Gulligt störningsmoment

Det har varit lite tyst här på bloggen gällande mitt skrivande, för det har inte gått lika fort framåt på sista tiden, som det gjorde den veckan när jag satt och skrev på heltid. Men här kommer nu en rapport! För det har gått sakta men säkert framåt.

På onsdagen 12/7 satt jag och skrev hela morgonen, medan övriga familjen sov, kl. 6:50-9:50. Stötte sedan på patrull – min dator ville plötsligt inte samarbeta med mig, så då tog det stopp den dagen. Nästa dag fick jag ”datahjälp” ända till eftermiddagen, så då blev det en timmes arbete. Sedan blev det några dagars uppehåll eftersom vi bland annat hälsade på hundvalpen Eddie, som då snart skulle blir vår. På söndagen tog jag sovmorgon och då blev det bara 45 minuters arbete med boken, och bildhantering.

Veckan efter arbetade jag med boken tre av sju dagar (och fick då ihop 4 timmars arbete med boken) eftersom jag och barnen reste bort över torsdag-fredag. Sedan vandrade jag Roslagsleden ensam under lördagen, och efter det behövde jag prioritera att lägga min tid på förberedelser inför hundvalpens ankomst. Dagarna innan vi hämtade vår hundvalp (måndag-tisdag) arbetade jag med boken 2,5 tim.

I torsdags förra veckan hämtade vi hem vår hundvalp Eddie! En av mina egna drömmar har blivit uppfylld! Så nu fylls mina tidigare morgonrutiner av morgonkissning och bajsning, fixa hundfrukost, efter maten kissning och bajsning, lekstund, sen om jag har tur får jag en halvtimme ensam framför datorn, innan det är dags för frukost med familjen och hundpromenad. Eddie är ju som en liten bebis ännu, men vi kommer ju hitta våra modifierade morgonrutiner snart, när han blir lite större. Han är ett väldigt gulligt störningsmoment just nu i mitt skrivande.

Men jag har nu kommit 79 sidor framåt i min bok. Ca 20 kvar!

Och huvudsaken är att jag sakta men säkert hela tiden fortsätter framåt med arbetet på min bok. Att jag är envis och uthållig. Just nu håller jag på och samlar på uppfyllda drömmar, hör av dig om du vill vara med och bidra med någon dröm eller mål som du har uppfyllt! Maila mig: jessica.bene@kraftochdrommar.se, och som en start kan du gå in på följande länk och fylla i mitt formulär: https://goo.gl/forms/SmvTna3WischhIdF2.

 

Jag är nyfiken på dina drömmar!

Vad har du för drömmar? Är de stora eller små? Vad har du gjort på sista tiden som tar dig närmare din dröm? Kan du kanske bocka av något på din bucket list? Grattis, vad kul! Och så har du väl några kvar att uppfylla hoppas jag? Låt drömmar finnas – och uppfyllas!

Just nu är jag också väldigt inspirerad av Friendy, som har satt upp en barnteater, gjort en app och spelat in en skiva, dessutom har de tagit sig ut i världen i ideella projekt i Sydafrika och Kenya. Många av deras drömmar i företaget har blivit förverkligade. Här är Maria-Pia Gottberg´s (grundare av Friendy) framgångsrecept för att förverkliga din dröm. Bra tips tycker jag! Gå in och kika.

Kommer du ihåg vad du som barn ville göra när du var vuxen? Jag drömde om att bli författare… Det vill jag fortfarande! Förra året uppfyllde jag min dröm om att göra en TjejKlassiker, och detta år är min dröm att göra en HalvKlassiker.

Ett delmål i HalvKlassikern är att cykla HalvVättern. Ett delmål i delmålet HalvVättern är att cykla halva sträckan av 15 mil någon gång innan loppet. Och nu vill jag dela med mig av hur det kan se ut på vägen mot att nå ett mål eller delmål… I dag skulle jag nämligen cykla halva sträckan, jag hade planerat in det i kalendern sedan några veckor tillbaka. Jag skulle cykla från Åkersberga till Adelsö, lite mer än 7 mil. Jag hade informerat familjen när det skulle ske, packat i ordning och förberett kvällen innan. (Planering och förberedelse är viktigt!)

Jag vaknade med ont i huvudet och bihålekänningar (min man undrade om det var så klokt att cykla då). Kvällen innan hade mamma berättat att de var sjuka (mina föräldrar bor på Adelsö), alltså skulle jag bara mellanlanda där och sedan bli upphämtad. Jag skulle också cykla med cykelskor (sådana som sitter fast i pedalerna) för första gången. Alltså behövde jag öva lite på gräsmattan hemma först. Ramlade förstås en gång och slog mig lite innan jag fick kläm på det. Aj. Hade fått en cykelrutt av cykelplaneraren på nätet, en ny väg som jag aldrig hade åkt förut. Startade min cykling kl. 10:30 och åkte fel redan i början på min väg mot Rydbo. Skulle kunna gett upp redan där, men det gjorde jag förstås inte. Och ”cykelvägen” som jag tillslut hittade till var inte precis en cykelväg för en racercykel, utan snarare en byggväg med stora spetsiga stenar i typ 7 km (kunde gett upp igen), och många branta, grusiga backar som jag förstås inte kunde slira uppför med en racer och med cykelskor… Så jag fick gå/springa uppför dem. Då blev det grus i de små håligheterna i cykelskorna, så de kleggade igen, så tillslut gick en sko inte att sätta fast. Då svor jag lite (och kunde ha gett upp). Mitt på cykelvägen stod plötsligt stora, höga betongsuggor (ett rejält hinder bokstavligt talat), där var jag tvungen att lyfta över cykeln och klättra över själv. När jag kom till Arninge började det regna, men det slutade ganska fort som tur var. Sen åkte jag fel flera gånger innan jag kom fram till Täby, jag åkte som sagt en ny väg (kunde gett upp flera gånger). I Täby, mitt på cykelvägen stod plötsligt en cirkus i vägen, och en massa människor fick flytta på sig när jag kom. Cyklade förbi några kameler 🙂 Åkte fel igen några gånger (kunde gett upp) innan jag kom fram till Solna Centrum. Och på vägen ut mot Adelsö hade jag kraftig motvind hela vägen (så jobbigt att jag kunde gett upp). Hann precis med färjan kl. 16:00.

Sedan några år tillbaka har jag också en dröm om att bestiga Kebnekaise. Men även där har jag stött på en massa utmaningar innan jag ens har kommit dit. Och då talar jag bara om hur lång tid det tog att klura ut vilket flyg jag skulle boka. Jag gjorde research på nätet, ringde Länstrafiken i Norrbotten, för att kolla vilken busstur som skulle passa med flyget, och behövde även räkna ut vilken båttur som skulle passa in under vår vandring. Fick heller inte tag i min vän som jag behövde prata med inför bokningen av flygbiljetterna. Och när jag tillslut satte igång med bokningen så behövde jag aktivera mitt mastercard, och så försvann mina bokningsuppgifter så att jag behövde göra om det igen. Familjen blev trött på mig. Klockan blev mycket, och jag blev också trött.

Men jag tog mig över alla hinder och utmaningar och cyklade från Åkersberga till Adelsö, och bokade flygbiljetter till Kiruna (och min vän och medresenär Susanne har bokat boendet på Kebnekaise fjällstation). Så nu är jag ett steg närmare två av mina drömmar!

Vad säger då detta? Jo, att motgångar eller hinder bara är ett sätt att testa hur mycket du vill nå ditt mål! Du kommer stöta på stopp längs vägen, omgivningen kanske inte alltid hejar på eller jublar, och vardagen kommer emellan. Men också att du måste kämpa, ha målet och drömmarna i sikte och inte ge upp. Då lyckas du!

Berätta gärna här på bloggen eller på Facebook vad du har för drömmar! Jag är som sagt väldigt nyfiken, och jag älskar drömmar.

Jessica_cyklar