Så sjöng Lill-Babs, och det gjorde hon. Det vill jag också göra. Därför har jag skapat mitt liv så att jag kan göra det. Eller rättare sagt, jag känner mig själv så bra vid det här laget, så jag vet vad jag behöver utsätta mig för, så att jag känner att jag gör just det – lever. För det är ju såklart individuellt det där med att känna att man verkligen lever. Det är inte samma för mig som för dig.

För mig är det så här:
Jag brukar känna att jag lever på lite olika sätt. Till vardags har jag numera ett arbete jag inte vill ta semester ifrån, vilket alltså inte heller gör att det känns som ett arbete. Jag lever alltså t o m när jag jobbar – jag är personlig tränare på SATS i Näsby Park. Men har alltså tidigare jobbat 20 år på kontor, och det jobbet gjorde att jag längtade till både helgen och semestern. Så jag vet hur det känns att ha ”ett vanligt jobb”.

Jag ser till att utmana mig hela tiden, t ex genom att sätta för mig svåra mål, som jag sedan strävar mot att nå. Det gör att jag känner mig levande. När jag inte har något utmanande mål att sträva mot känns det tomt. Och tiden efter att jag precis har uppnått ett mål är jobbig, då infinner sig en sådan där ”blues” i några veckor när jag tvingar mig själv att dra ner på takten, och göra lite av det som faller mig in. När jag sedan hittar ett nytt mål pirrar det av förväntan i hela kroppen igen.

På semestern kan utmaningarna få en lite mer ”äventyrlig touch”. Då gillar jag t ex att utmana mina rädslor på olika sätt, göra pirriga saker, eller utsätta kroppen för längre uthållighetspass. Denna sommar har jag anmält mig till min första friidrottstävling, där jag som senior alltså ska springa 100 meter sprint. Och jag som bara har gått på friidrott sedan i maj… Jag har därför också anpassat styrketräningen gentemot sprintträningen, och testat knäböj i endast 30 grader med 100 kg på stången! Läskigt! Jag har också varit och klättrat på Klättercentret (jag är höjdrädd), och varit på Extremfabriken och sprungit uppför väggar. Jag har cyklat från Åkersberga till Adelsö (78 km), vandrat på Roslagsleden (16 km), paddlat kanot i 4 timmar, och simmat 30 min i en sjö. Och så har vi köpt tält, nya sovsäckar och liggunderlag – för framtida äventyr. Testade att sova en natt i tältet vid vandringsleden på Adelsö, hunden var med (där finns det vildsvin och mycket fästingar, så jag var förstås rädd för att vi skulle bli överfallna på natten…).

Detta har varvats med att själen också har fått leva i form av total närvaro – på skärgårdsöar, till fiskmåsars skri och vågors skvalp. Vid bad på långgrunda sandstränder, och varvat med en och annan glass.

Hoppas du också känt att du fått leva denna sommar!