Nu är jag igång!

Första dagen med min bok. Fastnade kl. 10-11 i hur manuset skulle se ut rent fysiskt, med marginaler, typsnitt etc. Men när jag satt och snöade in på sidnumreringen kände jag att nu får det vara nog. Bara att kasta sig ut. Så mellan kl. 12-14 skrev jag på kapitel 1-3. Konstig känsla, att samtidigt som jag skriver, komma på mig själv med att nu sitter jag faktiskt här och skriver på min bok. På riktigt. Jag liksom såg manuset växa fram medan jag höll på. Men varje gång jag tänkte så, kom jag förstås av mig lite.

Ibland fick jag inte tag på meningen jag tänkt riktigt, då reste jag på mig, vandrade några steg fram och tillbaka i rummet. Då fick jag tag på den igen. Vid 14-tiden hade jag en lätt huvudvärk, så då bröt jag en stund för lunch ute på altanen, för att få lite frisk luft. Tog en liten chokladbit till efterrätt. Sen var huvudvärken som bortblåst, och jag satte igång igen kl. 15.

Jag hade flow i mitt skrivande hela tiden. Så kul! Jag gillar min synopsis, den är verkligen ett stöd för mig. Den kikar jag på hela tiden så att jag inte blandar ihop det jag vill ha sagt på de olika kapitlen. Ibland ändrar jag lite i den, så den växer också fram med boken.

Jag är uppe i 14 sidor nu (inklusive de första titelsidorna)! Har precis påbörjat kapitel 4, som i mina ögon är ett ”lätt” kapitel att skriva. Så kl. 17 bröt jag med flit just där, så att det ska kännas lätt att börja imorgon igen. Då kommer jag börja tidigt, utan att pillra i några marginaler först. Och då blir det mer än 4 timmars skrivande, det lovar jag. Jag ville börja lite mjukt idag, liksom känna på det lite först. Behålla flowet. Och så ville jag lägga tid på mitt andra mål också, så kl. 17 gav jag mig ut och sprang ett långdistanspass på 1,5 tim, samtidigt som jag lyssnade på munken Björn ”Natthiko” Lindeblad.

Nu är jag inte rädd för något längre som gäller min bok. Manuset ser snyggt ut, det följer de riktlinjer som finns, och nu har jag sett att jag kan. Det blir bra det här.

Det har tagit tid för mig att komma fram till att det är så här jag skriver som bäst. När jag får sitta länge och skriva ostört, utan avbrott. Jag har lyssnat på andra som har skrivit 15 minuter här och 15 minuter där. Andra som kliver upp tidigt och skriver någon timme innan de går till jobbet. Men det fungerar inte för mig. Jag blir bara irriterad när jag måste avbryta mitt flow. Jag har till och med funderat på en skrivarlya, men inte kommit vidare i tanken där. Så detta blev en bra lösning nu. Att sitta hemma ensam, en hel vecka, och skriva från morgon till kväll.

Ser fram emot morgondagen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *