human, generös, eller på något annat sätt helt fantastiskt!

Vilket är ditt varumärke? Vad står du för? Vad sprider du till andra? När du har koll på det själv, blir du tydligare gentemot andra och dig själv, och kan själv blomma ut ännu mer. Andra känner en trygghet när de är med dig, de vet vem du är, och vilka som är dina talanger, bra egenskaper och styrkor.

Så hur använder du ditt fantastiska jag i dag? Visar du det på jobbet, hemma, när du möter någon på stan? Är du konsekvent? Låter du andra människor, olika händelser och dina val i livet få förminska ditt fantastiska jag? Hitta ditt fantastiska jag och påminn dig kontinuerligt om att använda dig av det!

Jag vet att du är helt fantastisk! Låt dig blomma ut!

lupin