Snart 40…

Jag satte mig ner på min köksstol en dag, ledsen och med en känsla av maktlöshet, och började reflektera över hur jag skulle kunna ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Livet rullade då på som i ett ekorrhjul. Jag ställde en fråga till mig själv – Vad är jag bra på egentligen? Och svaret till mig själv blev: -Jag är positiv, bra på att lyssna och peppande. Några år tidigare hade jag kommit i kontakt med en coach, och med den positiva erfarenheten i tanken +  mina styrkor föddes idén till att jag också ville bli coach.

Jag är alltså snart 40 år. Mitt i livet. Men hur mycket jag än känner efter, så har jag ingen ”40-årskris”.  För jag har de senaste 5 åren gjort mer än under resten av mitt tidigare liv. Mer träning, fler möten med människor, fler uppnådda mål, mer nätverkande, fler uppnådda drömmar, utmanat flera rädslor, skrattat mer, gråtit mer, kämpat mer, startat ett eget företag. Börjat göra saker som känns meningsfulla, och som stämmer överens med mina egna värderingar. Varit sann mot mig själv. Och jag har verkligen utnyttjat livet mycket mer än vad jag gjorde innan. Det känns inte som det har gått 5 år sedan jag gick den där coachutbildningen som förändrade mitt liv, som ändrade mitt tankesätt och min livsstil, det känns mer som 20 år.

do_what_you_loveMed detta sagt vill jag inspirera dig till att också sätta dig ner, och fundera på om du är nöjd med ditt liv som det ser ut i dag. Kan du bli mer sann mot dig själv? Kan du göra mer saker som känns rätt i din själ och i ditt hjärta? Kan du göra mer saker för andra? Kan du vara mer närvarande? Kan du utnyttja livet mer? Och hur ska du göra det? Vad kan du göra redan i dag?

För att få ut det där lilla extra av livet gäller det att lyssna på rätt tankar, rätt människor. Ibland kommer det innebära att man får kämpa mot strömmen. Jag kommer i alla fall fortsätta paddla mot strömmen resten av mitt liv.

Nöj dig inte med att följa med strömmen. Du är värd ditt bästa liv!

 

Gör en grov skiss av 2016

Men först måste du stänga 2015! Blev 2015 som du tänkt dig? Eller blev det bättre/sämre? Vad berodde det på? Nådde du några av dina mål? Uppfyllde du någon dröm? Jag vet i alla fall med säkerhet att du lärde dig saker om dig själv och andra. Att du växte som människa. Men har du följt ditt hjärta och dina värderingar? Hoppas du har lyssnat på det som är Du.

Det fina är att nu kan du skapa ditt 2016. Göra en grov skiss av hur du vill att ditt 2016 ska bli. Då kommer det nämligen att bli så. Din hjärna kommer både medvetet och omedvetet att jobba framåt mot det du vill. Och du kommer få hjälp längs vägen. Men då måste du först ha koll på vad du vill ha ut av 2016. Annars vet inte din hjärna vad den ska leta efter.

Med grov skiss menar jag att du först skriver ner några drömmar du har i framtiden, sedan tänker du ut hur din vision för 2016 ser ut. Så, då har du satt dina tankar i ett större perspektiv, nu är det dags att känna efter vad du är inspirerad att uppnå 2016!

I den grova skissen specificerar du sedan vad du vill göra 2016. T ex vad är du nyfiken på? Vad vill du lära dig? Vilka relationer vill du förbättra? Relationen till dig själv, familjen, vänner? Vilka rädslor vill du utmana? Skriv ner dina tankar och var tydlig, så att du sedan vet när du har uppnått det. Om du vill kan du kalla det mål, men det spelar egentligen ingen roll vad du kallar det. Huvudsaken är att du får ut en riktning, så att du vet åt vilket håll du ska gå, och vilka steg du behöver ta. Och tänk på att även små steg räknas. De tar dig också framåt under 2016.

Härligt! Nu har du skapat en grov skiss av 2016! Din hjärna har säkert redan påbörjat sitt arbete framåt… 🙂 Vissa saker kommer du förstås att göra medvetet, nu när du vet vart du vill nå, och då kan det vara bra med lite planering. Planera in dina steg i kalendern, informera berörda, stäm av med dina familjemedlemmar vad du behöver, boka in det som behövs. Och skapa påminnelser som hjälper dig att hålla riktningen. Hur påminner du dig bäst? Med ord, bild, ljud, via mobilen eller genom att ta hjälp av en vän? Testa!

Och du – Lycka till! Låt 2016 bli ditt bästa år!

change_the_world

Julstress? Nej tack!

Har du funderat på varför du gör vissa saker på ett visst sätt? Och för vems skull du gör det?

Jag har till exempel avverkat minst 3 adventsljusstakar innan jag hittade en som var ”jag” helt och hållet. Den första var exakt som mammas – i kopparfärg, med vita ljus och vitmossa, svampar och tomtar. Min egen är nu raka motsatsen – i vitt porslin, med röda ljus och grön mossa. I mossan står bara 3 tomtar och gömmer sig.

Försök skala av och hitta dig. Följ dina värderingar. Ditt hjärta. Traditioner är bra, men om du blir stressad av dem, och du bara pratar om ”måsten”, då är de inte bra. Välj ut och gör det du tycker är riktigt viktigt och det som är roligt, och dela upp det i lagom portioner. Planera. Dina barn överlever även om du inte gör som ni alltid brukar kring julen.

Och försök stäng av bruset omkring. Någon gör si och någon gör så. Tillsammans blir det en samlad bild av en riktig Bullerby-jul. Men hur ser din verklighet ut? Jobbar du 40 timmar per vecka eller mer? Tränar du några gånger per vecka? Har barnen olika aktiviteter som de går på? Ordnas det julfest på jobbet, luciafirande på förskolan, öppet hus med fika på skolan, avslutningar både här och där? Just det. Då behöver du kanske skala av. För att må bra. För att vara närvarande.

Jag har skalat av, går numera bara på ungefär en julmarknad, planerar in baket av lussebullar redan i november. Jag har slutat göra almanacka med foton på barnen till far- & morföräldrar (det var ett jobbigt beslut för alla när vi tog det, men nu är det så skönt!), och slutat skicka foton på barnen som julkort. Jag skickar numera även några av julkorten elektroniskt och skänker då pengarna som annars skulle gått till porto till t ex Barncancerfonden. Jag har inga julgardiner och inga juldukar. Vi vuxna har slutat köpa julklappar till varandra, och köper numera endast 1 st var för 300:-, sedan gör vi julklappsleken istället. Vi har knytis på julafton. Men jag gör mycket julgodis. Och jag gör min egen rödbetssallad.

I affären höll jag detta år på att falla för att köpa julkalendrar till barnen som skulle vara något extra, till exempel med choklad. Men så tänkte jag ett varv extra – jag har aldrig startat med vanan att de ska få en chokladbit i en kalender varje dag, så varför börja nu? I legokalendrar får de ändå bara någon liten pryl, som tar typ 3 sekunder att bygga. Så jag högg helt enkelt tag i en vanlig hederlig tv/radio kalender. Och som min dotter sken upp när hon fick den! Det var så härligt att se. Hon var nöjd med den. För vem hade jag egentligen köpt en mer avancerad typ av kalender? Inte till henne i alla fall. Det hade nog mer varit för omgivningens skull.

Det som både du och dina kära runt omkring dig kommer uppskatta i slutändan, är att du var närvarande. Att du hade tid att lyssna när ditt barn hade något att berätta, att du hade tid att leka med dem en liten stund varje dag. Att ni upplevde saker tillsammans, som inte nödvändigtvis behövde kosta en massa pengar. En skogspromenad tillsammans är också fint. Ögonblick av lycka. I nuet. Om man är helt närvarande kan man heller inte plocka upp mobilen och föreviga ögonblicket. För då har det gått dig förbi. Då har du brutit närvaron. Missat chansen. Mobilen blir som en mur emellan dig och det som händer. Och för vems skull tar du bilden?

Ett ögonblick är just ett ögonblick. Det händer nu, nu och nu. Andas. Följ ditt hjärta, inte andras.adventljus

Du är helt fantastisk!

Du är kreativ, snäll, modig, organiserad, lyhörd, musikalisk, atletisk, noggrann, äventyrlig, en god vän, inspirerande, rolig, konstnärlig, kärleksfull, miljömedveten, utmanande, respektingivande, uppmärksam, givande, harmonisk, framgångsrik, human, generös, eller på något annat sätt helt fantastiskt!

Vilket är ditt varumärke? Vad står du för? Vad sprider du till andra? När du har koll på det själv, blir du tydligare gentemot andra och dig själv, och kan själv blomma ut ännu mer. Andra känner en trygghet när de är med dig, de vet vem du är, och vilka som är dina talanger, bra egenskaper och styrkor.

Så hur använder du ditt fantastiska jag i dag? Visar du det på jobbet, hemma, när du möter någon på stan? Är du konsekvent? Låter du andra människor, olika händelser och dina val i livet få förminska ditt fantastiska jag? Hitta ditt fantastiska jag och påminn dig kontinuerligt om att använda dig av det!

Jag vet att du är helt fantastisk! Låt dig blomma ut!

lupin

Ditt och mitt mission

Vi har ett mission du och jag. Vi måste stå upp för andra. Våga säga till, våga vara den som ”skaver” lite i skon. Bry oss om. Bli medvetna. Stanna upp och se varandra. Förändra mönster.

Det finns en grundläggande rädsla i oss alla över att bli ensamma, att bli utanför och inte få vara del av ett större sammanhang. Men ju fler vi är som vågar utmana den rädslan, desto lättare blir det. För alla i den här världen. För det finns de som redan är utanför, som är mobbade, utfrysta, som går till skolan eller jobbet med en klump i magen. Om alla vågar säga till, hjälpa till och stå upp för varandra, blir ingen utanför. Då får alla vara med.

morgansmission

Foto: Janne Danielsson, SVT

Såg du tv-serien ”Morgans mission”? Där Morgan Alling får i uppdrag att hjälpa en 8:e klass att börja tänka annorlunda. Där mobbning och kränkningar redan är ett stort problem. Han får dem att börja säga ifrån. ”Det är inte modigt att hoppa på någon, men det är modigt att säga ifrån”.

Det är viktigt att vi bryter oss ut ur den tysta, gråa massan. Den som är med där är lika delaktig som de som mobbar och kränker. Martin Luther King Jr sa: ”Det inte är de onda människornas ondska som är det farliga, utan de goda människornas tystnad”.

Jag har precis påbörjat ett spännande samarbete med Friendy, där vi jobbar med att få barn att förstå och lära sig handskas med sina känslor. Att få barn att känna sig sedda och på så sätt öka deras självkänsla. Har man fått med sig från barndomen att man är okej som man är, tar man med sig den känslan upp i åldrarna, upp till vuxen ålder.

Vi mår alla bra av att lära oss hur vi fungerar, och att vi inte måste följa samhällets normer. Det finns många som inte passar in i ”mallen”, dessa har lika mycket rätt få vara en del av världen. Vi tillsammans bygger den här världen. Vi måste kämpa för att få bort ”mallen”, låta alla känslor få ta plats och börja säga ifrån. Vi är alla bra, precis som vi är. Glöm aldrig det. Och vi har ett mission.

Trailer Morgans mission
Morgans mission, avsnitt 4 av 5

 

Provocerande stolt?

Nu tänker jag göra något som är strängt förbjudet här i Sverige. Jag tänker berätta hur stolt jag är över att ha bestigit Kebnekaise och över att jag två veckor efter det även slutförde HalvKlassikern!

Jag har sagt det förut, men säger det igen – bojkotta Jantelagen! Som bland annat säger: ”Du ska inte tro att du är något”, eller ”Du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi”.

Jag har tränat i ett helt år, fokuserat, minst tre pass i veckan. Åkt många mil skidor, cyklat många mil, och simmat flera kilometer. Nu innan Lidingöloppet 15 km har jag sprungit tre pass i veckan under 7 veckors tid och ökat 1 km per vecka. Jag har ökat från 7,5 km till 13 km på träning, så långt har jag aldrig sprungit på ett träningspass tidigare.

Jag har vandrat i 13 timmar, tagit mig över väldigt branta partier trots höjdrädsla, och krupit upp på toppen av Kebnekaise. Väl där uppe satt jag, vågade inte stå eftersom mina ben skakade så av rädsla. Jag har bestigit Sveriges högsta berg!

Jag tycker det är för få som berättar när de lyckas med något. När de uppnår sina mål, när de övervinner en rädsla eller uppfyller en dröm. Med undantag för Facebook då förstås. Där är det en helt annan stämning, och det är inte det jag menar. Där tycker jag du ska akta dig för vilken ton du använder. Använd inte en ton som fiskar efter gillande, sympati eller ryggdunkar. Jag vet, det är vedertaget på Facebook, tyvärr. Fall inte dit du också. Inspirera istället! Berätta om ett mål du har, när du ska göra det och berätta sedan stolt att du klarat det. Och om du inte klarat det kan du berätta det också, för då har du ju lärt dig och andra något på vägen.

Var stolt över det du gör! Var stolt över de utmaningar du tar dig an och klarar! Och berätta det för andra, så kanske du inspirerar någon till att våga ta steget till att uppfylla sina mål eller drömmar. Kan du så kan också andra, eller hur? Jag skulle bli så lycklig om jag lyckades inspirera någon där ute till att till exempel göra TjejKlassikern, HalvKlassikern, En svensk klassiker, bestiga Kebnekaise, eller att få kraft till att uppfylla något annat mål.

Förresten, har du skrivit en bucket list eller livslista? Alltså en lista med sådant du vill göra innan du dör? Med dina ouppfyllda mål och drömmar?

Vad har du gjort idag som tar dig ett steg närmare att uppfylla något på den listan?

Jessica på toppen av Kebnekaises sydtopp 11 september 2015

Jessica på toppen av Kebnekaises sydtopp den 11 september 2015

Lugn som en filbunke?

Hur får man in känslan av att vara lugn, när vardagen stressar på och bruset är så högt runt omkring oss? Hur får barnen in känslan av lugn när ljudnivån är så hög i skolan, och det är svårt att hitta ens en lugn vrå på fritids? När kraven och förväntningarna överstiger ens förmåga, när alla måste passa in i den allmänna mallen?

Dessutom är alla är olika, vissa blir lugna av att stimuleras framför ett dataspel, vissa behöver få lägga sig på sängen en stund, och vissa försvinner in i en egen värld när de får vara kreativa och till exempel pyssla. Några behöver få vara ensamma med sina egna tankar, och andra mår bäst när de är i rörelse.
Vad behöver du? Vad behöver dina barn?

Idag är det ofta bråttom, och vi stressar på våra barn även fast vi inte vill. Vi har fått in en vana att använda språk som: -Skynda dig nu, annars kommer vi för sent! Varför, tänker jag då. Om vi är sena så är det vårt ansvar som förälder att se till att vi har mer tid på oss. Inte barnens. Istället för att skjuta över ansvaret på barnen, och skynda på dem, kan vi gå tillbaka till oss själva och se vårt eget ansvar i det. Justera det som behövs till nästa dag. Gör om, gör rätt.

Våra barn växer upp i en värld där det ska vara stimulans hela tiden. För både barn och vuxna. Barnen vet inget annat i dag. De blir uttråkade om de inte har sin Ipad på en armlängds avstånd. På tunnelbanan sitter nästan alla och fingrar på sin Iphone. Barnen gör som vi gör. Vad lär vi våra barn?

Kvar finns inte längre utrymme för att bara vara. Njuta. Vi måste aktivt skapa detta utrymme i dagens stressade samhälle. Sänka kraven på oss själva och vår omgivning. Skapa en balans där vi mår bra. Göra utrymme för paus.

Hur ser din ”bara vara” tid ut i dag? Hur kan du göra för att aktivt skapa ett lugn för dig och dina närmaste? Planera in det. Batterierna måste laddas då och då.

glanta#känslouppropet
#lugn

Rädslor = utveckling

Rädslor kommer aldrig försvinna ur våra liv. Känn på den tanken!
För rädslor är lika med utveckling. Meningen med livet är att ständigt utvecklas som människa, inte att ligga i hängmattan och beskåda sitt livsverk.
Carolina Gårdheim skriver i sin bok ”Släpp loss din inre livskonstnär!” att de flesta rädslor bottnar i 3 grundrädslor eller en blandning av dem:

  1. Rädsla för separation eller ensamhet, till exempel rädsla för att bli lämnad, existentiell rädsla för att inte vara del av något större.
  2. Rädsla beroende på lågt självvärde, till exempel rädsla för att inte vara älskad, för att inte räcka till, för att inte vara god eller bra nog.
  3. Rädsla beroende på brist på tillit, till exempel rädsla för att världen ska vara ond, för att inte kunna lita på någon, för förändringar, för att inte klara av livet.

Det är först när vi blir medvetna om våra rädslor som vi kan utmana dem, istället för att följa dem och låta dem begränsa vårt liv. Vi måste också sluta leta efter bevis som motsäger rädslan, och istället bli trygga i oss själva, först då läker vi rädslan. Det börjar med dig!

Om du har tillit till universum, behöver du inte vara rädd. Det är en befriande tanke. Om du tänker att allt har en mening, men att du kanske har svårt att se varför just nu. Jobba med ditt tålamod, och tänk att du kanske blir medveten om dina förändringar långt efter att de har hänt. Du kanske ser den röda tråden först flera år senare. Fortsätt bara vandra, håll dig i rörelse, bakom nästa krök dyker hjälpen upp i form av en person, ett tecken eller något annat.

Som förälder brottas jag själv med rädslor (se nr. 3 ovan). Jag vill skydda mina barn från att skada sig eller må dåligt, medan de själv lever i nuet och ständigt vill vidga sina vyer. Det är härligt att de utmanar sig själv och provar på nya saker, men jobbigt ibland för mig som förälder. Där har jag en rädsla att jobba med!

I somras utmanade hela familjen rädslor på Liseberg 🙂 Framförallt sonen som direkt vi kom dit åkte bergochdalbanan Helix! Efter det hade han växt några centimeter, och kände att han kunde klara allt!

Läs gärna mitt blogginlägg från förra sommaren som också handlade om rädslor – ”En härligt pirrig semester”.

Vilka är dina rädslor?

#känslouppropet
#rädd