Snart 40…

Jag satte mig ner på min köksstol en dag, ledsen och med en känsla av maktlöshet, och började reflektera över hur jag skulle kunna ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Livet rullade då på som i ett ekorrhjul. Jag ställde en fråga till mig själv – Vad är jag bra på egentligen? Och svaret till mig själv blev: -Jag är positiv, bra på att lyssna och peppande. Några år tidigare hade jag kommit i kontakt med en coach, och med den positiva erfarenheten i tanken +  mina styrkor föddes idén till att jag också ville bli coach.

Jag är alltså snart 40 år. Mitt i livet. Men hur mycket jag än känner efter, så har jag ingen ”40-årskris”.  För jag har de senaste 5 åren gjort mer än under resten av mitt tidigare liv. Mer träning, fler möten med människor, fler uppnådda mål, mer nätverkande, fler uppnådda drömmar, utmanat flera rädslor, skrattat mer, gråtit mer, kämpat mer, startat ett eget företag. Börjat göra saker som känns meningsfulla, och som stämmer överens med mina egna värderingar. Varit sann mot mig själv. Och jag har verkligen utnyttjat livet mycket mer än vad jag gjorde innan. Det känns inte som det har gått 5 år sedan jag gick den där coachutbildningen som förändrade mitt liv, som ändrade mitt tankesätt och min livsstil, det känns mer som 20 år.

do_what_you_loveMed detta sagt vill jag inspirera dig till att också sätta dig ner, och fundera på om du är nöjd med ditt liv som det ser ut i dag. Kan du bli mer sann mot dig själv? Kan du göra mer saker som känns rätt i din själ och i ditt hjärta? Kan du göra mer saker för andra? Kan du vara mer närvarande? Kan du utnyttja livet mer? Och hur ska du göra det? Vad kan du göra redan i dag?

För att få ut det där lilla extra av livet gäller det att lyssna på rätt tankar, rätt människor. Ibland kommer det innebära att man får kämpa mot strömmen. Jag kommer i alla fall fortsätta paddla mot strömmen resten av mitt liv.

Nöj dig inte med att följa med strömmen. Du är värd ditt bästa liv!

 

Julstress? Nej tack!

Har du funderat på varför du gör vissa saker på ett visst sätt? Och för vems skull du gör det?

Jag har till exempel avverkat minst 3 adventsljusstakar innan jag hittade en som var ”jag” helt och hållet. Den första var exakt som mammas – i kopparfärg, med vita ljus och vitmossa, svampar och tomtar. Min egen är nu raka motsatsen – i vitt porslin, med röda ljus och grön mossa. I mossan står bara 3 tomtar och gömmer sig.

Försök skala av och hitta dig. Följ dina värderingar. Ditt hjärta. Traditioner är bra, men om du blir stressad av dem, och du bara pratar om ”måsten”, då är de inte bra. Välj ut och gör det du tycker är riktigt viktigt och det som är roligt, och dela upp det i lagom portioner. Planera. Dina barn överlever även om du inte gör som ni alltid brukar kring julen.

Och försök stäng av bruset omkring. Någon gör si och någon gör så. Tillsammans blir det en samlad bild av en riktig Bullerby-jul. Men hur ser din verklighet ut? Jobbar du 40 timmar per vecka eller mer? Tränar du några gånger per vecka? Har barnen olika aktiviteter som de går på? Ordnas det julfest på jobbet, luciafirande på förskolan, öppet hus med fika på skolan, avslutningar både här och där? Just det. Då behöver du kanske skala av. För att må bra. För att vara närvarande.

Jag har skalat av, går numera bara på ungefär en julmarknad, planerar in baket av lussebullar redan i november. Jag har slutat göra almanacka med foton på barnen till far- & morföräldrar (det var ett jobbigt beslut för alla när vi tog det, men nu är det så skönt!), och slutat skicka foton på barnen som julkort. Jag skickar numera även några av julkorten elektroniskt och skänker då pengarna som annars skulle gått till porto till t ex Barncancerfonden. Jag har inga julgardiner och inga juldukar. Vi vuxna har slutat köpa julklappar till varandra, och köper numera endast 1 st var för 300:-, sedan gör vi julklappsleken istället. Vi har knytis på julafton. Men jag gör mycket julgodis. Och jag gör min egen rödbetssallad.

I affären höll jag detta år på att falla för att köpa julkalendrar till barnen som skulle vara något extra, till exempel med choklad. Men så tänkte jag ett varv extra – jag har aldrig startat med vanan att de ska få en chokladbit i en kalender varje dag, så varför börja nu? I legokalendrar får de ändå bara någon liten pryl, som tar typ 3 sekunder att bygga. Så jag högg helt enkelt tag i en vanlig hederlig tv/radio kalender. Och som min dotter sken upp när hon fick den! Det var så härligt att se. Hon var nöjd med den. För vem hade jag egentligen köpt en mer avancerad typ av kalender? Inte till henne i alla fall. Det hade nog mer varit för omgivningens skull.

Det som både du och dina kära runt omkring dig kommer uppskatta i slutändan, är att du var närvarande. Att du hade tid att lyssna när ditt barn hade något att berätta, att du hade tid att leka med dem en liten stund varje dag. Att ni upplevde saker tillsammans, som inte nödvändigtvis behövde kosta en massa pengar. En skogspromenad tillsammans är också fint. Ögonblick av lycka. I nuet. Om man är helt närvarande kan man heller inte plocka upp mobilen och föreviga ögonblicket. För då har det gått dig förbi. Då har du brutit närvaron. Missat chansen. Mobilen blir som en mur emellan dig och det som händer. Och för vems skull tar du bilden?

Ett ögonblick är just ett ögonblick. Det händer nu, nu och nu. Andas. Följ ditt hjärta, inte andras.adventljus

Varför blir Du arg?

Har du funderat på varför du ibland blir arg? Eller varför någon annan blir arg?

Är du uppmärksam på dig själv, din kropp och dina tankar? Skyller du ilskan på någon annan, eller kan du utgå från dig själv och se vad det beror på – att du kanske är trött, stressad, blodsockret är i botten, hormonerna spökar eller att något går emot dina värderingar?

Vad är viktigt för just dig? Vilka är dina värderingar?

Värderingar kan till exempel vara att det är viktigt för dig med uppmärksamhet, rättvisor, miljö, lyx, frihet, glädje, ärlighet, framgång, respekt, lojalitet, kvalitet, gemenskap, äkthet…

Har du tänkt på att när något går tvärs emot dina värderingar kan du bli arg? Du känner starkt i hela kroppen när något går emot allt vad du tror på och tycker är viktigt i livet.

Och vi har alla olika värderingar! Det kan vara bra att försöka komma ihåg. Det som är viktigt för dig kanske inte är lika viktigt för någon annan. Din prioriteringsordning på dina värderingar gäller för dig, någon annan kanske har en helt annan prioriteringsordning, och andra värderingar och övertygelser.

Man kan också bli arg på mamma och pappa. För att man älskar dem så mycket, och behöver bryta sig loss. I olika åldrar är man olika arg.

Känslan arg måste få finnas! Det måste få vara okej att få skrika, stampa i golvet och höja rösten ibland. Jag tycker det finns för lite av det i vårt Lagom-Mellanmjölks-Sverige. Och var inte rädd för att agera.

Vad gör då mig arg? Jo, precis just det, när man inte agerar (min värdering uppmärksamhet). Jag vet inte hur många gånger jag har stött på det. Människor som bara går förbi någon som behöver hjälp, människor som inte plockar upp något som ligger i vägen, och som inte bryr sig om andra runt omkring sig.

Till exempel alla stressade föräldrar som rusade förbi ett ensamt litet dagisbarn på morgonen på skolgården. Han gick fram och tillbaka, och verkade leta efter mamma som han hade tappat bort. Men ingen tog sig tid att prata med honom. Jag tog honom i handen och ledde honom dit jag trodde att hans mamma var. Dörren var tung och handtaget högt upp, så han hade aldrig kunnat öppna det själv. Mycket riktigt, där var hans mamma. Visst, jag kom lite senare till jobbet den morgonen, men det gjorde inget…

Eller den 8-åriga pojken som skar sig med brödkniven av misstag under lunchen. Kompisen springer efter hjälp, men pojken står där och blodet droppar. Han ser skakad ut. Ingen vuxen går fram för att kolla hur det är med honom. Men min man går fram och är med honom tills hjälpen anländer.

Eller det värsta av allt som jag läste i Metro den 12/8. Ett litet barn drunknar, ja du läste rätt – DRUNKNAR, för att 100-200 vuxna på en strand inte hjälper till trots brandmannens vädjan om hjälp!

Det gör mig arrrrrrrrrrrrrrrggggggggg!

#känslouppropet
#arg

Har du kommit igång? vs Ekorrhjulet

Många sätter igång att träna i januari. Bra där! Men lika många tappar motivationen längs vägen och fastnar snart i ekorrhjulet av måsten. Det finns ju också de som tränar kontinuerligt hela året, oavsett månad. För dem har träningen blivit en vana – Grattis!

För mig har träningen blivit en vana som jag inte kan vara utan, och hur den blev det brukar jag föreläsa om. Jag är coach och vet hur jag tänker smarta tankar som för mig framåt. Men ändå får jag också kämpa för att inte dras in i det där ekorrhjulet. Det där ekorrhjulet som försvårar för dig att kunna följa dina värderingar, som sätter käppar i hjulet när du är på väg mot dina mål och som även sänker din energinivå.

För det är just det du behöver göra – kämpa. Om ekorrhjulet får dig ur din bana ett tag, se det som att du är tillfälligt ur kurs, och kämpa sedan för att komma tillbaka igen. Bli inte offer för olika omständigheter som händer runt dig. Fall inte för det som är enklast. Modifiera istället, testa någon ny vinkel för att återigen göra plats för dig och dina mål och värderingar.

Och behöver du någon som hjälper dig med detta  – ta hjälp av en coach. Det finns många duktiga coacher där ute. Vårt jobb är just att hjälpa dig hitta din drivkraft, att fylla dig med kraft och inspiration och att få dig att komma framåt, dit du vill.

Själv promenerade jag med barnen till skolan igår, och har åkt kommunalt två dagar. Inga drastiska åtgärder, men det gjorde att jag tog ett kliv bort från ekorrhjulet 🙂 Och det resulterade i detta blogginlägg!

En påminnelse

Jag blev påmind igår om att inte glömma bort hur värdefullt livet är. Jag gillar att bli påmind då och då. Det gör mig levande och så blir jag mer sann mot mig själv och mina värderingar.

De är viktigt att ständigt reflektera och jobba med sig själv. Att sträva efter att bli en bättre människa. Och det finns ingen anledning att vänta. För det är ju nu som är livet. Så varje gång jag blir påmind börjar jag jobba med mig själv, och testa på min omgivning.

ps_i_love_youVi ska inte vara arga på varandra, för vi vet aldrig när livet tar slut för oss eller någon annan vi älskar. Vi ska hålla utkik efter tecken som leder oss mot det vi innerst inne vill och drömmer om. Och vi måste njuta av livet som pågår.

Det blev jag påmind om igår när jag återigen såg filmen P.S. I Love You…

Har du sett den? Om inte, gör det. Kanske du också blir påmind om livet.

Du är unik

Du är helt unik i den här världen. Det finns ingen annan person som har en likadan sammansättning som dig. Som består av samma pusselbitar som dig. Du har samlat på dig alldeles egna värderingar genom livet, du har egna drömmar som ingen kan ta ifrån dig. Du tar in information på ditt sätt, genom bilder, ljud eller t ex känslor. Därtill kan du koppla på ditt stjärntecken. Du kanske är en känslosam Fisk eller en envis Oxe? Kanske har du fått en diagnos, t ex ADHD, Asperger eller något annat. Eller känner någon som har det.

Förstår du hur unika vi alla är? Känner du dig unik? Jag önskar verkligen att du gör det. Att du ser det stora i dig, att du är speciell. Och att du är precis så som du ska vara. Vi har bara blivit lite färgade av omgivningens värderingar på vägen. Vi påverkas av vad andra tycker och tänker, och allt brus vi ständigt utsätts för. På reklampelare, i tidningen, i skyltfönster. Du blir bombarderad av budskap, och styrd utan att du egentligen är medveten om det. Och så ställer våra rädslor till det också. T ex våra rädslor för att bli utanför om vi inte gör som alla andra, eller att inte vara bra nog i andras ögon.

Inte konstigt om du inte hinner reflektera över vad du själv tycker är viktigt i livet. Eller att ta egna beslut fattade efter magkänslan. Eller att vara unik.

Från och med i dag vill jag att du ska tänka att du är ämnad för stjärnorna!

Walk of fame

Jag har en dröm

Jag har en dröm, att nationen en vacker dag ska bryta sig loss och förstå sin sanna potential. Förstå att de har alla svar inom sig, och att även om vi alla är lika mycket värda, så är vi alla unika.

Jag har en dröm att mina två barn en dag ska leva i en nation där de inte blir dömda av jantelagen, där inte samhällets värderingar styr, utan där de får blomma ut och kan stå för den de verkligen är och för sina egna värderingar.

Martin Luther King höll ett liknande tal den 28 augusti 1963 i Washington, D.C…

Tror du inte att drömmar kan gå i uppfyllelse? Det vet jag att de kan. För mig är drömmar samma sak som mål. Stora eller små, det spelar ingen roll. Alla kan uppfyllas! Självklart måste de vara någorlunda realistiska. Och självklart måste du kämpa lite för att kunna ta steg för steg mot din dröm.

Om du tittar dig runt omkring så ser du säkert redan nu flera uppfyllda drömmar. Elektricitet, datorer, vatten ur en kran, en låt på radio, eller kanske jobbar du i någon annans företag…? Allting har börjat någonstans, i någons huvud, med en idé, en dröm. Så varför skulle inte du också kunna uppfylla din dröm?

Gör en lista över alla dina mål och drömmar som du vill uppfylla innan du dör. Låt den bli hur lång eller kort du vill. Bara du sätter igång att reflektera över vad DU vill göra.