Author Archives: JessicaBene

Krokig väg och pannben

Posted on by

Gissa om mitt hopp har gått upp och ner de senaste veckorna? Jag har fått koppla på mitt pannben flera gånger må du tro i den här antagningsprocessen till PT-utbildningen. Jag är helt utmattad, men överlycklig.

Men så här började det. Jag följer ofta min känsla i magen, och på senaste tiden, under min tid på Curves har jag känt att jag verkligen älskat att peppa andra i sin träning. Jag har fått pusha dem och påminna om hur de ska göra rörelserna för att få ut maximalt i sin träning. Jag har fått växa in i rollen. Jag har fått hålla i boxpass och då verkligen sett hur tjejerna fått mer självförtroende och mer power i blicken, och känt hur de fått mer punch i slagen. En fantastisk känsla!

Jag gillar att utmana andra, att få andra att tänja lite på sina gränser och sedan se dem lyckas. När de dessutom tränar och svettas och säger att det är jobbigt blir jag glad! För då vet jag att de blir lite starkare och uthålligare, då vet jag att de investerar i sin egen hälsa och bryr sig om sig själva.

När jag sedan hemma har reflekterat över vad jag är nyfiken på nu under 2018, så har jag sett mig själv skriva bland annat ord som ”PT” och ”kostrådgivning”… Sedan kopplade jag på kommentarer jag tidigare fått som: – ”Du borde bli PT!”, ”Tack för bra coachning!” Men jag har aldrig trott att det skulle gå att få till ekonomiskt, eller tidsmässigt. Men så pratade jag med en tjej som sa att hon gått en PT-utbildning på distans. Så jag googlade det. Och hittade en PT-utbildning som var kostnadsfri!!! Med rätt till studiebidrag. Wow.

Jag la ner mycket förberedelse på min ansökan, och fick reda på att det fanns 25 platser, men att det redan var långt fler sökande. Scannade in ansökan som var på 4 sidor + mina 13 sidor bilagor och mailade in dem några dagar före sista ansökningsdag (som var den 18/2). Fick reda på att de skulle komma ut med antagningsbesked 1/3.

Så torsdagen den 1/3 väntade jag med spänning, men hörde ingenting (och tappade hoppet).

På fredagen ringde jag dem och fick reda på att kanslisten var sjuk (då steg hoppet igen) och eventuellt skulle de inte kunna lämna besked förrän på måndagen. Så jag mailade kursföreståndaren och frågade om han visste om jag blivit antagen, men fick inget svar från honom då.

På måndagen 5/3 mailade han och sa att jag skulle hålla ut lite till. Samtidigt sjönk hoppet för varje timme som gick, tills jag på kvällen fick ett mail från rektorn om att antagningsprocessen var klar, men att pga sjukdom skulle beskedet dröja till onsdagen 7/3.

På onsdagen var hoppet högt, med en pirrig väntan, men avtog för varje timme som gick. Först kl. 19.30 fick jag mail om att jag inte kom med i antagningen utan stod som reserv. Hoppet dog. Jag mailade då och frågade på vilken reservplats jag stod, men fick inget svar.

Jag ringde på torsdagen 8/3 och fick då reda på att kanslisten fortfarande var sjuk, och så fick jag inte tag på någon annan per telefon att fråga. Så jag mailade kursföreståndaren och frågade samma sak – på vilken reservplats står jag? Och fick svar sent på torsdagskvällen att jag stod som 4:e reserv. Ett litet hopp började gro igen.

På fredagen 9/3 fick jag svar att jag stod på 3:e reserv, och så berättade de att det var ett kort svarsdatum för de som blivit antagna att bekräfta sin plats. Och att jag därför hade ganska stor chans! Hoppet steg! De skulle höra av sig senast på måndag 12/3… Under helgen kollade jag min mail ganska ofta, kanske skulle de höra av sig… Pirrig väntan.

Hela måndagen var jag pirrig. Men återigen, vartefter timmarna gick började hoppet avta. Igen. Och jag hörde inte av dem alls… Så då störtdök hoppet. För det måste väl betyda att jag som reserv inte hade fått någon plats? På tisdagen 13/3 ringde jag dem, och då var tydligen kanslisten tillbaka efter 2 veckors sjukdom, men precis när jag ringde så försvann hon ut på ett ärende. Jag kunde försöka igen om 15 minuter sa de. Jobbig väntan. När jag sen ringde efter 20 minuter istället så var det stängt för lunch i 1 timme… Väntan igen. När jag äntligen fick tag i henne behövde hon först kontrollera detta medan jag fortfarande var i telefonen. Hon berättade att jag nu hade reservplats 1, och så räknade hon högt i luren, 1, 2, 3, 4… (och jag knäppte mina händer mot Gud och blundade). Det var fyra personer som inte hade bekräftat sin plats! Men, hon behövde dubbelkolla med rektorn och kursföreståndaren så att inte de blivit kontaktade av dessa personer innan hon kunde ge mig ett svar! Så hon lovade att återkomma inom 1 timme! Väntan igen! Men nu var hoppet riktigt högt! Efter ett tag plingade det plötsligt till i mailboxen, och jag såg ett mail med ämnet: Antagen. Tjohoooooooooooooooooooo! Vilken otrolig lättnad och glädje! Några minuter senare ringde kanslisten och bekräftade samma sak. Och när jag lagt på började jag hoppa och studsa runt och vråla. Så att hunden blev lika tokig han.

Förstår ni nu varför mitt pannben blev lite starkare? Snacka om att vägen var krokig. Jag kastades mellan hopp och förtvivlan så många gånger så att jag tappade räkningen. Vägen kommer nog fortsätta vara krokig under utbildningen. Men PT, det ska jag bli!

Även en coach är en människa

Posted on by

Denna gång ska jag konstigt nog skriva om en av mina egna motgångar. Så att du ser att även fast jag är coach, så får jag också kämpa. Jag har också motgångar, jag är också en människa med brister, svagheter och ibland tappad energi. Jag tänker att det kanske kan ge dig kraft framåt, att höra det. Ibland kan det nämligen vara lärorikt att se hur verkligheten är, så att man inte tror att de som lyckats på något sätt glidit in på ett bananskal. Tvärtom ligger det alltid en massa kämpande bakom.

Just nu ser jag inte varför jag har fått denna motgång. Jag gjorde allt jag kunde till 100%. Men det räckte inte ända fram. Jag vet att jag så småningom kommer se varför jag fick denna motgång nu. Och efter ett tag brukar nyfikenheten ta över och då börjar jag tillitsfullt undra vad detta kommer leda till istället.

För några veckor sedan sökte jag en PT-utbildning (jag vill utbilda mig till personlig tränare). Igår fick jag besked – jag har inte blivit antagen utan står på en reservplats. Jag trodde att jag hade hittat min nästa, nya utmaning, och ett sätt att utveckla mina kunskaper i något jag brinner för. För jag älskar att peppa andra i sin träning, och därför såg jag fram emot denna utbildning jättemycket. Jag har till och med tidigare fått kommentarer som ”Du borde bli PT”. Och därför trodde jag att när jag följde alla tecken som ledde fram emot denna utbildning, att jag var på rätt väg. Att jag just nu följde rätt stig. Men tydligen så har ”universum” andra planer för mig. Jag återkommer när jag vet mer exakt hur. Kanske dröjer det innan jag ser det. Men jag har tillit. Och jag ser därför inte detta som ett misslyckande, utan snarare blir jag nyfiken på varför.

Och jag har precis stärkt min viljemuskel med denna motgång. Mitt pannben har blivit ännu starkare. Tack.

 

Boostboken är här!

Posted on by

Nu är drömmen uppfylld! Boken är tryckt. Jag hade releaseparty den 25/1 på Curves i Åkersberga och passade på att fira det förstås, med ballonger, bubbelvatten, musik, fina samtal, popcorn, nötbollar, blommor och härliga gäster.

Det går att skriva klart en bok och ge ut den själv. Det har jag nu bevisat. Mest för mig själv. För jag hade precis som många andra som skriver rädslor, ursäkter, jag prioriterade inte mitt skrivande, jag fokuserade inte fullt ut. Men det har jag nu lyckats utmana! Kan jag skriva en bok så kan du också. Kan jag uppfylla mina drömmar så kan du det också. Punkt.

Boken har jag skrivit för att inspirera andra, dig, att hitta modet att leva ditt bästa liv och uppfylla dina drömmar. Läs mer om boken här: > Boostboken – Hitta din kraft och uppfyll dina drömmar!

Jag har redan sålt 25 böcker! Så roligt! Men det bästa av allt är när jag får höra att boken satt igång tankarna på den som läst, och att de är i full färd att börja göra något av sina insikter. Heja er!

Önskemål finns om att köra igång en ny Skrivarworkshop för att inspirera dig i ditt skrivande, så håll utkik, snart kommer vi ut med ett nytt datum.

Och du, se nu till att göra det bästa av ditt liv. Hitta din kraft. Uppfyll dina drömmar. Jag vet att du kan.

 

#boostboken #kraftochdrömmar

Hur vill du ha ditt 2018?

Posted on by

Du bestämmer hur det ska bli. Faktiskt.

Vissa blir stressade av att sätta mål, och vill istället känna sig mer fria och ta stunden som den kommer. Jag vet att om du sätter mål för 2018, och bestämmer hur du vill att detta år ska bli, så kommer du också att få mer frihet eftersom du styr ditt liv själv. Du kommer inte lika ofta att bli en bricka i andras mål och agenda. Du kommer veta vad du ska lägga din viktiga tid på. Och du kommer ha tid över för frihet och närvaro.

Så, vad vill du göra mer av 2018?
Vad vill du göra klart?
Vad vill du prova på?
Vilka människor vill du möta?
Vilka drömmar vill du uppfylla?
Hur vill du bli inspirerad?
Vad vill du komma ihåg mest från året som gått när du tittar tillbaka på det?

Jag vet att du kan bestämma över ditt liv, och över hur du vill att 2018 ska bli. Men det första du behöver göra är att komma på HUR du vill att ditt liv ska se ut. Vad det ska innehålla. Sätt sen ett eller flera mål utifrån det som du vill uppnå detta år. Först då kan du börja ta steg för steg mot att det blir så i verkligheten också. Heja dig!

Vad tror du får ditt hjärta att sjunga 2018? Låt detta bli ditt bästa år!

Följ ditt hjärta

Snart håller jag den i min hand!

Posted on by

Snart är det dags. Snart får jag hålla den i handen. Min första bok! Igår skickade jag över det sista till Papertalk. Det har varit en hel del knåpande på boken den sista tiden. Slutpillret tog liksom längre tid än vad jag trodde. Själv hade jag skrivit klart det mesta av min text för ganska länge sedan. Men eftersom jag även ville inspirera er med redan uppfyllda drömmar, så har jag samlat in några sådana också, och det drog ut lite på tiden. Det har jag hållit på med sedan i somras. Efter det har det varit några turer med korrekturläsande, insamling av bilder och frågor fram och tillbaka till dessa personer.

I november undersökte jag vilka som skulle få trycka min bok, Vulkan eller Papertalk, och lotten föll på Papertalk. Det kändes som att jag kunde ha mer kontroll på själva processen hos dem, det var mer personlig service. Hos Vulkan var det mer teknik, och mindre kontakt med dem personligen. Vulkan kommer också att lägga ut en omslagsgenerator snart, men den var inte igång ännu när jag skulle börja med mitt omslag. Hos Papertalk fick jag tipset om att jag även kunde göra omslaget i word. Priset är nog ungefär detsamma hos båda.

I slutet av november skickade jag mitt manus till tre personer som fick läsa det och tycka till. Efter det följde korrekturläsande och småändringar från min sida. I början på december fick Papertalk se mitt bokmanus för första gången, sedan följde en tålmodig väntan från min sida, samtidigt som jag knåpade vidare med mitt omslag. Eftersom jag inte hört något från Papertalk på tio dagar och började bli lite otålig, skickade jag mitt slutgiltiga bokmanus den 14/12 till dem. Då kände jag mig helt färdig med all korrekturläsning.

Mitt omslag då, varför hade jag valt att göra det i word till att börja med? Dels för att jag tyckte det var en spännande utmaning, och dels för att jag inte har något bra program att göra det i på min dator. Så jag googlade fram en guide för hur man gör omslag i word och så gjorde jag så gott jag kunde. Den 14/12 skickade jag även över mitt omslag till Papertalk. Sedan följde några turer fram och tillbaka gällande omslaget. Textrutor försvann när jag skickade över worddokumentet, storleken på typsnittet ändrades och när vi gjorde om det till pdf blev det också något knas. Så, så här i efterhand kanske jag skulle välja något annat program att göra det i. Men tillslut fick vi till det!

Och nu väntar jag alltså med spänning på ett provexemplar av boken! Jag vill trycka upp ett exemplar först för att se hur det blir, sedan kommer jag trycka upp fler. Det här blir den bästa julklappen till mig i alla fall i år! Kanske blir det en något försenad julklapp, men jag kommer i alla fall hålla den i min hand innan året är slut – och det var mitt mål!

Så här ser omslaget ut! Blir du nyfiken?

Stäng 2017

Posted on by

För att kunna gå in i 2018 med fullt fokus framåt, är det bra att först ha stängt detta år 2017 som vi nu endast har några få veckor kvar på. Varför? Jo för att jag vet att du har växt som människa, på ett eller annat sätt. Och det är bra om du också är medveten om det. När du stänger 2017 ser du alltså om du uppnått några av dina mål, utvecklats, fått nya erfarenheter. Du ser samtidigt om du har levt ditt liv så som du vill, enligt dina värderingar och följt ditt hjärta. Eller om du behöver göra några korrigeringar till 2018 för att det ska bli mer av det.

Det gör du så här:
Fundera på vad du har lärt dig under 2017. Om du gjort några viktiga insikter. Vilka drömmar du uppfyllt. Vilka rädslor du utmanat. Vad du är tacksam för och vilka människor du mött. Vad du är mest stolt över 2017 och vad du vill lämna bakom dig. Vilken hjälp du fått och hur du tagit hand om dig själv. Skriv ner allt du kommer på!

Du är helt fantastisk! Du har gjort så gott du kan utifrån dina förutsättningar. Det vet jag. Bär dina nya erfarenheter och lärdomar med huvudet högt och en stolt hållning.

Under julledigheten ser du till att ta hand om dig så mycket som möjligt. Gör det du tycker om, det som får ditt hjärta att sjunga. Det som är bra för din hälsa. Träna både kroppen och hjärnan. Få till en balans gällande återhämtning och fokus framåt.

Gör allt detta för att du tycker om dig själv, och för att du vill investera i den personen du ska umgås med resten av ditt liv. Dig själv. Du är värd det bästa!

 

Konsten att lura sig själv

Posted on by

Vi människor har fantastiska hjärnor, som är formbara och som kan skapa nya hjärnceller och kopplingar om vi gör nya saker, och till exempel om vi motionerar. Sedan har vi har också kvar vår stenåldershjärna som försöker stoppa detta. Konstigt va? Stenåldershjärnan säger åt oss att inte prova på nya saker, det kan ju vara farligt, då kan vi ju bli uteslutna från gruppen, eller ännu värre –bli uppäten av en sabeltandad tiger! Stenåldershjärnan vill också att vi ska äta mat med fett och socker så fort vi kommer över det, för att lagra energi, och vila så fort vi får chansen för att hushålla med vår energi.

Men nu, år 2017, behöver vi ju inte springa en hel dag för att få tag på mat, eller hur? Den finns ju där i affären. Och det lurar inte så många faror kring hörnet heller. Ingen sabeltandad tiger. Därför behöver vi gå emot våra naturliga instinkter. Lura oss själva lite istället.

För vi behöver röra på oss varje dag, och vi behöver tänka på vad vi äter. Och för att känna att vi själva styr över vårt eget liv, behöver vi hela tiden utvecklas, utmana oss, och växa som människa. För att göra det behöver vi ha koll på oss själva, våra mål och drömmar. Och sedan ta oss dit. Steg för steg.

Vår hjärna vill nämligen också alltid ta den enklast tänkbara vägen. Så för att komma runt detta kan du ”lura dig själv”. Så här kan det t ex gå till: ta på dig träningskläderna, tänk att du bara ska gå ut och gå en 10 minuters promenad. Under promenaden tänker du, jag ska bara testa att springa fram till det där trädet. När du kommer till trädet, fortsätter du till nästa träd istället osv.

Om du t ex tänker hoppa över t ex en nätverksträff med andra människor för att du är för nervös, tänk att du bara ska gå dit och kolla läget utan att prata med någon. När du väl är där tänker du att du bara ska prata med en person osv.

Om du anmält dig till ett lopp kan du t ex tänka att du bara ska ta dig runt banan. Sedan när du väl är där kan du sätta ett tidsmål som du vill försöka nå. Och när du genomför loppet kan du ta rygg på någon som verkar ha bra fart, så kanske du lyckas pressa dig lite till.

Förstår du? Sätt igång nu och lura dig själv lite!

Lita på universum!

Posted on by

Om du gör som du alltid har gjort, kommer du få samma resultat som du alltid har fått. Men vad skulle hända om du istället litar på att universum kommer hitta den väg åt dig som ger dig mest utveckling, som i sin tur ger dig en härlig känsla av att du kommer framåt och verkligen lever ditt liv?

Tycker du att det låter konstigt? Ja, det kan jag hålla med om att det gör. Men vad har du att förlora på att testa? Inget. Varken tid eller kraft. Du kommer snarare få tid och kraft om det funkar! För då behöver du inte oroa dig för framtiden, du kan slappna av och ha tillit till att du kommer få den hjälp du behöver. Och vad skulle hända om jag har fel? Inget, då är det bara för dig att fortsätta som vanligt.

Men tänk om jag har rätt? Vad öppnar det för möjligheter för dig? Jo, det kommer göra att du blir lugnare, mer harmonisk, mindre stressad och mer närvarande. Du får förmodligen också bättre självkänsla eftersom du följer din själs önskan, själen har ju direktkontakt med universum.

Vågar du testa? Då krävs det avslappnad uppmärksamhet. Det betyder alltså att du inte kan forcera fram detta tillstånd. Du kan inte leta efter denna hjälp från universum, för då hittar du inte vad du letar efter. Du behöver så att säga ”slappna av i hjärnan”, låta bli att lyssna för mycket på den där inre rösten som mal på om ditt och datt. Och istället följa ingivelsen, en idé eller känslan du får. Hur knasig den än är. För du kan aldrig veta vad som leder dig framåt. Här är nämligen inte förnuftet eller ditt ego inblandat. Ju mer du övar upp detta, desto tätare kommer du få denna hjälp. Spännande va?

Så sätt igång nu att vara ”uppmärksamt avslappnad”, och se vart det leder dig!