Hur pratar du?

På något sätt är det alltid där vi hamnar tillslut. I kommunikationen. Hur viktig den är. Hur du kommunicerar med andra och dig själv. Hur du klargör och kartlägger. Bara för att du pratar med någon betyder det inte att den personen har förstått allt vad du har sagt. Du kanske till och med ställer en följdfråga – Ok?, och får ett ok till svar. Men kanske uppfattade personen det på ett annat sätt än du menade ändå. För att förstå andra måste du våga ställa frågor.

Kvinnor och män är olika. Vi är alla olika. Vi har olika värderingar, olika saker är viktiga för oss. Vi tar till och med in information på olika sätt. Vissa tar in information i bilder, vissa med ljud och vissa via känsla. Alla sätt är rätt. Om du vill att ditt budskap ska nå fram till den du pratar med, då måste du prata samma ”språk”. Så krydda ditt språk med ton, känsla och bilder för att säkerhetsställa att du når ut till alla. Och var nyfiken på människor.

Hur pratar du med dig själv? Är det en snäll, accepterande ton, eller en dömande, negativ? Prata med dig själv som du pratar med dina vänner. Ha en trevlig ton, uppmuntra och var lyhörd. Din inre kommunikation är viktig. Det är den som har med din självkänsla och självmedkänsla att göra.

Du är viktig!

 

We were born to be alive

Varför krånglar vi till det? När det enda vi borde göra är att tro på oss själva, och tänka på bra saker om oss själva och vår omgivning. Springa allt vad vi kan. Ta ut svängarna. Prova på nya saker. Ta plats. Skratta högt. Lägga märke till de små detaljerna. Våga sticka ut. Prata med en främling. Vara lite barnslig.

Sluta lyssna på den där sabotören som mal på inne i ditt huvud. Den som alltid håller dig tillbaka med både det ena och det andra påståendet. Bara lyssna om den har något bra att säga, om den hejjar på dig. Förenkla för dig själv genom att bara tänka bra tankar. Och utmana den, gör något du tycker är läskigt eller pirrigt. Lev!

Varför känns det som att det är mer okej i vårt samhälle i dag att klaga på både det ena och det andra och att säga negativa saker om någon, än att ge eller ta emot en komplimang? Varför tycks det vara mer okej att ursäkta sig än att stå för något man är riktigt bra på? Vore det inte enklare och mer effektivt om vi alla boostade varandra med en massa bra grejer istället? Nästa gång någon pratar skit – säg STOPP.
-Är du med mig på den?

Som en vis man sa en gång: Vägen är jämn. Varför kastar ni stenbumlingar framför er?

Happiness_way_of_lifeNär jag hörde låten ”Born to be alive” för någon dag sedan så blev jag alldeles lycklig. Jag lyssnade plötsligt på den låten med andra öron än jag brukar. För jag känner mig så levande! Jag skrattar mycket och högt varje dag. Jag kan inte låta bli att dansa så fort jag hör en bra låt. Jag använder hela kroppen när jag pratar. Jag är närvarande. Jag gör läskiga saker ibland, och växer av det. Och jag gör något meningsfullt här i världen. För jag är född att leva!

Och du är född att leva!
Tack för att du finns.