Rädslor = utveckling

Rädslor kommer aldrig försvinna ur våra liv. Känn på den tanken!
För rädslor är lika med utveckling. Meningen med livet är att ständigt utvecklas som människa, inte att ligga i hängmattan och beskåda sitt livsverk.
Carolina Gårdheim skriver i sin bok ”Släpp loss din inre livskonstnär!” att de flesta rädslor bottnar i 3 grundrädslor eller en blandning av dem:

  1. Rädsla för separation eller ensamhet, till exempel rädsla för att bli lämnad, existentiell rädsla för att inte vara del av något större.
  2. Rädsla beroende på lågt självvärde, till exempel rädsla för att inte vara älskad, för att inte räcka till, för att inte vara god eller bra nog.
  3. Rädsla beroende på brist på tillit, till exempel rädsla för att världen ska vara ond, för att inte kunna lita på någon, för förändringar, för att inte klara av livet.

Det är först när vi blir medvetna om våra rädslor som vi kan utmana dem, istället för att följa dem och låta dem begränsa vårt liv. Vi måste också sluta leta efter bevis som motsäger rädslan, och istället bli trygga i oss själva, först då läker vi rädslan. Det börjar med dig!

Om du har tillit till universum, behöver du inte vara rädd. Det är en befriande tanke. Om du tänker att allt har en mening, men att du kanske har svårt att se varför just nu. Jobba med ditt tålamod, och tänk att du kanske blir medveten om dina förändringar långt efter att de har hänt. Du kanske ser den röda tråden först flera år senare. Fortsätt bara vandra, håll dig i rörelse, bakom nästa krök dyker hjälpen upp i form av en person, ett tecken eller något annat.

Som förälder brottas jag själv med rädslor (se nr. 3 ovan). Jag vill skydda mina barn från att skada sig eller må dåligt, medan de själv lever i nuet och ständigt vill vidga sina vyer. Det är härligt att de utmanar sig själv och provar på nya saker, men jobbigt ibland för mig som förälder. Där har jag en rädsla att jobba med!

I somras utmanade hela familjen rädslor på Liseberg 🙂 Framförallt sonen som direkt vi kom dit åkte bergochdalbanan Helix! Efter det hade han växt några centimeter, och kände att han kunde klara allt!

Läs gärna mitt blogginlägg från förra sommaren som också handlade om rädslor – ”En härligt pirrig semester”.

Vilka är dina rädslor?

#känslouppropet
#rädd

 

Vilka kapitel har skrivits 2014? Och hur ska ditt 2015 se ut?

Vårt liv är som en berättelse i en bok. Om du tittar tillbaka kan du säkert se några olika händelser som varit milstolpar i ditt liv. Som blivit nya kapitel i din bok. Kanske skiftar din bok också genre ibland, från feelgood roman till deckare.

Nu är det bara några dagar kvar av detta år, 2014. Det är därför dags att se tillbaka på vilka nya sidor du har skapat i din bok, kanske har det även blivit några nya kapitel detta år.

Vad handlar dina sidor och kapitel om detta år? Har du lärt dig något nytt? Har du utvecklats som människa? Har du uppnått det du planerade? Om inte, vad beror det på? Hade du kunnat göra annorlunda? Har du gjort saker som gett dig energi? Har du följt ditt hjärta och dina värderingar?

Och nu ”vänder vi blad”, som Kungen sa :-), och tittar in i framtiden lite. Jag lovar att det kommer ha en stor effekt för dig, om du tänker framåt på hur du vill att ditt 2015 ska bli. Skriv gärna ner det någonstans, då blir det ännu tydligare för dig och ditt undermedvetna. För när du gör det kommer något magiskt att hända. Vår hjärna kan nämligen bara ta in en viss mängd medveten information, men betydligt mer omedveten information. Alltså kommer ditt undermedvetna jobba vidare med dina planer för 2015, och du kommer märka att du gör flera saker som tar dig framåt mot det du vill. Små, små steg. Du kommer också hitta bevis och hjälp längs vägen. Bara för att du tänkt ut vad du vill i förväg.

Så, vad du vill åstadkomma nästa år? Vad vill du göra? Hur vill du vara som människa? Vad vill du prova på? Vad vill du lära dig? Hur vill du behandla andra i din närhet? Vilka nya relationer vill du skapa? Vilka utmaningar vill du anta? Vilka rädslor vill du utmana? Om du vill kan du kalla det mål. Men vad du kallar det spelar egentligen ingen roll, huvudsaken är att du litar på mig och bara gör det. 

Jag vill också passa på att önska dig en stämningsfull jul och ett vackert avslut på året!  Följ ditt hjärta. Och låt 2015 bli ditt bästa år!

Följ ditt hjärta

En härligt pirrig semester

Denna semester har jag utmanat mina rädslor flera gånger. Min trygghetsram har växt, och min personliga växt också. Det har varit läskigt, pirrigt, härligt och utvecklande. Och jag gjorde det!

Vad har jag då gjort som har varit så himla läskigt?

Jo, på Leksands sommarland fanns det mycket att göra. Först ett förtydligande: jag är INTE som en fisk i vattnet om man säger så.

Jag har åkt en lång, övertäckt vattenrutschkana. Jag har åkt i en stor badring i en fors, jag har blivit upphissad i en liten båt högt upp och sedan nersläppt med full fart i en pool.

Jag har åkt rodel nerför slalombacken i Rättvik. Första gången försiktigt och utforskande. Andra gången med full gas och jublande, håret flög i vinden.

Jag har vandrat ensam på Adelsö vandringsled. I över 2 timmar, genom en skog där det finns mycket vildsvin och fästingar. Var också rädd för att stöta på ormar eller älgkor…Men jag gjorde det för att det är ett litet, litet steg på vägen mot att uppfylla ett av mina framtida mål (att bestiga Kebnekaise). Och så fick jag även chans att pröva mina nya vandringsskor. 🙂

Jag avslutade semestern med att pröva på att åka ring efter pappas båt. De körde VÄLDIGT sakta, och jag åkte en VÄLDIGT kort stund. Men ändå, jag vågade! Jag var faktiskt ganska skakis efteråt…

Kanske tycker du inte att dessa grejer är läskiga, men det tycker jag! Detta är några av MINA rädslor.  Som jag har utmanat denna sommar. Och du har säkert något annat som du tycker är pirrigt. Som kanske jag inte alls är rädd för att göra.

För varje ny grej jag vågade pröva på denna semester, så växte jag lite mer för varje gång. När jag hade gjort det en gång var det inte lika svårt nästa gång.

Och precis så är det även i livet i övrigt. Om du liksom jag vågar utmana dina rädslor, så växer du som människa och utökar din trygghetsram. Pröva!

Jag är rädd!

Jag hoppas du får växtvärk

Nu ska jag börja använda två nya ord i mitt språkbruk. Personlig växt. Häftiga ord tycker jag, som jag läste i en bok nyligen. Jag tycker de säger allt. Hur vi kan växa som människor genom att ständigt utmana oss själva. Genom att prova på nya saker. Lära oss nya saker, om oss själva och andra. Genom att ta ansvar.

Visst, det kanske känns som att det är enklast att göra saker på autopilot, det som vi är programmerade att göra. Tänka samma tankar som igår. Att köra på det trygga, invanda. Men då händer det heller inget med din personliga växt. Då står du och stampar på samma fläck.

Att istället göra något som känns pirrigt, och som du kanske rentav är rädd för att göra, det gör att du växer och sträcker på dig lite extra. Att göra något som tar dig framåt inte bakåt. Att se din egen del i det hela, och göra allt du kan för att det ska blir så bra som möjligt. Att säga rätt saker, både till sig själv och andra. Det ger bränsle och en varm känsla i magen.

Fråga dig själv så ofta som möjligt – gör det här att jag ökar min personliga växt? Det kan röra sig om något så enkelt som sättet du pratar på. Om du tar ansvar för det du säger, eller om du använder ord som ”kanske” eller ”borde”.

Din rädsla kommer aldrig att försvinna så länge som du växer. A-ha! Lika bra att inse det. Du kommer alltså inte undan den känslan. Om du inte vill stå kvar på samma fläck hela tiden förstås.

Personligen så gillar jag att vattna människor med kraft, mod, drömmar, motivation, inspiration, glädje. Så att de vågar växa och blir lite längre än vad de var förut.

Och ja, jag hoppas faktiskt att ni alla får växtvärk. 🙂 

(Inspiration hämtad ur boken ”Känn rädslan och våga ändå” av Susan Jeffers)

Vaxter_bryter_fram