Är du liksom jag perfektionist?

Vi är många. Jag möter många kvinnor som berättar att de är perfektionister eller som har stort kontrollbehov, eller så hör jag genom raderna att de är det. Och jag känner igen mig så i det som de berättar. De flesta av dem resonerar liksom jag, att det är väl inte så dåligt att vara perfektionist, att ha koll på läget, eller? Vi vill ju bara göra saker extra noggrant och bra.

Men när vår perfektionism drabbar någon annan, då är det inte lika bra. När våra nära och kära får stå ut med våra påhopp, vår kritik och vår noggrannhet. Eller när kollegor blir lidande på jobbet.

Och när vi tänker ett varv till så kanske vi själva också skulle må bra av att lämna ifrån oss saker som är ”good enough”. Som inte är perfekta, men tillräckligt bra. Kanske får vi hjälp längs vägen, och så tar det en annan vändning. Som är ännu bättre än det vi skulle ha åstadkommit själva, även om det då hade varit ”helt perfekt” enligt oss själva. Då får du också tid över till att lyfta blicken, lyssna på kropp och själ, stressen och pressen minskar, och du slipper köra slut på dig. Vet du ens vart din gräns går?

Och som Elizabeth Kuylenstierna säger i boken Good Enough: -”Perfektionisten får mindre gjort än andra”. Jag säger: -Fundera en stund på den meningen.

Perfektionism kan vara positiv om du gör följande:

  • Inte ställer orealistiskt höga krav på dig själv och andra.
  • Tänker mer nyanserat, ser helheten och sammanhanget.
  • Ser vägen till målet som lustfyllt.
  • Tillåter dig att göra misstag och lär dig av dem.
  • Skiljer på prestation och person.
  • Tänker att det ordnar sig.
  • Växlar mellan att sträva efter perfekt resultat till att nöja dig med att vara good enough.
  • Har distans till dig själv, inte tar dig själv på för stort allvar.

(Inspiration till ovan lista från boken Good Enough av Elizabeth då Gummesson, nu Kuylenstierna)

Jag har en sak att säga till oss. Ett livsviktigt råd: -Vi perfektionister måste börja känna tillit till omvärlden! Vi måste lära oss lita på att det löser sig även om det inte är perfekt. Annars kommer vi bara fortsätta hitta bevis för att det inte funkar om vi inte gör det perfekt. Och då kommer vi aldrig kunna slappna av och få ta del av andra människors fantastiska tankar, idéer, lösningar och erfarenheter om livet. Vårt sätt är inte alltid rätt. Andra människor gör också rätt.

Det är först när vi slappnar av och börjar känna tillit för omvärlden som magi uppstår. Då kommer du märka att det löser sig ändå på något konstigt vis. Du kommer helt enkelt få bevis för att det funkar att inte vara perfektionist.

En utmaning från en perfektionist till en annan: -Våga känn tillit!

skylt_bra_mammor

Denna skylt är på inget sätt perfekt… Men den får duga. 😉

Semester = en chans

Se semestern som en chans. En chans att utvecklas.

Vad fyller du din semester med? Att-göra-listor? Rensa och komma ikapp hemma med diverse sysslor? Besöka släktingar? Eller ligga i hängmattan? Balans är alltid bra, lite av det ena, lite av det andra. Låta också tiden fyllas av din egen agenda, sådant du behöver för att må bra. Kanske är det att pausa helt en timme och göra ”ingenting” eller att göra något helt oviktigt som att trassla upp pyttesmå fiskespön till ett sällskapsspel…

Men glöm inte bort din framåtrörelse. Semestern ger dig också en chans att utvecklas och växa som människa. Du kan skapa en ny god vana. Läsa en bok som lär dig något. Utmana dig själv och dina rädslor. Vad är du rädd för? Det okontrollerbara? Höjder? Insekter? Gör saker du aldrig gjort tidigare. Var lite barnslig – haka på barnens lek, hoppa studsmatta, lär dig hjula och stå på händer. Strunta i vad andra ska tycka. Det är ditt liv. Utforska din omgivning med nya ögon, ta en annan stig i skogen. Uppfyll någon av dina drömmar, gå en sommarkurs. Använd din kropp att göra det den är skapt till – rörelse. Sätt ett nytt träningsmål under sommaren. Gå uppför ett berg.

when_was_last_time
Jag såg en film häromdagen där budskapet lyste väldigt klart – Lev ett djärvt liv. Anta utmaningar. Nöj dig inte. Våga sticka ut. En fantastisk film som ger insikter, den heter – ”Livet efter dig”.

Eller som de också säger i filmen – Du får bara ett liv. Det är faktiskt din plikt att leva det till fullo.

När gjorde du senast något för första gången?
I sommar.

Lite jävlaranamma

Ibland behövs det lite jävlaranamma! Jag behövde det till exempel igår onsdag när jag var trött, eventuell förkylning på gång. Kom hem kl. 18:00, hade inte ätit middag ännu, familjen var också trött och retlig. Nerverna på ytan. Och då presenterade jag (både för familjen och mig själv) att jag behövde gå upp och cykla på min trainer en timme. Plötsligt var det som att jag hade släppt en bomb.

Men jag plockade fram mitt jävlaranamma, klargjorde varför jag behövde cykla just då (för att jag inte var hungrig, och annars skulle det bli för sent (om jag åt först) och dessutom visste jag (eftersom jag känner mig själv) att det skulle vara svårare att plocka fram mitt jävlaranamma om jag skulle tvingas vänta till kl. 19:30 innan jag kunde börja cykla, dessutom skulle det då krocka med läggning av barnen.

Varför passade jag inte på att låta bli, allt pekade ju mot att jag skulle cykla en annan dag? Jo, för att jag har ett mål. Mitt mål är att cykla Vätternrundan i juni, det är 30 mil. Och för att klara det behöver jag ha 100 mil cykling i kroppen, och har därför satt upp delmål om att cykla 4 mil/vecka fram tills dess (+ en långtur på 15 mil). Skjuta upp finns alltså inte i min värld. Jag har ju en plan. Dessutom har jag ett cykelpass till i helgen.

Jag tror att vi är många som behöver plocka fram vårt jävlaranamma lite då och då, och därför har jag skapat en egen modell för detta – Jävlaranamma-modellen. Den innehåller delarna: Startlinjen, Loppet, Depåstopp, Publik och Målgång. Där är jag nyfiken på dig – Vem står på startlinjen? Hur ska du lägga upp loppet? Hur fyller du på med energi på dina depåstopp? Vilka har du runt omkring dig som är din publik? Hur känns det när du har gått i mål, och hur vill du fira?

Kommentera gärna nedan eller på FB, jag är nyfiken! Eller så kan du skicka mig ett mail jessica.bene@kraftochdrommar.se

Nu jävlar!

Nu jävlar!

Så nu vill jag uppmana dig att plocka fram ditt jävlaranamma och använda dig av det för att nå dit du vill, och skapa det liv du vill leva. Använd det till att gå utanför din trygghetszon eller för att uppfylla en dröm. Använd det för att få människor runt omkring dig att förstå att du är att räkna med. Någonstans inom dig finns ditt jävlaranamma – det är dags att hitta det nu!

Ditt och mitt mission

Vi har ett mission du och jag. Vi måste stå upp för andra. Våga säga till, våga vara den som ”skaver” lite i skon. Bry oss om. Bli medvetna. Stanna upp och se varandra. Förändra mönster.

Det finns en grundläggande rädsla i oss alla över att bli ensamma, att bli utanför och inte få vara del av ett större sammanhang. Men ju fler vi är som vågar utmana den rädslan, desto lättare blir det. För alla i den här världen. För det finns de som redan är utanför, som är mobbade, utfrysta, som går till skolan eller jobbet med en klump i magen. Om alla vågar säga till, hjälpa till och stå upp för varandra, blir ingen utanför. Då får alla vara med.

morgansmission

Foto: Janne Danielsson, SVT

Såg du tv-serien ”Morgans mission”? Där Morgan Alling får i uppdrag att hjälpa en 8:e klass att börja tänka annorlunda. Där mobbning och kränkningar redan är ett stort problem. Han får dem att börja säga ifrån. ”Det är inte modigt att hoppa på någon, men det är modigt att säga ifrån”.

Det är viktigt att vi bryter oss ut ur den tysta, gråa massan. Den som är med där är lika delaktig som de som mobbar och kränker. Martin Luther King Jr sa: ”Det inte är de onda människornas ondska som är det farliga, utan de goda människornas tystnad”.

Jag har precis påbörjat ett spännande samarbete med Friendy, där vi jobbar med att få barn att förstå och lära sig handskas med sina känslor. Att få barn att känna sig sedda och på så sätt öka deras självkänsla. Har man fått med sig från barndomen att man är okej som man är, tar man med sig den känslan upp i åldrarna, upp till vuxen ålder.

Vi mår alla bra av att lära oss hur vi fungerar, och att vi inte måste följa samhällets normer. Det finns många som inte passar in i ”mallen”, dessa har lika mycket rätt få vara en del av världen. Vi tillsammans bygger den här världen. Vi måste kämpa för att få bort ”mallen”, låta alla känslor få ta plats och börja säga ifrån. Vi är alla bra, precis som vi är. Glöm aldrig det. Och vi har ett mission.

Trailer Morgans mission
Morgans mission, avsnitt 4 av 5

 

En härligt pirrig semester

Denna semester har jag utmanat mina rädslor flera gånger. Min trygghetsram har växt, och min personliga växt också. Det har varit läskigt, pirrigt, härligt och utvecklande. Och jag gjorde det!

Vad har jag då gjort som har varit så himla läskigt?

Jo, på Leksands sommarland fanns det mycket att göra. Först ett förtydligande: jag är INTE som en fisk i vattnet om man säger så.

Jag har åkt en lång, övertäckt vattenrutschkana. Jag har åkt i en stor badring i en fors, jag har blivit upphissad i en liten båt högt upp och sedan nersläppt med full fart i en pool.

Jag har åkt rodel nerför slalombacken i Rättvik. Första gången försiktigt och utforskande. Andra gången med full gas och jublande, håret flög i vinden.

Jag har vandrat ensam på Adelsö vandringsled. I över 2 timmar, genom en skog där det finns mycket vildsvin och fästingar. Var också rädd för att stöta på ormar eller älgkor…Men jag gjorde det för att det är ett litet, litet steg på vägen mot att uppfylla ett av mina framtida mål (att bestiga Kebnekaise). Och så fick jag även chans att pröva mina nya vandringsskor. 🙂

Jag avslutade semestern med att pröva på att åka ring efter pappas båt. De körde VÄLDIGT sakta, och jag åkte en VÄLDIGT kort stund. Men ändå, jag vågade! Jag var faktiskt ganska skakis efteråt…

Kanske tycker du inte att dessa grejer är läskiga, men det tycker jag! Detta är några av MINA rädslor.  Som jag har utmanat denna sommar. Och du har säkert något annat som du tycker är pirrigt. Som kanske jag inte alls är rädd för att göra.

För varje ny grej jag vågade pröva på denna semester, så växte jag lite mer för varje gång. När jag hade gjort det en gång var det inte lika svårt nästa gång.

Och precis så är det även i livet i övrigt. Om du liksom jag vågar utmana dina rädslor, så växer du som människa och utökar din trygghetsram. Pröva!

Jag är rädd!

Vem styr ditt liv?

Jag tror många är invaggade i en falsk säkerhet om att det är de själva som styr sitt liv.

Fundera själv på hur mycket du skyller på omständigheter runt omkring dig. Då du egentligen skjuter över ansvaret för ditt liv på någon annan eller något annat… Du kanske säger att du aldrig har tid för dig själv pga barnen. Att gå under en stege känns för skrockfullt och A-brunnar på gatan går du omvägar runt. När du är sjuk eller har ont någonstans vad säger/tänker du då? Du kanske har det stressigt på jobbet och därför inte hinner med något annat. Och du kanske ställer dig och väntar utanför en dörr som du antar är låst för att det redan står flera andra där och väntar.

GrillningFör att inte tala om vädret! Är det soligt lever alla upp och är ute och njuter. Grannar kikar fram från sina hålor, grillar tänds. Det är synd om den som varit fast inne av någon anledning och inte haft möjligheten att gå ut, då har den verkligen missat något. Och är det dåligt väder går man inte ut, så är det bara.

Personligen är jag nog ”arbetsskadad”. Jag har aldrig förstått mig på varför något så okontrollerbart som vädret ska få styra vad jag vill göra med min dag. Har jag bestämt mig för att pyssla i trädgården och det börjar regna låter jag inte det hindra mig. Om jag håller på med något inne så blir jag inte stressad av att solen lyser. Har jag bestämt mig för att ta en löprunda så gör jag det, oavsett väder. Punkt slut.

Autopiloten finns inte bara i flygplan. De flesta av oss har den påslagen stora delar av vårt liv. Varje dag. När du gör något automatiskt, utan att tänka på det, när du inte är närvarande i tanken, när du inte är här och nu. Då styr du inte ditt liv, utan du gör det du är van att göra, så som du alltid har gjort.

Så, vem styr ditt liv egentligen? Är det inte dags att du sätter dig i framsätet och tar över ratten? Inte låta barnen, vädret, gammalt skrock, släkten, sjukdomar, eller andra människor styra över ditt liv.

Var inte ett offer för livet. Du har alltid ett val.

Utmaning: Ta ett aktivt beslut i dag som visar att det är du som styr!
Dela gärna med dig här på bloggen vad du gjorde.