Snart håller jag den i min hand!

Snart är det dags. Snart får jag hålla den i handen. Min första bok! Igår skickade jag över det sista till Papertalk. Det har varit en hel del knåpande på boken den sista tiden. Slutpillret tog liksom längre tid än vad jag trodde. Själv hade jag skrivit klart det mesta av min text för ganska länge sedan. Men eftersom jag även ville inspirera er med redan uppfyllda drömmar, så har jag samlat in några sådana också, och det drog ut lite på tiden. Det har jag hållit på med sedan i somras. Efter det har det varit några turer med korrekturläsande, insamling av bilder och frågor fram och tillbaka till dessa personer.

I november undersökte jag vilka som skulle få trycka min bok, Vulkan eller Papertalk, och lotten föll på Papertalk. Det kändes som att jag kunde ha mer kontroll på själva processen hos dem, det var mer personlig service. Hos Vulkan var det mer teknik, och mindre kontakt med dem personligen. Vulkan kommer också att lägga ut en omslagsgenerator snart, men den var inte igång ännu när jag skulle börja med mitt omslag. Hos Papertalk fick jag tipset om att jag även kunde göra omslaget i word. Priset är nog ungefär detsamma hos båda.

I slutet av november skickade jag mitt manus till tre personer som fick läsa det och tycka till. Efter det följde korrekturläsande och småändringar från min sida. I början på december fick Papertalk se mitt bokmanus för första gången, sedan följde en tålmodig väntan från min sida, samtidigt som jag knåpade vidare med mitt omslag. Eftersom jag inte hört något från Papertalk på tio dagar och började bli lite otålig, skickade jag mitt slutgiltiga bokmanus den 14/12 till dem. Då kände jag mig helt färdig med all korrekturläsning.

Mitt omslag då, varför hade jag valt att göra det i word till att börja med? Dels för att jag tyckte det var en spännande utmaning, och dels för att jag inte har något bra program att göra det i på min dator. Så jag googlade fram en guide för hur man gör omslag i word och så gjorde jag så gott jag kunde. Den 14/12 skickade jag även över mitt omslag till Papertalk. Sedan följde några turer fram och tillbaka gällande omslaget. Textrutor försvann när jag skickade över worddokumentet, storleken på typsnittet ändrades och när vi gjorde om det till pdf blev det också något knas. Så, så här i efterhand kanske jag skulle välja något annat program att göra det i. Men tillslut fick vi till det!

Och nu väntar jag alltså med spänning på ett provexemplar av boken! Jag vill trycka upp ett exemplar först för att se hur det blir, sedan kommer jag trycka upp fler. Det här blir den bästa julklappen till mig i alla fall i år! Kanske blir det en något försenad julklapp, men jag kommer i alla fall hålla den i min hand innan året är slut – och det var mitt mål!

Så här ser omslaget ut! Blir du nyfiken?

Älskar känslan innan

Nu är det snart dags för mig att uppfylla min dröm. Och jag älskar känslan innan, vill dra ut på den lite. Vill också inspirera andra kring processen, dig som läser det här. Så därför kommer jag blogga om den. För nu ska jag snart sätta igång och skriva min bok. Jag är både pirrig och förväntansfull. Lite rädd också kanske. Men jag vet att jag kan. Jag litar och tror på mig själv.

Förra veckan hade jag och min samarbetspartner Monique på MonQey Träning & Texter två Skrivarworkshops för att inspirera andra i sitt skrivande. Vi hade dem för att få igång andras skrivande inför semestern. En kickstart liksom. Det får också bli mitt eget startskott i mitt skrivande. För jag har tidigare påbörjat så många böcker i olika genres, men aldrig skrivit klart. Annat har kommit emellan. Jag har också under tiden ökat min personliga växt och ändrat min skrivstil, fått nya idéer och ny kunskap. Nu har det landat i denna bok som jag ska skriva klart denna sommar. Kanske redan denna vecka. Det blir ett test. Jag älskar att utmana mig själv och att leva som jag lär.

Jag har skapat strukturen och mitt synopsis redan innan. Igår vattnade jag blommorna, städade skrivbordet, ja, jag har städat lådor och faktiskt hela arbetsrummet. Jag har skickat iväg barnen till farmor och farfar, och mormor och morfar hela veckan. Mannen är på jobbet. Jag har plockat ur diskmaskinen och igår dammsög jag huset. Jag har berättat för flera personer att jag ska sitta och skriva hela veckan, bara för att få lite press på mig. Nu finns det ingenting som kan stoppa mig, som kan distrahera mig i mitt skrivande.

Jag har idag varit ute på min morgonpromenad för att få igång blodflödet till hjärnan och för att skapa goda förutsättningar för min kreativitet. Nu är det dags. Nu kör vi!