Har du funderat på varför du ibland blir arg? Eller varför någon annan blir arg?

Är du uppmärksam på dig själv, din kropp och dina tankar? Skyller du ilskan på någon annan, eller kan du utgå från dig själv och se vad det beror på – att du kanske är trött, stressad, blodsockret är i botten, hormonerna spökar eller att något går emot dina värderingar?

Vad är viktigt för just dig? Vilka är dina värderingar?

Värderingar kan till exempel vara att det är viktigt för dig med uppmärksamhet, rättvisor, miljö, lyx, frihet, glädje, ärlighet, framgång, respekt, lojalitet, kvalitet, gemenskap, äkthet…

Har du tänkt på att när något går tvärs emot dina värderingar kan du bli arg? Du känner starkt i hela kroppen när något går emot allt vad du tror på och tycker är viktigt i livet.

Och vi har alla olika värderingar! Det kan vara bra att försöka komma ihåg. Det som är viktigt för dig kanske inte är lika viktigt för någon annan. Din prioriteringsordning på dina värderingar gäller för dig, någon annan kanske har en helt annan prioriteringsordning, och andra värderingar och övertygelser.

Man kan också bli arg på mamma och pappa. För att man älskar dem så mycket, och behöver bryta sig loss. I olika åldrar är man olika arg.

Känslan arg måste få finnas! Det måste få vara okej att få skrika, stampa i golvet och höja rösten ibland. Jag tycker det finns för lite av det i vårt Lagom-Mellanmjölks-Sverige. Och var inte rädd för att agera.

Vad gör då mig arg? Jo, precis just det, när man inte agerar (min värdering uppmärksamhet). Jag vet inte hur många gånger jag har stött på det. Människor som bara går förbi någon som behöver hjälp, människor som inte plockar upp något som ligger i vägen, och som inte bryr sig om andra runt omkring sig.

Till exempel alla stressade föräldrar som rusade förbi ett ensamt litet dagisbarn på morgonen på skolgården. Han gick fram och tillbaka, och verkade leta efter mamma som han hade tappat bort. Men ingen tog sig tid att prata med honom. Jag tog honom i handen och ledde honom dit jag trodde att hans mamma var. Dörren var tung och handtaget högt upp, så han hade aldrig kunnat öppna det själv. Mycket riktigt, där var hans mamma. Visst, jag kom lite senare till jobbet den morgonen, men det gjorde inget…

Eller den 8-åriga pojken som skar sig med brödkniven av misstag under lunchen. Kompisen springer efter hjälp, men pojken står där och blodet droppar. Han ser skakad ut. Ingen vuxen går fram för att kolla hur det är med honom. Men min man går fram och är med honom tills hjälpen anländer.

Eller det värsta av allt som jag läste i Metro den 12/8. Ett litet barn drunknar, ja du läste rätt – DRUNKNAR, för att 100-200 vuxna på en strand inte hjälper till trots brandmannens vädjan om hjälp!

Det gör mig arrrrrrrrrrrrrrrggggggggg!

#känslouppropet
#arg