Vad har vatten att göra med min drivkraft? Allt skulle man kunna säga. För jag vet vad som är min starkaste drivkraft. Utmaningar. När jag blickar tillbaka till min barndom ser jag samma drivkraft. Jag ville gå först på stigen under skogspromenaden, när pappa tydligt drog upp farten och gick med bestämda steg. När fröken sa hej då för dagen i skolan grabbade jag tag i min ryggsäck och sprang så fort jag kunde till skolbussen. Ibland kom en annan kille först, men inte så ofta. Länge trodde jag att jag hade en stark tävlingsinstinkt, men det är inte det som är själva grejen har jag kommit fram till. Utan jag går igång på utmaningar. När jag blir utmanad kan jag inte låta bli. Det är min drivkraft.
Det spelar alltså ingen roll hur trött jag är, hur ont jag har, hur sjuk jag är, eller hur omotiverad jag är. Om jag eller någon annan lyckas kicka igång min drivkraft så blir jag full med energi och motivation!
Jag kan utmana mig själv, vädret kan utmana mig, jag kan informera andra om hur jag funkar så att de kan formulera uppgiften som en utmaning. Jag förstår hur jag fungerar och kan dra nytta av det.
Så, vad har då vatten med det hela att göra? Jag vet att det är bra att dricka vatten, jag vet att jag dricker för lite vatten emellanåt. Jag har testat att ha en vattenflaska på skrivbordet, men glömmer ändå att dricka. Jag har försökt att dricka ett glas vatten tillsammans med någon specifik händelse, till exempel innan middag, eller vid tandborstning, men det håller bara någon dag, sen glömmer jag. Jag vill inte ha en kanna och ett glas på skrivbordet, för jag är rädd att spilla på tangentbordet. Men nu har jag kommit på något som fungerar! Och det har med min drivkraft att göra.
När jag jobbar hemifrån har jag en stor vattenkanna i köket, på köksön. Med ett vanligt litet dricksglas bredvid. Det får inte vara ett för stort glas, då fungerar det inte lika bra. Och med jämna mellanrum lämnar jag platsen vid skrivbordet för att gå ut till köket och hälla upp ett helt glas och dricka det. Jag utmanar mig alltså genom att röra på mig (gå ut till köket), och genom att dricka upp ett helt glas, och genom att se till att vattnet minskar i kannan, hela kannan ska vara tom innan dagen är slut.
Det svåra kan alltså vara ganska enkelt egentligen, vi behöver bara komma på hur vi fungerar först.
Så – hitta ditt sätt att ”dricka vatten”!
Något jag aldrig prioriterar bort är min träning. Oavsett väder och semesterresor, oavsett vad alla andra tycker och tänker. Så på min semester tog jag med mig hopprep och gummiband i resväskan. Och på plats använde jag även en sopborste till rörlighetsträning och letade upp en lämplig sten för styrketräning. Funkade alldeles utmärkt! Sedan passade jag på att kolla in omgivningen med hjälp av löpning. Min kropp mår bra av träning. Jag har mål med min träning. Jag ska springa Lidingöloppet 30 km i slutet av september och bli PT (personlig tränare) i höst.
Idag lever jag ett liv där jag jobbar med att möta människor på olika sätt. Det spelar ingen roll hur jag möter dem, på stan, i träningslokalen, under en promenad eller i coachingfåtöljen. Eftersom jag är coach lyssnar jag alltid på människan jag har framför mig. Jag måste vara närvarande i mötet, annars kanske jag missar något viktigt som han eller hon berättar. Missar en chans att föra den människan framåt i livet.
Hur pratar du med dig själv? Är det en snäll, accepterande ton, eller en dömande, negativ? Prata med dig själv som du pratar med dina vänner. Ha en trevlig ton, uppmuntra och var lyhörd. Din inre kommunikation är viktig. Det är den som har med din självkänsla och självmedkänsla att göra.
