Hur pratar du?

På något sätt är det alltid där vi hamnar tillslut. I kommunikationen. Hur viktig den är. Hur du kommunicerar med andra och dig själv. Hur du klargör och kartlägger. Bara för att du pratar med någon betyder det inte att den personen har förstått allt vad du har sagt. Du kanske till och med ställer en följdfråga – Ok?, och får ett ok till svar. Men kanske uppfattade personen det på ett annat sätt än du menade ändå. För att förstå andra måste du våga ställa frågor.

Kvinnor och män är olika. Vi är alla olika. Vi har olika värderingar, olika saker är viktiga för oss. Vi tar till och med in information på olika sätt. Vissa tar in information i bilder, vissa med ljud och vissa via känsla. Alla sätt är rätt. Om du vill att ditt budskap ska nå fram till den du pratar med, då måste du prata samma ”språk”. Så krydda ditt språk med ton, känsla och bilder för att säkerhetsställa att du når ut till alla. Och var nyfiken på människor.

Hur pratar du med dig själv? Är det en snäll, accepterande ton, eller en dömande, negativ? Prata med dig själv som du pratar med dina vänner. Ha en trevlig ton, uppmuntra och var lyhörd. Din inre kommunikation är viktig. Det är den som har med din självkänsla och självmedkänsla att göra.

Du är viktig!

 

Att bygga med klossar

Vi är alla olika, även barn. Vi lär oss på olika sätt. Vi har olika egenskaper, olika bakgrund. Vi är unika. Därför tycker jag det är konstigt att skolan fortfarande lär ut på samma sätt år efter år. Alla ska sitta ner, länge, vara tysta och lyssna. Det bygger nästan uteslutande på att man är auditiv, och lär genom att lyssna. Men så fungerar inte alla!

Några behöver lära genom att se bilder, några genom att känna, några genom att prova på själv, några genom att röra på sig. Några blir mer störda än andra av intryck runt omkring sig, några är kreativa idésprutor. Alla har styrkor, alla är bra på något.

Vill vi att barnen ska lära sig något i skolan? JA. Bra! Då måste vi se varje elev som unik, och låta eleverna lära sig på det sätt de lär sig bäst, vare sig det är via syn, hörsel eller känsel. Vara nyfiken på varje elev. Låta dem tänka nytt. Se varje elevs styrkor, och låta dem blomma ut. Inte passa in en fyrkantig kloss i ett runt hål.

Lyft varje elev, låt dem se det positiva i alla sina klasskompisar. Väv in positiv psykologi i skolämnena. Lär om. Vi behöver inte påverkas av händelser runtomkring oss som vi är lärda att göra. Vi kan påverka vårt liv genom våra tankar om händelsen. Den styrkan har varje barn inom sig! Och varje lärare. Vi måste våga tänka nytt.

Se dig omkring. Nästan allt du tittar på har först börjat som en idé i någons huvud. Hos någon som vågat tänka utanför boxen. Förmodligen hos någon som sågs som ”annorlunda” av sin omgivning. Hos någon som inte riktigt passade in i mallen. Den fyrkantiga klossen. Material, teknik, inredning, uppfinningar. El, värme, kylskåp, bilar. Saker vi tar för givna.

Se den fyrkantiga klossen, cylindern, triangeln. Och lägg dem i rätt hål i boxen. Eller varför inte lägga alla klossar utanför boxen?

klosslada