Vi är alla olika, även barn. Vi lär oss på olika sätt. Vi har olika egenskaper, olika bakgrund. Vi är unika. Därför tycker jag det är konstigt att skolan fortfarande lär ut på samma sätt år efter år. Alla ska sitta ner, länge, vara tysta och lyssna. Det bygger nästan uteslutande på att man är auditiv, och lär genom att lyssna. Men så fungerar inte alla!

Några behöver lära genom att se bilder, några genom att känna, några genom att prova på själv, några genom att röra på sig. Några blir mer störda än andra av intryck runt omkring sig, några är kreativa idésprutor. Alla har styrkor, alla är bra på något.

Vill vi att barnen ska lära sig något i skolan? JA. Bra! Då måste vi se varje elev som unik, och låta eleverna lära sig på det sätt de lär sig bäst, vare sig det är via syn, hörsel eller känsel. Vara nyfiken på varje elev. Låta dem tänka nytt. Se varje elevs styrkor, och låta dem blomma ut. Inte passa in en fyrkantig kloss i ett runt hål.

Lyft varje elev, låt dem se det positiva i alla sina klasskompisar. Väv in positiv psykologi i skolämnena. Lär om. Vi behöver inte påverkas av händelser runtomkring oss som vi är lärda att göra. Vi kan påverka vårt liv genom våra tankar om händelsen. Den styrkan har varje barn inom sig! Och varje lärare. Vi måste våga tänka nytt.

Se dig omkring. Nästan allt du tittar på har först börjat som en idé i någons huvud. Hos någon som vågat tänka utanför boxen. Förmodligen hos någon som sågs som ”annorlunda” av sin omgivning. Hos någon som inte riktigt passade in i mallen. Den fyrkantiga klossen. Material, teknik, inredning, uppfinningar. El, värme, kylskåp, bilar. Saker vi tar för givna.

Se den fyrkantiga klossen, cylindern, triangeln. Och lägg dem i rätt hål i boxen. Eller varför inte lägga alla klossar utanför boxen?