Author Archives: JessicaBene

Varför blir Du arg?

Posted on by

Har du funderat på varför du ibland blir arg? Eller varför någon annan blir arg?

Är du uppmärksam på dig själv, din kropp och dina tankar? Skyller du ilskan på någon annan, eller kan du utgå från dig själv och se vad det beror på – att du kanske är trött, stressad, blodsockret är i botten, hormonerna spökar eller att något går emot dina värderingar?

Vad är viktigt för just dig? Vilka är dina värderingar?

Värderingar kan till exempel vara att det är viktigt för dig med uppmärksamhet, rättvisor, miljö, lyx, frihet, glädje, ärlighet, framgång, respekt, lojalitet, kvalitet, gemenskap, äkthet…

Har du tänkt på att när något går tvärs emot dina värderingar kan du bli arg? Du känner starkt i hela kroppen när något går emot allt vad du tror på och tycker är viktigt i livet.

Och vi har alla olika värderingar! Det kan vara bra att försöka komma ihåg. Det som är viktigt för dig kanske inte är lika viktigt för någon annan. Din prioriteringsordning på dina värderingar gäller för dig, någon annan kanske har en helt annan prioriteringsordning, och andra värderingar och övertygelser.

Man kan också bli arg på mamma och pappa. För att man älskar dem så mycket, och behöver bryta sig loss. I olika åldrar är man olika arg.

Känslan arg måste få finnas! Det måste få vara okej att få skrika, stampa i golvet och höja rösten ibland. Jag tycker det finns för lite av det i vårt Lagom-Mellanmjölks-Sverige. Och var inte rädd för att agera.

Vad gör då mig arg? Jo, precis just det, när man inte agerar (min värdering uppmärksamhet). Jag vet inte hur många gånger jag har stött på det. Människor som bara går förbi någon som behöver hjälp, människor som inte plockar upp något som ligger i vägen, och som inte bryr sig om andra runt omkring sig.

Till exempel alla stressade föräldrar som rusade förbi ett ensamt litet dagisbarn på morgonen på skolgården. Han gick fram och tillbaka, och verkade leta efter mamma som han hade tappat bort. Men ingen tog sig tid att prata med honom. Jag tog honom i handen och ledde honom dit jag trodde att hans mamma var. Dörren var tung och handtaget högt upp, så han hade aldrig kunnat öppna det själv. Mycket riktigt, där var hans mamma. Visst, jag kom lite senare till jobbet den morgonen, men det gjorde inget…

Eller den 8-åriga pojken som skar sig med brödkniven av misstag under lunchen. Kompisen springer efter hjälp, men pojken står där och blodet droppar. Han ser skakad ut. Ingen vuxen går fram för att kolla hur det är med honom. Men min man går fram och är med honom tills hjälpen anländer.

Eller det värsta av allt som jag läste i Metro den 12/8. Ett litet barn drunknar, ja du läste rätt – DRUNKNAR, för att 100-200 vuxna på en strand inte hjälper till trots brandmannens vädjan om hjälp!

Det gör mig arrrrrrrrrrrrrrrggggggggg!

#känslouppropet
#arg

Glädje smittar!

Posted on by

Sprid glädje så mycket du kan, varje dag! Det smittar nämligen och sprids som ringar på vattnet. Glädje fyller dig med kraft och inspiration, och ger mening till ditt liv.

Låt andra vara glada! Ingen ska behöva ”tas ner på jorden” för att de är glada och berättar för andra att de är glada. Det borde vara ett naturligare tillstånd att få vara positiv än negativ! Bojkotta Jantelagen som styr Sverige, som säger bland annat ”Du ska inte tro att du är något”, ”Du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi” och ”Du ska inte skratta åt oss”. Om någon skrattar högt, bli istället nyfiken, och ta reda på vad det är som är så roligt så kanske du också får skratta!

Här kommer några glädjetips du kan ta till om du någon dag är lite mindre glad:

  1. Gör en glad-lista med musik som du vet alltid får dig glad. Eller lyssna på spår 1 som heter Glad på Friendy skivan. Sätt på någon musik som du gillar, och börja röra på dig till takten. Det spelar ingen roll hur det ser ut. Ser det knasigt ut blir du kanske ännu gladare. 🙂 Och dina lyckohormoner stiger, jag lovar.
  2. Kittla varandra. I vår familj brukar vi ibland ge varandra 3 sekunder. Då håller vi upp armarna i luften frivilligt, och så får någon kittla i 3 sekunder. Skratt garanteras.
  3. Omge dig med människor som har samma humor som du, som du vet får dig att skratta så där tills tårarna börjar rinna och du får ont i kindmusklerna.
  4. Häng med ett barn. Barn har nära till skratt. De är närvarande och impulsiva. Det spritter i dem av hopp och studs. Haka på deras galna upptåg, hoppa studsmatta, hjula. Var nyfiken, lyssna på riktigt på vad de har att berätta, och bekräfta dem med ditt språk så berättar de så mycket mer. De har ofta finurliga tankar. Och du blir glad.
  5. Ha ett jobb där du får le och skratta mycket. Där du måste le mycket och låta glad. Då blir du glad av bara farten.

Själv har jag ett långsiktigt mål i livet – att ha många skrattrynkor när jag är gammal. Jag är på väg, hittade nu i dagarna min första rynka, en fin linje precis vid mitt vänstra öga. En skrattrynka! Jippi!

smile_confuses

#känslouppropet
#glad
#Friendy

Känslor är bra!

Posted on by

Det är okej att känna. Mycket. Det är okej att vara känslig. Eller högkänslig. Eller kinestetisk. Det är okej att känna sig ledsen, arg, glad eller på något annat sätt. Känslor är bra!

Varför viftar vi då så lättvindigt bort många känslor idag? Varför måste vi hitta en ursäkt till känslan, eller säga att det snart går över? Vi får inte känna för mycket, för länge. Vi kanske till och med trycker undan dem helt, och tillåter oss inte att känna alls.

Faktum är att cirka 15-20% av Sveriges befolkning till och med är kinestetiska eller taktila, de tar alltså in information med hjälp av känslor eller sin känsel. De känner efter i magen och med sina känselspröt. Om de inte hinner känna efter så hinner de heller inte ta till sig informationen. I samhället idag finns sällan förståelse för olikheter, vi måste alla passa in i ”mallen”. Och göra som alla andra. Hinna uppfatta information snabbt och effektivt. Då finns det tyvärr inte rum för några känslor… Och ska vi göra som alla andra är det alltså säkrast att inte känna för mycket. För det gör ju ingen annan. Gråta offentligt? Det går inte.

Och ändå är det så att vi alla faktiskt är olika! Vi har alla olika värderingar, olika inlärningsstilar, olika diagnoser, olika stjärntecken, olika mycket kontrollbehov, olika drömmar, olika mycket känslor… Ja, listan kan göras lång. Varför kan vi då inte anpassa samhället efter alla olikheter istället för tvärtom?

I förskolan är det ofta naturligt att jobba med känslan, barnen får känna på olika material, använda alla sina sinnen och experimentera med olika former och färger. De får röra på sig och använda sin kropp, dansa till musik och springa ute på gården. Ju äldre vi sedan blir, desto mindre känslor får och kan vi använda.

Men låter vi barnen stanna kvar i känslan? Alltför lätt säger vi: – Det var väl inte så farligt? Eller ett hurtigt -Såja, det går snart över! Vi är kanske vana från småbarnsåren att avleda barnets känsla för att få dem att fokusera på något annat. Kanske har vi blivit behandlade så själva när vi var små. Det är inte farligt för barn att stanna kvar i känslan. Om de stannar kvar i känslan blir de sedda och bekräftade. I vårt samhälle får vi heller inte låta för mycket, vare sig vi är barn eller vuxna. Skrattar vi för högt tittar några genast dit. Barnens känslor tystas därför också alltför snabbt ner. Så att de sakta men säkert börjar anpassa sig till ”mallen”.

Hjälp oss att få alla runt omkring dig att tänka att känslor är okej! Tysta inte ner känslor, var inte rädd för dem. Det är okej att känna. Du blir mer levande då.

utsikt#känslouppropet
#allakänslor

Nu startar känslouppropet!

Posted on by

FriendyUnder vecka 35, den 24-28 augusti pågår ”känslouppropet”. Vi är närmare trettio personer; psykologer, pedagoger, beteendevetare, föreläsare, författare, föräldrar och andra som vill sätta ned foten och lyfta fram det här med barns viktiga känsloliv. Människors viktiga känsloliv.

Jätteroligt och väldigt spännande att få läsa och ta del av alla dessa människors tankar, berättelser och kanske bilder. Följ mig  här på min blogg och de andra i nedan kanaler under veckan!

#känslouppropet
#friendy
#allakänslor

Officiell känsloblogg

Officiell facebooksida

Jag är nyfiken på dina drömmar!

Posted on by

Vad har du för drömmar? Är de stora eller små? Vad har du gjort på sista tiden som tar dig närmare din dröm? Kan du kanske bocka av något på din bucket list? Grattis, vad kul! Och så har du väl några kvar att uppfylla hoppas jag? Låt drömmar finnas – och uppfyllas!

Just nu är jag också väldigt inspirerad av Friendy, som har satt upp en barnteater, gjort en app och spelat in en skiva, dessutom har de tagit sig ut i världen i ideella projekt i Sydafrika och Kenya. Många av deras drömmar i företaget har blivit förverkligade. Här är Maria-Pia Gottberg´s (grundare av Friendy) framgångsrecept för att förverkliga din dröm. Bra tips tycker jag! Gå in och kika.

Kommer du ihåg vad du som barn ville göra när du var vuxen? Jag drömde om att bli författare… Det vill jag fortfarande! Förra året uppfyllde jag min dröm om att göra en TjejKlassiker, och detta år är min dröm att göra en HalvKlassiker.

Ett delmål i HalvKlassikern är att cykla HalvVättern. Ett delmål i delmålet HalvVättern är att cykla halva sträckan av 15 mil någon gång innan loppet. Och nu vill jag dela med mig av hur det kan se ut på vägen mot att nå ett mål eller delmål… I dag skulle jag nämligen cykla halva sträckan, jag hade planerat in det i kalendern sedan några veckor tillbaka. Jag skulle cykla från Åkersberga till Adelsö, lite mer än 7 mil. Jag hade informerat familjen när det skulle ske, packat i ordning och förberett kvällen innan. (Planering och förberedelse är viktigt!)

Jag vaknade med ont i huvudet och bihålekänningar (min man undrade om det var så klokt att cykla då). Kvällen innan hade mamma berättat att de var sjuka (mina föräldrar bor på Adelsö), alltså skulle jag bara mellanlanda där och sedan bli upphämtad. Jag skulle också cykla med cykelskor (sådana som sitter fast i pedalerna) för första gången. Alltså behövde jag öva lite på gräsmattan hemma först. Ramlade förstås en gång och slog mig lite innan jag fick kläm på det. Aj. Hade fått en cykelrutt av cykelplaneraren på nätet, en ny väg som jag aldrig hade åkt förut. Startade min cykling kl. 10:30 och åkte fel redan i början på min väg mot Rydbo. Skulle kunna gett upp redan där, men det gjorde jag förstås inte. Och ”cykelvägen” som jag tillslut hittade till var inte precis en cykelväg för en racercykel, utan snarare en byggväg med stora spetsiga stenar i typ 7 km (kunde gett upp igen), och många branta, grusiga backar som jag förstås inte kunde slira uppför med en racer och med cykelskor… Så jag fick gå/springa uppför dem. Då blev det grus i de små håligheterna i cykelskorna, så de kleggade igen, så tillslut gick en sko inte att sätta fast. Då svor jag lite (och kunde ha gett upp). Mitt på cykelvägen stod plötsligt stora, höga betongsuggor (ett rejält hinder bokstavligt talat), där var jag tvungen att lyfta över cykeln och klättra över själv. När jag kom till Arninge började det regna, men det slutade ganska fort som tur var. Sen åkte jag fel flera gånger innan jag kom fram till Täby, jag åkte som sagt en ny väg (kunde gett upp flera gånger). I Täby, mitt på cykelvägen stod plötsligt en cirkus i vägen, och en massa människor fick flytta på sig när jag kom. Cyklade förbi några kameler 🙂 Åkte fel igen några gånger (kunde gett upp) innan jag kom fram till Solna Centrum. Och på vägen ut mot Adelsö hade jag kraftig motvind hela vägen (så jobbigt att jag kunde gett upp). Hann precis med färjan kl. 16:00.

Sedan några år tillbaka har jag också en dröm om att bestiga Kebnekaise. Men även där har jag stött på en massa utmaningar innan jag ens har kommit dit. Och då talar jag bara om hur lång tid det tog att klura ut vilket flyg jag skulle boka. Jag gjorde research på nätet, ringde Länstrafiken i Norrbotten, för att kolla vilken busstur som skulle passa med flyget, och behövde även räkna ut vilken båttur som skulle passa in under vår vandring. Fick heller inte tag i min vän som jag behövde prata med inför bokningen av flygbiljetterna. Och när jag tillslut satte igång med bokningen så behövde jag aktivera mitt mastercard, och så försvann mina bokningsuppgifter så att jag behövde göra om det igen. Familjen blev trött på mig. Klockan blev mycket, och jag blev också trött.

Men jag tog mig över alla hinder och utmaningar och cyklade från Åkersberga till Adelsö, och bokade flygbiljetter till Kiruna (och min vän och medresenär Susanne har bokat boendet på Kebnekaise fjällstation). Så nu är jag ett steg närmare två av mina drömmar!

Vad säger då detta? Jo, att motgångar eller hinder bara är ett sätt att testa hur mycket du vill nå ditt mål! Du kommer stöta på stopp längs vägen, omgivningen kanske inte alltid hejar på eller jublar, och vardagen kommer emellan. Men också att du måste kämpa, ha målet och drömmarna i sikte och inte ge upp. Då lyckas du!

Berätta gärna här på bloggen eller på Facebook vad du har för drömmar! Jag är som sagt väldigt nyfiken, och jag älskar drömmar.

Jessica_cyklar

Vad fokuserar du på just nu?

Posted on by

Vad fokuserar du på just nu? Kanske barnkalas, vårstädning i trädgården, något på jobbet, träning inför ett lopp, kvalitetstid med barnen, renoveringsprojekt, vardagssysslor, återhämtning, vara där för en vän som har det jobbigt… Det du gör, tar det dig framåt dit du vill? Eller ser du bara till att hålla dig över vattenytan? Fokuserar du på en sak, eller allt på en gång? Det är svårt att fokusera på flera saker samtidigt…

Att fokusera är bra, du får ett resultat snabbare, och du slipper göra ”halvdana” grejer eller känna dig splittrad och stressad. Du blir också mer närvarande. Jag läste i Kristin Kaspersens bok ”Stark i kropp och själ” om hur hon såg på sina olika roller. Det är ett bra exempel på ett sätt att fokusera. Kristin säger att man kan tänka på att när man är aktiv i de olika rollerna är det som en låga som brinner starkt. Jag t ex kan fokusera på att vara mamma, företagare, dotter, partner, städerska, coach, vän, trädgårdsmästare. Vilken låga ska lysa starkast just för stunden, kan någon låga kombineras med någon annan, utan att de tar ut varandra? Ska du prata i telefon med din mamma samtidigt som du hänger tvätt, eller ska du låta tvätten vänta och istället koncentrera dig på vad din mamma säger? Ska du lyssna med ett halvt öra på vad ditt barn säger, stressad över jobbuppgiften som du sitter och gör hemifrån, eller ska du vända dig bort från datorn se ditt barn i ögonen och höra på vad han eller hon vill berätta? Eller ska du säga till ditt barn att du ska jobba 15 min till, och sedan stänga av datorn och leka med ditt barn?

Du kan också fokusera för att komma framåt fortare. För att nå ditt mål snabbare. Det är lätt att hitta på ursäkter när vi kommer till de tråkiga partierna som hör till uppgiften. Eller så kommer vardagen emellan. Påminn dig själv då genom att tänka ”FOKUS” och fortsätt sedan igen. Vänligt men bestämt.

Så, vad behöver du göra nu för att komma framåt? Vad behöver du fokusera på?
Sätt igång!

Firar 1 års bloggande med några ord i present till dig

Posted on by

Nu har jag bloggat i 1 år! Vad roligt! Att blogga hade länge varit en dröm för mig, som jag tänkte uppfylla någon dag. Plötsligt dök chansen upp, och då kunde jag äntligen sätta igång. Tanken med min blogg är att fylla dig med insikter, inspiration, påminna dig om livet då och då och ibland till och med utmana lite. Hoppas den gör det.

Denna gång vill jag ge dig några ord i present, som tack för att du läser min blogg.

  • Det du vill ha kan du få! Jag VET det.The best it yet to come
  • Ta ner någon av dina drömmar på jorden, och sätt igång med att nå den – vad väntar du på?
  • Du är bra på att vara DU. Det kan ingen annan göra bättre.
  • Inom dig har du så mycket styrka som bara väntar på att få användas.
  • Du är värdefull. För mig, för dina barn, för din livskamrat, för dina föräldrar, för dina vänner, för ditt husdjur, för den här planeten. Glöm aldrig det.

 

Har du kommit igång? vs Ekorrhjulet

Posted on by

Många sätter igång att träna i januari. Bra där! Men lika många tappar motivationen längs vägen och fastnar snart i ekorrhjulet av måsten. Det finns ju också de som tränar kontinuerligt hela året, oavsett månad. För dem har träningen blivit en vana – Grattis!

För mig har träningen blivit en vana som jag inte kan vara utan, och hur den blev det brukar jag föreläsa om. Jag är coach och vet hur jag tänker smarta tankar som för mig framåt. Men ändå får jag också kämpa för att inte dras in i det där ekorrhjulet. Det där ekorrhjulet som försvårar för dig att kunna följa dina värderingar, som sätter käppar i hjulet när du är på väg mot dina mål och som även sänker din energinivå.

För det är just det du behöver göra – kämpa. Om ekorrhjulet får dig ur din bana ett tag, se det som att du är tillfälligt ur kurs, och kämpa sedan för att komma tillbaka igen. Bli inte offer för olika omständigheter som händer runt dig. Fall inte för det som är enklast. Modifiera istället, testa någon ny vinkel för att återigen göra plats för dig och dina mål och värderingar.

Och behöver du någon som hjälper dig med detta  – ta hjälp av en coach. Det finns många duktiga coacher där ute. Vårt jobb är just att hjälpa dig hitta din drivkraft, att fylla dig med kraft och inspiration och att få dig att komma framåt, dit du vill.

Själv promenerade jag med barnen till skolan igår, och har åkt kommunalt två dagar. Inga drastiska åtgärder, men det gjorde att jag tog ett kliv bort från ekorrhjulet 🙂 Och det resulterade i detta blogginlägg!