Just nu är jag mitt emellan mål kan man säga. Det är ett bra tag till nästa mål och jag har inte börjat träna inför det ännu. Så tillsvidare leker jag mig fram lite istället. Testar olika hinderbanor i skogen, funderar på om jag ska klämma in 1-2 extra mål i vår… Jag gillar att ha utmanande mål framför mig, det gör att jag vet vad jag ska fokusera på, och det ger också träningen ett värde i sig. Det måste förstås inte handla om träning, men för mig handlar träning om att utmana mig, och det går ju jag igång på som bekant. För mig är det svårt att hitta ett mer utmanande mål, där både psyke/pannben och kropp får sin utmaning. Tror det är därför jag gillar det skarpt.
Jag brukar ha både långsiktiga och kortsiktiga mål. Till exempel att göra en Svensk Klassiker på 4 år istället för 1 år. Där jag har kört en gren i taget per år och nu är jag inne på sista grenen – simning. Jag har alltså sedan vintern-16 fokuserat på detta långsiktiga mål, för det var då jag började träna inför Vätternrundan. Sommaren-16 började jag istället åka rullskidor med fokus på Vasaloppet-öppet spår. Våren-17 började jag löpträna och så avverkade jag Stockholms Halvmarathon och Lidingöloppet 15K av bara farten hösten-17. För fokuset låg ju egentligen på Lidingöloppet 30K (hösten-18), men eftersom jag var i mitt livs löpform så ville jag även testa att springa Stockholms marathon våren-18 först, för den chansen kanske aldrig kommer igen tänkte jag (och Lidingöloppet ligger ju så sent på året).
Hur gick då Lidingöloppet 30K som jag sprang nu sista helgen i september? Jodå, tack bra. Fast jag har lärt mig en sak nu. Det är inte bara magen man ska ta hänsyn till kring hur den reagerar när det gäller att fylla på med snabba kolhydrater under loppet. Utan även hur musklerna reagerar. Så jag kommer i fortsättningen hålla mig ifrån gels. När jag hade 5 km kvar och bland annat även den omtalade Aborrbacken framför mig, så tog jag en gel… Det skulle jag inte ha gjort. Jag som hade hållit ett bra tempo fram till dess. Efter gelen kom nämligen krampen i benen. Så sista 3-5 km sprang jag med kramp. Och då förlorade jag minut efter minut. Men är ändå nöjd med mitt resultat som blev 3 tim, 18 min!
Så hur väljer man mål då? Hur väljer jag mina mål? Mina mål har med min drivkraft att göra, mina värderingar, mina styrkor. För det ska ju vara ett attraktivt mål, och det blir det om det tar avstamp i mig. Realistiskt blir målet om jag skapar en plan för hur jag vecka för vecka ska förbättra mig t ex konditionsmässigt, styrkemässigt, kunskapsmässigt. Målet får inte vara för lätt att nå nämligen, då är man inte beredd att kämpa lika mycket. Och så är det bra att ha ett slutdatum, så att jag vet hur lång förberedelsetid jag behöver. Det är viktigt att man längs vägen också kan mäta och se att man når resultat och kommer framåt. Mål kan se olika ut, de kan vara prestationsmål, genomförande mål, känslobaserade mål, eller t ex konsekvensinriktade mål.
Så nu undrar jag, vad är du nyfiken på? Vilket mål vill du sätta? Och hur kommer det kännas när du har nått det tror du…?
Något jag aldrig prioriterar bort är min träning. Oavsett väder och semesterresor, oavsett vad alla andra tycker och tänker. Så på min semester tog jag med mig hopprep och gummiband i resväskan. Och på plats använde jag även en sopborste till rörlighetsträning och letade upp en lämplig sten för styrketräning. Funkade alldeles utmärkt! Sedan passade jag på att kolla in omgivningen med hjälp av löpning. Min kropp mår bra av träning. Jag har mål med min träning. Jag ska springa Lidingöloppet 30 km i slutet av september och bli PT (personlig tränare) i höst.