Vad ligger bakom? Egentligen.

Bakom en känsla finns alltid något annat. Om känslan är lycklig och glad följer du med största sannolikhet dina värderingar (mer om värderingar kan du läsa här). Om känslan är arg eller ledsen kanske du istället går emot dina värderingar. Alla känslor har alltså något att berätta för dig! Och svaren kan ge dig ett mer innehållsrikt liv, och förbättra relationen till dig själv och andra.

Det börjar med att du är medveten och uppmärksam på känslan som dyker upp, reflekterar över den, och drar den sedan en loop till för att på så sätt få tillbaka och lära dig något av den. Varför känner du som du gör? Hur skulle du vilja att det var istället? Vilka är dina värderingar och behov? Om känslan inte motsvarar detta kan det uppstå en konflikt, till dig själv eller andra. Om du då vill lösa konflikten på bästa sätt är det bra att kommunicera med den som är inblandad. Och berätta varför du känner som du gör, och hur du skulle vilja att det var. Alltför ofta berättar vi inte ens vad vi känner, och varför, utan tror att den vi har framför oss på något sätt kan läsa våra tankar.

Om du är intresserad av att lära dig mer om hur du kan kommunicera utifrån dina värderingar, känslor och behov, så finns det något som kallas NVC – Non Violent Communication. NVC utgår från att du kommunicerar utifrån 4 steg:

  1. Observation > Vad har hänt? (utan tolkning eller bedömning)
  2. Känsla > Vilken känsla får jag utifrån det som hänt?
  3. Behov > Vilket behov hos mig är inte tillgodosett?
  4. Önskemål > Vad kan jag göra, eller någon annan göra för att tillgodose mitt behov?

Eftersom vi har blivit inlärda att istället tolka eller göra en bedömning utifrån det som sker, krävs det träning för att lära om. Träna på människor i din närhet nu direkt! Träna, träna, träna. Kanske behöver du också en påminnelse för att jobba med detta varje dag och inte falla in i de gamla hjulspåren? Skapa då den påminnelsen, och kör på! Dag ut och dag in. Tills du har lärt om. För inte vill du väl hålla någon annan gisslan för vad du känner? (som Johan Olson, kommunikationstränare, säger.)

Vi har alla olika värderingar och behov, vi måste bara se till att få dem tillgodosedda. Sluta leva upp till andras förväntningar – lev upp till deras behov istället!

#känslouppropet #känslor #nvc #kraftochdrömmar

Bilden är från Jonas Olson, kommunikationstränare på www.lyckligagatan.org, och på Facebook ”Men för helvete, Älskling”.

Bilden är från Jonas Olson, kommunikationstränare på www.lyckligagatan.org, och på Facebook ”Men för helvete, Älskling”.

En rosa elefant med gula prickar

Hur fungerar hjärnan i en relation egentligen? Jag vill börja med att påminna om att hjärnan inte kan hantera ordet ”inte”. Och att din inre röst som ibland klagar och håller dig tillbaka härstammar från långt bak i tiden, ca 40 000 år sedan. Bra, då har du fått de baskunskaperna. Då går vi vidare.

Hur många är vi föräldrar som gång på gång säger till våra barn att de inte ska göra ditt eller datt. Spring inte! Klättra inte! Gunga inte så högt! Funkar det? Nej. För vår hjärna har som uppdrag att utföra allt vi tänker att vi ska göra, och sorterar alltså ut ordet inte. Alltså blir det i barnens öron: – Klättra! – Spring! – Gunga högt! Själv kanske du tänker att du ska sluta med något, t ex inte äta godis eller inte röka en cigarett. Då blir det väldigt svårt att låta bli att länsa godisskåpet eller att ta fram cigarettpaketet.

Tänk inte på en rosa elefant med gula prickar! Vad tänkte du på? Just det.

Men det är inte så enkelt att hjärnan automatiskt ändrar tanken ”jag orkar inte” till ”jag orkar”. Utan där har vi vår ”inre kritiker”, vår inre röst, som ser till att vi inte gör något förhastat, som att t ex utvecklas. För länge sedan hade man användning av att göra som man alltid gjort, och därför var det bättre att stanna inne i grottan så att man inte gick ut och blev uppäten av en typ tiger. Hjärnan har därför också som uppdrag att upptäcka eventuella hot. Alltså finns det inbyggt i våra hjärnor att vi ska tänka liknande tankar som: ”jag orkar inte gå ut och springa nu i regnet, bättre att stanna inne i soffan istället”. Men det är inte så praktiskt nu, 2016. Att utvecklas är nämligen det som driver människosläktet framåt, det ger mening.

Första steget är att du blir medveten om att hjärnan fungerar så här. Sedan att du blir medveten om dina egna tankar. Först då kan du börja att istället tänka positiva tankar, prata i positiva termer utan ordet inte, både med dig själv och andra, och skruva ner volymen på din inre kritiker när den pratar negativt. Och på så sätt förbättra relationen till dig själv och andra.

Och tänk absolut INTE på en rosa elefant med gula prickar…!

elefant#känslouppropet #kraftochdrömmar

Du bestämmer!

Du bestämmer i ditt liv. Det är du som styr. Faktiskt.

Jag vet, det kan kännas som att det är mycket som påverkar i vår omgivning, i vår familj, i vårt samhälle. Andras ord, gester, humör, vad du läser i tidningen, ser på nyheterna, hör i mataffären. Överallt flödar känslor och behov, hos andra och dig själv. Det är lätt att smittas av andra, och lika lätt att smitta andra. Men är det sanningen? Måste det vara så? Måste dina känslor styras av omgivningen?

Du behöver inte låta dig dras med, om du inte vill. Så länge du är medveten är det okej. Vill du stanna kvar i känslan och tar ett aktivt beslut om det – bra. Men påverkas du och mår dåligt av det är det inte bra. Du måste inte agera på alla dina känslor. Du kan styra dina tankar och handlingar. Det är svårt, men det går. Du måste bara bestämma dig.

Du skapar din verklighet, ditt liv. Genom hur du upplever världen. Det är så stort att det nästan är svårt att ta in. Som Carolina Gårdheim skriver i boken ”Släpp loss din inre livskonstnär”: ”Du kan göra vad du vill med mig, du kan sätta mig i fängelse, du kan tortera mig, du kan försöka förnedra mig på varje tänkbart sätt, men du kan inte styra mina tankar. I tanken är jag alltid fri. Det finns ingen som kan kränka mig utan mitt godkännande, ingen som kan bestämma vad jag ska tänka eller känna.”

budda
Det är inte det som händer omkring dig som påverkar dina känslor, det är dina tankar om det som händer som ger dig känslorna.

Välj det som gör dig lycklig.

#känslouppropet #känslor #kraftochdrömmar

Lugn som en filbunke?

Hur får man in känslan av att vara lugn, när vardagen stressar på och bruset är så högt runt omkring oss? Hur får barnen in känslan av lugn när ljudnivån är så hög i skolan, och det är svårt att hitta ens en lugn vrå på fritids? När kraven och förväntningarna överstiger ens förmåga, när alla måste passa in i den allmänna mallen?

Dessutom är alla är olika, vissa blir lugna av att stimuleras framför ett dataspel, vissa behöver få lägga sig på sängen en stund, och vissa försvinner in i en egen värld när de får vara kreativa och till exempel pyssla. Några behöver få vara ensamma med sina egna tankar, och andra mår bäst när de är i rörelse.
Vad behöver du? Vad behöver dina barn?

Idag är det ofta bråttom, och vi stressar på våra barn även fast vi inte vill. Vi har fått in en vana att använda språk som: -Skynda dig nu, annars kommer vi för sent! Varför, tänker jag då. Om vi är sena så är det vårt ansvar som förälder att se till att vi har mer tid på oss. Inte barnens. Istället för att skjuta över ansvaret på barnen, och skynda på dem, kan vi gå tillbaka till oss själva och se vårt eget ansvar i det. Justera det som behövs till nästa dag. Gör om, gör rätt.

Våra barn växer upp i en värld där det ska vara stimulans hela tiden. För både barn och vuxna. Barnen vet inget annat i dag. De blir uttråkade om de inte har sin Ipad på en armlängds avstånd. På tunnelbanan sitter nästan alla och fingrar på sin Iphone. Barnen gör som vi gör. Vad lär vi våra barn?

Kvar finns inte längre utrymme för att bara vara. Njuta. Vi måste aktivt skapa detta utrymme i dagens stressade samhälle. Sänka kraven på oss själva och vår omgivning. Skapa en balans där vi mår bra. Göra utrymme för paus.

Hur ser din ”bara vara” tid ut i dag? Hur kan du göra för att aktivt skapa ett lugn för dig och dina närmaste? Planera in det. Batterierna måste laddas då och då.

glanta#känslouppropet
#lugn

Rädslor = utveckling

Rädslor kommer aldrig försvinna ur våra liv. Känn på den tanken!
För rädslor är lika med utveckling. Meningen med livet är att ständigt utvecklas som människa, inte att ligga i hängmattan och beskåda sitt livsverk.
Carolina Gårdheim skriver i sin bok ”Släpp loss din inre livskonstnär!” att de flesta rädslor bottnar i 3 grundrädslor eller en blandning av dem:

  1. Rädsla för separation eller ensamhet, till exempel rädsla för att bli lämnad, existentiell rädsla för att inte vara del av något större.
  2. Rädsla beroende på lågt självvärde, till exempel rädsla för att inte vara älskad, för att inte räcka till, för att inte vara god eller bra nog.
  3. Rädsla beroende på brist på tillit, till exempel rädsla för att världen ska vara ond, för att inte kunna lita på någon, för förändringar, för att inte klara av livet.

Det är först när vi blir medvetna om våra rädslor som vi kan utmana dem, istället för att följa dem och låta dem begränsa vårt liv. Vi måste också sluta leta efter bevis som motsäger rädslan, och istället bli trygga i oss själva, först då läker vi rädslan. Det börjar med dig!

Om du har tillit till universum, behöver du inte vara rädd. Det är en befriande tanke. Om du tänker att allt har en mening, men att du kanske har svårt att se varför just nu. Jobba med ditt tålamod, och tänk att du kanske blir medveten om dina förändringar långt efter att de har hänt. Du kanske ser den röda tråden först flera år senare. Fortsätt bara vandra, håll dig i rörelse, bakom nästa krök dyker hjälpen upp i form av en person, ett tecken eller något annat.

Som förälder brottas jag själv med rädslor (se nr. 3 ovan). Jag vill skydda mina barn från att skada sig eller må dåligt, medan de själv lever i nuet och ständigt vill vidga sina vyer. Det är härligt att de utmanar sig själv och provar på nya saker, men jobbigt ibland för mig som förälder. Där har jag en rädsla att jobba med!

I somras utmanade hela familjen rädslor på Liseberg 🙂 Framförallt sonen som direkt vi kom dit åkte bergochdalbanan Helix! Efter det hade han växt några centimeter, och kände att han kunde klara allt!

Läs gärna mitt blogginlägg från förra sommaren som också handlade om rädslor – ”En härligt pirrig semester”.

Vilka är dina rädslor?

#känslouppropet
#rädd

 

Varför blir Du arg?

Har du funderat på varför du ibland blir arg? Eller varför någon annan blir arg?

Är du uppmärksam på dig själv, din kropp och dina tankar? Skyller du ilskan på någon annan, eller kan du utgå från dig själv och se vad det beror på – att du kanske är trött, stressad, blodsockret är i botten, hormonerna spökar eller att något går emot dina värderingar?

Vad är viktigt för just dig? Vilka är dina värderingar?

Värderingar kan till exempel vara att det är viktigt för dig med uppmärksamhet, rättvisor, miljö, lyx, frihet, glädje, ärlighet, framgång, respekt, lojalitet, kvalitet, gemenskap, äkthet…

Har du tänkt på att när något går tvärs emot dina värderingar kan du bli arg? Du känner starkt i hela kroppen när något går emot allt vad du tror på och tycker är viktigt i livet.

Och vi har alla olika värderingar! Det kan vara bra att försöka komma ihåg. Det som är viktigt för dig kanske inte är lika viktigt för någon annan. Din prioriteringsordning på dina värderingar gäller för dig, någon annan kanske har en helt annan prioriteringsordning, och andra värderingar och övertygelser.

Man kan också bli arg på mamma och pappa. För att man älskar dem så mycket, och behöver bryta sig loss. I olika åldrar är man olika arg.

Känslan arg måste få finnas! Det måste få vara okej att få skrika, stampa i golvet och höja rösten ibland. Jag tycker det finns för lite av det i vårt Lagom-Mellanmjölks-Sverige. Och var inte rädd för att agera.

Vad gör då mig arg? Jo, precis just det, när man inte agerar (min värdering uppmärksamhet). Jag vet inte hur många gånger jag har stött på det. Människor som bara går förbi någon som behöver hjälp, människor som inte plockar upp något som ligger i vägen, och som inte bryr sig om andra runt omkring sig.

Till exempel alla stressade föräldrar som rusade förbi ett ensamt litet dagisbarn på morgonen på skolgården. Han gick fram och tillbaka, och verkade leta efter mamma som han hade tappat bort. Men ingen tog sig tid att prata med honom. Jag tog honom i handen och ledde honom dit jag trodde att hans mamma var. Dörren var tung och handtaget högt upp, så han hade aldrig kunnat öppna det själv. Mycket riktigt, där var hans mamma. Visst, jag kom lite senare till jobbet den morgonen, men det gjorde inget…

Eller den 8-åriga pojken som skar sig med brödkniven av misstag under lunchen. Kompisen springer efter hjälp, men pojken står där och blodet droppar. Han ser skakad ut. Ingen vuxen går fram för att kolla hur det är med honom. Men min man går fram och är med honom tills hjälpen anländer.

Eller det värsta av allt som jag läste i Metro den 12/8. Ett litet barn drunknar, ja du läste rätt – DRUNKNAR, för att 100-200 vuxna på en strand inte hjälper till trots brandmannens vädjan om hjälp!

Det gör mig arrrrrrrrrrrrrrrggggggggg!

#känslouppropet
#arg

Glädje smittar!

Sprid glädje så mycket du kan, varje dag! Det smittar nämligen och sprids som ringar på vattnet. Glädje fyller dig med kraft och inspiration, och ger mening till ditt liv.

Låt andra vara glada! Ingen ska behöva ”tas ner på jorden” för att de är glada och berättar för andra att de är glada. Det borde vara ett naturligare tillstånd att få vara positiv än negativ! Bojkotta Jantelagen som styr Sverige, som säger bland annat ”Du ska inte tro att du är något”, ”Du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi” och ”Du ska inte skratta åt oss”. Om någon skrattar högt, bli istället nyfiken, och ta reda på vad det är som är så roligt så kanske du också får skratta!

Här kommer några glädjetips du kan ta till om du någon dag är lite mindre glad:

  1. Gör en glad-lista med musik som du vet alltid får dig glad. Eller lyssna på spår 1 som heter Glad på Friendy skivan. Sätt på någon musik som du gillar, och börja röra på dig till takten. Det spelar ingen roll hur det ser ut. Ser det knasigt ut blir du kanske ännu gladare. 🙂 Och dina lyckohormoner stiger, jag lovar.
  2. Kittla varandra. I vår familj brukar vi ibland ge varandra 3 sekunder. Då håller vi upp armarna i luften frivilligt, och så får någon kittla i 3 sekunder. Skratt garanteras.
  3. Omge dig med människor som har samma humor som du, som du vet får dig att skratta så där tills tårarna börjar rinna och du får ont i kindmusklerna.
  4. Häng med ett barn. Barn har nära till skratt. De är närvarande och impulsiva. Det spritter i dem av hopp och studs. Haka på deras galna upptåg, hoppa studsmatta, hjula. Var nyfiken, lyssna på riktigt på vad de har att berätta, och bekräfta dem med ditt språk så berättar de så mycket mer. De har ofta finurliga tankar. Och du blir glad.
  5. Ha ett jobb där du får le och skratta mycket. Där du måste le mycket och låta glad. Då blir du glad av bara farten.

Själv har jag ett långsiktigt mål i livet – att ha många skrattrynkor när jag är gammal. Jag är på väg, hittade nu i dagarna min första rynka, en fin linje precis vid mitt vänstra öga. En skrattrynka! Jippi!

smile_confuses

#känslouppropet
#glad
#Friendy

Känslor är bra!

Det är okej att känna. Mycket. Det är okej att vara känslig. Eller högkänslig. Eller kinestetisk. Det är okej att känna sig ledsen, arg, glad eller på något annat sätt. Känslor är bra!

Varför viftar vi då så lättvindigt bort många känslor idag? Varför måste vi hitta en ursäkt till känslan, eller säga att det snart går över? Vi får inte känna för mycket, för länge. Vi kanske till och med trycker undan dem helt, och tillåter oss inte att känna alls.

Faktum är att cirka 15-20% av Sveriges befolkning till och med är kinestetiska eller taktila, de tar alltså in information med hjälp av känslor eller sin känsel. De känner efter i magen och med sina känselspröt. Om de inte hinner känna efter så hinner de heller inte ta till sig informationen. I samhället idag finns sällan förståelse för olikheter, vi måste alla passa in i ”mallen”. Och göra som alla andra. Hinna uppfatta information snabbt och effektivt. Då finns det tyvärr inte rum för några känslor… Och ska vi göra som alla andra är det alltså säkrast att inte känna för mycket. För det gör ju ingen annan. Gråta offentligt? Det går inte.

Och ändå är det så att vi alla faktiskt är olika! Vi har alla olika värderingar, olika inlärningsstilar, olika diagnoser, olika stjärntecken, olika mycket kontrollbehov, olika drömmar, olika mycket känslor… Ja, listan kan göras lång. Varför kan vi då inte anpassa samhället efter alla olikheter istället för tvärtom?

I förskolan är det ofta naturligt att jobba med känslan, barnen får känna på olika material, använda alla sina sinnen och experimentera med olika former och färger. De får röra på sig och använda sin kropp, dansa till musik och springa ute på gården. Ju äldre vi sedan blir, desto mindre känslor får och kan vi använda.

Men låter vi barnen stanna kvar i känslan? Alltför lätt säger vi: – Det var väl inte så farligt? Eller ett hurtigt -Såja, det går snart över! Vi är kanske vana från småbarnsåren att avleda barnets känsla för att få dem att fokusera på något annat. Kanske har vi blivit behandlade så själva när vi var små. Det är inte farligt för barn att stanna kvar i känslan. Om de stannar kvar i känslan blir de sedda och bekräftade. I vårt samhälle får vi heller inte låta för mycket, vare sig vi är barn eller vuxna. Skrattar vi för högt tittar några genast dit. Barnens känslor tystas därför också alltför snabbt ner. Så att de sakta men säkert börjar anpassa sig till ”mallen”.

Hjälp oss att få alla runt omkring dig att tänka att känslor är okej! Tysta inte ner känslor, var inte rädd för dem. Det är okej att känna. Du blir mer levande då.

utsikt#känslouppropet
#allakänslor