Konsten att lura sig själv

Vi människor har fantastiska hjärnor, som är formbara och som kan skapa nya hjärnceller och kopplingar om vi gör nya saker, och till exempel om vi motionerar. Sedan har vi har också kvar vår stenåldershjärna som försöker stoppa detta. Konstigt va? Stenåldershjärnan säger åt oss att inte prova på nya saker, det kan ju vara farligt, då kan vi ju bli uteslutna från gruppen, eller ännu värre –bli uppäten av en sabeltandad tiger! Stenåldershjärnan vill också att vi ska äta mat med fett och socker så fort vi kommer över det, för att lagra energi, och vila så fort vi får chansen för att hushålla med vår energi.

Men nu, år 2017, behöver vi ju inte springa en hel dag för att få tag på mat, eller hur? Den finns ju där i affären. Och det lurar inte så många faror kring hörnet heller. Ingen sabeltandad tiger. Därför behöver vi gå emot våra naturliga instinkter. Lura oss själva lite istället.

För vi behöver röra på oss varje dag, och vi behöver tänka på vad vi äter. Och för att känna att vi själva styr över vårt eget liv, behöver vi hela tiden utvecklas, utmana oss, och växa som människa. För att göra det behöver vi ha koll på oss själva, våra mål och drömmar. Och sedan ta oss dit. Steg för steg.

Vår hjärna vill nämligen också alltid ta den enklast tänkbara vägen. Så för att komma runt detta kan du ”lura dig själv”. Så här kan det t ex gå till: ta på dig träningskläderna, tänk att du bara ska gå ut och gå en 10 minuters promenad. Under promenaden tänker du, jag ska bara testa att springa fram till det där trädet. När du kommer till trädet, fortsätter du till nästa träd istället osv.

Om du t ex tänker hoppa över t ex en nätverksträff med andra människor för att du är för nervös, tänk att du bara ska gå dit och kolla läget utan att prata med någon. När du väl är där tänker du att du bara ska prata med en person osv.

Om du anmält dig till ett lopp kan du t ex tänka att du bara ska ta dig runt banan. Sedan när du väl är där kan du sätta ett tidsmål som du vill försöka nå. Och när du genomför loppet kan du ta rygg på någon som verkar ha bra fart, så kanske du lyckas pressa dig lite till.

Förstår du? Sätt igång nu och lura dig själv lite!

Lita på universum!

Om du gör som du alltid har gjort, kommer du få samma resultat som du alltid har fått. Men vad skulle hända om du istället litar på att universum kommer hitta den väg åt dig som ger dig mest utveckling, som i sin tur ger dig en härlig känsla av att du kommer framåt och verkligen lever ditt liv?

Tycker du att det låter konstigt? Ja, det kan jag hålla med om att det gör. Men vad har du att förlora på att testa? Inget. Varken tid eller kraft. Du kommer snarare få tid och kraft om det funkar! För då behöver du inte oroa dig för framtiden, du kan slappna av och ha tillit till att du kommer få den hjälp du behöver. Och vad skulle hända om jag har fel? Inget, då är det bara för dig att fortsätta som vanligt.

Men tänk om jag har rätt? Vad öppnar det för möjligheter för dig? Jo, det kommer göra att du blir lugnare, mer harmonisk, mindre stressad och mer närvarande. Du får förmodligen också bättre självkänsla eftersom du följer din själs önskan, själen har ju direktkontakt med universum.

Vågar du testa? Då krävs det avslappnad uppmärksamhet. Det betyder alltså att du inte kan forcera fram detta tillstånd. Du kan inte leta efter denna hjälp från universum, för då hittar du inte vad du letar efter. Du behöver så att säga ”slappna av i hjärnan”, låta bli att lyssna för mycket på den där inre rösten som mal på om ditt och datt. Och istället följa ingivelsen, en idé eller känslan du får. Hur knasig den än är. För du kan aldrig veta vad som leder dig framåt. Här är nämligen inte förnuftet eller ditt ego inblandat. Ju mer du övar upp detta, desto tätare kommer du få denna hjälp. Spännande va?

Så sätt igång nu att vara ”uppmärksamt avslappnad”, och se vart det leder dig!

En snarkande dröm

Nu sitter jag här med en av mina drömmar sedan barnsben uppfylld. Han ligger nere på golvet vid mina fötter och snarkar. Han är 8 veckor gammal. Hos oss har han bott i sju dagar. Vår hundvalp Eddie. När jag var liten hade jag husdjur som fiskar, vandrande pinnar, en salamander, och en krabba. Min pappa är pälsdjursallergiker. När jag var 9 år fick jag undulater – roliga, men svåra att gosa med. Nu, när jag är 41 år gammal har jag äntligen fått min hundvalp!

Eddie sover mycket, i princip överallt. Han går ut i köket och sätter sig och väntar när det är ungefär en halvtimme kvar innan det är dags för mat. Han får en hel del bannor, men ännu mer beröm. Vi har fått övervinna hans rädslor för till exempel vattenspridaren (som ej var på), trädgårdsslangen, en boll, en skateboard, en pipleksak och diskmaskinen. Han tar allt han kommer åt i munnen, småsten, blad, sniglar. Köksgolvet är renare än någonsin. När han ska sova för natten lägger han sig på eller vid min fot när jag tittar på tv. Sen sover han duktigt hela natten ute i vardagsrummet alldeles själv. Mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag tittar på honom.

För att skapa en god vana med dagliga promenader köpte vi i familjen ett hundkoppel redan för ett år sedan. Och så har vi gått ut då och då på promenad med kopplet i fickan sedan dess. Nu har vi äntligen en hund att fylla ut halsbandet och kopplet med! Vi har varit ihärdiga och uthålliga, och har nu nått i mål. Dessutom har inte någon måluppfyllelse-blues infunnit sig, eftersom Eddie är en liten tidstjuv. Tiden försvinner till att hålla koll på honom, så att han gör sina behov på rätt ställen, så att han blir busad med, och när han sover så passar vi förstås på att göra det vi inte hunnit med när han varit vaken.

Vad har du för drömmar eller mål som du vill uppfylla? Vad kan du skapa för vana som tar dig närmare din dröm? Kanske köpa ett hundkoppel?

Gulligt störningsmoment

Det har varit lite tyst här på bloggen gällande mitt skrivande, för det har inte gått lika fort framåt på sista tiden, som det gjorde den veckan när jag satt och skrev på heltid. Men här kommer nu en rapport! För det har gått sakta men säkert framåt.

På onsdagen 12/7 satt jag och skrev hela morgonen, medan övriga familjen sov, kl. 6:50-9:50. Stötte sedan på patrull – min dator ville plötsligt inte samarbeta med mig, så då tog det stopp den dagen. Nästa dag fick jag ”datahjälp” ända till eftermiddagen, så då blev det en timmes arbete. Sedan blev det några dagars uppehåll eftersom vi bland annat hälsade på hundvalpen Eddie, som då snart skulle blir vår. På söndagen tog jag sovmorgon och då blev det bara 45 minuters arbete med boken, och bildhantering.

Veckan efter arbetade jag med boken tre av sju dagar (och fick då ihop 4 timmars arbete med boken) eftersom jag och barnen reste bort över torsdag-fredag. Sedan vandrade jag Roslagsleden ensam under lördagen, och efter det behövde jag prioritera att lägga min tid på förberedelser inför hundvalpens ankomst. Dagarna innan vi hämtade vår hundvalp (måndag-tisdag) arbetade jag med boken 2,5 tim.

I torsdags förra veckan hämtade vi hem vår hundvalp Eddie! En av mina egna drömmar har blivit uppfylld! Så nu fylls mina tidigare morgonrutiner av morgonkissning och bajsning, fixa hundfrukost, efter maten kissning och bajsning, lekstund, sen om jag har tur får jag en halvtimme ensam framför datorn, innan det är dags för frukost med familjen och hundpromenad. Eddie är ju som en liten bebis ännu, men vi kommer ju hitta våra modifierade morgonrutiner snart, när han blir lite större. Han är ett väldigt gulligt störningsmoment just nu i mitt skrivande.

Men jag har nu kommit 79 sidor framåt i min bok. Ca 20 kvar!

Och huvudsaken är att jag sakta men säkert hela tiden fortsätter framåt med arbetet på min bok. Att jag är envis och uthållig. Just nu håller jag på och samlar på uppfyllda drömmar, hör av dig om du vill vara med och bidra med någon dröm eller mål som du har uppfyllt! Maila mig: jessica.bene@kraftochdrommar.se, och som en start kan du gå in på följande länk och fylla i mitt formulär: https://goo.gl/forms/SmvTna3WischhIdF2.

 

Uppgradera planen

Jag har nu haft lyckan att sitta och skriva i 5 hela dagar, ensam, från morgon till kväll, och kommit en lång bit på vägen med min bok. Det gör mig lycklig ända in i själen. Och det kan varmt rekommenderas!

Nu har jag fått uppgradera planen de senaste dagarna, så att den passar in i familjelivet också. För nu är barnen tillbaka från mor- och farföräldrar. Så som det faktiskt är för de flesta andra som skriver.

Hur har det gått hittills då?
I lördags och söndags besökte vi mina föräldrar, så då skrev jag inget, men jag läste desto mer. Jag har skummat igenom 3 böcker som inspirerar mig, som jag tidigare läst från pärm till pärm och strukit under i. Continue reading

Andras uppfyllda drömmar

Femte dagen med mitt bokskrivande. Det är svårt det här med sömnen när man liksom lever och andas sin bok… Ungefär varannan natt blir det dåligt med sömn, och varannan natt är jag så trött, så då sover jag som en stock hela natten. När jag sover dåligt vaknar jag för tidigt, efter ca 5-6 timmar, och då börjar hjärnan arbeta med boken även fast jag inte vill.

I morse vaknade jag kl. 6, så då började jag skumläsa igenom en av böckerna som inspirerar mig. Igår efter att jag slutat sitta framför datorn plöjde jag igenom två andra böcker. Har också lyssnat på en podcast i researchsyfte och sammanställt en intervju idag. Förmiddagen (efter min morgonpromenad) gick till att sammanställa en enkät som handlar om uppfyllda drömmar.

Nu kan du gå in och svara på frågorna om du vill hjälpa mig framåt i mitt bokskrivande! Jag samlar helt enkelt på uppfyllda drömmar, och har därför skapat några frågor kring detta.
Enkät ”uppfyllda drömmar” finns här: https://goo.gl/forms/SmvTna3WischhIdF2
Stort tack från mitt hjärta om du vill hjälpa mig med detta!

På eftermiddagen satt jag och skrev. I dag jobbade jag med boken 6,5 tim totalt. Men det blev inga bilder inlagda idag. Tyckte det var viktigare att lägga tiden på att få ihop texten. Imorgon är nämligen familjen samlad igen. Och då kommer jag fortsättningsvis se till att få min skrivtid ca 2 tim på morgonen varje dag innan resten av familjen har vaknat. Så ska nog snart boken vara klar ändå! Jag återkommer med rapport efter att jag skrivit nästa gång.

Uthållighet

Dag 4 på min väg mot att uppfylla min dröm, att skriva en bok. I dag har uthållighet fått stå i fokus. Klev upp kl. 6, för att hinna med min morgonpromenad innan det var dags att skjutsa barnen till mormor & morfar. Kom igång med mitt skrivande först kl. 10 när jag kommit hem igen. Skrev fram till kl. 13:30 . Åt lunch snabbt samtidigt som jag skummade igenom en bok som inspirerar mig, satte mig sedan framför datorn igen så fort jag kunde [läses: flow].

Har också gjort en hel del researcharbete idag. Läst böcker, kollat på nätet. Har nu kommit till kapitel 12 som är det sista kapitlet (tror jag). Fortsätter samtidigt hela tiden peta in text lite här och där i övriga kapitel. Nu håller bokens kostym på att ta form, med till exempel citat och bilder. Det är jätteroligt! Men bildhanteringen är tidskrävande, och till det krävs det verkligen uthållighet. Har fixat 32 bilder idag. Så mellan ca kl. 17-20 (med avbrott för en snabb köpemiddag) pysslade jag mest med det och bildtexterna.

Nu är jag uppe i 41 sidor! Tjoho! Idag har jag skrivit och jobbat med min bok 9,5 tim…!

Imorgon kommer jag lägga in bilderna i boken. Och göra mer researcharbete. Ska se om jag hinner göra klart min sammanställning också. I så fall kommer kanske ni få vara delaktiga på ett eller annat sätt. 🙂

Härliga flow!

Dag 3 i min dröm om att skriva en bok. Om det småpyste igår, så har det formligen bolmat ut idag! Pigg, full av energi efter en god natts sömn, morgonrutiner som idag även innehöll en hel del läsning i en bok som inspirerar mig. En morgonpromenad i skogen som gav mig många idéer kring boken, sen var det äntligen dags att få börja skriva, och jag kastade mig på tangenterna.

Jag skrev mellan kl. 9-14:30 och 15:30-17, så totalt 7 tim! Det kändes inte som 7 tim idag, mer som typ 3. Jag är fortfarande pigg i huvudet nu när jag skriver det här blogginlägget. Igår kändes det som att jag hade hållit på i ett helt dygn. I dag flög timmarna fram. Och jag kom in i ett äkta flow! Äkta på så sätt att jag verkligen fick tvinga mig själv att ta lunch, ville egentligen inte. Jag sprang eller gick med snabba steg om jag skulle gå någonstans hemma i huset. Jag hade heller inte tid att göra snygga anteckningar, så oläsligt har jag nog aldrig skrivit förut. Var liksom inte helt närvarande i det. Jag behövde också göra ett avbrott kring lunch för att göra ett viktigt ärende, men då tappade jag grejer, gjorde fel, och fick till exempel fundera länge på hur jag skulle ställa in p-skivan i garaget. 🙂 Min hjärna satt ju kvar vid datorn och var helt uppslukad i min bok!

Idag lyssnade jag mycket på musik samtidigt som jag skrev, stod upp vid skrivbordet och gjorde såklart även några riktigt snygga dancemoves.

Nu är jag på kapitel 9, och är uppe i 34 sidor. Och har även lärt mig några nya funktioner i word. Så det går framåt! Är nyfiken på hur långt jag kommer imorgon, ni vet ju inte hur många kapitel jag planerar att ha, men det vet jag. 🙂 Jag har också en del researcharbete att göra. Några böcker att läsa. Och så behöver jag sammanställa en idé som jag har till boken. Det blir spännande!

#skriva #skrivande #skrivardrömmar #drömmar #levasommanlär #uppfylldinadrömmar #flow #kraftochdrömmar