Har du inte tid?

Jag kommer ihåg känslan. Att kliva upp, se till att vardagsrutinerna flyter på, skjutsa barnen till förskola/skola, åka till jobbet, jobba 8 stressiga timmar, kort lunchrast, människor runt omkring mig hela tiden. Sen hem, hämta barnen, vardagsrutiner igen, pusta ut i soffan. Sova. Nästa dag, samma sak. Helgen undantag, men då ska man komma ikapp med allt man inte hunnit med under veckan. Städa, fixa med hem och trädgård, tvätta, bocka av på att-göra-listan. Jag kommer ihåg hur jag kände att jag inte hade tid att vara närvarande och att lyssna på min intuition.

Nu har jag tid att lyssna! Jag har skapat mig tid och rum, och som den pratar med mig! Precis närsomhelst. Och jag har tid att lyssna och att göra som den säger. Det är fantastiskt hur jag leds framåt av något, vad det är vet jag inte, men jag vet att det funkar. Det är nästan helt magiskt.

Jag har gett exempel på detta förut, och jag kan nog säga att jag numera är med om detta dagligen. Senast i morse fick jag en tanke om att jag skulle gå en annan väg på min morgonpromenad än jag brukar. Och eftersom jag numera åker långa skidturer på flera timmar och därför har börjat lyssna på Podcasts och Sommar & Vinter i P1, ville jag lyssna på något just på denna promenad (annars lyssnar jag mest på fågelkvitter på mina promenader). Och eftersom jag gillar att hjälpa andra att hitta sin kraft fastnade jag för beskrivningen på Vinter i P1 av Tomas Sjödin, författare, pastor, föreläsare – Om kraften i ljuset, om att tro fram det bästa i varandra.

Jag följde alltså min ingivelse inte mindre än 6 gånger denna morgon. 1) Att ta en annan väg på morgonpromenaden. 2) Att samtidigt lyssna på något i lurarna. 3) Att välja just Tomas Sjödins vinterprat. 4) Att använda inspirationen jag fick i stunden i ett inlägg på Instagram. 5) Att skriva ner några av de saker Tomas pratade om som inspirerade mig. 6) Att använda det som inspiration till detta blogginlägg och mitt inspirationsbrev för februari. Svårare än så behöver det inte vara. När en snabb tanke dyker upp om att du ska göra någonting – bli nyfiken, följ den och se vad som händer. Fånga det som händer och gör någonting av det.

Det är en fantastisk känsla att ha tid att följa sina ingivelser, sin intuition, och att lyssna på vad själen säger. Om du inte har den tiden idag, se till att skapa utrymme för det. En lunchpromenad ensam med dina tankar. Bläddra i en tidning på lunchen. Kliv av en hållplats tidigare. Lyssna på en podcast som utvecklar eller inspirerar dig. Våga vara ensam, om du hela tiden omger dig av andra som pratar är det svårt att höra. Stäng av bruset och lyssna istället på dina egna tankar, din själ och ditt hjärta. Det är viktigt. Du är viktig.

Min entreprenörsvän Yvonne har gjort denna fina tavla. Hon går att nå på http://www.yvonnesgalleri.se/. FB: @yvonnesgalleri, Instagram: yvonnesgalleri_konst

Min entreprenörsvän Yvonne har gjort denna fina tavla. Hon går att nå på http://www.yvonnesgalleri.se/. FB: @yvonnesgalleri, Instagram: yvonnesgalleri_konst

Vad ser du?

Utanför hör jag tjuvstarten på några raketer. Nu är det några få skälvande timmar kvar av 2016, och därför vill jag skicka med dig några viktiga ord. Oavsett om du läser det här innan 2016 är slut eller i början av 2017, så vill jag att du ska veta att du är fantastisk! Och att jag vet att du har gjort det bästa av 2016 utifrån dina förutsättningar. Du har samlat på dig lärdomar, erfarenheter, möten med andra människor, och växt själv som människa.

Fundera på vad du varit mest tacksam för under 2016, vilka människor som betytt mest för dig (berätta det för dem!) och vilka drömmar som blivit verklighet. Fundera på hur du har utvecklats, vilka rädslor du utmanat och vad du varit mest stolt över. Sedan stänger du 2016 och blickar framåt med huvudet högt, ryggen rak och en stolt medalj på bröstet.

Vad vill du göra från din livslista 2017 (en lista på alla saker du vill göra innan du dör)? Vad är du nyfiken på att prova på? Vilka mål har du (skriv ner dem och du har 8 gånger större chans att nå dem) och vad behöver du för stöd?

Jag gick en lång stavgångspromenad tidigare idag (uppladdning inför Vasaloppet Öppet spår), och vanligtvis på mina andra träningspass brukar jag aldrig lyssna på något i lurar samtidigt. Jag gissar att det är för att jag tror att det blir en större utmaning för mig då. Och jag gillar ju utmaningar. Men eftersom jag nu har börjat med riktiga långpass tänkte jag att det kan ju inte skada att lyssna på en Sommarpratare samtidigt. Då blev det Malou von Sivers från i somras. Det sommarpratet ökade min tillit om att jag är på rätt väg, att jag ska vara beredd på att få inspiration när jag minst anar det, och att en promenad kan vara så mycket mer.

Och till dig vill jag därför säga: Ha tillit till att du kommer få svar längs vägen. Håll ögonen öppna, och svaren kommer när du minst anar det. Var också beredd på att få inspiration närsomhelst. Fånga den och gör något av den. Var nyfiken på människor du möter och du kommer att få resa varje dag i deras historier. Lev ditt liv och uppfyll dina drömmar, inte någon annans. Du har bara ett liv.

Slutligen, vad ser du nedan? Fokusera inte på det lilla svarta. Jag ser det vita runt pricken. Fokusera på det stora vita och fyll det med sådant som får ditt hjärta att sjunga år 2017!

svartprick

Är du liksom jag perfektionist?

Vi är många. Jag möter många kvinnor som berättar att de är perfektionister eller som har stort kontrollbehov, eller så hör jag genom raderna att de är det. Och jag känner igen mig så i det som de berättar. De flesta av dem resonerar liksom jag, att det är väl inte så dåligt att vara perfektionist, att ha koll på läget, eller? Vi vill ju bara göra saker extra noggrant och bra.

Men när vår perfektionism drabbar någon annan, då är det inte lika bra. När våra nära och kära får stå ut med våra påhopp, vår kritik och vår noggrannhet. Eller när kollegor blir lidande på jobbet.

Och när vi tänker ett varv till så kanske vi själva också skulle må bra av att lämna ifrån oss saker som är ”good enough”. Som inte är perfekta, men tillräckligt bra. Kanske får vi hjälp längs vägen, och så tar det en annan vändning. Som är ännu bättre än det vi skulle ha åstadkommit själva, även om det då hade varit ”helt perfekt” enligt oss själva. Då får du också tid över till att lyfta blicken, lyssna på kropp och själ, stressen och pressen minskar, och du slipper köra slut på dig. Vet du ens vart din gräns går?

Och som Elizabeth Kuylenstierna säger i boken Good Enough: -”Perfektionisten får mindre gjort än andra”. Jag säger: -Fundera en stund på den meningen.

Perfektionism kan vara positiv om du gör följande:

  • Inte ställer orealistiskt höga krav på dig själv och andra.
  • Tänker mer nyanserat, ser helheten och sammanhanget.
  • Ser vägen till målet som lustfyllt.
  • Tillåter dig att göra misstag och lär dig av dem.
  • Skiljer på prestation och person.
  • Tänker att det ordnar sig.
  • Växlar mellan att sträva efter perfekt resultat till att nöja dig med att vara good enough.
  • Har distans till dig själv, inte tar dig själv på för stort allvar.

(Inspiration till ovan lista från boken Good Enough av Elizabeth då Gummesson, nu Kuylenstierna)

Jag har en sak att säga till oss. Ett livsviktigt råd: -Vi perfektionister måste börja känna tillit till omvärlden! Vi måste lära oss lita på att det löser sig även om det inte är perfekt. Annars kommer vi bara fortsätta hitta bevis för att det inte funkar om vi inte gör det perfekt. Och då kommer vi aldrig kunna slappna av och få ta del av andra människors fantastiska tankar, idéer, lösningar och erfarenheter om livet. Vårt sätt är inte alltid rätt. Andra människor gör också rätt.

Det är först när vi slappnar av och börjar känna tillit för omvärlden som magi uppstår. Då kommer du märka att det löser sig ändå på något konstigt vis. Du kommer helt enkelt få bevis för att det funkar att inte vara perfektionist.

En utmaning från en perfektionist till en annan: -Våga känn tillit!

skylt_bra_mammor

Denna skylt är på inget sätt perfekt… Men den får duga. 😉