Andra dagen på min väg mot att uppfylla min dröm, att skriva en bok. I dag har jag hållit ångan uppe hela dagen. Fast ibland har det inte puffat på med så högt tryck utan mest småpyst.
Vaknade tidigt i morse. Var trött. Men gjorde mina morgonrutiner ändå, som jag nu börjar vänja mig vid: stretchade, skrev några sidor i min morgonbok och checkade in den här dagen. Sedan läste jag några sidor i en bok jag inspireras av i mitt eget skrivande. Efter frukost gick jag en promenad på 45 min. Varför berättar jag det här? Varför satte jag mig inte ner direkt vid skrivbordet och började skriva, nu när jag har chansen?
För att jag håller på att skapa en vana av min morgonrutin. Det ger mig en känsla av att jag styr mitt liv, eftersom jag väljer att fylla morgonen med det som får mig att må bra, det som tar mig framåt. Visst längtade jag efter att få sätta mig ner vid datorn. Men jag valde ändå att börja morgonen som jag brukar. För att hålla igång min nya vana. För att hålla den ångan uppe också. Efter promenaden så var jag pigg och full av energi och redo att kasta mig in i kapitel 4!
Skrev mellan kl. 9-14, med ett kort avbrott för mellis. Sedan lunch och så fortsatte jag skriva mellan kl. 15-17:30. Så det blev totalt 7,5 tim skrivande idag. Nu är jag uppe i 23 sidor. Ska börja på kapitel 6 imorgon. Idag var det mer trögskrivet, men jag körde på ändå, ord för ord. Petade in mer text i tidigare kapitel jag skrivit, och kapitel 4 som jag skrev på största delen av tiden idag, blev långt. Nu la jag även till några underrubriker, det blev mer strukturerat så.
Nu har jag verkligen ännu mer nytta av min synopsis, för nu börjar det bli så långt att scrolla uppåt om jag behöver kolla vad jag skrivit i tidigare kapitel. Men då kan jag istället titta i min synopsis!
När jag behöver inspiration, och komma loss i en tanke, lyssnar jag på t ex Ed Sheeran, hissar upp skrivbordet och tar några danssteg. Det funkar faktiskt att skriva och dansa samtidigt. 🙂
Tycker du det är konstigt att jag berättar för alla som kommer i min väg att jag ska sitta och skriva på min bok den här veckan? Jag kan avslöja att det är ett knep. Jag lever som jag lär. Det gör att jag har skapat en sorts förpliktelse till alla som vet om detta. Jag har gjort det till en utmaning och antagit utmaningen. Nu måste jag ju klara det!
På´t igen imorgon!