Author Archives: JessicaBene

Älskar känslan innan

Posted on by

Nu är det snart dags för mig att uppfylla min dröm. Och jag älskar känslan innan, vill dra ut på den lite. Vill också inspirera andra kring processen, dig som läser det här. Så därför kommer jag blogga om den. För nu ska jag snart sätta igång och skriva min bok. Jag är både pirrig och förväntansfull. Lite rädd också kanske. Men jag vet att jag kan. Jag litar och tror på mig själv.

Förra veckan hade jag och min samarbetspartner Monique på MonQey Träning & Texter två Skrivarworkshops för att inspirera andra i sitt skrivande. Vi hade dem för att få igång andras skrivande inför semestern. En kickstart liksom. Det får också bli mitt eget startskott i mitt skrivande. För jag har tidigare påbörjat så många böcker i olika genres, men aldrig skrivit klart. Annat har kommit emellan. Jag har också under tiden ökat min personliga växt och ändrat min skrivstil, fått nya idéer och ny kunskap. Nu har det landat i denna bok som jag ska skriva klart denna sommar. Kanske redan denna vecka. Det blir ett test. Jag älskar att utmana mig själv och att leva som jag lär.

Jag har skapat strukturen och mitt synopsis redan innan. Igår vattnade jag blommorna, städade skrivbordet, ja, jag har städat lådor och faktiskt hela arbetsrummet. Jag har skickat iväg barnen till farmor och farfar, och mormor och morfar hela veckan. Mannen är på jobbet. Jag har plockat ur diskmaskinen och igår dammsög jag huset. Jag har berättat för flera personer att jag ska sitta och skriva hela veckan, bara för att få lite press på mig. Nu finns det ingenting som kan stoppa mig, som kan distrahera mig i mitt skrivande.

Jag har idag varit ute på min morgonpromenad för att få igång blodflödet till hjärnan och för att skapa goda förutsättningar för min kreativitet. Nu är det dags. Nu kör vi!

Proaktivitet eller passivitet?

Posted on by

Jag vet att vi alla är olika. En del gillar förberedelse, andra impulsivitet. Några är väldigt flexibla och andra gillar känslan av trygghet. Men något vi alla mår bra av är att tänka framåt och att vara proaktiva. Jobba aktivt med den framtid du vill skapa. Det är mänskligt att vilja utvecklas och komma framåt. Passivitet är ett tillstånd där det inte rör på sig alls åt något håll. När man är passiv har man liksom gett upp. Då behöver man inspiration, motivation, pepp och stöd. Så att man hittar sin framåtrörelse igen.

Att vara proaktiv kan vara så mycket. Själva ordet betyder att man jobbar aktivt och förebyggande för att förhindra en oönskad framtida situation. Jag tänker att det betyder att ligga steget före. Att veta vart du vill. Att veta vilka drömmar du har. Att känna dig själv, dina styrkor och drivkrafter. Att veta vad du behöver. När du är proaktiv kan du kommunicera med andra på ett sätt som kan hjälpa dig framåt. Du blir tydligare och mer strukturerad.

Jag har ofta fått höra att jag är just proaktiv. Kanske har det att göra med att göra att jag också är effektiv. Jag vill liksom få ut bästa möjliga av tiden. Inte slösa tid på det som inte tar mig/oss/företaget framåt. Jag är heller inte rädd att klargöra och förtydliga inför andra, just för att spara tid. Det finns ju så mycket annat man kan göra med sin tid, så många drömmar att uppfylla!

Fundera över hur du är, och i vilka situationer du är proaktiv och när du är passiv. När är det ok att vara passiv? När behöver du vara steget före? Gör sedan något av denna insikt. Peka ut en riktning, ta fram ett mål. Skapa en plan. Det är ditt liv, ingen annans.

Var proaktiv så att du inte sitter där på din 100-årsdag och känner att du bara levt det liv som förväntats av dig, istället för att lyssna på dig själv.

Jag önskar dig en proaktiv sommar!

 

Vikten av drömmar och tro på sig själv

Posted on by

Har drömmar och tro på sig själv något samband? Ja, det tror jag. För om man inte tror att man en dag kommer uppfylla sin dröm, så kommer man heller aldrig göra det. Vi måste våga tro, drömma, och värdesätta oss själva. Vi är värda att uppfylla våra drömmar!

Jag gillar Gunde Svans uttryck: ”-Om man inte kan se sig själv på toppen, kommer man heller aldrig att nå dit”. Det är så sant som det är sagt. Ibland kan man dock behöva lite hjälp på traven först. Att någon annan tror på dig och hejar på, tills du hittar den tron i dig själv. Och när du själv också förstår det, då är allt möjligt! Jag har sett den kraften komma fram hos andra. Och jag älskar när det vänder och de även själva ser den kraften! Då ryser jag och får ståpäls.

Det pirrar lite i magen när jag tänker på att jag en dag ska få uppnå min dröm. Att bestiga Kilimanjaro. I morse blev jag ännu mer inspirerad, när jag här i Åkersberga, i Hackstabacken, för tredje gången på tre dagar mötte samma man med sina stavar när han gick upp och ner. I dag frågade jag vad han tränade inför. Och då sa han att han skulle upp på Kilimanjaro om en månad. Ståpäls. Snacka om att jag var avundsjuk. Men jag ska också dit, en dag. Ännu så länge är det en dröm. Men den kommer jag plocka ner och göra till ett mål en dag. Då börjar planeringen. Och tills dess underhåller jag min dröm genom att då och då vandra upp- och nedför en slalombacke. Ett litet steg i taget.

Förstår du att drömmar är sååå viktiga! De svävar där ovanför dig och ger dig hopp och något att sträva mot. De ger dig kraft och spänning. De ger dig ett mål och målfokus.

Drömmar kan vara stora eller små, nära i tiden eller långt bort. Det är heller inte fel att ersätta en gammal dröm med en ny, eller att uppdatera en dröm vartefter tiden går. Du bestämmer. Bara du ser till att hålla dina drömmar vid liv och uppfylla någon då och då.

Kilimanjaro 5895 möh

Passion håller dig levande

Posted on by

Om du lever ett passionerat liv, och delar med dig av din passion till andra, så kommer du vara odödlig. Vågar du tänka den tanken fullt ut? Tänk att kunna fortsätta sprida glädje, inspiration och kunskap även fast du inte finns mer. Att ha skapat ett avtryck i världen. Det skulle i alla fall jag vilja.

Två som fortsätter leva trots sin bortgång är Hans Rosling och Gösta Ekman. Vilket avtryck de har gjort i världen! På olika sätt. Hans Rosling som på ett passionerat sätt utbildade hela världen inom folkhälsa, begripligt så att alla förstod. Som gjorde banbrytande hälsoinsatser i Afrika. Som har lärt upp studenter i sin anda och lämnar efter sig stiftelsen Gapminder som fortsätter utbilda världen och sprida Hans passion.

Gösta Ekman som en av de största svenska komikerna i Sverige. Som passionerat snubblade och bjöd på sig själv. Som lämnar efter sig en stor filmskatt, där han kan fortsätta sprida glädje även efter sin bortgång. Han har också inspirerat många komiker med sin passion, och den lever vidare i dem.

Hur skulle du vilja att andra pratade om hur ditt liv har varit? Vad vill du ska leva vidare i andra när du inte finns mer? Vad vill du ha lärt ut till andra? Vad vill du ha skapat? Och framför allt, vad kan du göra redan i dag för att börja skapa ditt avtryck?

Jo, du kan använda mer av just din passion. Den passionen som jag vet att du har. Och sen sprida det vidare till så många som möjligt. Du kanske inte tror att du kan skapa ett lika stort avtryck som Hans Rosling och Gösta Ekman? Jag vet. Det kan du.

Händerna skakar

Posted on by

Vilka är dina rädslor? Jag är höjdrädd. Och det kan märkas även på små avstånd. Som t ex när det gäller att hoppa upp och ta tag i en stång en bit upp i luften. Jag kunde bara inte förmå mig att hoppa ända upp och ta tag i den där stången. Då bestämde jag mig för att lura rädslan lite, och ställde mig på några vikter så att jag kom riktig nära stången, då gick det ju förstås. Sen tog jag bort en vikt i taget, och nu kan jag hoppa från golvet ända upp!

Gissa om jag var löjligt stolt över mig själv när jag var på Extremfabriken med mina barn förra veckan under sportlovet – när jag kunde hoppa upp till stången utan att klättra på sidan! Ingen annan tyckte nog det var en så stor grej, men det var det för mig. Att sedan gå armgång är också lite läskigt. Där har jag hittills bara klarat att gå från en stång och sedan landa med båda händerna på nästa stång. Och sen ta mig vidare på så sätt. Inte att svinga mig från en stång direkt till nästa (det är ju ett så långt avstånd…). Men det klarade jag denna gång! Ännu en rädsla jag utmanade.

För att inte tala om väggen man kan springa uppför. Jag tvekade länge, försökte stänga ute mina rädda tankar, handsvetten bröt ut, jag hann ångra mig en gång, och göra ett misslyckat försök. Men sen så! Plötsligt vågade jag lyckas (för egentligen har jag ju styrkan att ta mig upp där), jag sprang upp 2 gånger och kämpade mig upp över kanten. Och 3:e gången liksom flög jag upp och studsade upp över kanten! Det var ju ingen konst det där!

Det finns flera av mina andra rädslor kvar att utmana där på Extremfabriken, t ex att hoppa mellan två lutande väggar, med en meter emellan och en meter ner till golvet. Där tog det stopp, och jag kände att jag liksom inte orkade utmana fler rädslor den dagen.

I söndags var vi på Klättercentret för första omgången av familjekursen, där målet är att jag och min man ska ta grönt kort så att vi kan säkra barnen när de klättrar. Självklart fick vi då klättra själv också, med en annan förälder som säkrade oss. Jag har kontrollbehov. Jag är höjdrädd. Det var läskigt att liksom lämna sitt liv i en annan främlings händer (som liksom mig håller på att lära sig det här med knopen som ser ut som en 8, hur man firar ner någon etc…). När jag kommit några meter upp började mina händer skaka, jag har liksom ingen kontroll över det. Så jag ville ner igen.

Vi fick klättra en gång till, och då bestämde jag mig för att klättra ända upp! Bort med alla rädslor, klättra på till nästa grepp, inte titta ner, lita på personen som höll i repet, strunta i att händerna började skaka. Plötsligt var jag uppe! Blev nedfirad, och när jag kom ner visade jag hur mycket mina händer skakade. De var ett bevis på hur mycket jag utmanat mina rädslor.

Varför ska man då utmana sina rädslor? Vad är det för vits med det? Jo, för då går vi utanför vår trygghetszon och växer som människor. Det är det hela mänskligheten går ut på, att vi utvecklas och kommer framåt. Det är det som har tagit oss dit vi är idag, det är det som gör att vi kommer fortsätta utveckla nya uppfinningar, idéer, lärdomar. Det är det som är själva livet.

Steg 2 i familjeklätterkursen är ett praktiskt prov, där jag vet att vi ska få kasta oss ut från väggen och falla någon meter. Det blir läskigt. Undrar hur mycket mina händer kommer skaka då?

Jessica tränar bouldering på Klättercentret

Titta dig själv i spegeln

Posted on by

Vad ser du när du tittar dig själv i spegeln? Vad säger du till dig själv?

Magnus Carlsson, musikproducent, fd medlem i Idoljuryn säger till sig själv:
– Hey handsome, you look good! I Motivationspodden berättar han det, men säger också att han jobbar på att verkligen mena det. Att det inte är lika lätt.

Nej, det är inte alltid så lätt att prata snälla tankar med sig själv. Många av oss är vana att ställa höga krav på oss själva, vi kanske har blivit fostrade av samhället och vår omgivning att vi inte ska tro att vi är något (Jantelagen). Vi kanske ger sken av att allt är ok, men innerst inne känns det inte så. Är det inte dags att ändra på det?

Jag vet att du är fantastisk.

I dag, på Alla hjärtans dag, vill jag att du ska öva på att älska dig själv. Varje gång du tittar dig själv i spegeln i dag – säg några fina ord till dig själv, t ex:
– Fina du, jag tycker om dig.
Om något blir tokigt, eller fel i dag, säg då till dig själv:
– Det är okej!

Älska dig själv för den fantastiska människa du är. Med dina styrkor, erfarenheter, brister, bagage, talanger och egenskaper. Du är unik, det finns ingen annan som dig på den här jorden.

Se till att du mår riktigt bra i dag, ta en promenad, ät mat som du vet är bra för din kropp och hjärna. Var närvarande. Planera in pauser. Ta hand om dig.

Och du kommer kunna ge ännu mer kärlek till andra, om du älskar dig själv först.

Ta hand om din kropp med en smoothie!

Har du inte tid?

Posted on by

Jag kommer ihåg känslan. Att kliva upp, se till att vardagsrutinerna flyter på, skjutsa barnen till förskola/skola, åka till jobbet, jobba 8 stressiga timmar, kort lunchrast, människor runt omkring mig hela tiden. Sen hem, hämta barnen, vardagsrutiner igen, pusta ut i soffan. Sova. Nästa dag, samma sak. Helgen undantag, men då ska man komma ikapp med allt man inte hunnit med under veckan. Städa, fixa med hem och trädgård, tvätta, bocka av på att-göra-listan. Jag kommer ihåg hur jag kände att jag inte hade tid att vara närvarande och att lyssna på min intuition.

Nu har jag tid att lyssna! Jag har skapat mig tid och rum, och som den pratar med mig! Precis närsomhelst. Och jag har tid att lyssna och att göra som den säger. Det är fantastiskt hur jag leds framåt av något, vad det är vet jag inte, men jag vet att det funkar. Det är nästan helt magiskt.

Jag har gett exempel på detta förut, och jag kan nog säga att jag numera är med om detta dagligen. Senast i morse fick jag en tanke om att jag skulle gå en annan väg på min morgonpromenad än jag brukar. Och eftersom jag numera åker långa skidturer på flera timmar och därför har börjat lyssna på Podcasts och Sommar & Vinter i P1, ville jag lyssna på något just på denna promenad (annars lyssnar jag mest på fågelkvitter på mina promenader). Och eftersom jag gillar att hjälpa andra att hitta sin kraft fastnade jag för beskrivningen på Vinter i P1 av Tomas Sjödin, författare, pastor, föreläsare – Om kraften i ljuset, om att tro fram det bästa i varandra.

Jag följde alltså min ingivelse inte mindre än 6 gånger denna morgon. 1) Att ta en annan väg på morgonpromenaden. 2) Att samtidigt lyssna på något i lurarna. 3) Att välja just Tomas Sjödins vinterprat. 4) Att använda inspirationen jag fick i stunden i ett inlägg på Instagram. 5) Att skriva ner några av de saker Tomas pratade om som inspirerade mig. 6) Att använda det som inspiration till detta blogginlägg och mitt inspirationsbrev för februari. Svårare än så behöver det inte vara. När en snabb tanke dyker upp om att du ska göra någonting – bli nyfiken, följ den och se vad som händer. Fånga det som händer och gör någonting av det.

Det är en fantastisk känsla att ha tid att följa sina ingivelser, sin intuition, och att lyssna på vad själen säger. Om du inte har den tiden idag, se till att skapa utrymme för det. En lunchpromenad ensam med dina tankar. Bläddra i en tidning på lunchen. Kliv av en hållplats tidigare. Lyssna på en podcast som utvecklar eller inspirerar dig. Våga vara ensam, om du hela tiden omger dig av andra som pratar är det svårt att höra. Stäng av bruset och lyssna istället på dina egna tankar, din själ och ditt hjärta. Det är viktigt. Du är viktig.

Min entreprenörsvän Yvonne har gjort denna fina tavla. Hon går att nå på http://www.yvonnesgalleri.se/. FB: @yvonnesgalleri, Instagram: yvonnesgalleri_konst

Min entreprenörsvän Yvonne har gjort denna fina tavla. Hon går att nå på http://www.yvonnesgalleri.se/. FB: @yvonnesgalleri, Instagram: yvonnesgalleri_konst

Vad ser du?

Posted on by

Utanför hör jag tjuvstarten på några raketer. Nu är det några få skälvande timmar kvar av 2016, och därför vill jag skicka med dig några viktiga ord. Oavsett om du läser det här innan 2016 är slut eller i början av 2017, så vill jag att du ska veta att du är fantastisk! Och att jag vet att du har gjort det bästa av 2016 utifrån dina förutsättningar. Du har samlat på dig lärdomar, erfarenheter, möten med andra människor, och växt själv som människa.

Fundera på vad du varit mest tacksam för under 2016, vilka människor som betytt mest för dig (berätta det för dem!) och vilka drömmar som blivit verklighet. Fundera på hur du har utvecklats, vilka rädslor du utmanat och vad du varit mest stolt över. Sedan stänger du 2016 och blickar framåt med huvudet högt, ryggen rak och en stolt medalj på bröstet.

Vad vill du göra från din livslista 2017 (en lista på alla saker du vill göra innan du dör)? Vad är du nyfiken på att prova på? Vilka mål har du (skriv ner dem och du har 8 gånger större chans att nå dem) och vad behöver du för stöd?

Jag gick en lång stavgångspromenad tidigare idag (uppladdning inför Vasaloppet Öppet spår), och vanligtvis på mina andra träningspass brukar jag aldrig lyssna på något i lurar samtidigt. Jag gissar att det är för att jag tror att det blir en större utmaning för mig då. Och jag gillar ju utmaningar. Men eftersom jag nu har börjat med riktiga långpass tänkte jag att det kan ju inte skada att lyssna på en Sommarpratare samtidigt. Då blev det Malou von Sivers från i somras. Det sommarpratet ökade min tillit om att jag är på rätt väg, att jag ska vara beredd på att få inspiration när jag minst anar det, och att en promenad kan vara så mycket mer.

Och till dig vill jag därför säga: Ha tillit till att du kommer få svar längs vägen. Håll ögonen öppna, och svaren kommer när du minst anar det. Var också beredd på att få inspiration närsomhelst. Fånga den och gör något av den. Var nyfiken på människor du möter och du kommer att få resa varje dag i deras historier. Lev ditt liv och uppfyll dina drömmar, inte någon annans. Du har bara ett liv.

Slutligen, vad ser du nedan? Fokusera inte på det lilla svarta. Jag ser det vita runt pricken. Fokusera på det stora vita och fyll det med sådant som får ditt hjärta att sjunga år 2017!

svartprick