Att välja mål

Just nu är jag mitt emellan mål kan man säga. Det är ett bra tag till nästa mål och jag har inte börjat träna inför det ännu. Så tillsvidare leker jag mig fram lite istället. Testar olika hinderbanor i skogen, funderar på om jag ska klämma in 1-2 extra mål i vår… Jag gillar att ha utmanande mål framför mig, det gör att jag vet vad jag ska fokusera på, och det ger också träningen ett värde i sig. Det måste förstås inte handla om träning, men för mig handlar träning om att utmana mig, och det går ju jag igång på som bekant. För mig är det svårt att hitta ett mer utmanande mål, där både psyke/pannben och kropp får sin utmaning. Tror det är därför jag gillar det skarpt.

Jag brukar ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Till exempel att göra en Svensk Klassiker på 4 år istället för 1 år. Där jag har kört en gren i taget per år och nu är jag inne på sista grenen – simning. Jag har alltså sedan vintern-16 fokuserat på detta långsiktiga mål, för det var då jag började träna inför Vätternrundan. Sommaren-16 började jag istället åka rullskidor med fokus på Vasaloppet-öppet spår. Våren-17 började jag löpträna och så avverkade jag Stockholms Halvmarathon och Lidingöloppet 15K av bara farten hösten-17. För fokuset låg ju egentligen på Lidingöloppet 30K (hösten-18), men eftersom jag var i mitt livs löpform så ville jag även testa att springa Stockholms marathon våren-18 först, för den chansen kanske aldrig kommer igen tänkte jag (och Lidingöloppet ligger ju så sent på året).

Hur gick då Lidingöloppet 30K som jag sprang nu sista helgen i september? Jodå, tack bra. Fast jag har lärt mig en sak nu. Det är inte bara magen man ska ta hänsyn till kring hur den reagerar när det gäller att fylla på med snabba kolhydrater under loppet. Utan även hur musklerna reagerar. Så jag kommer i fortsättningen hålla mig ifrån gels. När jag hade 5 km kvar och bland annat även den omtalade Aborrbacken framför mig, så tog jag en gel… Det skulle jag inte ha gjort. Jag som hade hållit ett bra tempo fram till dess. Efter gelen kom nämligen krampen i benen. Så sista 3-5 km sprang jag med kramp. Och då förlorade jag minut efter minut. Men är ändå nöjd med mitt resultat som blev 3 tim, 18 min!

Så hur väljer man mål då? Hur väljer jag mina mål? Mina mål har med min drivkraft att göra, mina värderingar, mina styrkor. För det ska ju vara ett attraktivt mål, och det blir det om det tar avstamp i mig. Realistiskt blir målet om jag skapar en plan för hur jag vecka för vecka ska förbättra mig t ex konditionsmässigt, styrkemässigt, kunskapsmässigt. Målet får inte vara för lätt att nå nämligen, då är man inte beredd att kämpa lika mycket. Och så är det bra att ha ett slutdatum, så att jag vet hur lång förberedelsetid jag behöver. Det är viktigt att man längs vägen också kan mäta och se att man når resultat och kommer framåt. Mål kan se olika ut, de kan vara prestationsmål, genomförande mål, känslobaserade mål, eller t ex konsekvensinriktade mål.

Så nu undrar jag, vad är du nyfiken på? Vilket mål vill du sätta? Och hur kommer det kännas när du har nått det tror du…?

Glädje smittar!

Sprid glädje så mycket du kan, varje dag! Det smittar nämligen och sprids som ringar på vattnet. Glädje fyller dig med kraft och inspiration, och ger mening till ditt liv.

Låt andra vara glada! Ingen ska behöva ”tas ner på jorden” för att de är glada och berättar för andra att de är glada. Det borde vara ett naturligare tillstånd att få vara positiv än negativ! Bojkotta Jantelagen som styr Sverige, som säger bland annat ”Du ska inte tro att du är något”, ”Du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi” och ”Du ska inte skratta åt oss”. Om någon skrattar högt, bli istället nyfiken, och ta reda på vad det är som är så roligt så kanske du också får skratta!

Här kommer några glädjetips du kan ta till om du någon dag är lite mindre glad:

  1. Gör en glad-lista med musik som du vet alltid får dig glad. Eller lyssna på spår 1 som heter Glad på Friendy skivan. Sätt på någon musik som du gillar, och börja röra på dig till takten. Det spelar ingen roll hur det ser ut. Ser det knasigt ut blir du kanske ännu gladare. 🙂 Och dina lyckohormoner stiger, jag lovar.
  2. Kittla varandra. I vår familj brukar vi ibland ge varandra 3 sekunder. Då håller vi upp armarna i luften frivilligt, och så får någon kittla i 3 sekunder. Skratt garanteras.
  3. Omge dig med människor som har samma humor som du, som du vet får dig att skratta så där tills tårarna börjar rinna och du får ont i kindmusklerna.
  4. Häng med ett barn. Barn har nära till skratt. De är närvarande och impulsiva. Det spritter i dem av hopp och studs. Haka på deras galna upptåg, hoppa studsmatta, hjula. Var nyfiken, lyssna på riktigt på vad de har att berätta, och bekräfta dem med ditt språk så berättar de så mycket mer. De har ofta finurliga tankar. Och du blir glad.
  5. Ha ett jobb där du får le och skratta mycket. Där du måste le mycket och låta glad. Då blir du glad av bara farten.

Själv har jag ett långsiktigt mål i livet – att ha många skrattrynkor när jag är gammal. Jag är på väg, hittade nu i dagarna min första rynka, en fin linje precis vid mitt vänstra öga. En skrattrynka! Jippi!

smile_confuses

#känslouppropet
#glad
#Friendy